108 läkare kräver att utförsäkringarna stoppas

Ett bra boktips som motpol om ämnet: I ohälsans tid : sjukskrivningar och kulturmönster i det samtida Sverige
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9173312177
Svenskarna lever sundare än de flesta; vår hälsa engagerar oss intill besatthet och att äta och träna rätt är en statusmarkör. Samtidigt är svenskar det folk i Europa som sjukskriver sig mest. Hur går detta ihop?

Omkring 15% av medborgarna mellan 16 och 65 fick sin försörjning via allmänna medel, därför att de hade intyg på att de led av ohälsa. Men förbryllande nog verkarde svenskarna vara ett relativt friskt folk, människor levde längre än i motsvarande länder.

Så gårdagens sjukskrivningssystem var inte bra. Problemet är bara att ta ifrån en person sin sjukskrivning som den har haft en längre period och tvinga den att söka jobb med i princip lika höga villkor som en frist nötkärna, säger sig själv att det är kört för personen.
Detsamma gäller självklart personer som idag blir sjuka, tvinga dessa att ställa lika höga krav resulterar i att ingen arbetsgivare vill anställa dem.

Så jag tycker det stora problemet är det svart/vita synsättet att antagligen är man sjuk och då behöver man inte göra något, eller så är man så frisk så att man kan ställa samma villkor emot arbetsgivaren, där denna ska betala ens sjukersättning de första dagarna etc.

Angående exempel som du nämnde, så såg jag många som jag tyckte det var konstigt att de inte längre var sjukskrivna. Nu ska man ej lita på Aftonbladshistorier, men ändå är det sant att FK ger folk avslag emot läkares åsikter utan att ens träffa personen. Det är ju som bäddat för problem som du länkade till som exempel.

Så jag ser dessa nya regler som ett totalt misslyckat försök att lösa problemet med att så många svenskar är sjukskrivna för småsaker, visst minskade andelen av dessa, men för många blev felaktigt lidande av det.

Kan vi få en sammanfattning av trådens inledande frågeställning och därmed trådens ämne?

Min morsa är i nuläget sjukskriven 50% för ME som är ett kroniskt trötthetsyndrom. Detta har FK nu bestämt att det är behandlingsbart. Min morsa skulle vara otroligt glad om hon kunde bli frisk och bli behandlad från denna sjukdom. Konstigt att FK tydligen har kommit på en behandling men ingen läkare i landet ännu känner till någon bot som fungerar.

Men försäkringskassan bestämmer. Spelar ju ingen roll om riktiga läkare sagt hur fallet är... Sen är det ju självklart bra att de tar lite hårdare tag med allt detta. Är ju bra att plocka bort fejkcpskadade människor från utbetalningslistan iaf...

Vad betyder brist på arbete egentligen? Arbetsmarknaden är inget nollsummespel och brist på resurser handlar det inte hellre om.

Men jag håller med dig, det handlar mycket om att dagens arbetsmarknadspolitik är sådan elitistisk konstruerad att individer med någon större åkomma har svårt att få arbete, speciellt när arbetsgivaren ofta hårt straffas om de väljer en sådan med att betala för dens frånvaro m.m.
Så räddningen är att bli sjukskriven eller tvingas söka socialbidrag, där de två i princip är samma sak. (sjukbidrag är dock ofta högre)

Vilket de artiklarna du länkade tog upp att folk utomlands med samma arbetsmarknadspolitik, så hamnar dessa personer ofta i ett annat bidragssystem. Man kan dessutom fråga sig hur meningsfullt det med dagens svenska system är att trakassera en massa arbetsgivare med personer som ej kan utföra tjänsten, men som ändå tvingas söka och inte först före sista stund får berätta om deras åkomma.

Jag var t.ex. på en arbetsintervju där en sökare hade en sjukdom som gjorde det livsfarligt för honom att praktiskt utföra arbetet (högt tempo etc), men det var inget hinder för honom att tvingas söka det och först berätta det vid intervjun. (berättar man innan så finns det risk att arbetsgivaren per automatik gallrar ur en utan att ens fundera)

*edit*
Iaf meningen med tråden var väl att diskutera de "utförsäkrade" och jag håller helt med om att det finns många konstiga fall idag. -Nu ska man inte lita på en Aftonbladsartikel. Men samtidigt som jag nämnde, när FK personal går rakt emot vad läkare säger utan att ens se patienten så är det bäddat för såna problem som ofta visas i våra tidningar.

Jag tror dock att vi snart kommer få en ändring, då jag inte har sett någon som gillar dagens system. (finns såklart folk som är mer åt höger) Men som det fungerar idag är det inte rättvist, då det finns många som är så grovt sjuka som är förtidspensionärer när andra tvingas ut på marknaden.

Det betyder att folk inte har jobb. Egentligen.

Poängen är ju att det finns tydliga samband mellan arbetslöshet och "social ohälsa". Man kan då göra ett av två val. Man kan antingen skylla den sociala ohäsan på dem som drabbas av den, eller så kan man skylla den på samhället. Inget nytt där, men jag tyckte bara att det var värt att påpeka.

Såhär kan man ju resonera. Det vill säga att arbetsmarknaden var felaktigt konstruerad eller organiserad tidigare och därför skapade en massa ohälsa, eller problem, eller vad man nu vill kalla det. Därför kom "arbetslinjen" som skulle motivera arbetslösa och andra (ex. sjukskrivna) att bli mer villiga att söka arbete. Orsaksförhållandet inom arbetslinjen för vad som är den största orsaken, eller i alla fall vad som är möjligt rent politiskt för att åtgärda arbetslösheten, är de arbetslösa. Det är de som skall "fixa" arbetslösheten så långt som det är möjligt, eftersom teorin om jämviktsarbetslöshet kräver en viss andel arbetslösa, kring 5-10% beroende på om det är valår eller inte. Man får dock ett par problem när man för den typen av resonemang. Dels för att man måste glömma bort en massa fakta som spelar in, samtidigt som man måste hitta på en massa för att saker och ting ska stämma.
För det första är arbetslösheten i en stagnerande ekonomi direkt avhängig vinsterna i företagen. I en växande ekonomi avskedas inte folk även om det går sämre för tillfället, utan behålls eftersom det snart vänder ändå. Det är inte värt allt besvär med att hitta nytt folk den dagen helt enkelt. I en stagnerande ekonomi, där tillväxten är så låg att ekonomin faktiskt mer liknar ett nollsummespel än inte, är det självklart mer nervöst ute bland arbetsplatserna. Det är ju detta som hela kritiken mot "kvartalsekonomin" handlar om.
Men kontentan är ju att individen kan göra väldigt lite för att skapa en (för denne) bredare arbetsmarknad (förutom att organisera sig politiskt). Det enda individen kan göra är att ändra på sig själv, och därmed göra sig själv mer "anställningsbar", trots att detta inte skapar något jobb över huvud taget. Politiker däremot, som är satta att ta just sådana beslut som kan skapa arbetstillfällen väljer alltså arbetslinjen, som i sin tur endast, och dessutom i bästa fall, kan öka "matchningen" på arbetsmarknaden. Eller ja, man menar ju att sänkta skatter skall ge en ökad tillväxt, och plockar fram det som det främsta jobbskapande instrumentet. Nu är det svårt att i alla fall historiskt belägga något sådant, eftersom det finns ett samband mellan höga skatter (som fördelas ut i en välfärdsmodell, mind you) och låg arbetslöshet. Det är också orsaken till varför de "skapade jobb" som rut och rot-avdragen betingat brukar framhållas som förbannat dyra. Faktum är att det enda sättet som arbetslinjen "kan skapa" arbeten är om lönerna sjunker, och därmed ger företag fler huvuden per lönekrona. Men då är ju snacket om att arbetsmarknaden "inte är något nollsummespel" verkligen felaktigt.
För att motivera folk att söka arbete används alla metoder hämningslöst. Allt från kollektiv skuldbeläggning till direkta ekonomiska hot. Om man menar att detta inte skapar social ohälsa, är det ju ett direkt underkännande av arbetslinjen som ideologisk princip och politiskt grepp. För tanken är ju att folk hellre ska ta ett kasst jobb än att ha det kasst utan.

/K

Hur tänker du nu? Ett företag har så många anställda det behöver, speciellt idag när det är arbetslöshet. Det finns fler huvuden än jobb. Förutom i den offentliga sektorn då. Där saknas det arbetskraft ända sen 90-talets nedskärningar.

LAS: Utan en lag om anställningskydd blir det kaos på arbetsmarknaden. LAS infördes efter 70-talets konflikter på arbetsmarknaden, som -om jag inte har helt fel, orsakades av att facket i mångt och mycket slutat göra sitt jobb. Se strejkerna i Kiruna mfl exempel. LAS skapar helt enkelt balans på arbetsmarknaden. Och om avskaffandet av det är en "jobbskapande" reform, ja då har man inte mycket till fantasi. Märkligt att inget högerspöke någonsin räknar på hur mycket (eller lite, beroende på från vilket håll man ser på det) svenska företag tjänat på LAS, och/eller fackets tidigare starka ställning. Man fick ordning på en situation som var ohållbar efter saltsjöbadsavtalet.

Höga minimilöner: ?? Sänkta minimilöner har aldrig skapat jobb, däremot har det gett ökade vinster för de företag som anställer inom låglönebranscher. Jag blir gärna motbevisad här. Men att lönerna skulle vara för höga har högern/företagen skrikit i urminnes tider. Är det inte ungdomsarbetlösheten som beror på för höga löner, så är det kommunernas utgifter, eller industrins påstådda kräftgång. Snack är vad det är.

Kraftiga marginaleffekter? Wait, what?

Arbetsmarknaden som blir mer och mer specialiserad och kräver mer kompetens.
Här håller jag med såtillvida att produktiviteten har blivit högre inom alla branscher. Men, och det är här jag ställer mig frågande till om du verkligen tänkt till här. Folk blir varken mer specialiserade eller kompetenta av att man avskaffar anställningskyddet eller sänker minimilönerna. Lösningen, faktiskt det enda rimliga man kan göra här, är att sänka antalet jobbade timmar per huvud till 6h arbetsdag. Fler skulle få jobb, och produktiviteten bibehålls.

Hur var det nu? Beror arbetlösheten på de arbetslösa? För uppenbarligen finns det ju ett överflöd av jobb som ingen "kan" ta för att trösklarna är för höga? Brukligt är att skylla på utbildning, dvs att folk utbildar sig fel, eller lathet, dvs arbetslinjen. Det här är ett ganska bekvämt resonemang att föra eftersom man sällan krävs att visa på att det också finns jobb. Men faktum är ju att antalet arbeten, jobb, inte är lika många som de som söker jobb. Så hur man får det resonemanget att gå ihop förstår jag inte riktigt.

/K

Nej, väldigt ofta så har företag inte råd med så mycket arbetskraft de behöver. Utan de anställer så många som de har råd med, alternativt så många som de tror ger mest vinst. Egentligen är det alltid det sista, men många företag idag tvingar sina arbetare att slita extra hårt (arbeta för två) för att de ej har råd.
Så brist på arbetssysslor hos företag finns det inte, brist på resurser, ja de flesta arbetslösa får ju betalt av företagen via skatt. Så jag ser det hela som en skev fördelning av arbetsbörda.

Problemet är att det är enkelt att kritisera en arbetsmarknads brister, men svårare att komma med förslag som inte resulterar i andra brister. Men som det är idag får företag m.m betala skatt för folk som går hemma. Och de på arbetena får ofta slita för två och får ofta förslitningsskador m.m.

Så det jag påstår är att det finns ingen brist på sysslor hos företag, det finns heller ingen större brist på resurser, utan fördelningen av arbetsbördan är skev. (mindre arbetstid löser problemet på ett sätt, men skapar såklart andra problem)
Sänk minimum lön, kan resultera i att vissa företag kan anställa mer, men skapar här också nya problem o.s.v

Arbete genererar värde. Ekonomiskt sådant idealt sett. Varje arbetande människa i ett företag bidrar till detta värde. Idealt sett. Varför skulle ett företag inte vilja ha maximalt antal anställda, då det är först då de kan generera maximalt värde? Allt utöver den personal som behövs för produktionen (alla företag producerar något, varor och/eller tjänster) är överflödigt. Men omvänt är det ju ett slöseri av stora mått att inte ha maximalt antal anställda. Jag kan köpa att man inte anställer för att det lokalt kan råka finnas brist på folk tillfälligt, men argumentet att man inte har råd att anställa, trots att man har plats i produktionen, och dessutom kan sälja dessa varor/tjänster, låter ju orimligt. Om du däremot menar att det finns företag som "gärna skulle anställa fler" men inte har "råd" för att löner och annat är för höga, så betyder det ju bara att de, precis som jag menade, har så många anställda som de kan ha och fortfarande gå med vinst.

Alla betalar skatt. Vad är grejjen med att företag gör det, och varför betalar de in "speciellt" för de som går arbetslösa? Mig veterligen kan man inte välja krona för krona vad skatten ska gå till, utan det sker indirekt via valsedeln, sisådär vart fjärde år. Vad är poängen? Om folk får slita för två så är det ju ett klockrent exempel på att det borde finnas utrymme för nyanställningar. Övertid kostar också. Där har vi för övrigt ett annat reformförslag, höj övertidsersättningen med säg 50-75% från nuvarande nivå.

Att sänka minimilönen är ju att jaga mygg med artilleri. Du kommer att träffa, men aldrig direkt, och en massa annat förstörs runtikring. För det första sänker du ju konsumtionsnivån över hela fältet för att några enstaka företag ska få sina golv rengjorda och/eller solsidans fönster ska bli putsade. Inga oviktiga jobb, men i förhållande till den sänkta konsumtionsnivån för alla som går på minimilön är det ju inte ens nästan värt det. Summa summarum är ju att du får fler arbetslösa, eftersom andra företag som är beroende av just den konsumtionen måste avskeda för att kompensera mindre produktion.
För det andra ökar du den relativa fattigdomen, det vill säga, fler blir fattigare relativt andra grupper i samhället. Detta är inte helt oproblematiskt, eftersom det är här, i den sociala ojämlikheten, som mycket social ohälsa skapas. För mer information om det rekommenderar jag "Jämlikhetsanden" av R. Wilkinson och K. Pickett. Mycket, mycket intressant läsning för den liberal som vill utmana sin världsbild.
För det tredje pressar du ner löner på andra områden. Detta hänger ihop med den första, eftersom det är en bieffekt av att företag är beroende av en viss "köpkraft" hos konsumenterna. Men det visar om inte annat på att sänkta minimilöner är ett så inihelvete dåligt förslag. Det finns inga vinster i förslaget, förutom för Mcdonalds då, som initialt behöver betala mindre i löner, samtidigt som konsumtionen står kvar på vanliga nivåer för ett litet tag. Lite som att kissa i byxan, varmt först, kallt sen.

/K

Plats i produktionen, varje arbetare generar ett värde till företaget etc, vad är det för nollsummespel som du talar om?
Inom kapitalismen så är det pengar som styr vilka resurser man har råd med, huruvida man är en arbetare, person med enskild firma eller storföretag påverkar inte detta.
Om vi tar en vanlig arbetare så äger dessa oftast inte precis allt vad de önskar äga i hemmet, likaså betalar de ej andra för att göra alla tjänster som de skulle vilja ha, alternativt att slippa göra själv. Detta hoppas jag att vi alla är överens om, hur skulle då detta faktum kunna ändras för att den privata personen har skapat en enskild firma?
Så företag anställer så många personer som de tror ekonomisk är bäst för dem, ibland kan företaget tro att de skulle behöva satsa mer på forskning, men deras likvida medel räcker ej till för detta så de kanske får sparka folk istället vid finanskriser etc.
Kostnaden för den anställda påverkar alltså hur många anställda företag har råd med och kostnad ska självklart allt som skatt, skyddskläde och utrustning, utbildning etc medräknas. Där man inte enbart kan se på lönen utan statens insatser vid sjukvård, barnpassning m.m påverkar.
*edit*
Visst det finns unika företag där det inte finns behov att mer än ett visst antal personer, men på många platser så finns det så många arbetsuppgifter som skulle göras om man bara hade tid, så man får prioritera och göra det viktigaste.
Vilket inte alls skiljer sig ett dugg ifrån privatpersoner, där vi också ofta har mängder med saker som vi borde göra men som vi ej hinner med. Många av dessa saker vore väldigt bra för oss själva om vi gjorde, men vi hinner inte med.

Min poäng är om vi ser sverige som en myrstack där alla får ta del av det myrstacken producerar, så har vi en stor mängd individer som inte bidrar alls. Detta såklart inte för att de inte vill, utan ofta mer att de inte får. (ingen anställer dem, starta eget är inte alltid en lösning)
Alltså jag tycker inte att dagens arbetsmarknad är bra, dock ser jag att de flesta lösningar generar nya problem. (som att sänka löner)

Jag talar överhuvudtaget inte om något samhälleligt värde i detta exempel. Jag hade kunnat säga pengar istället för värde, men det hade varit mindre exakt, eftersom det är svårt att räkna på en marknadsavdelnings, eller ekonomiavdelnings bidrag till ett företag. Det enda man vet är att dessa avdelningar är direkt nödvändiga för verksamheten, men det är svårt att beräkna i exakta kronor hur mycket de bidrar med, till skillnad från en "gubbe vid bandet", som har en viss produktionstakt, och vars arbete går att mäta.

/K

Om ett företag har behov av en anställd, så hittar man en sådan. Annars är företaget korkat.

/K

OffT:Om det råder någon som helst förvirring kring en fråga är det bara rimligt att försöka bringa klarhet i den. Det kan man göra på olika sätt. Ett lite mer vänligt skulle kunna vara att öppna med "Jag tror du missuppfattade...". Ett lite mer elakt där du önskar att retoriskt förminska din meningsmotståndare skulle kunna vara, "Om du inte förstod vad jag menade kan jag försöka vara tydligare...".
Vad det nu än är du gör så är det detta jag inte förstår. Vilket är helt ok.

/K

Edit: Språkligt.