Problemet är att hållbarhet inte är tydligt definierat. Det har blivit ett politiserat ord som företagen inte är sena att använda till merförsäljning. När jag tittat på vad företag menar med hållbarhet, så är det oftast kostnadsreduktioner för dem (men inte för mig). Inte helt sällan med resultatet att produkten blir sämre, får kortare livslängd eller blir svårare att reparera.
Jag vill redan nu trycka på att det är en distinkt skillnad mellan vad som menas med en "hållbar produkt" i folkmun och ordet "hållbarhet" i en pressrelease. Som prylnördar vill vi ha saker som håller ihop och som vi kan välja att fixa om de går sönder. Hållbarhet i företagsvärlden innebär en reducerad energiförbrukning över produktens livscykel (tillverkning, frakt, användning, återvinning). När man arbetar med kvalitet är inte det synonymt med hög kvalitet, utan jämn livslängd mellan komponenter. Det kan alltså handla om att försämra överdimensionerade delar. Hållbarhet och kvalitet i folkmun brukar betyda att prylen har lång livslängd och tål tuffa tag.
Ta ett exempel som att integrera batteriet i en mobiltelefon. Genom att plocka bort batteriluckan, batterifästena och kontakteringen minskas vikt och materialåtgång. Resurserna som krävs för tillverkning, frakt och återvinning har minskat. Produkten är alltså mer hållbar enligt en livscykelanalys, samtidigt som konsumenterna tvingas göra antingen dyr service eller handla en ny telefon.
Bilbranschen är ett annat exempel på hållbarhetsarbete i praktiken. För varje år som går blir bilbranschen mer hållbar, men på samma gång blir fordonen svårare att reparera och det verkar inte finnas någon markant ökad livslängd eller materialkvalitet jämfört mot för 30 år sedan.
Vitvaror är ett annat exempel. Hållbarhetsarbete med kylskåp innebär mindre kompressorer som går hårdare. Kylskåpet kanske inte håller lika länge, men det drar mindre ström och var billigare att tillverka.
Jag går igenom dina exempel nedan.
Många prioriterar hög kvalitet och lång livslängd och är beredda att betala extra för detta.
Som jag beskrev ovan finns det ingen självklar koppling mellan hållbarhet och livslängd/kvalitet.
När man pratar kvalitet vid tillverkning så eftersöker rätt kvalitet, inte hög kvalitet. Det är inte så konstigt, rätt kvalitet innebär att produkten håller sin tänkta livslängd, varken mer eller mindre. Helst ska alla komponenterna i produkten gå sönder ungefär samtidigt. Då har man nämligen inte överdimensionerat någonting. Då minskar slöseriet på material.
För slutkonsumenten är hög kvalitet synonymt med en produkt som inte går sönder i första taget. Att det kan vara praktiskt och ge en bra känsla, tvivlar nog inte någon på. Men för varje kund som köper en mer kvalitativ vara än de nyttjar, så är det ett ohållbart slöseri.
Ska du tillverka hållbart med kvalitetstänk vill du alltså skapa den produkt som håller precis så länge som den behöver hålla, men efter det ska helst allt gå sönder samtidigt.
Låt oss dra till med en biljämförelse. Det finns inget värde i att sätena håller dubbelt så länge som resten av fordonet. Det är ingen som vill betala extra, för det är en kvalitet som inte går att utnyttja. Det är alltså mer hållbart att ha säten med samma lägre kvalitet som resten av fordonet, det blir mindre slöseri.
Inte heller är det hållbart att bygga en bil med så hög kvalitet att den håller längre än majoriteten vill använda den. Allt extra material som gått åt till att bygga delar som håller längre, kunde istället gått till att få ner vikten och hålla nere förbrukningen. Det hade blivit billigare tillverkning och återvinning.
Ett generellt motstånd mot "slit och släng" – folk irriterar sig på produkter som är svåra att reparera
Vilka stora aktörer marknadsför sitt hållbarhetsarbete genom att produkten är gjord för att repareras?
Ofta inkommer önskemål om utbytbara delar, exempelvis möjlighet att byta batteri och annat som slits med tiden
Men trots detta går branschen mot motsatsen. Mindre material och lägre energiförbrukning brukar prioriteras.
Helt konstigt är det inte heller. Låt säga att vi har en produkt som är omöjlig att byta batteri på och att man kunnat göra materialbesparing till följd av designvalet. Givet att produkten och dess komponenter har rätt kvalitet för målgruppen, kommer det vara en minoritet som får batteriproblem under livslängden. Utslaget över alla tillverkade enheter är det inte säkert att utbytbara batterier är mer hållbart än att ett par enheter byts ut.
Vill du trigga en SweClockers-medlem till full-on nerd rage, visa en dator som utan synbar anledning inte använder standardkomponenter utan innehåller speciallösningar som gör det svårare att hitta reservdelar och mecka själv
Jag håller absolut med dig i sak, men jag menar att detta inte är vad som brukar åsyftas med hållbarhet.
Vanligt att medlemmar återbrukar gamla prylar på olika sätt. Till exempel förvandlar en gammal dator till server eller använder en gammal surfplatta för att styra smarta hemmet. Inte heller detta brukar räknas som hållbarhet. Många tillverkare försöker sälja nya produkter genom att motivera att det är mer hållbart att köpa en ny produkt med lägre förbrukning och återvinna den gamla.
Många förväntar sig eller snarare kräver att tillverkaren supportar produkterna under lång tid med mjukvaruuppdateringar med mera Jag återkopplar till "rätt kvalitet" ovan. Ur kvalitetsperspektiv ska tillverkaren inte uppdatera längre än vad produkten är tänkt att hålla. Vi kan kalla det för "rätt mjukvarukvalitet". Så länge vi inte omdefinierar hållbarhet till att produkten är garanterad en lång livslängd, så ingår inte mukvaran i hållbarhetstänk.
Irritation kring överdrivet användande av stora förpackningar/förpackningsmaterial. Låt oss sätta det på sin spets. Är frustrationen verkligen miljötänk? Jag tror att folk hade varit sura över en jättestor otymplig förpackning även om den var mer hållbar än en liten och smidig. När hörde du senast någon klaga över att deras produkt kom i en snygg och smidig förpackning istället för en brun papplåda? Räcker med en youtube-sökning på "unboxing" för att se att folk är tokiga i fina förpackningar.
Begagnatmarknaden växer så det knakar
Jag tror inte begagnatmarknadens tillväxt beror på att hållbarhet är inneordet hos marknadsföringsavdelningen.
Inte heller tror jag att lång livslängd är en nödvändighet för en begagnatmarknad, det finns en marknad även för halvslitna förbrukningsvaror. Däremot tror jag att folk gillar att köpa saker till låga priser.
Summa summarum.
Jag vill gärna köpa produkter som lätt går att reparera och som överdimensionerats till att hålla längre än de flesta brukar använda dem. Men det räcker med att se sig omkring och se att så inte blev fallet, varken med fordon, vitvaror eller hemelektronik. Tvärtom går utvecklingen i precis motsatt riktning, samtidigt som hållbarhet blir ett allt viktigare ord.
Problemet är hur vi definierat hållbarhet. Så länge det bara handlar om energiåtgång eller koldioxidekvivalenter för tillverkning-frakt-användning-återvinning inom ett fast tidsspann kommer denna utvecklingen att fortsätta. Knappast är det tillverkarna emot heller, batteriluckan är ett utmärkt exempel. Ta bort den och du kan skryta om hållbarhet, den förhöjda reparationskostnaden landar på slutkunden.
Så nej, när jag köper en skärm av Eizo vill inte jag att den ska ha rätt hållbarhetstänk från buzzworderi-avdelningen. Jag är intresserad av att skärmen är välbyggd och är byggd med komponenter som har lång livslängd.