Köpråd, begagnad systemkamera?

Begagnat ger ju mer kamera för pengarna, helt klart, även om man måste pruta ibland, då en del säljare vill ha fantasisummor (inte sällan mer än vad kameran kostar ny om den fortfarande finns i handeln. Givetvis så finns det ju alltid en faktor av osäkerhet ang. om köparen är seriös och om det finns några dåla fel osv. Men bör, för att vara på den säkra sidan, hämta kameran själv och få möjlighet att testa den. Är man helt ny på foto är det ju dock inte alltid så lätt att avgöra ändå. Nu menar jag inte alls att skrämma dig, för de allra flesta säljare är seriösa och har kameror som fungerar som de ska, men det kan vara bra att vara lite på sin vakt.
Ang. objektiv så är faktiskt de enkla kitobjekiven riktigt bra i de flesta fall och de duger bra att börja med. Man bör dock undvika Canons 18-55 utan IS, för den är ett riktigt bottennapp.
Hur ny kamera man ska välja är ju en avvägning mellan pris och funktion/bildkvalitet. en 350D är en bra kamera, men en 400D är lite bättre och 450D ytterligare lite bättre. För någon som är helt grön kommer skillnaden i de flesta fall att vara liten, rent praktiskt. Om du VET att du kommer att fota mycket i dåligt ljus kan det vara bra att köpa en av de något nyare modellerna, men ett ljusstarkt objektiv gör oftast mer skillnad än ett nyare/bättre kamerahus.
Ang. filmning så beror det väl på hur seriöst du vill filma. Systemkamerorna som filmkameror ger många unika möjligheter (i prisklassen), men det är kanske för den mer drivna/seriösa amatörfilmaren. För "vardagsfilmande" är de "sådär". Om du inte har drömmar om att bli framtiden stora filmskapare skulle jag säga att filmfunktionen inte är så viktig.

En 350D med tex en Tamron 17-50/2.8 eller Sigma 18-50/2.8 skulle ju vara en trevlig kombo.

I den prisklassen du kollar kan du rent av nog få en semipro-kamera för pengarna. En Nikon D200 eller Canon 40D får du nog för 3000kr. Här har du tex en kombo som är trevlig (kan inte uttala mig om skick och sånt via bara en sån "enkel" bild):
http://www.blocket.se/skaraborg/Nikon_D200___Af_s_nikkor_18_7...
En annan trevlig kombo (inte riktigt lika bra objektiv som till D200:an dock):
http://www.blocket.se/stockholm/Canon_40d_med_EF_S_17_85_4_0_...
(Bara för att sätta myror i huvudet på dig

Jag slänger in en till kombatant (ny):
http://www.prisjakt.nu/produkt.php?p=339698
Det är ett mer avancerat kamerahus än tex D5100 och 550D (har inte järnkoll på Pentax k-r), har bildkvalitet jämförbar med 550D, men aningen sämre än D5100. Objektivet är bra, men inte så ljusstarkt. Visserligen lite dyrare än 6000kr, men... (Den finns såklart begagnat åxå, men är inte SÅ mycket billigare än nytt, oftast.

Ska jag kort sammanfatta så... Ja, objektivet spelar roll, men kameran spelar åxå roll. Inte enbart bildkvaliteten, utan ergonomi och handhavande spelar roll, därför är en semiprokamera mer snabbjobbad. De har åxå mer inställningsmöjligheter för att få kameran att funka som man själv vill. Den överlägset största faktorn när det kommer till bra bilder är dock den som håller i kameran.
Så, ska du ändå köpa begagnat så välj hellre en semiprokamera, är mitt tips. Objektiv behöver inte vara några värstinggrejer till en början, IMO. Det ska vara bra grejer, men behöver inte vara det bästa som kan köpas för pengar. När du fotat ett tag vet du mer om vad du vill/bör spendera pengarna på för objektiv.

Du borde skriva en bok dumbo:D

Böcker blir inaktuella så fort, iaf vad gäller detta ämnet.

Men det är väl endå bara bra, då får du släppa en uppdaterad bok lite oftare och på så sätt sälja fler

Personligen förstår jag inte grejen med de spegellösa kamerorna. Själva kamerahuset är visserligen mindre, men objektiven är fortfarande stora, så hela paketet blir inte så särskilt mycket mindre än en av de mindre DSLR:erna. Alla spegellösa kameror utom NEX:arna har dessutom mindre sensor så man måste ha ljusstarkare objektiv för att de ska bli likvärdiga, vilket gör att objektiven blir dyrare och i en del fall även större än de hade varit på en DSLR. I många fall finns det inte ens likvärdiga objektiv (eller objektiv som gör att kameran bli likvärdig, rättare sagt). Just detdär med ljusstyrkan är ju såklart individuellt om man behöver...
Sen är ju utbudet av objektiv, som du är inne på, begränsat. Om det ÄR en begränsning i praktiken beror ju på vad man har för behov av objektiv. Framför allt NEX-systemet har ju extremt litet utbud, men även m4/3 är ju relativt litet. Begagnatmarknaden är i det närmaste obefintlig.

Utöver det så har ju de spegellösa kamerorna, IMO, ett antal nackdelar. Den absolut största är avsaknaden av optisk sökare. En del av dem har inte ens en sökare utan bara en display (en EVF finns som tillval i många fall), vilket är helt värdelöst i solljus. De som har en elektronisk sökare klarar ju solljuset bra, men man har låg upplösning, fördröjning (det man ser i sökaren har redan hänt, sas), bilden blir brusig och uppdateras väldigt långtsamt när ljuset tryter (praktiskt taget oanväntbart när det är mörkt ute). Bilden i sökaren blir alldeles suddig när man panorerar. Det dynamiska omfånget man ser i sökaren är väldigt litet jämfört med vad ögat ser, vilket gör att det blir svårt eller omöjligt att se detaljer i hög- eller lågagrar som man skulle se med en optisk sökare.
I de flesta fall är autofokusen åxå långsammare än med en DLSR, även om framför allt panasonic har fått till rätt snabb AF på sina spegellösa kameror.
Fördelen med att inte ha nån spegel är ju, bortsett formatet på kamerahuset, att kameran blir tystare. MAn har, iaf i teorin, kortare sk shutter lag, dvs fördröjningen mellan det att man trycker ner avtryckaren tills det att bilden tas.

Som jag ser det så ger de spegellösa kamerorna, i dagsläget, inga egentliga fördelar, utan bara nakdelar. Tekniken, framför allt vad gäller sökaren, är inte mogen ännu och kommer högst sannolikt inte att bli det inom en överskådlig framtid heller.

Även om jag inte är särskilt insatt i de spegellösa kamerorna så går de enligt mig bort direkt p g a avsaknaden av optisk sökare. För mig spelar det ingen roll hur bra skärmen är på kameran då man inte får alls samma känsla när man tar bilden via en skärm. Det är eftersläpningar och att ta bra bilder på ett rörligt motiv är oxå svårare då det är mycket lättare att följa ett objekt genom en optisk sökare. En EFV kan ju iof lösa just det problemet men som dumbo säger så är EFV inte ens i närheten av en optisk sökare och kommer aldrig bli det heller då i princip all digital bild har eftersläpningar och lider av problem med att visa färger mm exakt så de ser ut när de går genom optiken.

Mina svärföräldrar gjorde en riktig tabbe när de köpte sin förra systemkamera. De hade bara använt analoga systemkameror för att sedan gå över till digitala kompakter. De var vana vid att bara använda skärmen och tyckte det var en viktig faktor i köpet av en digital systemkamera. Då en Sony hade (och har) väldigt snabb autofokus i LV och vinklingsbar skärm föll valet på den. Nu köpte dom precis sig en Canon istället då de inte gillade kameran alls. Och de använde den optiska sökaren i princip hela tiden ändå för den var överlägset bäst trots att den är mindre och mörkare p g a Sonys teknik för autofokusen.

Så jag tycker verkligen du ska gå och testa vilken skillnad det är innan du köper nåt. MaLo verkar ju nöjd med sina spegellösa så det kanske du oxå skulle bli, MEN testa innan så du inte köper nåt du inte står ut med sen.

Digitala systemkameror utvecklas så snabbt så att det är ingen ide att köpa beg kamera hus då de blir inaktuella väldigt fort. objektiv är dock det betydligt längre livslängd på och där kan man fynda på beg marknaden. skulle föreslå att du köper dig en Nikon D3100 eller en Nikon D5100 och kompletterar med nått annat än kitobjektivet när du känner att du behöver det. du kommer väldigt långt med ett 18-55. över 60% av bilderna jag tar tar jag med mitt 18-55 och sen kan man ju komplettera med ett tele tex tamron 70-300 och ett litet ljusstark Nikon 35 mm om man så skulle vilja. De lite äldre kamerahusen har ännu lite låg upplösning och sedan har de väldigt dålig isoprestanda. så vid fotografering där man har begränsad tillgång på ljus (tex inomhus) så är det guld värt med ett nyare som kan pressa upp ison utan att bli jätte gryniga.

Kort sagt köp ej ett begagnat kamera hus!

Kamerorna utvecklas inte i närheten så fort som man kan tro när man läser på nätet eller som tillverkarna vill få oss att tro. Min D70 är praktiskt taget brusfri upp till ISO800 och tar fullt användbara bilder på ISO1600 (även ISO3200 i litet format (läs mindre än A4)), min D300 tar användbara bilder på ISO3200 (eller 6400 i litet format), mellan dessa kameror är det 3 år, men sensorn i D70:n är äldre än så och användes även i D100 som kom 2002. 5 år allstå och skillnaden är märkbar, helt klart, men jag skulle inte vilja kalla den revolutionerande. D7000 är nästa generation efter D300 och kom 3 år efter och skillnaden i bildkvalitet är MARGINELL.
Jag har inga som helst problem med att använda min D70 idag, trots att jag även har en D300.
Sedan är ju 6Mpix fullt tillräckligt för riktigt stora förstoringar och jag hade inte alls gråtit om min D300 haft "bara" 6Mpix, för då hade den haft bättre dynamiskt omfång och filer som tar mindre plats. Därtill är inte antalet pixlar något bra mått på den VERKLIGA upplösningen. Skillnaden i upplösning mellan D70 och D300 är helt klart betydligt mindre än antalet pixlar skulle kunna få en att tro. Detta pga att D70:n har ett mycket svagare antialiasfilter och därför kan får fram mer detaljer "per pixel".
För att nyttja alla pixlarna på de extremt pixelstinna kamerorna som finns idag måste man ha optimala förhållanden, vilket i praktiken innebär att man har kameran på stativ, inomhus och fotar med ett väldigt bra objektiv på bländare 5.6. Redan på f/8 har man begränsat upplösningen pga diffraktion och på större bländare är det sannolikt att upplösningen begränsas av aberrationer i objektivet. Man bör åxå ha skickat in kamera och objektiv för fokusjustering så att man inte har front- eller bakfokus, då även en minimal förskjutning av fokusplanet gör att man inte nyttjar sensorn till dess fulla potential. I de flesta VERKLIGA situationer är allt över 10Mpix eg bara trams. 6Mpix räcker till det allra mesta.
Jag hävdar fortfarande att andra saker är avsevärt viktigare, som tex handhavandet av kameran. Saker kan hända fort ibland och då vill man inte stå och fissla i 100 menyer för att ändra inställningar. Direktknappar för att ändra fokusmetod, ljusmätningsmetod, sekvenstagning, bracketing osv osv är guld värt och har gjort att jag tagit bilder som andra i mitt sällskap missat pga menyfisslande och då fotar jag mestadels landskap, där saker händer RELATIVT långsamt. Jag hade utan att tveka en sekund valt en semiprokamera som är några år gammal framför en ny instegsmodell. Skillnaden i bildkvalitet är i regel liten. Skillnaden i handhavande och prestanda (AF, sekvenstagning, buffertstorlek osv) är i regel stor.

Sitter med en begagnad 40D som jag köpte för ca 1 år sedan. Fungerar hur bra som hälls och lämnar inte mycket för mig att önska. Visst flera pixlar och bättre hantering av höga ISO värden vore trevlig men kameran fyller mina behov väldigt bra. Det ända som hindrar mig från att ta bättre bilder är troligen jag själv. HUr gammal är den moddelen? ca 5 år vad jag har förstått och personligen anser jag att den definitivt hänger med nyare modeler även om vissa funktioner saknas.

Hur många använder en 5 år gammal dator i den för forumet?

Jag skulle satsa på en begagnad "semi-proffs" model, tycker man får ut mer av dessa än tex en ny 550D.

Jag är inte lika insatt i pentax system som i Nikon och Canon, men generellt kan man nog säga såhär:
Bildkvalitet osv skiljer ganska lite. På lite äldre hus låg pentax lite efter Canikon vad gäller brushantering, men inget som skulle fälla något avgörande om man i övrigt tycker att systemet erbjuder det man vill ha. Den största nackdelen med Pentax är eg att systemet är mindre, dvs det finns färre objektiv/tillbehör och begagnatmarknaden är mindre.
Pentax har valt att göra mer robusta hus, även i instegsklassen. Fler av de billiga husen har vädertätning och även de billiga objektiven har det i många fall. Man har ju även stabilisering i huset, vilket är en fördel, även om stabilisering i objektivet är bättre i en del avseenden. Det var någon modell som man inte kunde se vald fokuspunkt i sökaren på, vet jag. En SÅN sak skulle jag ha svårt för. Då måste man ju ta bort kameran från ögat för att se vilken fokuspunkt man väljer.

Ang. objektiv till D200 så finns det ju ett antal man kan välja på. Det som ger mest bildkvalitet för pengen är nog Nikons 18-70/3.5-4.5. Ett mycket bra objektiv som brukar gå för 1000-1500kr. Annars finns ju även 18-55VR och 18-105VR som båda är bra (18-105:an är något bättre) och som har bildstabilisering. 18-55:an kostar väl strax under 1500kr nytt, tror jag.

Jag har inte järnkoll på vad dessa kameror "brukar" gå för, begagnat, men jag har kollat lite och jag skulle säga att 3000kr kan vara rimligt, kanske 3500kr om den är i fint skick. Om det endast är kamerahuset (med batteri och laddare såklart). Är det fler tillbehör så kan der såklart rendera en något högre pris.
Kolla gärna på tradera vad avslutade auktioner har slutat på. Det ger en fingervisning.

En annan sak att ta hänsyn till med Sony är att Sony gjort ett uttalande att man inte kommer att ha optisk sökare i framtida modeller utan bara EVF. Så ska man uppgradera kamerahus i framtiden kommer man att bli påtvingad detta, om man väljer Sony som system. Vad man tycker om EVF är ju individuellt (jag gillar det INTE), men oavsett kan det ju vara bra att ha med i beslutet av vilket system man ska välja.

En annan anledning att undvika Sony är deras i mina ögon klena objektivutbud. Lägg där till att deras proffsobjektiv i många fall inte håller samma klass som Nikon och Canon. Varken deras 24-70/2,8 eller 35/1,4 har varit särskilt övertygande i testerna jag läst. På konsumentsidan är det tyvärr lite samma visa...

Om de slutar med FF eller inte ska jag låta vra osagt, men även om deras kameror riktade mer till "proffs" varit bra så har de knappast medel att konkurrera med Canikon där. Det finns inga som inom en överskådlig framtid skulle kunna bygga upp något så att man får konkurrenskraft i det segmentet, så jag skulle gissa på att Sony hellre bränner sitt krut på annat håll, som man gjort när man börjat nischa sig lite mer mot de som vill filma med sina systemkameror, tex. Det är ju dock fortfarande möjligt att de kommer att ha någon form av FF-kamera, men troligen inte någon som försöker konkurrera med det bästa som Canikon har. Men sånt kan man ju bara spekulera i.

Tarmon 17-50/2.8 är ett bra objektiv. Försök pruta ner till 2000kr om det går. Nytt kostar det ju strax under 4000kr.
Ska du köpa nytt så finns ju nämnda tamron, såklart, samt en motsvarande men med bildstabilisering som kostar några hundralappar till. Du har även Sigma 18-50/2.8 (verkar dock vara utgående), som är lite snabbare vad gäller autofokusen jämfört med Tamrons 17-50:or, men inte riktigt lika skarp. Canons 18-55IS (viktigt att det är "IS" i namnet) är åxå bra om än lite ljussvagt, om man vill hålla kostnaderna nere. Du har ju även Canon 17-85, som dock inte håller riktigt lika hög klass som de andra ovanstående, rent optiskt. Däremot har den ett trevligt zoomomfång.
Personligen hade jag hellre sparat lite til och köpt en 28:a eller 35:a istället för en 50mm, men det är jag det.

Bytte ut min 18-55 VR kitt lins med denna för några veckor sedan, och den är riktigt fin.
Var orolig ett tag på att jag skulle sakna bildstabiliseringen ett tag, men jag har inte haft några problem att få skarpa bilder med den.
Det enda minus med denna lins i mitt tycke är att zoomen är lite väl trög, men det är ett väldigt litet minus

Ska nämnas också då att versionen med bildstabilisator har sämre optisk kvalité än den utan.