SMR-disk har en mindre PMR-area där alla småsektorer skrivs som inte passar direkt en full SMR-segment vid skrivning och dessa läggs sedan på plats med en read - modify - write-process senare för var SMR-segment när disken inte är accessad av någon annan läs eller skrivoperation.
Med NTFS och när NTFS uppdaterar sin metadata ($MFT) så skriver den om och om igen på samma sektorer med små förändringar för var ny fil som skapas - upp till 10 ggr per fil och denna fyller upp PMR-arean ganska fort och vid många filer (som tex. att kopiera systemmapparna på win-OS-disken som kan ha över 200000 filer och hårda länkar) så blir den här PMR-arean fort full och för att disken skall kunna fortsätta att skriva ny data så måste disken tvångstäda lite i PMR-arena för att kunna ta lite nya skrivkommandon vilket kan ta ganska lång tid (då all RAM-på diskkontrollern går åt för detta vilket gör att den kan inte göra något annat samtidigt) och under den tiden är disken 'borta' och tar inte emot skriv och läs-kommandon under den tiden
- stå man dessutom med en kö av skrivningar från OS och hela tiden fyller på så blir den lilla platsen i PMR-arean som frigjordes, strax påfylld igen av bl.a skrivaktiviteter till $MFT och det stalla igen och det hela upprepas och det upplevs att disken går väldigt långsamt.
Pausar man kopieringen och disken får tid att helt tömma PMR-arean på fildelar så går den senare skrivningen mycket fortare ganska lång tid framöver - ja tills PMR-arean är full igen och man får pausa igen om det skulle vara fortsatt mycket småfiler som skrivs.
Stora sekventiella filskrivningar (som mediafiler) är sällan ett problem medans filer som skrivs här och där slumpmässigt är de som fyller PMR-arean.
Det går fortare att göra pauser och starta igen än att OS hela tiden skriva mot disken när den hela tiden stångar mot en full PMR-area.
För filsystem som tex. BTRFS i linux så är detta en närmast icke-problem då deras skrivstrategier är betydligt smartare gjorda än med NTFS, ext4 tål typ 4 ggr mer filskrivning av småfiler än NTFS innan det blir problem vilket gör att man sällan råkar på det vid tex. backupkopiering och synkning av stora filträd.
Medans ZFS är olämplig mot SMR-diskar av anledningen att när disken tömmer PMR-delen på fildelar så svarar disken inte på några anrop och svarar det inte inom 8 sekunder så tolkar ZFS att disken är död och disken kickas ut ur systemet - medans en PMR-städning i en SMR-disk kan ta över 30 sekunder innan den svarar igen.
Det är detta som var 'skandalen' med WD-RED att man smög in SMR-diskar som NAS-diskar utan att sänka priset eller tala om det vilket fick till följd att en massa riggar med ZFS-volymer small när det kickade ut diskar på löpande band och fick förlorade RAID:er som konsekvens av det och det blev herrans liv om det
Därför var WD tvungen att lansera WD-RED plus versioner senare som inte var SMR-diskar - både Seagate och Toshiba har inte gjort den typen av dumheter och speciellt inte på NAS-diskar.