Bästa köksknivarna 2022?

Länk till kampanjen, please.
Hittar inte den på inkClub.

Jag fick en brödkniv på köpet från InkClub för 10-15 år sedan - den är riktigt bra fortfarande. Kan ju hoppas att kvaliteten inte försämrats sen dess på de knivar de skickar med.

Tack👍

Jag har inga länkar sparande. Det jag lärt har jag lärt mig genom väldigt många tillfällen av "ah, det här måste jag undersöka innan jag går och lägger mig". Vad jag kan bidra med är saker att söka på (finns mycket på bland annat wikipedia, youtube är av blandad kvalitet och google ger mycket intressant och matnyttigt).
Tamahagane-stål tillverkas genom smältning av järnsand i en blästerugn (Bloomery på engelska och Tatara på japanska). Det är kanske den äldsta tekniken som finns men japanerna utvecklade den lite genom större ugnar och blåsbälgar kopplade till dem. Stålet som producerades hade hade mycket slaggprodukter. Det gav också lager av hårdare och mjukare stål.
En annan gammal teknik är degelstål (crucible steel på egenlska). Det är i princip ett lerkrus som fylls med järn, kol och annat. Sen hettas det upp tills allt smälter. Det skapar ett renare stål där man också får större kontroll över kolhalten. En nackdel är dock att det inte separerar fosfor och svavel, som gör stålet sprött.
Degelstål har gett upphov till en annan myt - Damaskusstål. Ser snyggt ut men höga halter av fosfor och svavel gjorde att det inte gick särskilt bra att härda. Här kan man annars tänka sig att renare järnmalm, som vi har i norden, gav högre kvalitet på degelstål.

På medeltiden var det ungefär så stålproduktionen såg ut. För att komma runt problemen kunde man vika stålet från blästerugnen i flera omgångar. Det gav ett renare och mer homogeniserat stål, plus att man kunde få bort överflödigt kol så stålet blev segare. Differentiell härdning och att blanda olika stål var vanligt. Det gäller inte bara Japan utan man gjorde det i en stor del av världen, inklusive Europa.

I Europa började man sen använda masugnar (blast furnace på engelska). Det är inte heller en ny uppfinning och problemet är att de i princip producerar gjutjärn (väldigt hög kolhalt) med mycket svavel. När man lärde sig reducera kol och svavel blev det mer populärt och man kunde få härdade stål med viss elasticitet. Det är vad som gjorde det möjligt för riddare att klä sig i plåtrustningar - de kunde göras tillräckligt lätta och tunna och samtidigt erbjuda bra skydd.

Här finns en del att läsa på Wikipedia:
https://en.wikipedia.org/wiki/Bloomery
https://en.wikipedia.org/wiki/Crucible_steel
https://en.wikipedia.org/wiki/Tatara_(furnace)
https://en.wikipedia.org/wiki/Blast_furnace

För övrigt misstänker jag att det inte är Tamahagane-stål du har, när du säger att du inte kan något om stål. Kanske är det en kniv från tillverkaren Tamahagane? Deras SAN-serie använder VG-5 stål.

Vilket är eran bästa kniv med rejält träskaft?
Har kört en Global med metallskaft men den var så himla obekväm i mina händer!

Sämsta kniven jag någonsin haft.

Min absoluta favoritkniv jag använder till nästan allt (skär i princip bara grönsaker).
Masahiro Neo Santoku

Vad för slags grepp håller du kniven med?

Vanligt hammer grip. Den jag köpte var mer för pinch grip eller liknande där man nyper där fram för extra precision.
Nu vet jag vad som inte funkar iaf

Föredrar nog rundat träd, absolut inga vassa kanter eller så.

Byt ditt onaturliga och ondskefulla grepp
Annars tycker jag Kashima ligger riktigt skönt i handen, med bra balans och lite vikt i handtaget:
https://www.cleancut.se/butik/knivmodeller/kockknivar/gyuto-2...

Tack för tipset, gillar dock inte när skaftet är slipat så det blir platt på det viset, men ska fortsätta leta. Det ultimata är givetvis att pröva i butik. Tack.

Man kör med det greppet som känns bäst för en själv

Mmm, spicy white! 🤤

This! Robin dalman är halvt unobtainium om man inte är snabb i fingrarna dock. Jonas är riktigt duktig! Kan även tipsa om min bekant Patrik som har Smedja Aspen!

De blad jag har från svenska smeder är bättre än mina japanska, men de är ju lite skillnad på ett custom-jobb och 'massproducerat' Japanskt.

Ingen aning men min favorit kniv är gjord med ca 160 lager stål. Det är en japansk smed mästare som gjort den (minns dock inte namnet), det var en specialbeställning men killen som beställt den hade inte råd att hämta ut den så då passade jag på att köpa den. Det är med certifikat och någon säskild låda, jag se om jag hittar det (bara för att se vad han heter). Jämför jag med mina global pro knivar så är dom väldigt mjuka och lätta att slipa.

Plus moms dock för Aspen!
Samma här, har par billigare, en masahiro och en mac, som jag gärna sträcker mig efter när jag är lat då den är rätt okänslig, lätt att slipa och tämligen rosttrög. Inget man behöver vara speciellt rädd om.

Absolut! Ikea och Vic är jag en stark förespråkare av som insteg och vardagsknivar, även enklare Mac och Tojiro-knivar kan ofta hittas till bra pris (under 7-800 för en kockis) och håller hygglig kvalite för sin prisklass. Har gett bort några Tojiro DP med custom-skaft som inflyttningspresenter.

Jag har själv en Kashima och jag håller med att den ligger riktigt skönt i handen (i alla fall i min hand). Bäst är så klart att testa greppa olika knivar själv för att se vilken som passar just din hand bäst.

Zanmai Revolution Kiritsuke.
Lite bökigt att lära sig använda en Kiritsuke men den kan användas till i princip allt. Otroligt vacker och välbalanserad.

Victorinox 26 cm bröd/bagarekniv
Lite samma här, kan användas till bröd, kött, fisk you name it. Finns med trä eller fibrox-handtag. Fibrox för funktion och trä för utseende.

Fällkniven SK18 Erna
En ”portabel” kniv. Tanken är att man ska kunna ta med den överallt, kommer med ett behändigt fodral. Koboltstål med konvex egg och vacker masurbjörk. Troligtvis den vassaste kniven jag haft från fabrik.
Jag använder den mest som vanlig kökskniv dock då den är smidig med sina 18 cm.

Åh tack!! Ska spara dessa. Fjällkniven såg väldigt fin ut.

Alla dessa artisan-knivmakare som postats har ju samtliga slutsålt. Ligger entusiasterna och lurpassar och klickar hem allt som publiceras eller hur funkar det?

Mer eller mindre, de lägger ofta ut några åt gången när de gjort ett antal... Och då brukar de ta slut rätt fort. Beroende på antal, stil och smed kan det vara en fråga om allt från nån timme till minuter. Det är inte ovanligt för mer kända smeder att folk från flera håll i världen vill ha en kniv, inte bara lokalt i Sverige, därför det kan försvinna rätt fort.

Men det går alltid att kontakta dem för en custom, om de är öppna för det vill säga... En del knivmakare vill inte ta på sig uppdrag utan vill köra på med vad de känner för.

Apropå slipning kommer man rätt långt med en sten, tre olika slippapper och Autosol. Ett par steg till på slippapperna hade visserligen inte skadat, men 2500 korn var det finaste jag kunde hitta. Har också satt en till avfasning på bladet för att tunna ut det. Eggen är så vass att den precis klarar att kapa armhår - jag ska försöka få den vassare.

Jag är inte speciellt bra på det här ännu men det går ändå att få bra resultat.