Skrivet av Levan:
Tror faktiskt de flesta inte primärt söker ett förhållande där åldern är så pass viktig att man inte hunnit lära sig tillräckligt mycket för att föra vissa slags samtal, då ska man nog vara väldigt nördig/akademisk i ett specifikt ämne.
Tja det är ju en aspekt, men än mer handlar det väl om att man sällan har så mycket gemensamt med någon mycket yngre eller äldre. Det kan absolut vara intressant att prata med någon från en helt annan generation men förr eller senare så handlar det inte om intressanta samtalsämnen längre utan om ganska grundläggande skillnader i hur man ser på saker, vad man har upplevt och så.
Citat:
Men visst, sedan finns det ju någon form av övergripande "mogenhet" som tar ett tag att utveckla för de flesta. Men är man runt 20 år och inte helt pantad så finns det nog tillräckligt där för de flesta.
Tja, men "helt pantad" är ju något flytande. Som tjugoåring tyckte jag ju i allmänhet att fyrtioåringar var ganska pantade eller i alla fall inte alls hade samma prioriteringar eller förhoppningar som jag, och tyckte att tjugoåringar i allmänhet var rätt smarta. Som fyrtioåring så känns argument och resonemang från tjugoåringar extremt banala och utan djup, i allmänhet alltså. Undantag finns förstås.
Jag gick exempelvis med i en förening för ett tag sedan som mestadels bestod av studenter, men var tvungen att hoppa av efter första mötet då sakerna de diskuterade var helt verklighetsfrånvända och de verkar inte förstå att man kanske har annat att göra än att diskutera exempelvis nationalekonomi med någon som "vet allt" efter fem högskolepoäng och vill redovisa allt den har lärt sig.
Citat:
Jag själv lutar dock åt hållet att jag har svårt att connecta med någon som inte är lika sugen som jag är på att diskutera olika samhälleliga och tekniska utvecklingar/tendenser etc... men det har nog mest legat mig i fatet hittills för att vara ärlig.
Tja, det är ju alltid bra med gemensamma intressen förstås, men också bra med en del som inte är det. De flickvänner jag haft som varit väldigt lika mig inte bara i åsikter och prioriteringar utan också annat som musiksmak och så har ofta blivit lite trista i längden, förhållandena alltså, inte tjejen. Samtidigt kan det ju bli svårt med någon som exempelvis bara lyssnar på vad som spelas på radio om man själv är musikintresserad. Sen får man förstås prioritera, du kanske hatar Iphone exempelvis men är det så farligt om ens flickvän ändå har en sådan? Däremot någon vars intressen mestadels består av smink och att spegla sig (eller filma sig själv för tiktok eller något) hade jag haft svårt med väldigt fort, vilket visserligen inte är exklusivt för yngre personer.
Citat:
För att spekulera kring det sista du skriver så är väl det som de flesta söker i grunden trygghet och gemenskap, det är ju en grundläggande drift hos alla människor. Sedan är det väl nice att ha någon fast person att ligga med emellanåt, vad vet jag
Jo det är klart. Men man kan ju se på de förhållanden med stora ålderskillnader som man ser i samhället. Många handlar rätt uppenbart om status, en ung tjej blir lockad av en äldre man med status eller pengar är väl det vanligaste även om motsatsen också finns. Dessa brukar sällan hålla så länge, i alla fall inte där det är ett faktiskt förhållande. Håller de längre så är det inte sällan ett förhållande där de faktiskt inte umgås eller träffas så mycket.
Sen finns det förstås en massa andra typer också. Min syrras farsa exempelvis har väl inte riktigt "växt upp", han är musiker och har aldrig haft ett riktigt jobb och jag skulle kanske inte kalla honom barnslig men på vissa sätt är han ju mer en tonåring än den sjuttioåring han faktiskt är. Hans tjej är lika gammal som mig, men också något konstig, har bara haft äldre män exempelvis vilket kan ha att göra med uppväxten med hårda föräldrar och så. De håller dock ihop än efter femton år, men de bor inte ihop trots att de har tre barn tillsammans, så jag vet inte.
För mig fick jag en insikt när jag var kanske 30 eller så. Att huruvida ett förhållande blir bra, funkar, har inte så mycket att göra med hur mycket man gillar personen när man träffar den eller hur bra det funkar i sängen, utan mer hur vardagen funkar och om man kan slappna av ihop.
