Tycker det är en oroväckande utveckling i många i-länder inkl. Sverige nu där vi ser disponibel årsinkomst vs årskostnad för ägande av bostad, bil, osv totalt rasa ihop. Vi är fast i ekorrhjulet, jobba mer och mer och mer men vi har ändå inte råd med ett skit. Om man tjänar 40tkr EFTER SKATT så måste man spara 2 årslöner för att ha råd med kontantinsats på 15% på en snittbostad i Centrala Stockholm (runt 6mlj). I verkligheten så är det nog ingen som kan spara hela lönen så kommer man in och får jobb i sthlm med HÖG lön för man ändå säga, så tar det nog ändå 5-10år innan man har råd att köpa en bostad.
Kolla 80-talet jämfört idag:
https://www.ekonomifakta.se/Fakta/makroekonomi/Hushallens-eko...
Eller belåningsgrad:
https://www.ekonomifakta.se/Fakta/makroekonomi/Hushallens-eko...
Våra löner har inte utvecklats alls i samma takt som allt annat. Alla som köpte stora hus på 70 och 80-talet har bara glidit på en räkmacka hela vägen tills nu.
Överväger på riktigt att flytta till Asien och jobba på distans
Detta är något jag funderar mycket på och varför man inte hör mer debatt om det.
Min far kunde köpa ett hus kontant för en årslön när jag var liten. Han jobbade som elektriker. Jag jobbar som programmerare, tjänar tre gånger mer än han gjorde. Jag måste betala tjugo årslöner för att betala ett motsvarande hus kontant.
Detta slutade naturligtvis vara hållbart för väldigt länge sen. Men vi belånar oss och tåget bara ökar i hastighet. När tar rälsen slut? Vill vi snart att Putin ska bomba sönder vårat land på samma sätt som i Ukraina för att vi inte har råd att leva längre?