Depression

Ja, det är normalt att vara nervös inför både tabletter och att skaffa hjälp. Vad som kommer ske och om det kommer gå bra eller ej är alltid ovisst, för alla i denna situation. Framtiden och hälsan är oviss.
Eftersom man är sjuk och inte kan hjälpa sig själv första biten så måste man helt enkelt skita i att man är orolig och rädd och göra't ändå, göra vad kamrater säger åt en, lita på andra då man inte kan lita på sig själv. På sätt och vis måste man ge upp och bara luta sig tillbaka och åka med på färden.
Man ska sköta sin hygien, ta en promenad, ta sina mediciner, gå i terapi och äta nyttigt. Man ska dra ned på arbete, ibland helt och över en längre tid men ofta så räcker det med att man börjar med att bara dra ned på tiden och prestandan.
Mediciner funkar ibland dåligt, sånt händer, men det som då är bra med att ha kontakt med sjukvården är att man kan få sina mediciner ordnade, eller andra mediciner som kanske funkar bättre åt just dig. Läkaren vill ofta att man observerar en medicin under en längre tid och man får då gå trött ett längre tag. Det tar tid, och ibland funkar det dåligt till en början eller över några försök för att sen gå ganska smidigt.

Vän till mig gick på mediciner mot depression. Han klarade skolan med svårigheter, matematiken som han var så bra på var han plötsligt halvbra på, han gick nästan alltid omkring trött osv, han klagade ofta över detta. Skitmediciner kanske man tänker först, men då har man heller inte sett när han inte tar dem, vilket han gör ibland. Det är värre utan mediciner helt klart.
Mediciner kan vara som en förkylning, inga mediciner är lunginflammation.

Försök att inte vara så vag. Du måste inte uppge medicinering på ett Internetforum, men eftersom du redan uppgett att du fått antidepressiv medicin, kan du inte bara berätta vad den heter?

Skickades från m.sweclockers.com

Man bedömer inte mediciner utefter anekdoter!

Titta på FASS i stället: https://www.fass.se/LIF/product?3&userType=2&nplId=2006051000...

Var sjutton har du fått för dig att du ska vara "borta en vecka"? Vad menar du med "borta" från första början? Men även om så vore, det är bara att välja, vara borta en vecka eller kanske stora delar av resten av livet? Sluta konstla och gör som läkaren säger nu. De vanligaste biverkningar är, enligt FASS: insomnia (svårigheter att sova), yrsel, huvudvärk, diarré, ejakulationssvikt och trötthet. De, förmodligen alla, går dock över inom dagar till veckor. Vad är väl lite huvudvärk en vecka jämför med det du nu upplever och beskriver som osar av rätt svåra mentala problem? Ingenstans i FASS nämns "borta en vecka", det är bara hittepå.

Tvärt om, med medicinering har du all möjlighet att fokusera mer på din kanal, samtidigt som du kanske också börjar fokusera på annat, sådant som ger avkastning senare, som mat på bordet, jobb och bostad. Det du beskriver nu fullkomligt osar av brist på framförhållning och framtidsplanering.

Ta dina mediciner och tala om för läkaren vad du får för biverkan. Din medicin är inte huggen i sten, dosen är inte huggen i sten och hela poängen är att biverkningarna är mildare och sällsyntare än själva verkan -> att du mår bättre. Det är hela poängen med medicin! Det du gör nu är att i vanlig ordning fokusera på det negativa. Precis som vi redan talat om för dig är typiskt för depression. Depression betyder inte att du behöver känna dig nere jämt och ständigt, att vara konstant gråtmild utan givetvis kan du ha episoder där allting känns bättre. Problemet är att ta till vara dessa episoder och låta dessa bli längre. Med medicinering så får du ett mer normalt grundtillstånd, det innebär inte att du inte kan bli upprörd, ledsen, glad, förbannad, skratta och ha roligt och det innebär inte att du blir "borta".

...

Är sertralin det enda du fått? Av en husläkare eller psykiatriker? Hur mycket vårdkontakt har du, det är liksom lite vagt. Det viktiga när man sätter in SSRI (som det är frågan om) är att vara observant på biverkningar i början, speciellt om du skulle uppleva att du blir _mer_ deppig. Som jag skrev förut, det är oftast ett gott tecken. Har inte siffrorna i huvudet, men säg att om 75% av deprimerade blir bättre med SSRI, så blir kanske 95% bättre av de som känt en initial förvärring. Mer "borta" än att du _kanske_ mår ännu sämre blir du inte. Men jag förutsätter att du har talat med din läkare om detta och att denne upplyst dig om den problematik som kan finnas, jag tänker inte skriva ut den här.

Jag är inte förtrogen med hur din kanal fungerar, men måste du vaka över den vid vissa tider? Det är förstås opraktiskt om du behöver vända dygnet (för att t.ex. vara vaken när man är vaken i USA, e.dyl) men det är inte automatiskt något fel med det. Däremot, är knepig dygnsrytm, speciellt om den är oregelbunden, inte bra om du är deprimerad. Försök sova på natten och var vaken på dagen. Jag vet att det är svårt, är själv en notorisk nattuggla med ett idealt dygn som närmar sig 30 timmar i stället för 24. Men jag tror att du måste ifrågasätta vissa "måsten" du har. Är inte kanalen en vanlig youtubekanal där folk tittar när de har tid och du lägger upp saker när du har tid. Jag kan ha missat något, det är inte alltid glasklart vad du menar och för oss som inte har en youtubekanal kan det vara svårt att förstå när och hur det kräver uppmärksamhet.

Börja ta din medicin, och ta den samma tid på dygnet varje dag, eller vad nu läkaren har sagt. Vet du vad det allra troligaste är? Att du inte märker något speciellt alls, bara att du börjar må lite bättre efter några dagar upp till kanske ett par veckor. Efter en månad kan du faktiskt, med lite tur, må jättebra. Visst, det är troligt att du får _någon_ av alla uppradade biverkningar, men det är liksom inte hela världen. Mildare biverkningar är typiskt vanligare än svårare (vilket återigen är liksom en förutsättning för en "medicin" - att hjälpa mer än stjälpa).

Det är två saker som är viktigare än allt annat, att du förstår:

1) Du är inte den enda i världen som mår dåligt och råkat ut för den ena tråkigheten efter den andra. Även om ALLT är omgivningens fel eller allting beror på livets otur och orättvisa, så är du inte ensam, även om det känns så.
2) Oavsett vad det beror på (dvs även om du upplever att det är helt utanför din kontroll) så vet psykologer och psykiatriker (samt allmänläkare) en hel del om detta och hjälpen är förbluffande effektiv. De kan givetvis inte hjälpa dig med din youtubekanal, men de vet precis hur de ska hjälpa dig och du kan därmed själv få mer "energi", fokus och koncentration att ägna dig åt din favoritsysselsättning UTAN att det måste drabba den delen av livet som består av tråkiga måsten, som att jobba, kanske studera, laga mat, etc...

Och som sagt, depression är vanligt. En riktig folksjukdom. Det finns inget att skämmas över med psykiatriska problem. Det som behövs är att du får just din situation utvärderad och att du har en, i början, kontinuerlig kontakt med vården. Typ gå till en psykolog en gång i veckan i 45 minuter och få ett uppföljningssamtal med en psykiatriker en gång i månaden eller så. Mer än så behövs inte. Det är inte frågan om att du behöver läggas i koma i ett vadderat rum. Men ju förr du tar i tu med problemet, desto mildare och lättare är det att göra något åt saken. Mycket av socialt utanförskap (arbetslöshet, bostadslöshet, bidragsberoende, missbruksproblematik, etc) beror på lång tid av obehandlade psykiatriska besvär. Besvär som med relativt enkla medel kanske kunde ha hävts i ett mycket tidigare skede.

Det du beskriver är dels rätt typiskt för depression (och rätt ofarligt egentligen, så länge du tar det på allvar), men det går liksom inte att bortse från att du målar upp en bild av dig själv där du sitter nästan i ett grottkomplex där en dator som du surfar på youtube är allting vad det kretsar kring. Det är helt okej att ha hobbys, att vara "ner-nördad" i saker, att se seriöst på saker som andra människor nästan tycker är fånigt. Problemen börjar när du själv fokuserar på det negativa, själv talar om depression och själv berättar att nästan inget annat spelar någon roll. Du kan ägna precis hur mycket tid du vill åt youtube, ingen vill ta ifrån dig din hobby (eller alternativa livsförsörjning). Det är inte frågan om vård ELLER youtube, det är frågan om vård OCH youtube ELLER i slutändan ingenting meningsfullt.

Nu är jag inte så insatt i hur medicinerna fungerar men min erfarenhet är att läkare ger Zoloft för lättare depressioner och jag vet ingen som har sagt att deras liv har förändrats enbart tack vare denna. När doktorn väl tror att man är deprimerad så brukar man även få Sobril (jag själv har käkat båda).

Problemet med drogerna är att om ens liv för övrigt är dåligt, så får det till rejäla doser för att man ska känna sig bättre. Hjälp hos sjukvården, 1h i veckan, och sitta och prata ut om sina problem med en som inte är insatt i ämnet ger för många inte så mycket.

Med detta menar jag att jag förstår hur TS känner sig och varför han känner att vård inte hjälper mycket. Men vård är alltid en början, där ni kan diskutera hur ni ska komma vidare. Problemet är att det i äldre dagar som kille inte är enkelt att skaffa vänner utanför arbetet och jobbar man ensam hemma så blir man lätt utanför.
Men varför inte bara ta kontakt med arbetsförmedlingen och försöka komma in på någon praktik, ungdoms fas3 plats och sedan ha kanalen vid sidan om?

Inte för att vara taskig, men jag har svårt att se varför TS kanal måste kräva att man jobbar heltid med den. Visst om man skulle gå upp och göra kanalen mer avancerad, som reportage, visa spelfusk, kanske en webbsida, forum etc? (där forum finns färdiga gratis). Då blir det lätt ett heltidsarbete, men samtidigt kan man få in mer pengar.
Det finns alltså så extremt mycket man skulle kunna göra, men om det är ett bra karriärval eller ej kan diskuteras.

Problemet med TS vänner är som någon ovanför sa att du åker lite snålskjuts på andras arbete, så är det överallt i arbetslivet och man får skäll för detta och får tigga och be och visa vad man kan ge tillbaka. Alltså varför t.ex. en projektledare tillåta en att jobba i hans/hennes projekt, enda argumentet som är giltigt är att man presterar och kan driva projektet framåt. Som motargument har denna att att man kostar, där man måste visa att ens bedrift är värd kostnaden.
Samma sak gäller TS med hans kanal, du drar uppmärksamhet och tjänar pengar på vad andra gör. Varför ska de då ge dig ditt material, argumentet kan här vara att du uppmärksammar deras arbete på ett bra sätt. Frågan de som alla andra ställer är då alltid om de kan skippa omvägen genom dig?

Har nu sträckläst hela tråden och jag tycker uppriktigt synd om dig och din situation zzcool. Förstår att det måste kännas oerhört bittert att någon lyckat bättre än dig genom (enligt dina uppgifter) vara ett riktigt as. Tyvärr så är det enda du kan göra att bara släppa det. Han njuter förmodligen av du fortfarande ältar och mår dåligt över ert bråk, som han gick vinnande ur.

Du säger att du vill leva på din kanal, då får du nog räkna med att inte alla kommer vara snälla och ärliga. Det finns mycket hat, avundsjuka mm på internet och väljer man att publicera saker offentligt får man vara beredd på att folk har åsikter. Var precis inne på din kanal och jag tror många här hade varit extremt nöjda med det antal likes, prenumeranten och visningar du har. Tycker du ska vara stolt över det du har byggt upp. Med en så stor skara följare kan du göra vad som helst. Kanske ska du börja med något helt nytt, av det du skrivit verkar GTA-communitynvara lite speciell.

Titta även på de största profilerna på youtube, det spelar ingen roll vem du är. Alla har folk som ständigt återkommer och klanka ner på det de gör. Sätt dig ner och läs igenom hela din tråd igen och försök ta till dig av det folk har skrivit. Hoppas du kommer ut ur din skava och inser att livet har mer att erbjuda än du verkar tro!

Men den oron är obefogad. Återigen, jag vet inte varför du fått för dig sådana dumheter. Dessutom måste ju LÄKAREN ha sagt något om detta? Eller tar du inte upp sådant med läkaren? Å ena sidan verkar du komplett ointresserad av dina problem, å andra sidan berättar du gång på gång hur dåligt du mår och hur viktig youtube-kanalen är för dig.

Varför är det så viktigt att hindra _andra_ från att få "hundratusentals visningar"? Är det ett nollsummespel tror du?

Varför tar du inte det vi skriver på allvar? Du fortsätter att tjata om hur viktig din kanal är som om vi andra inte hade förstått det, som om vi andra försökte tvinga dig att välja mellan kanalen och vård när det faktiskt handlar om att vården inte kommer inkräkta på din kanal. Däremot inkräktar ju uppenbart depressionen (e.dyl) på kanalen.

Annat som inkräktar på din kanal, hur gör du då? Äta, sova, jobba, etc, etc. Du måste inse att du kommer må så mycket bättre om du faktiskt tar din hälsa på allvar.

Eller för att orda det positivt: Om du fixar din hälsa nu, så kommer din kanal att gå mycket bättre. Och visst vill du det zzcool, du vill att din kanal ska gå bättre?
Alltså, fixa din depression. Gå till vårdcentralen, tala med läkaren, ta dina mediciner exakt som du är ordinerad, gå i terapi, ät grönsaker och kött, sov mellan 23 och 07, ta en halvtimmes promenad på morgonen och en på kvällen. Du kommer ha massor av tid över till din kanal undertiden och du kommer att förbättra din hälsa avsevärt och din kanal kommer att bli bättre och bättre.
Att satsa på din hälsa är en investering med god avkastning och din kanal är den feta bonusen till jul.
Doo eeeet.

Det finns ingen som helst anledning till varför du ska behöva känna att det gör ont (jag vet för övrigt precis vad du menar, och ja, det gör ont på ett sätt som inte går att förklara för någon som inte varit deprimerad). Det är depressionen som talar, ingenting annat. Varje gång du kommer missa något, för det kommer du göra (livet kommer emellan. Du kan bli sjuk, det kan komma ett telefonsamtal som drar ut på tiden vid olämpligt tillfälle, internet går ner, vad som helst), kommer det bara göra ondare och ondare. Detta eftersom du är sjuk. Det positiva i det hela är din sjukdom nuförtiden är behandlingsbar med gott resultat med rätt milda metoder. Eller hur länge hade du tänkt att du skulle kunna övervaka din youtubekanal utan större avbrott?

Vilket ju osökt leder oss till nästa citat...

Ta dina jävla tabletter NU! Din rädsla är komplett irrationell och påhittad. Har du frågor om dem, ringer du till din läkare/psykiatriker. Jag vet inte hur många gånger jag ska behöva säga det, men du blir inte "borta" av medicinen. Vad tror du det är för medicin egentligen? Opium? Nej, det handlar om en SSRI. Du kan lika gärna vara "rädd" för att få mani och bli ännu mer manisk med din youtubekanal. "Eufori" är en vanligare biverkning är "koma", om man säger så.

Huset brinner och du vågar inte springa och hämta brandsläckaren eftersom du är rädd att missa det plågsamma ögonblicket där just X brinner upp och för att råka tappa brandsläckaren på lilltån.

Varför gör du bara inte som din läkare har sagt åt dig? Hen har nämligen koll på biverkningarna och har ställt medicinsk relevanta kontrollfrågor till dig. Sluta säg att du blir borta av tabletterna, för det är inte sant. Risken för detta är mycket, mycket mindre än att du blir borta av någon annan anledning, som t.ex. förvärrad depression.

Edit:
Gör så här: Ring din läkare och fråga om du får/kan ta en mindre dos. Om du kan få börja med att ta en halv tablett och sedan vänta några dygn eftersom du är orolig för biverkningar. Kanske en fjärdedels tablett. Hen kommer säkert sucka lite och säga "whatever", men tycka det är okej. Eller så gör du så ändå, och om läkaren skäller på dig så säg bara att det var en jävla idiot på internet som sa att du skulle ta en halv tablett och vänta. Självklart ska inte vi sitta här på nätet och mixtra med en läkares ordination, men det är bättre att du bara så slickar på en tablett för att övertyga dig själv om att den inte är farlig, än att du inte gör som läkaren säger alls. Om vi säger så här, det är upp till dig hur du vill övertyga dig själv om att du inte blir "borta" av medicinen, det viktiga är att du så snart som möjligt vågar följa läkarens ordination.

Som jag skrev förut, ett av de största problemen med vården, specifikt psykvården, är något som kallas för compliance eller adherance, alltså patientens förmåga eller vilja att faktiskt göra vad läkaren säger. Det är ett jätteproblem eftersom det orsakar onödigt lidande. För vissa sjukdomar, t.ex. bipolär sjukdom (tidigare manodepressivitet) leder det rätt ofta till en stereotyp "cykel" där en patient läggs in på tvångsvård, blir snabbt bättre (det kan räcka med några dygn, ibland några veckor) och får medicin som, om patienten tog dem, skulle hålla denne borta från sjukdom och vården på obestämd tid. I stället mår patienten så bra att denne dumdristigt får för sig att denne inte alls behöver någon medicin. En tid går och patienten sjuknar in igen (mani eller hypomani), och så in på vården i en ny runda. Helt onödigt. Detta med adherance kan också gälla ätstörningar och inte minst när friskvård har ordinerats för en patient på grund av t.ex. övervikt eller hjärtsjukdom. "Jag mår bra nu, så jag behöver inte motionera", "jag ska bara banta liiite", osv. I ditt fall, och kanske typiskt för depression, är "startsträckan" det svåra, dvs den första kontakten med vården och den första ordinationen. Du har lyckats med mycket redan, du har varit hos läkaren, du har fått medicin och du har framförallt insett att du nog är deprimerad (vilket INTE är jättevanligt). Det är väldigt positivt att du har kommit så här långt och så att säga upptäckt din depression. Ditt nästa steg är rätt enkelt faktiskt, bara börja ta din medicin. Efter initiala biverkningar (som inte alls behöver vara speciellt allvarliga) kommer du börja må mycket bättre och en positiv spiral kan ta vid. Men, som sagt, om du börjar må sämre av medicinen mentalt, ska du genast kontakta din läkare. Det är nämligen som jag tidigare sa både ett positivt och negativt tecken. Det är väl den allvarligaste biverkningen som inte är jätteovanlig, att man initialt mår ännu sämre. Men chansen är stor att du bara får lite huvudvärk, kanske lite diarré eller något annat hanterbart (ökad aptit är också rätt vanligt. Om det är positivt eller negativt beror naturligtvis på).

Nåja, vänta inte längre än en vecka. Har du ett datum när du tänkte börja ta medicinen? Om inte, bestäm dig för ett sådant. Gärna redan i morgon (eller ikväll om läkaren ordinerat att du ska ta den på kvällen. Morgonen torde vara vanligast för SSRI. För SNRI eller Nassa kan det ibland vara på kvällen. Din medicin är en så kallad SSRI).

Nästan alla i tråden säger samma sak. Roligt att du blir glad när någon säger det. Så, gör som Alakai säger, ta din medicin. Du har ju dessutom redan orkat göra flera av de saker som Alakai räknar upp, du har uppenbarligen redan varit på vårdcentralen och talat med en läkare och du har dessutom fått medicinen. Det enda du behöver göra är att föra rätt mängd piller vid rätt tillfälle till din mun och svälja med vatten eller vad nu läkaren har sagt. Sedan kommer resten på Alakais lista bli enklare, sova, äta, promenera, ta tag i måsten, etc, kommer bli enklare. Och genom att ta tag i saker kommer du också börja må bättre, så det kommer bli en positiv spiral.

Bra! Stort steg! Roligt att höra!

Men för allt i världen, strula inte till det genom att ta fel dos eller vid fel tillfälle! Gör som läkaren har sagt. Jag gissar att hen har sagt att du ska ta tabletterna vid ungefär samma tid varje dag. Om du har ett oregelbundet dygn, så sätt ett larm på mobilen som ringer vid samma tid varje dag. Om du råkar sova så är det bara att ta tabletten och somna om.

Hur många timmar sedan var det du tog tabletten? Hur känner du nu?

Den medicin du fått är ingen så kallad "vid behovsmedicin", dvs du kan inte ta den som en huvudvärkstablett när du har ont i huvudet, alltså ta den mot ledsenhet när du känner dig ledsen. Utan det handlar om en underhållsmedicin som du tar vid samma tidpunkt varje dag och som långsamt börjar verka. Det kan ta en månad innan den får full effekt, men förhoppningsvis tar det bara några dagar innan du börjar känna dig lite bättre. Eller lite sämre, då är det viktigt att du talar med din läkare igen som jag tidigare sa. Det är ett tecken på att medicinen nog kommer fungera bra ändå.

Som sagt, använd ett alarm på mobilen eller liknande så att du kan få i dig medicinen vid samma tidpunkt varje dag oavsett om du sover eller inte. Senare, när medicinen börjat verka och du känner dig mycket bättre så gör kanske slarv inte så mycket, om du glömmer en dag eller tar för sent en annan. Men såhär i början tycker jag definitivt att du ska försöka följa läkarens ordination till punkt och pricka.

Det är helt okej! Det tar ett tag för medicinen att börja verka, effekten kommer smygande. Det kan ta dagar eller rentav veckor. Tvärt om, det är ganska bra i ditt fall om du inte märker så stor skillnad till en början, för det är ju först och främst oron och skepticismen mot medicinen som du vill bli av med. Eventuella biverkningar är också värst i början, så det är helt normalt om du skulle få huvudvärk, lite yrsel, diarré eller liknande. Vi håller tummarna för att du ska uppleva minimalt med biverkningar och att medicinen börjar verka redan efter några dagar! Glöm inte att ta den varje dag och försök göra det vid samma tid varje dag. Någon timmes skillnad är inte katastrof, men vissa SSRI är mer känsliga för variationer i intaget än andra. Jag vet inte hur det är med sertralin. Din läkare vet, däremot, och tveka inte att fråga denne om du har frågor.