Depression

Två saker.

1. För det första, ditt psykiska tillstånd är starkt förknippat med din hobby/arbete till den grad att du talar om att begå självmord. Det är en stor röd flagga. Det är förstående att man dras ned när det går dåligt med ens hobby/arbete men det ska absolut inte innebära att ens livslust dräneras. Inte i några av dina posts har jag sett en indikation på att du inser allvaret i det eller att du sökt hjälp om hur du ska ändras för att inte hamna i samma fälla.

2. Det är sällan entrepenörer arbete går på räls, att deras första idé (i ditt fall, din första kanal och år) lyckas. Allt som har hänt under det gångna året, evaluera det och ta lärdom från det. För det första har du fått en inblick i hur branschen fungerar, allt från de ledande parterna, konkurrens och tittarna. För det andra har du en massa information som kan hjälpa dig forma framtida arbete mer effektivt inom det fältet. Se det som en utmaning. Det är ett nytt år. Sketcha på en ny plan och fullfölj den och kom ihåg att det är resan som är det bästa.

Du får nog göra en litet djupare analys än så. Varför har kotaku lyft dina videor? Vilka videor lyfte de? Varför lyfter de inte dina videor längre? Har folk enbart besökt videor som kotaku specifikt länkat dem till, eller har de gått vidare och kollat på dina andra videor också? I vilken utsträckning har folk stannat kvar och fortsatt besöka dina videor även efter att kotaku-flödet ebbat ut? Har det funnits några andra signifikanta källor till tittare? Verkar folk rekommendera dina videor till bekanta? I vilka situationer, och i relation till vilka videor kan du identifiera sådana mönster? Detta är den typen av frågor du behöver ställa till dig själv för att kunna göra en vettig analys av vad du behöver producera för att hålla dig populär.

Tja... Arbeta hårt och kämpa emot, då? Identifiera vilken typ av videor du behöver producera för att locka tittare och ansträng dig för att maximera kvaliteten på det du sedan producerar utifrån det. Om du fortfarande tjänar nog mycket pengar på detta för att få ett hyfsat uppehälle är det ju långt ifrån kört. Men, som tidigare påpekat, det kommer inte att vara för evigt. Du kommer inte att kunna sitta och ladda upp gameplayvideor på youtube när du är 45 - om inte annat för att youtube säkerligen gått i graven vid det laget, och kanske även gameplayvideor som du känner dem.

Om detta är vad du vill syssla med nu, så ansträng dig för att ständigt förnya dig och producera eftertraktat material. Marknadför dig själv aktivt. Släpp ditt fokus på det förflutna. Men se också till att utarbeta en reservplan för vad du skall ta dig till när det väl går i graven - vare sig den planen är att lägga ihop till en nog stor pengahög för att leva på räntan, bli börshaj eller vidareutbilda dig.

Jag hänger inte riktigt med i vad du säger. Du ser inget allvar i ditt psykiska tillstånd, men du känner ändå att du redan levt klart. På samma sätt - hur kan du både ha upplevt allt, och samtidigt missat allt? Jag tror att du behöver få litet perspektiv på din tillvaro, för du verkar tappa uppsikt över vad som händer framför dig så fort du vänder dig om.

Att sitta och rulla tummarna och vänta på att ett nytt spel skall komma ut är nog för övrigt det värsta du kan göra i detta läge. Det hjälper inte din psykiska hälsa, det hjälper inte din kanal och det hjälper inte din framtid i övrigt.

Du behöver fortfarande utveckla din analys. Ja, kotaku gav dig visningar - visst, bra. Varför plockade de upp dina videor? Vilka videor plockade de upp? Vad utmärkte dem? Varför slutade de plocka upp dem? Vad är det som skiljer dina nya videor från dina gamla? Den främsta frågan du behöver ställa dig om din kanal är dock rent generellt vad det är i det du producerar som tillför ett värde till din potentiella tittarkrets. Dessutom - vad kan du göra för att öka detta värde? Enkelt uttryckt, varför skall folk kolla på dina videor, och vad kan du göra för att ge dem fler anledningar?

Gällande investeringarna finns det inget egenvärde i att slänga pengar omkring sig. Ju mindre pengar du slänger omkring dig, desto bättre. Du behöver ingen dator för 40 000 för att spela GTA4, och knappast heller för att spela GTA5. Framtidssäkerhet är aldrig säkert när det gäller datorer, det vore markant billigare att köpa en mellanklassmaskin och byta ut komponenterna löpande vid behov än att köpa en koloss för 40 000 som hinner bli antik på ett par år ändå. Om du skall investera pengar, så investera smart. Marknadsföring är ju ett hett tips, till exempel, eller varför inte något som ökar kvaliteten på din produkt? Gå en kurs i videoredigering, köp relevant programvara, gå en kurs i programmering och lär dig modda, hyr in en egen moddare eller något. Något jag för övrigt inte förstår är varför du var tvungen att köpa elektronik på avbetalning om du tjänade vad som motsvarar en dubbel normal månadslön, och dessutom saknade ordinarie utgifter.

Den här "meningslösheten" eller likgiltigheten inför framtiden är klassisk för depression och vissa andra tillstånd. Att inte bry sig om man lever eller dör är kanske den största "röda flaggan" man kan uppvisa. Gå till vårdcentralen!

Nu, om du gör som jag och andra säger så kommer med stor sannolikhet allting bli bra.
Börja med att gå in på http://www.psykologitest.se/test.php och gör testen "depressionstest" och kanske andra relevanta tester.
Du kan också titta på: http://www.netdoctor.co.uk/interactive/interactivetests/goldb...

Sedan gör du vad testerna rekommenderar dig att göra, troligtvis ta kontakt med sjukvården. Du kan gå till en vårdcentral, du kan gå till en psykakut eller du kan ta kontakt med en psykolog direkt. Det sista kanske paradoxalt är den långsammaste vägen. Jag röstar för vårdcentralen.

Sluta fly. Stanna upp och börja jobba med ditt liv. Gråt inte över spilld mjölk. Hur tror du att gjorde när du lärde dig att gå? Slutade du försöka efter att ha ramlat en gång? Livet är en resa som tar slut först när du dör. Du är fast i en drömvärld och värdesätter helt fel. Tro inte att du kan fly din depression genom att få quickfixes. Du kan aldrig fly från dina problem, Stanna och ta hand om den, annars hqr du ingen frqmtid.

Skickades från m.sweclockers.com

Snälla, försök att inte fokusera så mycket på negativa kommentarer på youtube eller liknande! Det är sjukdomen som talar, så att säga. Som sagt, du fokuserar onormalt mycket på negativa aspekter av tillvaron. Det är typiskt för depression. Vi är flera som skriker åt dig att gå till vårdcentralen. Det gör vi inte för att jävlas, utan därför att vi tar dina bekymmer på stort allvar. Jag har själv varit deprimerad, jag vet hur totalt oöverstigligt svårt enkla uppgifter (som att ringa telefonsamtal till myndigheter, betala räkningar, orka laga vettig mat, göra alla livets urtrista måsten, gå upp på morgnarna, osv) kan te sig och även sådant man tyckte var kul förut blir tråkigt eller meningslöst (som att umgås med vänner, pyssla med en hobby, etc). Jag vet att små motgångar blir stora och man fokuserar på det negativa. Inte sällan kan även depressionen riktas utåt, man kan börja klandra omgivningen, blir ilsken och känner sig bitter.

Så, försök strunta i negativ återkoppling på youtube! En normalt fungerande människa ska inte bli bitter, ledsen, arg, förkrossad av att någon dissar något man gjort. Forum är inga bra ställen att sätta diagnoser på och jag är varken psykolog eller läkare, men jag vågar ändå säga att det du skriver mycket väl beskriver depression. Exakt vilken typ av depression eller om det finns andra omständigheter eller komplikationer vet jag inte, men för hundrade gången: gå till vårdcentralen!

V-å-r-d-c-e-n-t-r-a-l-e-n!

Det är inte skämmigt att vara deprimerad. Du är inte sinnessjuk i ordets negativa bemärkelse. Du är inte galen. Du är inte onormal på något sätt, depression är tämligen vanligt. Det viktiga är att dagens vård fungerar mycket bra och du kan börja må klart mycket bättre inom några veckor om du bara tar steget och söker hjälp. Du behöver INTE vara rädd för att bli inlåst eller ens inlagd, du behöver inte vara rädd för att bli ruinerad, du behöver INTE vara rädd för att bli "neddrogad" eller lobotomerad, hamna i något register eller bli stämplad. Depression är som vilken annan sjukdom som helst, enda skillnaden mot t.ex. ett brutet ben eller liknande är att den i vissa fall går att "prata bort". Men steg ett är, enligt mig som lekman, medicinering.

Som jag beskrev förut, låt mig berätta hur jag tror att det kommer gå till. Glöm inte att jag talar i egenskap av outbildad icke-medicinare, icke-kliniker och icke-psykolog.

Men så här skulle det kunna gå till:
Alternativ A, gå till vårdcentralen:
1) Du går till vårdcentralen och får sitta ner och vänta en stund. Kanske måste du boka tid. Ring först om du orkar.
2) Du får tala med en läkare som kommer fråga dig lite allmänt om din livssituation. Hen kommer att:
2a) Antagligen ge dig en remiss till en psykiatrisk klinik som sedan kommer kalla dig
2b) Eventuellt ger han dig recept på något ångestdämpande eller humörstabiliserande, beroende på din situation
3) Efter (antagligen alldeles för lång ) väntan får du en kallelse till en psykiatrimottagning
Där får du antingen träffa
3a) En psykiatriker (dvs en läkare som är specialist på psykiatriska sjukdomar) som kommer skriva ut antidepressiva
3b) En psykolog som kommer försöka gräva lite. Förhoppningsvis slipper du psykologen till en början.
4) Du kommer bli återkallad dit regelbundet den närmaste tiden för att träffa en psykolog samt att din medicin ska utvärderas. Det är viktigt att man följer patienten noga i början av behandling av antidepressiva eftersom vissa initialt kan må sämre. Det paradoxala är att om låt oss säga 75% blir bättre av antidepressiva så blir kanske 95% av de som initialt mådde sämre, bättre till slut. Att depressionen förvärras är alltså ett tecken på att medicinen troligtvis kommer fungera mycket bra.

Alternativ B, gå till psykakuten
1) Du går till en psykakut och får där direkt träffa en psykiatriker (återigen, en psykiatriker är en sorts läkare, inte en psykolog).
2) Hen kommer att ge dig stämningsstabiliserande eller ångestdämpande medicin. Troligtvis direkt i handen. Sedan får du återbesökstid och recept på antidepressiva.
3) Du kommer bli återkallad dit regelbundet den första tiden och även träffa en psykolog.

Alternativ B är snabbare och effektivare. Observera återigen att det jag skriver är rimliga scenarier utifrån mina egna kunskaper och erfarenheter, men jag är på intet sätt någon expert och vad besöket leder till i slutändan beror på din livssituation, tillstånd, allmäntillstånd och förutsättningar.

Du behöver INTE uppge massa snaskiga och privata detaljer ur ditt liv för en psykiatriker eller allmänläkare. De är professionella och ägnar sig inte åt flummiga gamla freudstollerier om hur din uppväxt var och blablabla utan de kommer helt fokusera på hur du mår precis just nu och bara några veckor tillbaka.

Det jag tycker du ska ta upp med din allmänläkare eller psykiatriker är:
* Sömn
* Kost
* Daglig rutin
* Stämningsläge
* Andra besvär (det är inte ovanligt med andra psykosomatiska besvär så som värk, huvudvärk, muntorrhet, illamående, etc)
* Eventuella tankar på döden eller framtiden

Och, ett sista hett tips: Du får spela teater. Överdriv de symptom du tycker är jobbigast. Det kan vara stort söktryck på vårdinrättningar och långa väntetider. Precis som med vilka sjukdomar som helst gäller det att den som är sjukast får hjälp snabbast. Kommer du dit gråtandes och darrandes så får du hjälp snabbare. Var inte rädd att uttrycka känslor. Lämna dock motorsåg och kanindräkten hemma, så mycket teater ska du inte spela!

Framförallt - lycka till och det är starkt av dig att berätta om dina problem på Sweclockers!

Du kommer INTE råka illa ut om du söker hjälp. Depression är INTE något att skämmas över. Depression är en RIKTIG sjukdom och behandlingen är INTE flum.

Edit: Jag har som sagt själv varit deprimerad. Jag underhållsbehandlar fortfarande dagligen med 20 mg cipralex och 15 mg mirtazapin, två typiska antidepressiva mediciner. Den ena är en så kallad SSRI och den andra en så kallad NaSSA. De gör mig INTE dum i huvudet eller en känslolös robot. Tvärt om, känslolivet fungerar normalt och man kan känna både glädje och sorg, men normaltillståndet är som sagt normalt. Förutom dessa har jag under olika perioder tagit Zoloft (SSRI), Fontex (SSRI), Zyprexa/Olanzapin (stämningsstabiliserande neuroleptika - används också till en massa annat som värre psykiatriska sjukdomar som psykoser), Atarax (som är ett antihistiamin, alltså från början en allergitablett), Theralen (som är någon form av neuroleptika det med).

Ingen av dessa mediciner är speciellt farliga. Inga är beroendeframkallande. De har en del biverkningar precis som alla mediciner har, men de är normalt milda. Och bland vanliga biverkningar finns sådant som kan vara önskvärt. Den enes biverkning är den andres verkning, så att säga. Det beror på patienten. För vissa kan t.ex. viktuppgång vara önskvärt, för andra är det något negativt. För den kvällströtte kan kvällströtthet vara negativt, för den som inte kan komma till ro är det något önskvärt. Osv, osv. Din allmänläkare/psykiatriker kommer gå igenom biverkningarna med dig och försöka hitta preparat som är individuellt anpassade för dig och dina behov.

Återigen, lycka till!

Ta genast kontakt med vårdcentralen (eller var du nu fick de antidepressiva utskrivna) igen för att fixa så att du kan hämta ut dem.
Man brukar inte behöva skriva på något papper för att få medicin. Man får vanligen recept elektroniskt så att du bara behöver gå till apoteket och hämta ut medicinen.
Detta är för viktigt för att ignoreras på grund av något papper du har lite strul med. Allt det du pratar om vad folk kommenterar om vad du gör i Youtube är fullkomligt meningslöst i jämförelse. Det kanske inte känns så nu, men efter att du tagit lite antidepressiva ett tag så kommer du att inse detta om behandlingen är tillräcklig.
Icke-deprimerade skulle bry sig mindre om en elak kommentar på youtube än en kort regnskur eller att de råkar missa bussen.