Män inte har rätt till medbestämmande i abortfrågor vs tjejer med lättklädda bilder.

Det riktigt intressanta här är påståendet att det inte ska gå ut över barnet.
Av egen erfarenhet kan jag säga att det, i dagens Sverige, är inget annat än rent skitsnack. Som pappa har man idag i praktiken inga rättigheter över huvud taget oavsett om man var villig till att bli pappa eller inte.

Så länge man inte är gift eller registrerade som sambos så ligger all makt efter födseln hos mamman. Hon ensam får bestämma om vårdnaden, umgänge med mera. Hon har dessutom backup av Svenska staten och om pappa inte inte tycker det är ok, stackars honom. Pappor är enligt vårt samhälle bara där för att jobba, tjäna pengar och betala (Var har vi hört det tidigare *host host* Laga mat, diska och föda barn)

Så påståendet att man ska kunna tvingad till att bli pappa och sen behöva betala i 20 år (18 gäller bara om barnet inte går i skolan) för att det inte ska gå ut över barnet är rent nonsens när mamman sen helt enkelt kan skära av all kontakt mellan pappan och barnet och bara håva in ~1800kr/månaden som en lottovinst.

Självklart tycker jag att föräldras dumheter skall inte gå ut över ett barn, det är givet och så skall det bara vara. Men systemet vi har idag är rent hyckleri. För som det är idag så slutar pappors rättigheter vid att de skall betala, sen är det mamma all the way. Antingen skall det vara lika för båda och samma rättigheter skall gälla båda, eller så får man stå för sitt eget val och mammor som tvingar män att bli pappor (på ett sätt eller annat) får stå för det själva.

[QUOTE="Something";12090069]Jag har inte sagt att jag talar om någon specifik händelse där en kvinna våldtagit en man.[/QUOTE]

"Om kvinnan blir dömd för våldtäkt så skulle väl det kunna räknas som bevisning?"

När sker den här våldtäkten? Lurar kvinnan i mannen viagra och sätter på trots att han inte vill, eller?

"Tvingad till att bli pappa?" Det är väl ändå ingen som tvingar dig till att ha sex med otilräckligt skydd? Du har sex på frivillig basis, leder det till graviditet är det ditt problem och ingen annans.

Hur är det rent nonsens att det inte går ut över barnet om pappan kan avstå att betala? Skulle kvinnan hålla fast vid en man hon inte vill vara med bara för att han har rätten att avsäga sig ekonomiskt ansvar?

Okej lurade till att bli pappor kanske hade vart bättre, men kvinnor kan faktiskt våldta män också även om det inte är särskilt vanligt.

Jag sa heller ingenting om att kvinnan ska hålla fast vid en man hon inte vill vara med. Jag struntar fullständigt i vad föräldrarna tycker om varandra och de kan flytta isär bäst de vill. Men barnet har en rätt till båda sina föräldrar och då blir det rent hyckleri att hävda att pengar på mammas konto varje månad på något sätt skulle vara för barnets bästa, när mamman sen kan tvinga samma barn att växa upp utan sin pappa bara för att hon känner för det.

Om mamman ska ha makten att förneka en pappa sitt barn utan ordentlig orsak (vilket hon idag har på inga andra grunder än att hon vill det) så tycker inte jag det är mer än rätt att hon får stå för det valet själv. Är pappan däremot välkommen och själv avstår, ja då är det hans val och då ska han ändå betala.

Så, skall man sätta barnets bästa i första hand så skall även lika rätt till barnet vara grundläget (om det inte föreligger skäl för annat). Skall detta inte vara utgångspunkten så är det ju bara löjligt att sedan hävda barnets bästa när det gäller att betala varje månad då man redan bestämt sig för att barnets bästa inte är det man är ute efter.

Den kanske sker nu? Eller så kanske den sker senare, har du verkligen så dålig fantasi att du inte kan komma på ett enda sätt för en kvinna att våldta en man?

Eller är du så övertygad om männens överlägsenhet över kvinnor att dom helt omöjligt skulle kunna genomföra något så avancerat som att våldta en man?

Är det omöjligt för en man att få erektion i lägen då det inte egentligen passar? Jag tvivlar.

Koncentrera dig på Belga istället, han har lite vettiga punkter ni kan diskutera om, förstår inte ens att du fortsätter att lägga energi på mig, det hade jag gett upp med för sisådär tio inlägg sedan.

[QUOTE="Something";12090871]Den kanske sker nu? Eller så kanske den sker senare, har du verkligen så dålig fantasi att du inte kan komma på ett enda sätt för en kvinna att våldta en man?

Eller är du så övertygad om männens överlägsenhet över kvinnor att dom helt omöjligt skulle kunna genomföra något så avancerat som att våldta en man?

Är det omöjligt för en man att få erektion i lägen då det inte egentligen passar? Jag tvivlar.[/quote]

Det handlar inte om dålig fantasi, det handlar om att på något sätt presentera ett argument som inte bygger på en extremt långsökt hypotetisk situation - något du verkar vara oförmögen att göra. Jag tror absolut att det är fysiskt möjligt för en kvinna att våldta en man - det behöver trots allt inte handla om penetrering, men att det ska vara grunden på vilka lagar byggs? Snälla.

Barnet har rätt till båda sina föräldrar och det är lagstadgat. Jag kan inte påstå mig påläst gällande umgängesrätten i övrigt, tyvärr. Vad jag har hört av bekanta som separerat på både goda och mindre trevliga grunder är det inte så lätt som du beskriver det att få egen vårdnad. Har svårt att tro att kvinnan kan neka pappan möjligheten att träffa sitt barn på grunden att "hon inte vill det". Slå till med en källa för att styrka det, tack.

Jag har inte ens försökt att få fram ett argument som inte bygger på en långsökt hypotetisk situation, jag har hela tiden sagt att det är hypotetiskt.

Inte heller har jag sagt något om att extremt långsökt hypotetisk situationer ska vara någon grund på hur lagar byggs även om det faktiskt inträffar lite då och då (Kärnkraft, signalspaning m.m)

Vad du också verkat missa är att jag sagt att jag håller med dig.

Barnet har rätt till bägge sina föräldrar men detta uppfylls inte alltid och lagen är i princip alltid på kvinnans sida. Detta har bekräftats både anekdotiskt av min vänskapskrets samt statistiskt.

Kvinnan har av någon anledning alla trumf på hand i vårdnadstvister, i ungefär 76% av fallen går kvinnan segrande ur en tvist.

http://www.dads-r-us.se/wp-content/uploads/MinPappa.nu-Lund-S...

[QUOTE="Something";12091175]Kvinnan har av någon anledning alla trumf på hand i vårdnadstvister, i ungefär 76% av fallen går kvinnan segrande ur en tvist.

http://www.dads-r-us.se/wp-content/uploads/MinPappa.nu-Lund-S...[/QUOTE]

Och det ska vara fördelat 50-50 för att det ska vara rättvist? Om mamman är bättre lämpad i 76% av fallen så ska givetvis vårdnad tillfalla henne i 76% av fallen. Statistiken är bara intressant om bedömningen inte är individuell och/eller rättvis. Att säga att 76% av tvisterna går på mammans spår innebär inte att det är orättvist. Ej sagt att det garanterat enbart görs schyssta bedömningar, men statistiken som presenteras är värdelös på egen hand.

Du har uppenbarligen inte ens läst vad jag länkade till vilket du kanske skulle göra innan du dissar rapporten?

Det är uppenbart att det inte går helt rätt till i dessa tvister, om du bemödar dig att sätta in i ämnet så kommer du antagligen se det också.

[QUOTE="Something";12091253]Du har uppenbarligen inte ens läst vad jag länkade till vilket du kanske skulle göra innan du dissar rapporten?

Det är uppenbart att det inte går helt rätt till i dessa tvister, om du bemödar dig att sätta in i ämnet så kommer du antagligen se det också.[/QUOTE]

Jag har läst rapporten du länkade. Den behandlar i stor mån situationer där ord står mot ord och det är oerhört knepiga situationer i alla typer av rättsammanhang. Att det inte är rätt att man dömer utan att efterforska hur väl båda parters utsagor stämmer är givetvis inte okej; det tycker nog ingen, men det är alltid svårt att styrka att våld har eller har inte begåtts om skadorna inte dokumenterats. Och även om de har dokumenterats är det svårt att avgöra om skadorna tillfogats av en förälder eller en klasskamrat eller genom en olycka. Det är ingen lätt situation, helt enkelt.

Om länsstyrelsen gör bedömningen att mammor alltid är bättre lämpade än föräldrar eller mer trovärdiga, ja, då har vi ett systemfel på halsen. Hur man på ett rättssäkert sätt löser det problemet är däremot inte självklart. Att det går att felaktigt hävda att fadern varit våldsam som ett sätt att vinna vårdnad är givetvis hemskt, men hur ser alternativet ut? Precis som i exempelvis våldtäktsfall där ord står mot ord är det hela väldigt komplicerat. Jag är ingen expert på ämnet, har inte blivit det av den här rapporten heller och tänker inte döma åt varken det ena eller det andra hållet.

Det finns ingen grund i lagen för att hon ska kunna ta barnen men det görs i alla fall eftersom mamman anses vara den föräldern som ett barn behöver mest.

Och även om det nu blir delad vårdnad så har mamman en uppsjö av olika saker att ta till för att hindra att pappan får det umgänge som har enligt domstol blivit tilldömd.

Valiumballong: Jag vet inte hur ett alternativ skulle se ut, men jag tror mig veta att en stor del av problemet ligger i att mamman anses vara den mest nödvändiga föräldern. Man kan börja med den saken.

[QUOTE="Something";12091602][...]men jag tror mig veta att en stor del av problemet ligger i att mamman anses vara den mest nödvändiga föräldern. Man kan börja med den saken.[/QUOTE]

Källa?

Inte när domstol beslutar nej, men även om man bortser från att 8 av 9 (sist jag läste några siffror på det) fall är till mammans fördel så är det jag talar om vad grundläget är, inte hur det blir efter att domstolen går in och (förhoppningsvis) fixar felen i specifika fall.

Grundläget är fortfarande att om föräldrarna inte är registrerade som sambos eller gifta och mamman till ett barn säger att hon vill ha ensam vårdnad så får hon det utan att pappan har några möjligheter att göra någonting åt det. Är man inte gift eller sambos så får mamma ensam vårdnad och gemensam vårdnad eller ensam vårdnad för fadern tilldelas bara om mamman säger att hon vill ha det så istället. Efter detta kan mamman ta barnet och flytta till tahiti om hon så vill och pappan kommer aldrig få träffa sitt barn, men han ska ändå hosta upp 1800kr/mån. Det jag menar är att det är löjligt att påstå att pengar varje månad är för barnets bästa samtidigt som man inte gör någonting för att säkerställa att barnet får ha båda sina föräldrar.

Sen kommer rätten till umgänge. En pappa har självklart rätt att umgås med sitt barn, men mamman som vårdnadshavare kan fullt ut bestämma när, var och under vilka omständigheter detta umgänge skall ske. Det är alltså helt ok att hon säger "mellan 03:00 och 03:30 varje morgon" så får pappa komma dit och titta på när ungen sover. Enligt lagen så skall vårdnadshaven underlätta umgänge så detta kan självklart ses som umgängessabotage, men innan någon gör någonting åt det måste pappan pynta ut med pengar för advokater och dra det hela till domstol. Där kan mamma säga att "ok, vi ändrar" och sedan byta till 04:30-05:00 istället och så måste karusellen börja om.

Sen skall man även tänka på att bara det faktum att det över huvud taget behöver dras till domstol ses som en anledning att ge mamman fördel i utgången då konflikt mellan föräldrar är en anledning till att räkna ut pappan, oavsett vad anledningen till denna konflikt är för någonting. Med andra ord kan även den snällaste och mest omtänksamma pappa fastna i ett läge där hans galna ex vägrar och gör allt för att sabotera hans umgänge med barnet, och när han försöker fixa detta då anses hans försök vara en anledning att gå på mammans linje. Det är ett moment 22 där pappan är förloraren. Och det enda mamman egentligen behöver är att hon inte längre tycker om mannen i fråga.

Under hela tiden lär mamma dessutom troligen ha antika tanter med en världsbild från 1800-talet på familjerätten som backup. Pappan får inte ett jota som hjälp. Har man dessutom en lön som är snäppet mer än McDonalds så får man inte ens rättshjälp, änn mindre information eller hjälp med hur man skall kunna lösa det hela.

Självklart talar jag om fall där det inte föreligger skäl till att pappan skulle vara olämplig eller på annat sätt inte borde ha fullt umgänge med sitt barn. Och jag talar även om vad utgångspunkten är, inte vad det blir om båda föräldrar är sansade och kan komma överens eller efter att en domstol gått in och "fixat" felen som sagda utgångspunkt skapat.

Men det jag egentligen ville ha fram är just att det är nonsens att hävda att pengar/mån är för barnets bästa medan man tittar bort från bristerna i barnets rätt till båda sina föräldrar. Det är lite som att gå in i ett rum och påpeka att tavlan hänger snett, men missa elefanten som står i det. Själv tycker jag att pappor skall betala underhåll så länge de har samma rättigheter som mamman. Vill mamman förneka pappan detta, ja då ska han inte behöva betala om han inte vill, för då har man redan slängt "barnets bästa" ut genom fönstret.

Fast du har ju just skrivit en lång text som förklarar att pappan oftast inte lyckas visa just det, så vilka fall är det du pratar om?

Förövrigt, belga, är det ju lite lättare att rätta till en sned tavla en att putta ut en elefant ur rummet.

Vad menar du med att inte lyckas visa det? Så länge mamma och pappa har samma rätt till barnet, och denna rätt praktiseras, så är det helt rätt att båda föräldrar betalar. Så då är ju underhåll inget fel. Men när den ena föräldern saboterar eller motarbetar umgänget för den andre så borde denne inte kunna räkna med att få betalt trots detta.

Och visst är det enklare att rätta till en tavla, men vilket av dem är troligen det som mest förtjänar uppmärksamhet? Jag skulle säga elefanten.

Svensk familjerätt är ett myller av ideologiskt färgad pseudojuridik. De inom doktrinen mest framstående familjerättarna är fullkomligt skogstokiga. Jag har blivit undervisad av flertalet av dem. Att sitta och påstå att svensk familjerätt är tillfyllest finner jag vara ett hån mot juridiken i allmänhet. Det ÄR ett problem att mannens trovärdighet i familje- och barnrättsliga mål är så pass låg som den tycks vara.

En annan fullkomligt bisarr sak är att det i landet Sverige inte går att föra en positiv faderskapstalan. En kvinna är otrogen med mig, vi får ett barn. Faderskapspresumtionen gör då att barnet tillfaller mannen i det äktenskapet. Jag kan inte föra någon talan om att det är min unge (förutsatt att inte modern vill det, alternativt när barnet är 18 år). Där snackar vi rättsskandal (och nej, socialnämnden är inga baddare på att utnyttja sin möjlighet till fastställelse av faderskap). Detta sker återigen under förevändningen att det är för barnets bästa. Vad sägs om att kanske införa en period om några år från födsel när positiv talan är möjlig?