geekbench6

Din setup har ju en begränsning - minnesbandbredden är ju inte oändlig - men det är inte mycket man kan göra åt det. Beroende på begränsningar i hur högt man kan klocka IF så går det inte att få ut mycket mer prestanda ur Ryzen 5000-serien.

Om det nu är så att det flertrådade testet i GB6 begränsas helt av minnesbandbredd så är det inte direkt fel. Det är kanske inte representativt för något du gör, men det är inte alldeles orimligt heller. Nästa generation ökar ju minnesbandbredden markant (DDR5-6000MHz funkar bra) utan att öka antalet kärnor, så någonstans är Ryzen 5000-plattformen en punkt i utvecklingen där det gränssnittet är mest av en begränsning.

När man konstruerar ett benchmark-program så måste målet vara att man efterliknar något man verkligen gör på den datorn, inte att en viss dator skall se bra eller dålig ut. Det är inte i sig speciellt svårt att göra ett program som flaskar stenhårt på gränssnittet mot minnet - läs saker slumpmässigt ur minnet och gör en mycket lätt heltalsoperation på dem innan de skrivs tillbaka. Frågan är väl mer om det är ett rimligt resultat. I det här fallet så känns det väl konstigt om det inte är NÅGON skillnad mellan 5900X och 5950X, även om jag iofs inte blir förvånad om skillnaden inte blir så stor som 33%.

Det är en rimlig fråga hur testet ser ut (och jag vet inte svaret), men din utgångspunkt verkade vara att något måste vara fel med testet. Det är jag inte alls säker på. Det är inte alls orimligt att konstruera ett test så att en 16-kärnig processor alltid flaskar på minnesbandbredd bakom 3600MHz 128bit minnesbuss.

Det visar sig att du inte är den ende med den frågan, och skaparen av testet har svarat:

https://support.primatelabs.com/discussions/geekbench/81877-b...

TL;DR: det är helt medvetet. Istället för att, som tidigare, låta de olika trådarna jobba på varsitt dataset (exempelvis varsin bild) jobbar de nu flera trådar på samma dataset. Det gör att kommunikationen mellan kärnorna, till och från cache samt till huvudminnet har större inflytande än tidigare.

...

Kan tycka det är lite synd att Geekbench inte specar Windows-version mer. Själv tycker att det kan vara en stor prestandaskillnad mellan exempelvis 1703, 1809 (innan Meltdown/Spectre) och 21H2. Sen kan även val av Power Plan påverka en hel del, vilket i sig är lite missvisande i Geekbench.

...

Beror på vad man menar med "optimalt".

Så länge CPUer hade 1-2 CPU-kärnor var det betydligt enklare att göra bra benchmarks i bemärkelsen: om man får höga poäng i benchmark:en kommer det systemet prestera bra i majoriteten av all CPU-krävande uppgifter.

Idag när till och med bärbara utrustas med mer än 8 kärnor är det i praktiken stört omöjligt att ge en relevant siffra på prestanda.

Allt för många benchmarks är konstruerade med utgångspunkten att de ska visa "fulla potentialen av varje CPU". En sak man tar till då är relativt små dataset och kör ett delproblem per CPU-kärna. D.v.s. man kör många helt oberoende enkeltrådade uppgifter parallellt.

Det är inte helt galet, finns helt klart sådana uppgifter i "verkligheten". Några exempel är 3D-rendering på CPU, kompilering av "tillräckligt stora" projekt (långt fler filer som ska kompileras än det finns CPU-trådar). En server är ofta av denna typ, man får parallellism genom att hantera flera klienter parallellt, inte genom att hantera varje klient med parallella beräkningar.

På skrivbordet är ovan en nisch. Det normala här är att man har en/två uppgifter man jobbar på och hur "snabb" datorn är avgörs hur snabbt den kan färdigställa den/de uppgifter man aktivt jobbar på.

Även om Amdahls lag gäller även för båda fallet ovan, säger den laget just att man kommer få bra utväxling på många kärnor i det första fallet. I det andra fallet blir det rätt snabbt fallande vinst med att lägga på fler kärnor.

I fall som t.ex. 5950X och 5800X (kanske än mer tydligt mellan 5950X och 5900X) finns det därför "verkliga" fall som kan utnyttja många kärnor, men som går lika snabbt eller till och med snabbare på de modeller med färre kärnor. Anledningen är dessa CPU-modeller drar ned frekvensen och har man inte "perfekt" skalning med CPU-kärnor kan minskning i frekvens ha långt större effekt än vinsten av fler kärnor. 5950X har längre "all-core" frekvens än de andra två.

Ovanpå det finns det synkroniseringseffekter där bandbredden är i praktiken konstant oavsett antalet CPU-kärnor. En sådan är bandbredd mot RAM men finns även interna bussar som alla kärnor delar på. Även det kan leda till att om man har parallella problem som kräver relativt mycket synkronisering mellan kärnor, ökar kostnaden för synkronisering med ökat antal kärnor som deltar. Det gör att man kommer till en punkt där prestanda börja minska om man adderar fler kärnor till problemet.

GB5 och GB6 är därför delvis komplementära. GB5 MT är mer lik t.ex. Cinebench, den testar fallet där man kör ett litet problem per CPU-tråd (många parallella enkeltrådade problem). GB6 är långt mer hur jag själv använder datorn, d.v.s. de fall där CPU-kraft tenderar vara flaskhals är fortfarande enstaka problem fast med viss potential att skala över kärnor (samt relativt mycket data). D.v.s. man använder många CPU-trådar på ett problem (ett problem som löses med parallella beräkningar).

Spel är mer åt vad GB6 nu gör, där har man ett problem och om det är CPU-bundet måste det enda problemet skalas över tillgängliga kärnor och dessa kärnor måste samsas om RAM/cache-bandbredd etc. Men spelbenchmarks är långt bättre för detta, inget av deltesterna i GB5/GB6 är någon direkt bra match mot beräkningarna ett spel har som flaskhals.

Man måste förstå sina egna flaskhalsar för att idag förstå om en benchmark har någon relevans.

Sample size = 1

Egentligen har vi sett detta massor med gånger tidigare. Ta spel och applikationer som bildhandling, en hel del tunga beräkningar (men här finns allt från saker som knappt skalar alls med kärnor till det som skalar nära nog perfekt).

Dock sant att väldigt få syntetiska benchmarks uppvisat detta beteende tidigare. Geekbench är knappast perfekt, men det som gör denna bechmark högst relevant är att de inte satt ihop någon egen liten microbenchmark (som typ CPU-Z, PassMark m.fl.) utan de använder "riktiga" applikationer och bibliotek.

Det som ändå gör GB lite skevt, det i allt ökande grad p.g.a. saker maskininlärning, är att man stänger av vissa standardfunktioner för att det ska bli en "ren" CPU-benchmark. I "verkligheten" kommer vissa av dessa fall prestera helt annorlunda än vad man får i GB då det blir allt vanligare med GPGPU acceleration samt NPU (acceleration specifikt av visa typer av maskininlärning).

Men GB6 ger nog ändå en långt mer verklighetsförankrad bild för majoriten än vad t.ex. Cinebench ger. Är inget problem alls att skapa en CPU som skulle få brutalt höga poäng i CB, men ändå vara rätt dålig i spel, webb-surf, office, etc.