Varför hoppar många av ingenjörsutbildningarna?

Inte tillräckliga förkunskaper.
Var inte så intressant som de först trodde.
Fick jobb.
Bytt utbildning.

Hur mycket extra tid man behöver lägga beror på hur snabbt man lär sig och som ovan, förkunskaper.
Första terminen brukar gå väldigt snabbt, men är också väldigt mycket repetition. Klarar man inte det så blir det svårt (men inte omöjligt), då kanske man måste vara beredd att offra många helger.

Vissa lärosäten lägger svåra utslagskurser första året för att gallra bort de som lärosätena anser inte är bra nog. Chalmers var helt öppna med detta för en del år sen, t ex. En kvardröjande elitism är ett skäl till en sån attityd. Hellre stjälpa än hjälpa. På så sätt behåller man exklusiviteten i ingenjörsleden.

Om man verkligen ville få fram så många ingenjörer som möjligt hade det varit enkelt, genom att anpassa utbildningarna till individer.

Finns det statistik på hur många som hoppar av?

Läste inte ingenjör men när jag gick högskolan så tappade vi 80% första året, i slutet på andra året var bara 10% kvar.

Sambon läser till psykolog nu och där försvann 33% första terminen (noll svåra kurser, främst introduktion).

Fan vet att många hoppar av för att de inte var redo att flytta hemifrån. Eller sökt utbildning fast de egentligen inte vill (eftersom det är vad man "ska" göra).

Antal nedlagda timmar per kurs under 4 av 5 år på Civ. Ing. Datateknik, Chalmers.

För min del är det drygt 20 år sedan jag började läsa elektroteknik på Chalmers, då var E fortfarande den största sektionen sett till antalet studenter. Av ungefär 220 antagna har jag för mig att ett drygt 30-tal försvann under första året men det inkluderar dem som bytte sektion, ffa till Data men även någon till Teknisk fysik tror jag. På en direkt fråga något år senare förnekade studievägledaren å det bestämdaste att det fanns någon uttalad tanke om att gallra bort svaga(re) studenter genom att ha tuffa kurser i början. Jag har tyvärr ingen statistik på hur många som faktiskt tar examen, alla mina närmaste vänner utom en på den tiden klarade sig igenom och fick ut examen och då var de flesta av oss kår- eller föreningsaktiva under studietiden utan att vara några superplugghästar.

Det är ju också ett faktum att resultaten på de inledande diagnostiska matteproven har sjunkit i många år, redan när jag började pratade man om en långvarigt nedåtgående trend. Vad beror det på och hur långt skall man gå i att "anpassa utbildningen till individerna" som föreslås ovan? Behöver Sverige många ingenjörer eller bra ingenjörer? Det ena utesluter inte det andra men då kan vi inte hålla på och sänka kraven hela tiden, då är vi till slut nere på att bara gå igenom plus och minus i mattekurserna.

Det sagt så behöver många lärare på högskolan jobba på sin pedagogik. Tyvärr var det ett uttalat mål på Chalmers att man skulle vara en forskningshögskola framför en studenthögskola, dvs prioritera duktiga forskare framför duktiga pedagoger.

Det där kan omöjligen stämma. I så fall skulle ju lärosäten aldrig erbjuda lösa kurser eftersom det skulle innebära totalförlust, men det finns tusentals lösa kurser att läsa. Nej, naturligtvis får de betalt per läst kurs. Möjligen är det så att de bara får betalt för studenter som faktiskt slutfört och blivit godkända på en kurs, och inte alla som läst utan att bli godkända.

Nej, om vi pratar lösa kurser så gäller något annat.
Jag pratar givetvis om att skolan inte får några stålar för studenter som går ett program om de inte slutför programmet.

Verkar som infon jag har fått inte riktigt stämmer, det finns en grundsumma som ges per student och år (eller anpassad för ofattningen på en kurs), sedan kommer en prestationsbaserad summa betalas ut vid slutförande av studierna.

Vi tappade 40 av 140 första sex månaderna. Största anledningen? "Jag trodde inte det skulle vara så mycket matematik" och "Jag trodde vi skulle bygga hemsidor. Vad är detta?".
Det var de två vanligaste orsakerna. Datorteknik på Chalmers intagning -99. Då visste inte folk riktigt vad IT och datorer var i samma utsträckning som idag.

Sen angående hur mycket tid man måste lägga. Det där är individuellt. Du har inte sett det under gymnasietiden? Vissa måste plugga massor och andra väldigt lite.

Jag kan berätta om min erfarenhet av detta då jag själv hoppade av en civilingenjörsutbildning för lite drygt fem år sedan. Det var civilingenjör i medieteknik på LIU. I ärlighetens namn så hade jag inte läst igenom fullt ut vad som ingick i utbildningen för jag var helt inriktad på att jag skulle plugga samma program i Luleå men fick under våren reda på att den inte skulle starta pga för få sökande. Jag var då i Australien med dålig tillgång till internet och jag behövde välja nån annan utbildning så det blev medieteknik i Norrköping på LIU istället. Började första årets studier och det var mycket matte men det var inga större problem då jag har ganska lätt för matte och tycker det kan vara lite kul ibland. Mycket programmering också såklart, och det var nästan helt nytt för mig. Hade bara läst typ en kurs om det på gymnasiet. Det blev bara mer och mer programmering och jag började inse att den där utbildningen gör en till programmerare. Jag försökte hålla sinnet öppet och försöka lära mig att gilla programmering men det gick tyvärr inte och jag kände att motivationen sjönk men eftersom jag ändå lyckades klara kurserna och inte visste vad jag ville göra istället så fortsatte jag. Klarade första årets kurser förutom en mattekurs (Analys 2) och fortsatte in på andra året. Då blev kurserna svårare och eftersom jag tyckte det var ganska tråkigt och hade noll motivation så skippade jag en del föreläsningar, pluggade aldrig hemma osv. Klarade första periodens kurser hyfsat men andra perioden blev det svårare. Gjorde ett sista ryck inför analys 3 och mekanik och vågfysik tentorna och klarade dom med riktigt bra betyg efter typ 10 dagars intensivplugg morgon till kväll innan tentaperioden men sen kände jag att nää, nu hoppar jag av. Kommer inte klara kurserna för jag tycker det är skittråkigt och har noll intresse för innehållet. Hörde av mig till föräldrarna och berättade läget och ca en månad senare gick flyttlasset hem till föräldrarna. Detta var på vintern så jag hade tid på mig att söka sommarjobb. Fick sommarjobb på en industri och där har jag jobbat sen sommaren 2016 och trivs kanonbra och tjänar mer pengar än vad jag troligtvis hade gjort om jag fortsatte min utbildning. Har nu hus, bil, och en trygg ekonomi redan som 26-åring så jag känner inte att jag missade något av att inte fortsätta plugget. Jag känner inte heller att jag slösade bort tid när jag pluggade för jag lärde mig ändå en del nyttiga saker när jag pluggade och jag blev framförallt bättre på att tänka.

Har läst på KTH. Tror det är en kombination av att det är tufft i början därför att studenterna behöver dessa kunskaper för de övriga kurserna som kommer i utbildningen. Saknar man dessa grunder behöver följande kurser vara på dada-hink-spade-nivå. Jag tror också att många hoppar av pga att vissa professorer och de andra som ska stödja kurserna helt enkelt saknar pedagogiska färdigheter. De kan materialet och är genier på matematik t.ex. men de kan inte förmedla hur de som inte kan materialet ska lära sig det. Det skapar nog en openetrerbar vägg för många studenter varför det naturliga blir att helt enkelt hoppa av.

Kommer ihåg en kurs där vi hade två olika, kommer fan inte ihåg vad det kallades, de som går igenom exempel på hur man löser ett problem, ja, sådana övningsassistenter eller vad det nu kallades. Vi studenter var delade ca 50/50 i början men tillslut gick faktiskt alla på den ena, den andra snubben hade 0 studenter, just pga att människan saknade all pedagogik. Det fanns i princip ingen anledning att över huvud taget dyka upp på hans övningar. Jag började hos honom och tyckte att kursen var jävligt svår, sedan när jag gick till den andra tyckte jag att kursen var rätt lätt. Så det gör en otrolig skillnad på vem det är som föreläser. Vissa svamlar ju bara på och har inte tänkt igenom hur de pedagogiskt ska strukturera upp deras genomgång.

Håller nog med vad många säger här. Det är fel förväntningar, man inser inte hur tuff matten är, det gjorde inte jag heller, och man kanske inte kollat igenom kursutbudet så noga. En del kom nog till datateknik och tänkte att man har ju suttit vid datorn mycket hemma och är van så det blir inget problem. Men sen börjar man programmera och läsa sånt som digitalteknik där det snabbt sjunker in att det är väldigt annorlunda från saker man gör på fritiden vid datorn.

Vissa kanske tycker matten är okej men inser att det exakta programmet inte var rätt utan hoppar över till något annat.

Jag hade också turen att hamna med ett bra gäng för att plugga ihop. Jag hade inte kunnat göra det själv. Det är så nyttigt att kunna sitta och hjälpa varandra och diskutera.

Jag hade MVG i alla matte och fysikkurser i gymnasiet, och med det var det ändå med nöd och näppe jag tog mig igenom Teknisk Fysik vid LTH.

Om du inte är ett geni behöver du behandla det mer eller mindre som ett heltidsjobb. Allt slackande från den linjen behöver tas igen innan tentorna... eller innan omtentorna...

Det här är ett stort problem. Många glider igenom gymnasiet med toppbetyg utan att anstränga sig det minsta, sen kommer de till högskolan och för ett ganska brutalt uppvaknande. Jag hade lätt för mig på gymnasiet, inte så att jag inte pluggade men några timmar inför proven brukade räcka till MVG i de flesta ämnena. På Chalmers var det lite annat tempo om man säger så. Vår tyske mattelärare gick igenom tre års gymnasiematematik och lite till på tre veckor, sen började det på allvar.

Jo, så skulle man kunna se det.