Failover Cluster

Du missade att berätta vilken mjukvaran du använder för virtualisering , men det spelar inte så stor roll just nu, nu är det ju bara generella frågor och svar .

Av det du beskriver som användningsområde har du egentligen inget behov av varken ssd eller QSFP.
SSD som os-disk är iofs inte så dumt om man vill separera os och lagring.

Vill du ha lite fart i nätet räcker 10gbe långt, det är inte så lätt att fylla ens en sån lina hemma och priserna är ändå rätt ok. Allt över 10gbe får väl fortfarande klassas som "vansinnigt dyrt"

Men en sak jag inte förstår. Du säger att du har en 250gb disk, och en 4tb, är det allt? När folk säger nas brukar det vara, typ mer

Men för att ta det från början, du virtualiserar pfSense och du funderar på att skapa ett cluster för failover.
Helt ok, men för att det ska funka behöver du ha något utanför som kopplar inkommande nät till båda servrarna för att det ska funka. Helt görbart men klöddigt. Min högst personliga åsikt är: Strunta i att clustra pfSense, se i stället till att ha aktuell backup så att du snabbt kan sätta upp en ny instans ifall något händer. Betydligt enklare :).

FreeNAS. inte riktigt designat för att köras i cluster så jag skulle strunta i det också. FreeNAS vill ha direkt access till diskarna och även om det går att lösa även det (typ dualchannel expanders) så är det onödigt. En FreeNAS installation är så liten så samma som med pfSense, det är enklare att sätta upp på nytt bara man har inställningarna sparade, och eftersom du kör det som VM är det ju ännu enklare att ha även backup på hela VM:en.

Nu var jag skittråkig och dissade allt du ville göra

Vilket naturligtvis inte ska stoppa dig från att göra vad du vill .

Det jag vill ha sagt är att pratar man om kluster och failover för att skapa någon sorts redundans bör man titta på hela kedjan.
Jag kör själv två servrar i kluster med blandade virtuella maskiner. Jag kör inte någon failover alls utan använder egentligen clustret till att få all administration i ett och samma gränssnitt vilket jag tycker är praktiskt. Jag kan flytta VM:ar mellan hostarna om jag vill och om jag hade satt upp nätverksbryggorna med samma funktion/namn på bägge skulle det kunna fungera sömlöst att flytta mellan trots att hårdvaran är helt olika. Men jag har valt att inte ha det så för att jag anser mig inte ha något behov av redundans på den nivån. Däremot all disklagring ligger på zfs mirror, där vill jag ha redundans .

Jag har en FreeNAS burk som bara agerar lagring. Jag kör ingen iSCSI utan mina andra servrar har lokal lagring för VM och sånt de behöver, sen sker bara backup till nas:en. Använder faktiskt samba till det, det är ju inte det snabbaste, men det blir så enkelt att komma åt från windows då .

VM:arna blir rätt små, en ubuntu server tar upp 2-3 gb, pfSense verkar ta under 1gb så man får plats med många även på en liten disk så man behöver inte så mycket i servern ändå.

Har 10gbe nät till nas och till den stora servern. På nas:et märker jag att det blir bättre flyt men på servern verkar det inte göra någon skillnad så den hade nog klarat sig utan.

Att bara lägga ihop ett par vanliga 1gb linor med LACP mellan nas och switch kan förbättra, hastigheten ökar inte men det kan gå flera paralellt så streamar man till flera klienter kan det säkert göra skillnad.

Jag har testat att streama två UHD videoströmmar över en 1gb lina och det blir inte så bra, men en UHD plus lite vanlig filkopiering funkar helt ok.

Som jocke skrev, allt handlar om vad man vill uppnå.
(det är som vi brukar tjata på våra utbildningar - mål och syfte kommer först, har man det tydligt klart för sig innan man börjar bygga kommer man med största sannolikhet att faktiskt ha något som är bra nära när man är klar ) .

Om målet är att till exempel ens plex/emby etc ska finnas tillgänglig för en själv och övriga familjen medan man meckar och uppgraderar så behöver man ju inte ha automatisk failover utan man kan se till så att VM:en är syncad och sen starta upp "tvåan" medan man kan ta "ettan" offline för att göra saker med. Den nivån behöver ju inte vara så komplicerad.

Men har man som enoch ett företag och kanske hellre vill uppnå en helautomatisk failover på "allt", från ingående lina till lagring och alla tjänster. Ja det ju kräver en annan nivå av planering (och en annan plånbok).

På blocket finns just nu två ML350 G9 för 9ksek eller nåt sånt. De skulle kunna vara ett bra exempel på en plattform som skulle kunna rymma disk nog för en replikerad lagringslösning och kunna leverera bra. Vad slutsumman med alla diskar, disk cages och annat som behövs kan vi kanske skippa, men borde funka bra.

Fruktad överkurs för de allra flesta hemmalabb så klart . Men ML350 är en rymlig och bra lösning, en DL380 med båda disk cages rymmer också en hel del. De är båda trevliga att jobba med (tycker jag själv alltså).

Proxmox är rätt trevligt, jag har inte själv provat replikerad lagring, ceph, men mjukvaran är fri så det kostar ju bara tid att testa (om man har något att testa på så klart). Proxmox känns stabilt och har inte orsakat mig några problem under tiden jag labbat med det. VMWare är ju mer sofistikerat och är mer lättarbetat, men gratisversionen är rätt begränsad och sen så försvinner stödet för äldre hårdvara i rask takt.
Proxmox går ju i teorin köra på allt som har stöd för debian och som har VT-flaggorna i CPU:n.