Hur började ditt datorintresse?

Liten kille på 80-talet. Var allmänt teknik-intresserad, men hade bara sett simplare hemdatorer hos kompisar, och IBM PC för skrivmaskinslektioner i skolan.
Farsan var film/video-journalist och köpte tidningen Elektronikvärlden för att hänga med. (På den tiden var den inte skräp)
I den läste jag om Commodore Amiga 500, och om att kunna använda en sån för CAD.
Fick en Commodore 64 i julklapp, för den var billigare ... Men jag tog mig an den, spelade spel på den, och gjorde egna program i BASIC. Sedan blev jag intresserad av att göra mina egna spel i assembler.
Var fostrad mycket av tidningen Datormagazin, som skrev om både C64 och Amiga. Efter att jag till slut skaffat en Amiga så hittade jag likasinnade på gymnasiet och inom demoscenen.

Kom inte igång med CAD förrän på 2010-talet ...

Min pappa lånade hem en Apple II från jobbet som jag fick leka lite med. Kunde knappt läsa, men knappade in enkla BASIC-program som ritade saker på skärmen och bemästrade Little Brick Out som var det enda spelet vi hade. Senare följde jag Bertil Hellstens serie "BASIC från början" som startade i Elektronikvärlden, nr 10, 1983 och fortsatte till 9-10 delar, vad jag minns. Det var kul samtidigt som det stimulerade kreativiteten och logiskt tänkande. Det fanns inte lika mycket att konkurrera om uppmärksamheten som idag.

Lökade runt med min Commodore 64, varför jag var sugen på den när det begav sig, tja, det vet jag faktiskt inte. På den tiden hade folk vitt skilda system som C64/C128, Spectrum, MSX, Atari 800, nån enstaka ST eller Amiga. Alla var proprietära med egna chipuppsättningar, ROMs, tillbehör, prestanda, verktyg, spel och övrig mjukvara. Och de flesta var inte speciellt uppgraderingbara eller ställde till med större eller mindre kompatibilitetsproblem om man väl gjorde det.

Det var en rätt så teknisk, hårdvarunära resa, långt bort från dagens "köp en färdig burk och tryck in Steam på en x86-kompatibel"-upplevelse, men väldigt personlig och man fick uppleva och se en mängd tekniska utvecklingar och spännande lösningar.

Detta gällde speciellt på mjukvarusidan men även vad gäller hårdvara.

Efter 64:an blev det PC för hela slanten, en 286:a med DOS 3.3 (som var ett rejält steg bakåt vad gäller mjukvara och operativsystem kontra en Amiga 500 eller Atari ST, men det är som det är), öppen hårdvaruplatform var/är ju guld för entusiaster och hemmapulare.

Sedan blev det en lång serie PC-maskiner; en 486:a, en Pentium MMX, sedermera en Celeron och så vidare... Pentium:en finns kvar men agerar mest testsystem för gamla instickskort.

Det var nog en blandning. C64an är nog mitt största minne men vi hade lite blandade system redan innan den, sedan gick jag vidare mot Amiga och PC.

Sen så prenumererade farsan på en massa vetenskapstidningar som jag lusläste från 4 års ålder, även om jag knappt förstod en tiondel av dem i början så blev jag tidigt intresserad av teknik och vetenskap överlag.

En vän till familjen donerade en gammal dator till mig och brorsan med dubbla diskettstationer, den ena hade "OS" i sig och den andra programmet som skulle köras. Vi fick med ett skrivprogram och ett golfspel, båda gick varma på den vackert svart/gul monokroma skärmen. Senare lånade samma person ut en dator till oss med Lejonkungen och Mahjong installerat.

Stora boomen kom under Hem-PC eran där en mäktig IBM Aptiva med en Pentium 2 233MHz, 16MB RAM och otroliga 4GB hårddisk som enligt reklamen var i princip omöjlig att fylla hamnade i hemmet. Den körde toppmoderna windows 95 och hade ett 56k modem. Tror vi installerade om datorn minst en gång i månaden och lärdomarna om vad man bör och inte bör göra med en dator var många, t.ex. ska man inte lägga alla filer på C: som man inte vet vad det är i en mapp som heter "Skrot"

Pappa fick tag på ett gäng gamla kontorsdatorer någonstans ifrån som jag fick mecka med och när jag till slut hade samlat ihop nog med pengar ett gäng år senare så köpte jag min första egna dator: en Pentium 4 på 2.8GHz! Man kändes sig väldigt cool då eftersom brorsan fortfarande körde på den senaste hem-pc burken vilket var en Pentium 4 1.7GHz om jag inte missminner mig.

För min generation, född sent 80-tal, tror jag Hem-PC var en riktigt stor grej för jag vill minnas att plötsligt hade nästan alla en dator hemma på bara något år medan det tidigare var extremt få.

Vi fick hem våran Aptiva typ 96 eller nått, resten är historia. Har kvar den <3

Kul tråd, farsan läste till programmerare på 80-talet, så vi hade en 286:a, 20mh (eller var det 16?), 4 meg ram, 5 + 3 tums diskettläsare. Jag är född 83...

Att sitta på den och klicka och skriva en massa barn-nonsense i DOS... var så det började. Kan inte riktigt komma ihåg de första spelen jag spelade på den. Vagt minne av Pacman, ett ryckigt Wolfenstein 3D (som krävde 386:a om jag inte minns fel), och något riktigt skitspel som hette The Red Baron.

Jag spelade Civilization 1 tidigt också, och Sim City 1.

Vet inte riktigt vad som kom först, men bodde som barn ett halvår i USA 1983, och besökte ett Chucky Cheese eller vad det hette - pizza och arcade game hall. Kommandes från "ddr sverige" med dockteater som främsta mediala underhållning, gav det ett oerhört starkt intryck! Inte bara Pacman, utan Super pacman, Ms pacman, ubåtsspel med periskop, etc etc. Min Mamma fick bokstavligen slita mig därifrån! Sedan har det varit vic20, C64 för spel, men med Amigan upptäckte jag även skapande med 3d-grafik som främsta intresse. Det fick mig att ändra både studie- och yrkesval, så man kan lugnt säga att det har haft stor inverkan på mitt liv.

Pappa köpte in hem datorer via jobbet tidigt (iaf före alla andra var jag vet) under tidigt 90 tal, tror första spelen han visade var nån variant av breakout och skifree. Hände ibland jag gick till samma rum och han spelade doom och jag fick även testa som kanske 4-6 åring, annars var det ofta ominstallationer av windows och jag tyckte det var intressant så kunde lämnas där med att skifta disketter under installationer av nytt operativsystem, mycket DOS i början med random disneyspel och dess koder från manualer för att logga in.

8 år gammal skaffade morsan en hemdator, det billigaste som gick att komma över då det var rätt cash constrained i min familj 1982. En Oric-1 var det. Hon använde den aldrig, men det gjorde jag. Typ hela tiden. Det enda jag hade var instruktionsboken som var på engelska vilket jag givetvis inte kunde. Inte ens något lagringmedium hade jag. Men jäklar vad det programmerades på den. Sen skrev jag ner programmen på papper som "lagringsmedium". Efter ett par år lyckades jag låna en bandspelare av mormor och då blev det lite enklare.

Sen dess har jag pysslat med datorer hela livet. Fick tag på en ABC80 av en av morsans pojkvänner och senare kom jag över en Spectrum och en Amiga. Amigan fixades när morsan skulle göra något jobb som aldrig gjordes, men datorn lämnades aldrig tillbaka. Eftersom det var skralt i familjen hade jag datorerna, det var som att det man kunde göra aldrig tog slut och det var gratis. Mer och mer programmeriong gjordes, körde mycket Amiga assembler vilket fortfarande är det roligaste jag vet när det gäller programmering.

Någon skola blev det aldrig men har lyckats försörja mig på programmering och är idag rätt bra på det. Gillar fortfarande att hålla på med maskiner som inte har så mycket kraft, typ Arduino. Det får en att sträcka lite på benen när det gäller att lösa uppgifter optimalt. På jobbet sitter jag med Java och även om allt är abstrakt idag finns det fortfarande behov av någon som gillar att nörda ner sig tre veckor i något nitty gritty som ingen annan klarar av, så jag är hyggligt nöjd med fortsättningen av livet.

Nuförtiden har jag dessutom råd med ett 5090 utan att ta lån, så det är ju en fördel. Man är ju formad av sin bakgrund, och jag kan säga att om jag hade fått en billig dator med ett 5050 idag om jag var den personen jag var när jag var 8. Då hade jag varit i himmelen.