Gamla spel är inte lika roliga och häftiga som man upplevde de förr.

Spelade rätt mycket Diablo 2 (PD2) fram till för inte super länge sedan Kunde köras i högre upplösning men annars samma grafik. På något sätt kändes det mer agilt än de spelet med den nya grafiken tycker jag personligen Tycker spelen höll högre kvalite förr och att man inte tröttnade alls lika fort. Klarar jag mig 50-70 timmar på en ny titel är jag förvånad.

Har man fixat "klock-buggen"?
Visade det sig inte att tiden i spelet är kopplat till frekvensen på CPUn, vilket resulterade i att tiden i spelet gick snabbt som attan om man körde på en någorlunda ny CPU?

Har en backlog på äldre jrpg. Phantasystar, breath of fire (dom tidigare), de tidigare ff som inte hunnits med. Golden Sun, dark dawn
Sedan generellt om man ska gå bakåt så är det ju mycket nintendo som håller än idag. Smb3, Super Mario world. Link, Zelda, metroid osv.

Tidiga pc-spel är väl ofta sådär. Förutom såklart party-games, Simon the sorcerer, monkey island.

Men även om grafik utvecklats så känns det som att det stora som utvecklats är kontroller (menar inte de fysiska).

Nu svarar jag inte på allt du skriver men håller helt med om att typ Quake med flera spel idag fortfarande när det gäller kontroll och känsla kan vara bättre än många av dagens spel som fastnar i att det skall finnas finesser.

Håller med! Originalet hade större frihet. Vill också slå ett slag för Xcom 3, Apocalypse, som kom lite olyckligt som ett väldigt sent Dos-spel när Win95 började ta över. Det var ett väldigt avancerat koncept i spelet och kunde köras både realtid och turordningsbaserat. Kul spel!

Spelar fortfarande The Settlers, Colonization, DeLuxe Galaga, Flashback och några andra klassiska spel på mina amigor. Spel som hade spelkänsla. Kan till och med köra lite Pong ibland bara för att det fortfarande är kul.

Tror detta har en del att göra med det jag själv sagt de senaste 25 åren, många AAA-spel med allt lull-lull man bara kan tänka sig och som nyttjar hårdvaran till max har ofta saknat substans och den där spelkänslan. De må vara, eller åtminstone varit, snygga och flådiga men när nyhetens behag lagt sig och det kommit något nytt som är ännu snyggare och flådigare så glöms de bort.

Vi är alla lite för lättpåverkade av det ytliga i spel kan jag tycka. Speltillverkarna utnyttjar det och det är nog högst medvetet att man gör spelen med avsaknad av substans för vi ska köpa nya hela tiden. Det finns så klart undantag, spel som man går tillbaka till om och om igen, men de är förhållandevis få.

Kan tipsa om att spela det på emulator med texture pack och mod för 30 FPS. Gör enorm skillnad tycker jag.

https://www.youtube.com/watch?v=4doOIdw_P58

SNES var min första konsol och den har åldrats mycket bättre grafiskt än t.ex. N64 och PS som dock gör sig väldigt bra på emulatorer. Blir alldeles för usel bild när man sitter nära en stor TV annars.

Håller med fullkomligt. Min 8-årige son tycker däremot inte likadant. Han tycker det ser "för pixligt" ut.

Thief 1 och 2 har en specifik stämning/atmosfär som jag aldrig hittat igen i ett spel. Och jag menar inte att det är med nostalgi-glasögon utan jag har spelat de igen i modern tid och det är kvar. Den där balansen mellan magi/teknik har de fått så jäkla träffsäkert i världen. Ett riktigt äventyr!

Lite både och i mitt fall. Metal Gear Solid har fortfarande musik och berättande som är 10/10 i mina ögon. Det var väldigt före sin tid och satte grundstenarna för många av det pelare som Kojimas produktioner bygger på idag. Sen ska det sägas att spelbarheten är låg enligt mig då det är styltigt och väldigt annorlunda från tredjepersons-spel idag. En aspekt i det hela är väl att PS-kontrollen var en begränsande faktor i hur avancerad man kan göra kontrollen i spelet.

Trots allt detta kommer det alltid vara favoriten.

Man kan starta Half Life 2 och Doom 3 o spela dem än idag!

För mig är det olika från spel till spel.
Men är jag verkligen intresserad av ett spel så har jag väldigt lätt att ta det för vad det är.
Kan kännas gammalt och utdaterat till en början. Men efter en liten stund njuter jag bara av spelet och har glömt hur dåliga kontrollerna eller grafiken är.
Körde igenom Doom utan source port eller annan mod. Fick vara försiktig med musen så jag inte gick fel. Men vande mig efter ett tag.

Spelar fortfarande hellre igenom morrowind än oblivion.

Spelar hellre den längsta resan eller broken sword igen istället för det senaste hjärndöda FOMO game as a service mmot till exempel.

Ett bra spel är ett bra spel sen bryr jag mig inte speciellt mycket om grafiken i sig.

Spelar gärna igenom octopath traveler 1 eller 2 istället för något raytracing demo.

Men det är min personliga uppfattning.

Uncharted 1 var från början precis vad du beskriver det som. Rätt konstigt med tanke på att Naughty Dog precis kom från Jak and Daxter som fortfarande har bättre kontroller än Nintendos senaste Mario releaser.

Det skrämmande är att Uncharted 4 är precis likadant...

Gillade UFO: Enemy Unknown skarpt men XCOM 2 är fan en klassiker redan idag. Ett av de bästa som gjorts IMO.

Jag kommer ihåg Turok 2 som en banbrytande och filmisk upplevelse då det spelet (som jag upplevde det då) dvs var sjukt snyggt, sen spelade jag det i vuxen ålder och insåg att jag måste ha drömt...

Spelar metroid prime remastered nu och det är lika snyggt som originalet. Brukar inte ha tålamod med nya spel där första timmarna brukar bestå av fem minuter spelande per tio minuters mellan sekvenser men i metroid så scannar jag var enda liten blomma och skylt för att få hela historien.

Tycker såna här kommentar alltid är intressanta. När folk som inte har nostalgi faktorn faktiskt gillar gamla klassiker.