Video: Skyrim jämförs på PC, Xbox 360 och Playstation 3

Jag spelade Oblivion ganska mycket när det begav sig och kan bara säga att Skyrim är samma spel. Låt vara att jag bara spelat fram till lvl 22 men det känns redan som att jag 'gjort allt'. Mest för att man spelat så mycket Oblivion misstänker jag. Det är väldigt tråkigt men kanske inte så förvånande att spelindustrin kan lyckas med att trycka ut samma spel gång på gång och förväntar sig att vi ska köpa det rakt av. Det är samma fysik och samma modeller.

-Ang skillträdet gillar jag att en reducering av färdigheter kallas 'utveckling'. Bättre hade väl varit om utvecklling i detta fallet betytt förbättring? Men man kan ju inte få allt här i världen.

-Har inte provat på craftingen med potions mm men när det gäller rustningar så är det väl bra men absolut inget nyskapande. Att man kan namnge grejjerna som man själv "gjort" var något häftigt 2002. Jag är ledsen men jag kräver mer av ett spel som aspirerar på det som Skyrim gör.

-Ai:n är under all kritik den också. Förutsägbar och alltför ofta direkt märklig. Fiender springer iväg och gömmer sig. Fiender kan inte hoppa så det är bara att hitta en liten kulle som man inte kan gå uppför och använda sig av pilbågen (aka godmode). Följeslagare har (av samma anledning) uppenbara svårigheter att följa efter när man tar alternativa rutter över berg eller genom annars svåra passager, vattendrag mm. Nu ska sägas att de alltid kommer ifatt, men man blir tvungen att vänta.

+Ett plus för att vissa fiender använder dörröppningar som "skydd" och tittar ut för att skjuta med pilbågen, och försvinner bakom skydd innan man hinner skjuta. Den egentligen enda gången AI:n tvingar mig att över huvudtaget reagera på något annat sätt än att stå still och bara panga på med pilbågen. Nu ger det mig mer en känsla av spagetti-västern filmer men det är faktiskt alltid något.

+-Strömt vatten är ju bra. Men återigen, Skyrim har större krav på sig än så. Det räcker inte.

Världen är stor. Men också här blir jag bara besviken. Istället för att använda all denna yta för att "skapa en värld" så gör man faktiskt, i praktiken, något helt annat. För att man ska få en känsla av att det är en stor värld man spelar i är det bra om man inte kan se hela kartan på en gång utan måste röra den fram och tillbaka. Det skapar en "illusion" av att världen är större än vad den är. Nu är dessutom kartan fyrkantig samtidigt som den spelbara världen är cirkelformad, vilket ju genast tar bort spelbara ytor från hörnen. Varför man valt att göra så vet jag inte. Med den questmotor man har hade man ju utan problem kunnat skapa utfyllnad (vilket questmotorn är till för, tro inget annat) även för den ytan. Storleken på världen framstår ju längre in i spelet man kommer inte som en tillgång, utan som en nackdel. Efter ett tag får jag reaktionen att -"Argh! Inte en npc till som vill ge mig ett uppdrag till som jag ändå inte kommer slutföra för jag har redan 500 andra som jag fått för att jag -råkat- prata med folk". NPC:s finns till för att i första hand ge dig quests. I andra hand att skapa en atmosfär. Detta förstärks av att städerna har en smed, en apotekare, en magiker. Det handlar om din generic fantasy-lvlup-upplevelse, inte för att bidra till en berättelse. Om jag någonsin har känt av spelskaparens snålhet i ett spel så är det här. Det riktigt svider i mig ibland när det blir så uppenbart... fattigt.

Och då har jag inte nämnt grafiken som, ursäkta mig nu men... Allt ser ju likadant ut. Eller såhär. Det är antingen vitt/grått (i snöyran) eller ljusbrunt på den höstliknande tundran. Varför inte bara placera Oblivion III i en öken nästa gång? Då blir det ju endast en palett, gul, som spelskaparen behöver använda sig av... wait. Det var visst redan gjort.

Överhuvudtaget lider skyrim av den sjuka som drabbat många spel på senare tid som jag haft oturen att spela. Nämligen vinstjakten. Skyrim är det spel som företaget ville göra... 2007. Nu när man äntligen har en fungerande fysikmotor, nu när man äntligen kan poppa ur sig oändligt med quests utan dyra manusförfattare, nu när man äntligen har dyra modeller och resurskrävande buggar färdigjobbade, DÅ kan vi ÄNTLIGEN Casha in! Jaföffan.

I manusväg är spelet helt besynnerligt. Ett litet ljus ser jag i att de två huvudkonkurrenterna inte symboliserar det stereotypa och uttjatade gott/ont (så långt jag kan se i spelet i alla fall) utan snarare "snälla men rasistiska rebeller" vs "goda men auktoritära härskare" (öh, ja. AB beskriver de som "koloniala".) Men återigen. Jag kan inte riktigt ge spelskaparen rätt här heller. Snarare ser jag en feghet i detta. Fegheten ligger i att vilket val (om alls) spelaren än väljer ska denne känna sig som "the good guy/gal". Om det finns en ambition att berätta något utöver detta har det gått mig helt förbi. Och ursäkta mig igen men, om inte denna spelserie kan, med sin budget och de resurserna, leverera en berättelse som bidrar något litet till detta så vet jag inte vilket spel som ska kunna göra det. Man sviker sin kulturform helt enkelt. Man försöker inte ens vara det bästa man kan vara, utan man kör bara på med en massa bling bling och hoppas att vi ska svälja det.

"Menyerna" är ju anpassade till konsoller. Klart de är lite krångliga. Här känner jag att jag egentligen vill gå in på varför hela "konsollifieringen" är så skadlig för hela spelindustrin i termer av spelkvalite, men jag inser att det blir för mycket text då. Nästa gång kanske.

/K

edit: klargjorde en poäng som jag kände gick förlorad först.