Pale
841025 - 080718
Skicka en tanke
Denna tråden kommer ligga kvar för den som känner för att skriva till eller om Pale
och för att vi skall minnas hur stor han var.
Begravningen 080808
Gåvan till Pale och cancerforskningen
Den störste av oss alla finns inte hos oss mer.
Pale har lämnat oss med stor saknad.
Vare sig man har träffat Jonas i verkligheten eller spelat med honom på servern så har man mött en fantastisk människa.
Pale var en av Gruvans hörnstenar. En gång för många år sedan så började 2 trogna spelare bråka på servern. Den ena försvarade Gruvans regler vilka den andre hade svårt att följa. Det slutade med hårda ord från Gruvförsvararen efter att regelbrytaren hade slagit under bältet. Han fick en månads avstängning från Gruvan för de hårda orden. Han visste att han brutit mot reglerna och det bad han om ursäkt för. Han accepterade sitt straff och några månader senare var han Guard (Admin) på Gruvan.
Pale har alltid varit rak med det han står för, en person som man alltid kände ett stort förtroende för och som alltid värnade om Gruvan och alla dom han tyckte om.
För Gruvan har han varit en av de mest betydande personerna av alla. Alla som spelar eller har spelat på Gruvan har någon form av relation till honom. Han ägnade mycket tid vid sidan om Gruvan att chatta och prata med spelare. Pga hans sjukdom så fanns han ofta vid datorn och han lyssnade alltid om man ville prata, det är det nog många spelare som kan skriva under på.
Som spelare på Gruvan var han också en förebild. En av de absolut skickligaste men även en stor teamplayer som aldrig försökte spela hjälte trotts att han var det. Många spelare har jag hört säga med ett leénde på läpparna: "Pale vill man inte möta när man spelar, för då vet man att det är kört..." Han var och är en stor förebild som spelare på Gruvan.
Jag har ju fått äran att vara vän till Jonas och fått följa honom i hans liv och med hans sjukdom.
Första gången jag träffade Jonas var jag väldigt nervös. Det var inför Gruvans första Gruvträff och det var också första gången som jag och de andra i -=GB=- skulle träffa spelare som vi inte kände i verkliga livet. Men efter att ha hälsat på varann så släppte nervositeten, han var ju en go kille! Och under åren har han bara växt och växt som vän och människa i mina ögon.
När Pale i år hoppade på bussen i Västerås så blev han den ende icke -=GB=- som varit med på samtliga 5 Gruvträffar.
För er som inte hann att lära känna Jonas så väl så var det tyvärr så att Jonas led av en svårbehandlad cancer som han har kämpat kopiöst med ända sedan i slutet av tonåren. Något som man inte ens önskar sin värste fiende att få genomgå. Men sjukdommen har aldrig lyckats trycka ner Jonas så mycket så att det har märkts på Gruvan eller när man träffat honom. Han har visat sig vara en kämpe utan dess like, precis som när han spelar med oss på servern.
Hans inre styrka är något som jag har fått bevis på många gånger, men framförallt insåg jag det för några år sen när jag själv kom ner i en svacka i livet. Jag drabbades av en sjukdom som gjorde mig väldigt depprimerad men som inte var livshotande på nått vis. Detta var strax före jag träffade min nuvarande sambo Linda (Kjoltyget) och hade därför ingen här att prata av mig till. Men som tur var fanns ju Pale på Skype som fick stå ut med många sena nätter pga allt jag behövde få ur mig. Jag grät och tyckte synd om mig själv och Pale stöttade mig. Men det var först näg jag loggat ur och stängt av datorn som det stog klart för mig vilken liten mes jag är! Där har jag suttit och tyckt synd om mig själv till en person som inte vet om han lever om ett halvår. Och han försöker göra mig glad!
Jag känner ingen människa som lärt mig så mycket om livet och vad som är viktigt med det.
En gång när han hade varit och hälsat på oss här i Falkenberg så ville han tvunget ner till havet innan dom skulle åka. Jag fattade inte varför det var så viktigt. Men Jonas tyckte om att titta ut över havet, det var bara en grej som betydde något för honom, något som gjorde att han mådde lite bättre och som han sen levde på ett tag. Nästa gång jag tittar ut över havet skall jag tänka på Jonas och må lite bättre...
Det finns så mycket att berätta om Jonas som jag inte kan göra här, men jag har lovat mig själv att föra vidare historierna om honom och aldrig glömma allt det han sa och lärde mig.
Jag har gråtit under hela tiden jag har suttit och skrivit den här texten för jag är så fruktansvärt lessen, aldrig har en så nära vän till mig gått bort. Idag skulle jag grillat och delat en brunläsk med vår vän men istället sitter jag, Linda & isola här och gråter. Detta är Gruvans mörkaste period och jag vet inte när man kommer känna sig ok igen.
Gruvan har bara haft en spelare med tillägget =GB/A= och kommer så föralltid att ha. Den finaste titlen man kan få som spelare på Gruvan.
Men "A":ets betydelse är från och med igår ändrat från "Assistent" till "Ande" för Pale´s ande kommer förevigt leva kvar hos oss.
Jonas dog igår 18 Juli 2008 hemma i Eskilstuna efter en inre blödning som inte gick att stoppa.
Han skulle ha fyllt 24 år i oktober.
Vi kommer aldrig glömma dig - Pale =GB/A=
Jag saknar dig.
Din vän Appe, med Linda och mina vänner i -=GB=-
**************
Vi har lärt känna en Jonas/Pale efter hans död som vi inte visste fanns! Alla som har intresserat sig för Jonas under hans kamp, och alla han hjälpt med sin optimism, sin ironi-humor och kämpaglöd. Ni har hjälpt honom att kämpa så länge det gick ska ni veta. TACK!
Vi hittade ett brev som han skrivit i november att han kände sig så ensam. Om vi bara kunde få tillbaka honom en minut för att få visa honom hur många som saknar honom även utanför vår lilla familj. Han skulle bli så glad. En minut bara snälla...
Hans lillebror Calle 11 år var och tittade på honom efter sin död i fredags och han ville bara gå fram och ruska honom och säga: Vakna Jonas. Du kan inte vara död...
Vi förstod nog att det gick åt det här hållet nu när de inte kunde behandla honom längre, men det är så oerhört tomt utan Jonas. Det sista som lämnar oss är hoppet. Nu är hoppet ute.
Calle vill bli en bra fotbollsspelare så att Jonas kan sitta och titta på honom när han spelar och känna sig stolt. Kanske kommer han att göra det. Vi vill tro det. Vill han ta motorcykeln till matchen så står den kvar här och väntar.
Tack alla som skrivit! Det skänker oss mycket tröst och mången tårar det vi läser här och på sweclockers.
TACK ALLA. Och tack alla som stöder Cancerfonden/Barncancerfonden så att nya metoder kan utvecklas och andra kan räddas.
Kom tillbaka Jonas! Vi vill att du ska förstå hur mycket du betydde för många!
Pales Familj i Eskilstuna
