Dags att skola om sig - industriarbetare

Jag är en industriarbetare som på grund av ett monotont och repetitivt arbete nu har börjat inse att det är dags att skola om sig för att kunna klara arbetslivet de kommande 40 åren. Frågan är bara lite vad jag skall arbeta med i framtiden.

Det känns svårt att byta bransch utan att ha en vettig utbildning i bagaget, även om det annars skulle vara det bästa alternativet. Därför funderar jag nu på huruvida jag bör hoppa på en YH-utbildning eller en framtida högskoleutbildning. Oavsett vad känns det som att en kvällskurs i Matematik B (2a/b) och eventuellt Engelska B (6) är vad jag behöver komplettera för att komma in på i stort sett alla högskoleutbildningar som kan ge en anställning efter 3-5 år. Om någon har tips på hur en person med G i Matematik A år 2008 får upp kunskapen och motivationen för matematiken är det välkommet.

Nu är frågan, vad vill jag bli? På grund av mina, än så länge lätta, problem med axlar och händer är tyvärr ett mer fysiskt arbete för tillfället svårt att omskola sig inom, även om det skulle innebära mindre repetitivt arbete. Därför lutar det åt en karriär inom något mer administrativt yrke, alternativt pedagogiskt, som ger minst lika bra lön, helst bättre, än min nuvarande lön i en produktionsmiljö. Annars hade ett jobb som exempelvis distributionselektriker eller sitta i kontrollrum passat mig bra.

Programmerare känns inte som rätt karriärval för mig då jag alltid tröttnat när jag försökt lära mig programmering. Säljare är inte heller något jag vill utbilda mig till.

Allt från personalvetare till socionom och gymnasielärare i historia är ju intressant, men det sistnämnda kräver ju en gedigen utbildning och frågan är om inte konkurrensen är rätt stor? Annars är ju mer administrativa tjänster inom offentlig sektor troligtvis något jag borde satsa på; men lönemässigt är det ju en katastrof.

Någon som har tips på vad jag bör göra och hur jag ska gå tillväga?

Nästan 10 års arbetserfarenhet som montör i sammansättningsfabrik, den senaste anställningen lite drygt 7 år på samma ställe med mindre detaljer.
Tidigare även på Sveriges största lastbilstillverkare i Göteborg. Arbetet ställer stora krav på kvalitet, noggrannhet och jag har även erfarenhet av utbildning av personal mm. samt viss utbildning i b.la. Lean Production.

Jag gick industriprogrammet på gymnasiet till 2011 men mina bristfälliga kunskaper i svets och skärande bearbetning gör ingen glad. Hade jag däremot kunnat det hade yrkeslärare kunnat vara något. Men viss utbildning i lean och ritningsläsning tror jag inte ger mig några pluspoäng.

Problemet fysiskt är väl att jag det senaste halvåret blivit mycket sämre och börjar få svårt att lyfta upp armar och göra vissa rörelser utan att det knakar eller gör ont vilket det även gör vid vila. Tumfästet bröstmuskler och skuldror. Förslitningsskador på grund av av samma tusentals rörelser per dag under min anställning. Annars hade jag kunnat byta till något snarlikt men mer varierande. Men nu är det "kört" för tillfället.

Är i kontakt med företagshälsovården och kanske med lite rehab kommer det troligtvis bli något bättre, men jag har inga förhoppningar om att det inte kommer att bli sämre igen. Framför allt är detta troligt om jag inte byter arbetsgivare.

Jag trodde det fanns en chans att utveckla mig inom företaget men nu är den möjligheten mycket liten plus att jag känner att man inte tar arbetsmiljön på allvar.

Produktionsteknik är faktiskt något jag är intresserad av och jag har en kortare utbildning från Göteborgs Tekniska College och funderat på deras kurs produktionsutveckling men känner att jag kanske inte får rätt jobb för mig som typ produktionstekniker på Volvo, men jag vet inte.

Annars är ju förbättringar och kvalitet samt skriva instruktioner något jag tycker är roligt.

Ja, man har börjat förstå det men deras spontana reaktion när detta började med en kollega för några år sedan var att sparka denne. Nu är vi flera som fått problem men man gör inget åt arbetssättet och skyddsombudet får inget gehör. Dags att gå vidare till avdelningen på metall.

Dessutom kommer jag få lägre lön osv. Men man kan inte placera om alla människor. Eller vill inte det.

Jag känner lite att det är dags att byta till ett jobb där man har en lite bättre chef och bättre psykosocial och fysisk arbetsmiljö och då kanske det är läge att skola om sig.

Basal matte vet jag inte, det kräver utöver Matematik B även C och kanske även mer. Annars hade ekonomi säkert varit ett alternativ, men med ointresse för mattekurser och ca 12,6 i antagningspoäng så blir det jobbigt.

Ja, det och industrielektriker har jag också tittat på. Kan ju vara något för mig egentligen.

Några månader senare och jag undrar fortfarande vad jag ska bli i framtiden. Jag är sedan tre månader tillbaka sjukskriven på heltid på grund av att kroppen sagt ifrån ordentligt. Alla läkare, sjukgymnaster och andra säger att det är dags för mig att byta till ett lättare arbete där inte händer, axlar och nacke är lika utsatta.

Högskoleprovet är gjort som backup och nu är frågan vad jag ska bli i framtiden. Uppenbarligen inte hantverkare.

Jag funderar faktiskt på yrkeslärare, men tror att det blir svårt då jag saknar de praktiska kunskaperna som krävs på exempelvis industriteknisk utbildning, alltså svetsa och svarva.

Eventuellt skulle jag kunna tänka att läsa till gymnasielärare i exempelvis svenska och historia och försöka se om det finns möjlighet att haka på industriteknik där också.