Vad kan människor åstadkomma med tankekraft?

Jag tror inte att vi inte använder hela vår hjärnkapacitet men vi kanske inte använder den optimalt. Det vore riktigt puckat av naturen att skapa en så energislukande produkt som hjärnan och sen inte använda hela.

Du borde kolla upp placebo-effekten ifall du vill läsa mer om vad hjärnan är kapabel till.

Till att börja med är tankar processer i hjärnor och hjärnor är fysiska ting, varpå man inte annat än prosaiskt ska skilja tankar från t.ex. biokemiska processer i levern.

En analog till frågan är "kan ett datorprogram påverka datorn?", och svaret är ja, så länge som det finns saker att påverka. Programmet kan inte ändra färgen på chassit eller utöka mängden RAM men kan göra en massa annat roligt. Eftersom sjukdomar beror på patogener kan vi inte tänka oss friska om vi faktiskt är infekterade med något. Däremot är det lättare att tänka sig sjuk. Självsuggestera fram ett svimningsanfall eller en farligt allergisk reaktion är möjligt för vissa. De flesta kan suggestera fram illamående. Potentialen i vad man kan göra med "tankens kraft" är dock inte speciellt mycket mer ögonahöjande än så.

Kroppstemperaturen regleras av hjärnan, precis som väldigt många andra homeostasfunktioner. Det är alltså ett slags tanke som ger feber eller liknande, men det är knappast frågan om medvetna tankar. Tankar är bara processer och inget principiellt skiljer medvetna tankar från rena rama PID-reglerloopar förutom att den förra är ohyggligt mycket mer komplex än den senare. Inga vattentäta skott finns heller mellan "medvetet" och "omedvetet" (ofta är det rentav meningslöst att skilja dessa åt) varpå det principiellt kanske går att reglera kroppstemperaturen (få feber) genom att vilja/tänka/tro/tycka det. Det beror bara på om signalvägen finns där rätt fysiskt. Ingenting med hjärnans kontroll över kroppen är övernaturligt eller icke-falsifierbart och tvärt emot vad många tror är dylika frågor något som god vetenskap sysslar med, och man har kommit rätt långt.

Det omvända gäller också, kroppen påverkar i allra högsta grad vad vi tänker. Stress, nervositet, illamående etc, är i lika stor utsträckning kroppsliga som psykiska tillstånd och fixar man det kroppsliga tillståndet löses det psykiska automatiskt. Betablockerare är ett exempel; receptorantagonister dämpar stressnivån i hjärtat varpå hjärnan uppfattar det som mindre stress. Vissa ämnen går på centrala nervsystemet så att en viss kroppslig funktion dämpas eller förstärks, nervsystemet återreagerar på detta och tankemönstret i hjärnan ändras alltså inte direkt utan via sensorisk input från organen. En hjärna utan kropp skulle vara väldigt handikappad och inte kunna uppvisa ett normalt medvetandetillstånd eller känslor. Kroppar utan hjärna finns det dock gott om.

Att vi inte använder hela vår hjärna är en seglivad myt. Det är inte konstigare än att alla program inte alltid använder alla CPU-funktioner. Hjärnan är långt ifrån homogen och vissa funktioner har en stark lokal anknytning. Behövs inte den funktionen just nu, används den mindre eller rapar bara nonsens som filtreras bort (av någon annan funktion). Vi använder hela vår hjärna, men knappast allting på en gång.

Hur är det förresten, om man tänker riktigt mycket så använder väl hjärnan mer ström än om man är i viloläge?

Det är klart intressant hur många kopplingar det finns till våra fysiska processer, och hur mycket man kan tänkas "träna" sig själv att nyttja dessa kopplingar. Saker såsom att kontrollera smärta och liknande är ju högst intressant för många människor.

Samtidigt så förstår man ju att det finns en poäng att vi inte utan anledning kan tänka "reboot" för att "starta om" stora delar av hjärnan. Eller att vi inte kan tänka bort smärta: de som har haft möjligheten att göra det har såklart dött ut (det är lättare att tänka bort smärta än att göra något åt det).

Men om nervbanorna för att styra diverse "extrafunktioner" redan finns där så blir det ju klart intressant allt eftersom vi låter smarta system styra fler och fler av våra funktioner.

Om man exempelvis skulle kunna stänga av köldkänslan i tio minuter (som hade varit fördelaktigt när man väntar på bussen eller något sånt...) genom att skicka några elektriska impulser till hjärnan som aktiverar någon motsvarande hjärnfunktion istället för att injicera någon mer destruktiv drog (som påverkar helt andra funktioner, funktioner som man inte vill dämpa) så hade det ju varit fint, även om det finns stor risk för missbruk (...vilket är varför vi inte riktigt har den funktionen från början).

Nej så är det inte. Det är ingen skillnad i mängden energi som förbrukas i hjärnan då man tänker mot då man är i viloläge. Hjärnan i sig däremot förbrukar rätt mycket energi.

Jo, det är skillnader i ämnesomsättning och därmed energi. Avbildningstekniker som PET är beroende av dessa. Nettoskillnaden för energiomsättning är inte jättestor men hjärnan som helhet växlar väl ungefär en faktor 3 ggr mellan lägsta och högsta total energikonsumtion, om jag minns rätt.

Så vitt jag vet finns det ingenting i själva bildande av en synaps som är direkt energikrävande. PET använder väl sig bara av skillnader i ämnesomsättning i specifik vävnad vilket gör det enkelt att urskilja exv. tumörer då dessa har betydligt högre ämnesomsättning än omgivande vävnad. Ser man verkligen skillnad på en tänkande hjärna och en vilande hjärna i en PET-scan?

Lite energi tar det allt, men du har rätt i att det är försumbart. PET ger oftast inte tillräcklig upplösning för att skilja arbetande områden från vilande nej, men fMRI kan ge sådan information. Där ser man syrekonsumtion, dvs "förbränning", vilket är en energikrävande process. Observera att jag inte menade att skillnaden mellan inaktiva och aktiva delar är 3 ggr, utan hjärnans totala nettokonsumtion kan variera så mellan helt olika tillstånd. Skillnaden i ämnesomsättning mellan arbetande och icke-arbetande ("icke" = nonsensarbetande eller låg aktivitet, inte "dött") är givetvis mindre. Men rent termodynamiskt så kräver alla typer av aktiviteter energi (eller genererar energi) och specifika områden som konsumerar mycket syre drar också mer energi. Skillnaderna är inte stora men tillräckligt för att avfärda att tankeprocesser kräver mer energi. En ny synaps är inte mycket, men all ämnesomsättande aktivitet går inte ut på att bilda nya synapser, speciellt inte i mer perifera områden. Några miljoner synapser bildas och försvinner varje sekund i en människohjärna och totalt sett är aktiviteten högre i områden som faktiskt "används" för tillfället.

Med lägsta energikonsumtion menar du typ djupsömn?

I vilket tillstånd "tänker" man som mest förresten?

Absolut minimum - koma?

Absolut maximum typ linpack/occt/furmark för hjärnan - epilepsi?

Dylika ting, inklusive att dämpa smärta finns ju redan! Men det finns ingen anledning till varför det ska behöva belasta medvetandet. Förvisso har evolutionen inget mål eller blir "klar", men jag vågar ändå påstå att dessa system redan är höggradigt optimala ur överlevnadssynpunkt. Endorfiner och andra system för dämpning av sensoriska input finns och används. Att föreslå dylika funktioner är ungefär som att säga "i framtiden kommer vi" följt "nu är framtiden här" - dylika system är så uppenbara att vi inte tänker på dem! Köldfrossa har ett ursprung i "tankeprocesser" precis som frigörande av endorfin eller nästan vilket reglersystem som helst i kroppen. Det är bara det att sakerna sköts där de hör hemma, från det autonoma nervsystemet som för det mesta bara propagerar information till andra funktioner (t.ex. medvetna funktioner) men bara i liten utsträckning tar emot information från dessa funktioner.

Att vissa saker kan självsuggesteras medvetet men inte annat beror nog på detta: Hot och faror (verkliga eller inbillade) som i allmänhet når medvetna funktioner först (t.ex. den rent intellektuella processen att läsa "kan innehålla spår av nötter" eller "detta är en ros, förvisso bara en bild på en ros, men jag är ändå allergisk för rosor") måste kunna propageras ner till autonoma funktioner.

Om vägen från hot-identifikation till hot-undanröjande går från medvetna funktioner till omedvetna finns all möjlighet till upplevt "tankepåverkan" (jag ogillar "tankekraft", det drar tankarna till övernaturliga skeenden som inte finns) av kroppens funktioner. I annat fall finns få eller inga möjligheter till detta. Byt ut "hot" mot något mer icke-specifikt och du generaliserar detta resonemang till att gälla tankepåverkan i mer allmänna ordalag. Vilket då, som sagt, är möjligt om vårt intellekt är källan för informationen i stället för perifera, icke-medvetna, funktioner.

(Icke-medvetna versus medvetna funktion är dock inte nödvändigtvis en riktig uppdelning; det är en kontinuitet och en specifik funktion har inte ens en fix plats i denna kontinuitet.)

Som jag har förstått det så ökar energibehovet vid ökat tankeverksamhet. Tex man blir tröttare om man sitter vid en förläsning eller räknar matte. Alltså borde det ju vara ganska stor skillnad på att ha hjärnan i "viloläge" (kolla på film, sova, läsa en roman osv)
Det har gjorts forskning om att feta, otränade människor är dummare för att de inte har samma "uthållighet" när dem ska anstränga hjärnan med längre beräkningar eller dra slutsatser från fler olika påståenden.

Det finns en mängd olika funktioner i kroppen som går att lära sig att styra med hjärnan. Det som jag kan komma på på rak arm är att det finns dem som kan höja och sänka sin puls (utan att anstränga sig fysiskt) och koppla bort smärta.

Mjo, men frågan är om det verkligen har med energiåtgång att göra.
Det som talar emot det är dels att det är lite orimligt med tanke på att hjärnan har tillgång till den glukos den behöver, skulle den behöva mer skulle den kunna öka pulsen, och dels att man kan påverka denna mentala trötthet eller åtminståne symptom av dem med centralstimulanter och annat.

Det där är en tänkbar mekanism från dig, det är inte vad undersökningen nödvändigtvis visade.

MBY - det jag försökte säga var att vi redan har ämnen som kan framkalla smärtlindring, men de fungerar långsamt/går ut över kroppen och så vidare.

Att ta ett piller för att aktivera en viss hjärnfunktion är inte optimalt. Det är klart att jag skulle kunna knarka ner mig själv för att slippa kyla under de där minuterna jag väntar på bussen (inte det bästa exemplet, men ändå), men det hade såklart gått ut över min kropp ganska så betydligt, dessutom hade det varit osmidigt och dyrt. Det hade varit betydligt enklare att med teknikens hjälp få hjärnan att aktivera vissa funktioner som vi själva inte kan aktivera på något bra sätt.

Samma sak kan appliceras på exempelvis sömntabletter: det är väl inte helt orimligt att det hade varit mer effektivt och bättre för hälsan att direkt be hjärnan att "slockna", än att behöva inta tabletter som ger olika biverkningar.

Ännu ett exempel: en mycket aggressiv person vill bli mindre aggressiv. Det typiska sättet att göra detta idag är att droga ned personen (vilket ger diverse bieffekter då det inte är praktiskt möjligt att göra individbaserade piller som fungerar precis som det är tänkt) eller få personen att nyttja "anger management" och liknande (...en rörelse som definitivt har drag av pseudovetenskap, men det är en annan diskussion). Mer effektivt vore att låta människan själv anropa precis de hjärnfunktioner som reglerar aggressiviteten.

Det jag eftersöker är helt enkelt mer frivillig ("medveten") kontroll över hjärnan.

Fast jag antar att det har mindre med hjärnfunktion att göra och mer med hur man bör aktivera den.

Överlevde han ?

Nej.

Jag såg en dokumentär som påstod dolphins are not automatic air breathers like we are. Every breath for them is a conscious effort http://nymag.com/daily/entertainment/2009/01/the_coves_richar... Hur sant detta är, jag litar inte mycket på honom.

Dock undrar jag kan vi människor också göra det som han påstår, ta självmord genom att sluta andas? Visst får vi kanske kämpa, vilket innebär att vi förlorar medvetenhet och våran andning kanske tar vid av sig själv?
Vi kan väl dränka oss själva genom att välja frivilligt att hålla huvudet under vatten?

Annars vill jag påstå att ju mer man kan kontrollera sig ju starkare psyke har man. T.ex. om man skulle behöva avliva personen som man älskar mest av allt p.g.a. något, så krävs detta ett starkt psyke. -Något kan vara för att äta, eller skydda sig mot smitta etc. (typ som i zombiefilmer)
Men ändå så är det intressant att vissa inte ens kan kontrollera något som ligger på ett sådant högt lager (eller vad man nu skall kalla det).

Angående smärta så går liten smärta fint att stänga av mentalt, problemet är att man kan förlora koncentrationen och då kanske en bedövande tablett är bättre.
Dock är det skillnad på olika smärtor, tandvärk som ofta resulterar i huvudvärk är svårt att stänga av.

Däremot fixa huvudvärk, inga problem. Feber likaså för mig, fast kanske inte väldigt hög feber.

Det är ju ett klart overstatement med woowoo-undertoner men i princip är det helt riktigt. Valar och delfiners andning är ungefär som vår kissnödighet, ett beroende som byggs upp långsamt och lättas medvetet vid speciella tillfällen. Vår andning är förvisso normalt "automatisk" men vi kan ju hålla andan, dra in djupt och styra andningen lite som vi vill. Bara när vi slutar observera andningen sker den automatiskt.

Andningen är ju ett utmärkt exempel på vad jag sa ovan; om input når funktioner som är involverade i medvetande kan medvetna tankar också påverka hur kroppen reagerar även om det är det autonoma nervsystemet som gör själva regleringen.

Havslevande däggdjurs andning upplevs nog av dem ungefär som vi upplever hunger eller nödighet.

Tror många missade min dubbla negation i början av mitt inlägg.

"Jag tror inte att vi inte använder..."

Eller så bara vidareutvecklade du det hela och jag bara missförstod dig.

Läs boken:

Jag tror inte att smärtlindring är menad att vara en del av den där protesten...

Det kanske man kan också med kognitiv beteendeterapi men min poäng var lite att visst går det med viss påverkan men det betyder inte att allting kan påverkas eller att det som kan påverkas kan påverkas i "rätt" riktning. Ingen kan tänka sig frisk om man är sjuk på riktigt, men många kan tänka sig sjuka. Att skilja på kropp och själ är en falsk dikotomi. Det finns virus som misstänks kunna ge schizofreni och hur kroppen mår påverkar hur vi mår psykiskt. Ja, mer än så, vi mår som vår kropp mår!