Alltid kul med mer BASIC-nyheter eftersom jag som leker med BASIC 65 varje vecka.
BASIC 65 är en vidareutveckling av Commodore BASIC 10 till Commodore 65 som i sin tur var en vidareutveckling av BASIC 7 som finns i Commodore 128an. Alltså har man klart fler features att använda jämfört med Microsoft BASIC 2, som att t.ex. kommunicera med VIC och SID-chippen utan att behöva använda PEEK och POKE.
<Uppladdad bildlänk>
Är förövrigt halvvägs in i Bill Gates nya självbiografi som innehåller en hel del berättelser om äventyren med BASIC och PDP10.
Fanns Simon’s Basic till C64, som var en utökad BASIC-tolk. BASIC-tolkarna som följde med datorerna var oftast ganska usla. Just C64:s BASIC var extremt nedbantad – det fanns inte ens instruktioner för att rita grafik på skärmen, till skillnad från till exempel MSX-maskinerna.
Kanske var det just därför C64 blev så populär: eftersom man var tvungen att använda PEEK och POKE för att få något gjort, kom man nära maskinvaran.
Det fanns ett klassiskt programmeringsexempel i C64-manualen där man kunde rita en ballong-sprite. Den lekte man mycket med och gjorde förbättringar så det åkte i sinus kurva osv.
Skrev många program i GFA Basic till Atarin, där kunde man kompilera programmen och använde inte längre rad nummer.
Denna bok var en stor del till hur jag lärde mig programmera i början av åttitalet. 8 år gammal satt jag och försökte översätta en basic-dialekt till en annan, på en ORIC 1 som var familjens val av hemdator (förutom en demokassett fanns 0 programvara om jag inte skrev den själv). Varierande resultat, men nu hade det ju varit en barnlek, så visst lärde man sig något.
ORIC-1 var ju en konkurrent till ZX Spectrum – en brittisk budgetdator. Det fanns många kloner av Sinclair-maskinerna; Lambda 8300 var en annan.
Sinclair-maskinerna ZX80 (kanske lite udda), ZX81, ZX Spectrum och Sinclair QL (också rätt udda) lärde en hel generation att programmera.
När Commodore 64 var för dyr för en vanlig statarfamilj i Olof Palmes Sverige, så fanns ZX81 och ZX Spectrum där som prisvärda alternativ.
Spelen – hur fixade man dem?
Man gick till OBS-varuhuset (dåtidens Coop), köpte det spel man ville ha, kopierade det på en dubbel kassettbandspelare, och gick sedan tillbaka och returnerade spelet med förklaringen:
"Morsan sa att jag inte fick köpa det."