SSD-enhet för audiofiler ger bättre ettor och nollor för "mer naturlig känsla"

Tror det blir svårt att få nån att köpa byte av USB sladd som nått annat än placebo. I alla fall på det här forumet

Om det däremot kan klara av rigorösa blindtester som är väl dokumenterade så kan vi börja snacka

Tycker inte ens att man behöver hålla på med blindtester.

Mät!
Mät utsignalen från dacen och se om den förändras efter bytte av usbkabel.
Analoga ljudsignaler är inte magiska, det lågfrekventa elektriska signaler med kända nivåer.

Har varit med i ganska många diskussioner om sånt här på div ljudbögforum där det finns folk som påstår samma som du, men aldrig har jag sett nån som lyckats komma med nån som helst vetenskaplig förklaring på fenomenet. Dom som påstår sånt här har sällan någon vidare tekniska kunskaper alls, så personligen kategoriserar jag därför istället sånt här nånstans under "magi", alltså som med mycket annat när det gäller hifi.

Beror på vad du upplever för skillnad och varför, om dacen är bra så kommer kabeln inte att påverka, är dacen dålig kan den påverka om kabeln tex överför störningar från datorn eller om dacen kan strömförsörjas via usb vilket man aldrig bör göra. Det är väldigt osannolikt att en eventuell ljudskillnad har med själva dataöverföringen att göra men en dåligt designad (eller så billigt designad att den saknar egen bra nätdel) dac kan påverkas.
Jag har och har lyssnat på annan high end och visst hör man skillnader på en del saker och när man gör det så bör man försöka ta reda på grundorsakerna för att inte gå vilse för det finns många oseriösa tillverkare.
Hör du skillnad pga kablage så fundera alltid på vad som händer med det som sitter inkopplat i kabeln och varför det händer, ibland är det kabeln som är felaktig, dåligt skärmad, glappar eller har underliga/olämpliga elektriska egenskaper men det är sälla som dyrkabel är det bästa, men inte heller budgetkablar som ofta inte brukar vara mekaniskt/elektrisk välbyggda pga för låg budget men när man lämnat de allra billigaste kablarna och kommit in på de som har stabil produktion med väl definierade egenskaper brukar skillnader bero på annat än kabeln i sig om man använder rätt kabeltyp.

Vill du jämföra usbkablar så jämför dem med nått som inte ger galvanisk förbindelse mellan apparaterna typ fiber eller radio, eller usb som saknar galvanisk förbindelse, det finns olika kopplingar via trafo och optokopplare och annat som bryter den galvaniska förbindelsen så att du kan isolera vad kabelns dataöverföring ger för påverkan.

Snarare tvärtom att de som talar sig varma för att USB-kablar och olika hårddiskar ger ljudskillnad aldrig har varit med om korrekt utförda dubbelblinda tester. Ofta med motiveringen att skillnaden är så stor att blindtest inte behövs.

Om din DAC verkligen i en korrekt dubbelblindat test ger mer än 50% detekteringsnivå så är det något som är allvarligt fel med din DAC och något som behöver undersökas i så fall. Det är liksom inte magi inblandat i datatransporten över USB utan om man vet om hur det hela fungerar rent tekniskt så inser man att det inte kan förekomma någon skillnad utom i fall där enheter är extremt felkonstruerade.

På LTS (Ljudtekniska Sällskapet) så har vi genomfört dubbelblinda tester på highend utrustning i miljonklassen. Kan rekommendera YouTube kanalen Audio Science Review som också har en hemsida och forum på https://www.audiosciencereview.com/forum/index.php?reviews%2F

Inte för att jag vill ge dig "skit", men grejen som saknas från "jag kan allt passera ett blindtest för min 20k-usb-kabel"-klubben, är ju att de ALDRIG kan förklara vad det är som gör att en korrekt etta från en dålig kabel skulle låta annorlunda mot en korrekt etta från en dyrare kabel.
Du får gärna upplysa mig, men för mig låter det ytterst oroande att så mycket dyr utrustning uppenbarligen har så grova felkonstruktioner i sig.
Eller är det ett hidden trinary som DACar kör med som bara låses upp med dyrare kablar?

Att digital data skulle förändras med överföring genom USB-kabel är osannolikt - det är så mycket transportskydd (CRC-summor) som upptäcker bitfel och buffring rent RAM-mässigt efter att det hinner fråga om många gånger vid trasig data innan det skulle märkas vid en uppspelning.

Däremot är som redan påpekat att USB-kabeln skall bara sköta om dataöverföringen - inte strömförsörja DAC-samtidigt då olika resistanser i kabeln och störnivåer från anslutna datorn annars kan ge påverkan rent analogt vid byte mellan olika USB-kablar - och som redan sagt, helst skall datat vara galvaniskt isolerat för att minimera risken för överförda störningar från anslutande dator och dess switchade nätaggregat som ger HF-störningar > 20 kHz som sedan kan blandas ned i hörbar område ovanpå matningsspänningarna och även över dataledarna samt spänningsvariation med last och även DAC-last av resistansen i USB-kabeln om den försörjs från datorn.

---

All data data som transporteras över kabel har alltid ett dataskydd av något slag, SATA, Ethernet har en 32-bitars CRC som upptäcker samtliga (100%) bitfel upp 3 till 4 bitar samtidiga fel per datapaket, SAS har en annan polynom, CRC32C, som klarar upp till 6 bitar fel per paket.

Skyddet på SATA att vid en vit-brustryck som genererar 1 fel per 1*10^10 bitar överfört i genomsnitt så är bitfeltakten för oupptäckta fel 1 fel per 1*10^17 bitar vilket i överförd datamängd ger i genomsnitt 1.4 bit fel oupptäckt per år när man kör 500MB/s i 24/7 över en SATA-bus. - och jag kan nästan lova att den missade bitfelet i en wav.fil som överförs är det ingen som kommer att höra när det spelar genom högtalare senare... ...men katastrofalt på en ZIP-fil...

USB har 5-bitars CRC för sina tokens och 16 bit CRC för sina datapaket. Är det inkapslade SCSI/SATA 512-bytes-paket i USB-överföringen från tex. en USB-disk så har dessa med stor sannolikhet också sin egna 32-bitas CRC medskickad i paketet (har inte dubbelkollat detta).

Längden på CRC är kopplat till hur stora paket som skickas över, och det finns ingen anledning att köra 32bits CRC för ett datapaket på några 10-tal byte-paket som en USB-token...

I det flesta fall när man upptäcker trasigt paket så resulterar det i att paketet sänds om igen.

Sedan finns det förstås risken för 'silent error' dvs. fel som inte upptäcks av CRC-kontrollen och då typiskt när antal bitfel är över 4 bit fel samtidigt och är jämn i antal bitfel. CRC tar normalt alla udda antal bitfel men kan missa jämna antal bitfel när det är över ett visst antal och därav att man tex. inte kan ta mer än upp till 4 bitfel samtidigt garanterat för en 512-bytes - SATA-datapaket.

FEC - "forward error coding" använda bara i system där man inte enkelt kan göra om-anrop - som en datasändning från satellit från Jupiter eller där bara sändningen görs en enda gång, eller lagring på optisk/magnetmedia eller flash-minne - man blanda in extra paritetsbitar i datapaketet i förväg på smart sätt, så att även om några av bitarna tolkas fel vid avläsning/mottagning senare så kan man matematiskt räkna ut den rätta ordningen ändå.

Där brukar man ofta ha bitströms paritet och då ofta var av faltningstyp och den mest kända är typ Viterbi eller turbokodning och idag med högre datakraft tillgänglig numera LDPC och ovan på detta sedan en blockbaserad felrättning av BCH-typ, ofta Reed-Solomo-kod (RS).

på CD och DVD användes bara RS kodning i två olika lager medans Bluray började man också koda bitströmmen med Viterbi-kodning innan felrättningen med olika nivåer av RS-koding efter - och hårddiskar och flashminnen gör också likadant men numera med LDPC istället för viterbi då man kan vinna ytterligare 1-2 dB i S/N för att avkoda datat säkrare än med Viterbi.

Att börja använda Viterbi och trellis-trän (metod i avkodningen av Viterbi) på tex. modem på den tiden man surfade uppringt var revolutionerande då man i ett slag kunde gå från 14400 till 28800 Baud med bara en annan firmware för 'datapumpen' (DSP) av modemet för att man kunde komma närmare 3 dB av tillgängliga S/N mot Shannons limit - då 3 dB motsvarar dubbel (signal)effekt och helt enkelt kunde dubbla antal bitar i överföringen för samma kvalitet (samma energi per bit) med samma BER-takt som innan i överföringen.

När NASA på slutet av 1960-talet körde över data och kanske också video från månlandning mm. så var det kapslat med Viterbi i kombination med Reed-solomo - men då var det inte ett litet chip som tuggade utan hela byggnader med ofta rör-teknik och diskreta transistorer som gjorde jobbet.

Utan checksummor och olika felrättningskoder i olika led i överföringen så skulle inte mycket fungera inom dator och nätverk idag. Även internt i datorers RAM-minne och överföring till CPU kan göra fel idag och i servrar där det inte får blir sådana fel på överskådlig tid så använder man ECC-minnen (felrättande för 1 fel och indikerar fel vid 2 fel samtidigt med oftast variant av Hamming-kod), numera även inom RAM-chipen i sig som DDR5 då med allt högre hastighet så är sannolikheten för läsfel allt högre.

Den problematik jag upplevt är att dessa audiofiler som hävdar att elrenare och allt sånt ger hörbar skillnad och minsann har klarat alla blindtester, aldrig ställer upp på dem i verkligheten.

De få som gjorts har alla gett samma resultat: rent "guessing game". Så det är väl rätt självklart varför de aldrig ställer upp då det blir sabla svårt att acceptera att man spenderat x antal tusen på ett par högtalarkablar som ger samma resultat som ett par "vanliga billiga" kablar - lite som en sekt ^^