Hur f*n ska man kunna veta vad man vill plugga?

Naturkunskap B är definitivt lättast, inte minst för att det bara är en kurs.

Själv kan jag rekommendera tekniskt basår eller teknisk bastermin, det jag läser nu.

Kul, närmare högskolekänsla än gymnasiekänsla (åtminstone på KTH där jag läser) och utan läskiga komvuxmänniskor med stirrande blickar. Dessutom får du ofta garantiplats till olika utbildningar, så dåliga gymnasiebetyg spelar ingen roll (att komma in på själva basåret brukar vara riktigt lätt).

Precis, då kan man lära känna andra som studerar och fråga dem hur det är o så!

Naturkunskap B. Kemi kräver laborationer för att det är metoden, inte teorin, som är viktigast där. Fysiken kräver också den viss metodikövning men kan även helt disskuteras fram. Så Naturkunskap B säger jag, då den samtidigt som den är bred även är tacksam att läsa hur som helst, och rätt enkel.
Arkitekt är mycket intressant program. Uppe på LTU har vi en variant av arkitekt som mer liknar något som en konstruktör skulle läsa än en klassiskt skolad arkitekt som läser en mer konstnärlig inrikning (det är ju trots allt en mästare i konsten att bygga som ordet syftar på).
Läser man arkitekt kan man ta och bli arkitekt (duh..), konstrukör, stadsplanerare och en mängd andra intressanta nyckelroller. Endast tre skolor i Sverige ger en arkitektexamen på plats, övriga måste söka examen utifrån (bl.a. LTU). Det är svårt komma in på någon arkitektutbildning (förutom om man går bakvägen via civ.ing. Arkitekt på LTU från Öppen Ingång och senare tar examen på något av de tre skolorna, då är det enkelt ) och tempot är högt men härligt intensivt. Den handfull utbildade arkitekter jag känner till berättar om evigt modellbyggande och slående i tabeller inför tentor. De som nu går arkitekt vittnar om djupa studier och ytterst stimulerande nörderi med modellbyggande, annars studiebesök efter studiebesök. Arkitekt läser man för att man älskar formen och estetiken, för att man vill göra personer av byggnadsverk, städer och trädgårdar, för att man önskar en bred teknisk grund med höga pelare av konstnärlig kompetens. Matematiken är dock mindre problem om man ska läsa arkitektur, man kan läsa arkitekt utan att vara bäst i matteklassen. Dock så är det en _mycket_ skön avlastning att ha läst extra matematik innan högskolestudier, rekommenderar extra matematik gör jag. Gör alltid sommarmatten och inkörsmatten inför högskolestudierna, värt varenda timme.

Men hög ing har väl kortare lästid / mindre poäng? Blir inte det ungefär samma tempo, tänker jag?
Och ja, fasen vad man får ha pli på sig själv när tempot är detsamma men koncentrerat och endast man själv kan prestera åt sig själv Tidigare i gymnasiet gled man ju i stort sett genom kurserna genom att gå på lektioner, nu måste man faktiskt plugga på helgerna och vara delaktig i grupp och svettas inför tenta.

"Arma liv, stå ut i fem år till så får du en kaka"

Lite om mig, när jag ändå håller på:
Läst två kurser som jag failat, Differentialkalkyl (Matematik 1) och Mekanik 1 & Termodynamik 1 (Fysik 1). Läser nu Linjär Algebra och Grundkurs i Industriel Ekonomi och Projekt. Vi har precis haft sista infokursen om övriga program på skolan och jag är lite mindre säker på om jag vill gå Rymdteknik inriktning rymdens & atmosfärens fysik, det början istället luta åt antingen inriktning Rymdfarkoster och Instrumentering, trots att jag har mycket dålig vana och dålig koll på allt vad elektronik och instrumentering heter, allt jag har i skallen är hur häftiga satelliter och höghöjdsballonger är.
Om inte det så såg Hållbar Energiteknik och Naturresursteknik mycket intressanta ut.

Angående svårighet på laborationer så är det hugget som stucket, det är metodiken man vill åt. Vanan att öht röra sig i lab och lära sig planera och utföra en lab. Det låter lätt, och det är det också, men vanan skall sitta i reptilhjärnan, inte i loben, alltså skall man ha laborationer, många, helst i fysiskt rum.

Om man vill läsa Arkitekt och ta bakvägen kan man gå en öppen ingång eller tekniskt basår eller liknande progra som ger platsgaranti, sen går man ett arkitektprogram, valfritt, för att sist eller när so helst göra arkitektexamen på någon av de tre högskolor i Sverige som ger examination. Jag vet inte hur det är med examen utomlands, där får man fråga vägledare inom programmen.
Civ.ing. Arkitekt skiljer sig från arkitekt på det sättet att Civ.ing. arkitekt har en teknisk grund mot konstnärlig samt att ingen civ.ing arkitekt per automatik leder till arkitektexamen. Sen är frågan vad som är "bäst", kan andra hålla på och tjafsa om. Jag säger att det är en smaksak.
År vet jag inte, men Öppen Ingång tar ett år, men då läser du också många ämnen som övriga program redan läser, så det tar oftast ingen extra tid alls. Tekniskt/Naturvetenskapligt Basår tar oftast upp till ett år, då läser man inte högskolekurser, alltså tar det ett år extra om man vill se det på det sättet.

Om du verkligen är intresserad av arkitekt så är mitt tips att plugga inför programmet och söka brett med arkitekt på högsta prioritet. Vägar är mycket sällan raka.

Inte vad jag har hört iaf. Folk har berättat att Datorteknik civill på LTH vad mycket jobbigare, de hade mer att läsa och i snabbare takt. De hoppade till Högskole istället för det var lättare

Läs tekniskt basår om du nu behöver det, sedan är det bara att söka in på ett gäng linjer. Jag valde elektroteknik för att välja något, nu har jag koll på vad som krävs för att bli civil ingenjör och om jag känner för att byta kan jag tillgodo räkna mig till exempel matte kurser osv.

Ta något helt enkelt, det är inte hela värde om du behöver byta senare.

Tågförare! 60000 kr i lön.

Själv så gick jag teknik och företagande, men funderar på att bli musiklärare (y) haha. Men om man har ingen aning så kan man börja fundera på att bestämma en utbildning som värkar roliga och helt enkelt testar sig fram. Så tar man bort saker som inte passar så har man lättare att hitta målet.

Jag ska gå någon form av folkhögskola med musik inriktning(trummor, noter mm), sen vill jag lära mig Engelska C.

Var tjänar tågförare 60000 kr?

I tågförarlandet.

Så här säger banverket om det hela:
Lönen
varierar numera en hel del, eftersom det öppnat sig en avreglerad arbetsmarknad med många olika företag. Inledningsvis mellan 17-25.000 kr/månad. Redan efter 4 års tjänst kan man nå upp till 25-31.000 kr/månad inklusive olika tillägg.

Inte illa alls ärligt talat, skulle lätt kunna sitta och hålla foten på gasen och kolla på film på laptopen och dra in den lönen. Jag menar tåget sitter ju hyfsat fast i rälsen, håller man på att krocka med något annat tåg finns det antagligen någon rolig lampa som blinkar innan det händer (så hinner man skriva hej då på ÖÄ).

Lol ja. Men angående tågförare så finns det både kort utbildning och tuff konkurrens. Det är inte lika krävande för alla och vissa är bättre lämpade osv men om man tror att tågförare sitter och trampar på en gas dagen lång så ska man nog ta och lyfta på baken och börja söka, bara för säkerhets skull

http://www.kyakademien.se/prod/studium/webbplats/dalis2.nsf/5...!OpenDocument

Annars finns det yrken där man faktiskt mest sitter på baken och tittar på en skärm dagen lång, typ sweclockersredaktör, men orka sådant liv?

Tycker den ser lite flummig ut, verkar som nått som startats nu bara för det är inne med CSI osv Hittar heller inget om hur länge den har funnits.

Problemet med unga nuförtiden är att ett "vanligt kneg" skulle vara nått fult och dåligt. I de flesta yrkesområden är ett kneg just bara ett kneg. Man behöver inte komma med ett leende på läpparna varje dag till jobbet. Allt som oftast skulle man villja vara någon helt annanstans, typ en strand med palmer o varmt hav. Oavsett jobb, så arbetar man för att leva. Vilket blir att man lever för fritiden. Bara för att man jobbar på ICA, expert eller någon random industri betyder det inte att man är en tråkig grå misslyckad individ. Med det menar jag inte att man ska skita i att utbilda sig, men känns som att det råder allmän hysteri kring detta i Sverige. Känns som att man mer eller mindre blir tvingad till att plugga vidare, bara för att det ska vara så. Alla kan inte vara akademiker, men antar att naturen har sin gång även på arbetsmarknaden och att alla såsmåningom hittar sin plats. Dock tror jag att det börjar bli ett överskott av akademiker numera som inte hittar sin plats så att säga. Känner endel utbildade som absolut inte jobbar med det de utbildade sig till. Det var ju det där med det berömda bananskalet, de gled in på nått helt annat.

Riktigt. Det är saningen idag, den kan disskuteras, men det är fortfarande sannignen. Det är en produkt av 90-talets politik i Sverige. Jag jämför med andra länder där man kan bli nått utan att ha gått den akademiska banan. Frånsätt yrken så som läkare och liknande.

Men visst är det svårt att välja rätt bana, när allt fler yrkeskategorier kräver papper på högre utbilding. Man vill inte slösa en massa år o dyra resurser på fel bana. Mycker CSN lån blir dyrt i slutändan.

Satt också i sitsen en gång i tiden där det handlade om val inför skola. I detta fall gällde det gymnasiet.
Det var snack där hemma och som vanligt så skulle föräldrarna föreslå det bästa för en hela tiden (leva genom sitt barn alltså). Min pappa jobbade/jobbar som tandtekniker och hade eget företag (har ej längre nu när det börjar närma sig äldre dagar). Och givetvis skulle jag välja naturvetenskap i första hand för att kunna ta över företaget en dag. Jag var ju dock inte så intresserad av det egentligen men det fick bli så ändå.

Så mina val blev:

1. Naturvetenskap
2. Elprogrammet
3. Teknikprogrammet

När svaret sedan kom så blev det inte naturvetenskap pga för låga betyg utan elprogrammet istället. Och jag säger än i dag, ''vilken jävla tur''.
För när de tre åren hade gått och det var dags för studenten så stog man där på trappan och tänkte för sig själv. Fan, här är ju tusentals studenter och det är i princip bara vi på de praktiska programmen som har riktiga jobb redan (för det hade man redan inskaffat sig genom en 15 veckors lång APU). Resten är antingen arbetslösa, ska plugga i 4 år till eller ska jobba i korvkiosk.

Och nu när man bara är 22 år och blir fullbetald installations-elektriker i juni så är livet bra. Har ju klättrat stegen från 12460kr/mån när jag var 18år till 25300kr/mån nu vid 22 år. Dock efter ha gjort sina 1600 tim/lärlingstid så hoppade man upp till 21000kr/mån så det var ett stort steg där.
Grundlönen för en fullbetald ger väl ca 336000kr/år men eftersom jag jobbar på ackord så ligger väl genomsnittet runt 400000kr+/år. Och då har jag t.ex inte ens läst in Matte B för det behövdes inte :). Dock så fanns det ju ämnen som ellära och kraftelektronik (jag tror det hette så) som krävde nya mattekunskaper ändå. Om du däremot skall läsa in allmän behörighet så tror jag att Matte B krävs så det är aldrig fel att läsa in det ändå.

Skitsnacket är också så jävla skönt inom detta yrket. Kommer ihåg en gång när en av de äldre montörerna kom in och frågade mig vid en elcentral om inte jag kunde ta ett hål genom brandtätningen i golvet till våningen under när jag ändå var där. Så jag svarade javisst och han gick ned för att kolla så inga snedgående kablar blev skadade av hålsågen. När jag tagit hålet så hörde man ett vrål: VA FAN HAR DU GJORT?!!! Och så hörde man hur någon rusade upp för trappan till elcentralen. Sedan kom han in i rummet och sade lungt: Det blev skitbra, kan du ta ett till :). Dock så hade man redan blivit härdad mot sånt skitsnack/bus så man visste ju redan att det var på skoj. Men hade man varit lärling så hade man fan fått en hjärtattack