Hur gör man för att få läkarvård?

Jag vet nästan hur det känns.
Min flickvän har sjukt svår ADD (även jag, men mildare grad) plus att hon har fibromylagi (stavning) Fibro. eller "kärringsjukan" som den kallas är fortfarande ingen "godkänd" sjukdom i den benämningen att man får hjälp för den. Båda dessa sjukdomarna gör att hon är sängliggandes största delen av dygnet av både plågsam smärta och trötthet. Hon har fightats hela livet mot läkare, det har varit magnetröntgen, skiktröntgen, psyk, vct, u name it! När hon var 6 år gammal så fick hon diagnosen fibromylagi (Kan ännu igentligen itne diagnoseras, för den "finns inte")
För några årssedan påbörjade hon en ny utredning som visade på ADD, som hon har fått bra hjälp med från sjukvården. Kort efter hennes diagnos blev ställd så upptäckte hennes mor att jag hade liknande symptomer och min resa började. För mig har det gått väldigt smärtfritt att få min diagnos och hjälp.
Vi båda två har nu fått 3 års aktivitetsersättning från F-kassan. (Det finns 2 olika typer. En ersättning man får när man är jobbsökande etc, samt denna. typ förtidspension/långtidssjukskrivning)
Nu spenderar vi dagarna på att försöka få de simplaste grejerna i hemmet att gå runt, som att göra de dagliga sysslorna som att diska, gå ut med hundarna etc. Det är en kamp.

Om du vill höra mer om hur vi har fått hjälp och hur vi har gått tillväga, så släng iväg ett PM bara

För er som inte vet:
ADD: Tänk dig motsatsen till ADHD (H=hyper). Vi måste genom medicinsk väg få sparken i röven som behövs för att komma upp ur sängen. Detta ofta med liknande medicin man ger till folk med ADHD. För folk med ADHD så blir medicinen lugnande, medan för oss med ADD ska den ge oss energi. typ
Många förknippar det även med latmasken
Fibromylagi: Är i runda slängar reumatism som inte kan bevisas. "Äkta" reumatism sätter sig i muskler medan fibromylagi sätter sig på nervtrådarna i hjärnan som tar hand om smärtsignalerna. typ

Rätta mig gärna om jag har fel, är sjukt trött, kan inte riktigt tänka klart och jag har en sjukdom som styrker det xD

Många svar redan. Men som en kollega påminde mig när vi snackade vård.

Du har ALLTID rätt till en second opinion.

Dvs är du inte nöjd med vad din eller den första läkaren säger har du alltid rätt att få besöka en annan läkare. Mycket hänger på vilken läkare man får. Oftast går det också lättare att få remisser via privata läkare. Och en del sjukhus har även egenremisser som man kan skicka in själv (min sambo har skickat en sådan och fick en tid).

Som de flesta andra här jobbar jag inte inom sjukvården men jag också under några år har haft bröstsmärtor när jag vaknar och att de hänger i sig någon/några timmar innan de släpper. Dock har jag kommit fram till något så banalt som att det hänger ihop med att jag började sova på mage. Vet inte om det gör något med musklerna eller om det är trycket mot bröstkorgen som gör det men oj vad skönt det var att lösningen var så enkel.

Kan tyvärr bara instämma i ovan klagosång - svensk sjukvård är bra om du ramlar ihop döende eller någon av specialistenheterna fångar upp dig - och har tid med dig - annars får du lika bra eller bättre hjälp av en apotekare än en stafetthoppande akuttidsläkare som jagar bästa timlönen i desperata polaer av akuttidsmani hos vårdcentraler. Hr du tur hamnar du i ett av de landsting där vård råkar vara prioriterat - så försök på semestern att söka akut i annan kommun/landsting...

Mina tips till dig - om du hittar en vettig läkare - kolla om denne har en egen mottagning - en del har akuttider hos sjukhus men även en privat mottagning vid sidan av. Kostar mer - men är ändå frikortsgrundande - men på den egna tiden får du åtminstånde en halvtimme eller mer istället för fem minuter och ett recept på 1177.se 's rådingivande... :S

Bröstsmärtor kan som många andra säger ha muskulära problem - som i sin tur kan vara stress eller sjukdomsrelaterande. Försök att få tag på en sjukgymnast. Dessa finns det både kopplade till vårdcentraler men även privata. Naprapater, osteopater har också väldigt lång utbildning och ser till helheter vilket gör att om du går till en sådan och beskriver dina problem kollar dom på vilket sätt de kan hjälpa dig - de kan också i vissa fall råda dig till annan vård också - vilket ju ger lite mer argument.

Jag har själv fått söka alternativ vård i flertalet år då jag skickats hem från vårdventraler med ta två alvedon - eller ett skratt och du är för ung för att he de problemen. Nu är jag gammal, cynisk och lätt hatisk mot svensk vårdpolitik - inget parti har lyckats att göra något vettigt. Enstaka landsting har lyckats göra bra saker men det känns som att de få gånger man hör någon som blivit behandlad väl och mottagen på ett bra sätt blir man förvånad - och det gör mig riktigt dj*vla less att det skall behöva vara så här.

Lossah - min fru har varit sjukskriven i flera år och kämpor för att att få vård och hjälp men allt man får är massa blanketter och misstroende från FK och arbetsförmedlingen.... Känner igen situationen du beskriver.

Hej där!

Hoppas TS har lyckats få en ny tid och med det lugnande besked och/eller remiss till ex ukg om din vc läk tyckte det var befogat. Skrollade igen tråden till kaffet här och sticker in huvudet och vill informera om att tipset att söka psykiatriska akutmottagningen för bröstsmärta inte är så klokt - det kan leda till en besvikelse för alla inblandade. Sedan är det så att han man passerat medicinakuten och blivit "friad" vis två tillfällen så finns det få farliga orsaker till bröstsmärta. Jag vet inte hur det är på trådskaparens hemsjukhus men på vårt sjukhus i ett mindre landsting är vi alltid väldigt noggranna då människor söker för bröstsmärta - jag arbetar som läkare och undrar sex månader på akuten hittade jag exakt 0 vårdkrävande hjärtåkommor som inte var infarkter - och hjärtattacker är svåra att missa och där normala hjärtprover (där du skrev att TNT var normalt) utesluter i princip att hjärtat har dålig blodtillförsel.

Som sagt - om din distriktsläkare verkar ointresserad så kan de absolut ha att göra med att denne anser att tid är det som kommer hjälpa. Hitta en vårdcentral du har förtroende för så skall de se att de kan hjälpa dig. För alla unga som läser så kan jag rekommendera ungdomsmottagningen som ofta är en positiv överraskning samt att sjukgymnaster ofta kan utföra "mirakel". Studenthälsan har också gott rykte för den som pluggar på högskolan.

Nu kanske jag kommer framstå lite som en dryg person, men...

... din hälsa är ditt ansvar, inte sjukvårdens.

Jag tycker att du borde fått bättre rådgivning utifrån det jag läst och tycker du borde byta läkare... men det finns inget magiskt sätt att diagnosera ditt problem. Du borde prova att gå till en sjukgymnast och få hjälp att träna upp bröstrygg och få stretchövningar, om inte det hjälper bör du prova medicin mot sura uppstötningar och försöka äta nyttigare/motionera mer. Om du är stressad eller har ångestattacker kan du ta kontakt med en psykolog eller prova på mindfullness-övningar.

Det låter som att du är helt passiv och inte ens vill ringa ditt vårdsäte för att diskutera dessa möjligheter utan förväntar dig att någon annan ska ta tag i dina problem.

Med detta sagt så vet jag att sjukvården inte alltid fungerar speciellt bra, men du har möjlighet att byta läkare om du inte är nöjd och det kan göra stor skillnad.

Lycka till!

bara tacka moderaterna

röstar alltid blankt men tycker svensk politik i sig när det kommer till sjukvården är helt bedrövlig

Nej, men aningen oempatisk...
Skrev en massa men ansåg att det inte tillförde diskussionen så mycket. Du har antingen bra hälsa eller fördelen att bo i ett bra område med bra vård. Alla har det inte så. Sjukvård är inte magi - det är tid, förståelse och undersökning - något som inte prioriteras av vårdcentraler.

@Emaku:

Det är en respektlös situation både mot dig och mot vårdcentralerna, ifrån landstinget. Dom inom vården går på knäna och blir tyvärr tvugna att prioritera. Som har sagts, kräv en tid och stå på dig. Du *har* rätt att träffa läkare.

Politik och inte politisk inriktning är problemet med vården anser jag. Enskilda landsting och kommuner särskiljer sig genom att ha riktigt bra vård.

Jag har rätt bra hälsa generellt men lider av diskbråck och kroniska inflammationer i knä, höft och rygg. Jag äter 7(!) piller varje morgon för att kunna hålla igång och träna. Jag har en jättebra läkare som tillsammans en överläkare jobbar med att diagnosera min sjukdom/skada.

MEN det har inte alltid varit så! Jag har gått till 3 läkare tidigare som endast skrivit ut opiater/antiinflammatoriska och/eller skickat mig till röntgen.

Jag har även gått till 1 naprapat, 1 kiropraktor och 2 sjukgymnaster.

Men jag har tagit ansvar för min egen hälsa och inte nöjt mig med smärtstillande (även om tiden på opiater var lite kul på ett småflummigt sätt...) utan gjort egna efterforskningar, bytt läkare och sjukgymnast och har nu hittat någon som har bättre förståelse för mina problem och som är mycket sympatisk.

Hade jag gett upp och inte fått rätt medicinering hade jag väl varit sjukskriven nu istället för att leva ett aktivt liv med mycket träning.

På grund av mitt initiativ har de diagnostiserat en sjukdom som brukar ta mycket längre tid att hitta och jag kan leva som vanligt utan att vara rädd för smärta.

Jag har fått förståelse för hur svårt det är att diagnosera problem och att väldigt mycket handlar om att prova olika teser, en och en för att till slut kunna hitta orsaken till problemet, här har OPs läkare gjort fel, men OP gör lika mycket fel genom att ge upp och säga "att det inte är nån idé".

Oavsett hur mycket man klagar på sjukvården funkar idag kommer det inte hjälpa OP. Den enda som kan hjälpa honom är han själv genom att använda de möjligheter han har.

Flera har redan gett honom bra tips och sagt åt honom att stå på sig.

Resurserna behöva finnas tillgängliga. Det tog mig flera år innan jag kom i kontakt med en Kiropraktiker som kunde hjälpa mig med mina ryggproblem. Gick till en osteopat som kollade min rygg och skickade hem mig med en förbannelse när jag var yngre för att mitt skelett var det inget fel på. Försökte förklara att min läkare hade sagt åt mig att söka hjälp hos honom...

Att hitta rätt är inte lätt och visst - du kan kämpa på - oftast har man ju inget val - men man går till läkare för att få hjälp och vägledning och det brister. Sedan kom han ju faktiskt hit för att få hjälp och inspiration - det är väl att ta tag i saker?

Sedan har jag blivit feldiagnoserad ungefär fem gånger i mitt live- Två allvarligt - vilket visade sig hos tredje läkaren att två enkla test som skall vara standard hade hoppats över vid dessa tillfällen. När man själv har 40 graders feber och ont är man inte kaxig och står på sig.

Så visst, jag förstår vad du menar - men jag håller inte helt med dig. Dock så är ditt råd hårt och eompatiskt kanske - men 100% sant. Man måste slita hund själv för att få vård.

Bara för att förtydliga - då vi skriver och inte pratar - min ton kanske är hård och så - men det är så jag skriver. Hoppas verkligen att ditt diskbråck och kroniska inflammation håller sig i hanterbart skick och önskar dig all lycka till med behandling mot det!

Det här är ett grymt bra råd - jag började skriva en hälsodagbok och göra utdrag på Apotekets register vad jag stoppat i mig och när ;).
Men hälso dagbok är bra att föra. Det ger en också lite mer chans att få säga klart allt sitt. Ofta har ett problem varit "Jobbar med dator" säger jag "DAAAAATOOOoooOor" säger läkarna och skriver ner något snabbt och slutar lyssna... Med dagbok kan man återkomma, stå på sig och påvisa andra saker.

Det enda riktigt vettiga tipset vi kan ge dig är ju dock att skaffa en ny tid till din läkare igen för att få en ny bedömning. Det finns massor med saker att göra om det är ångest som ni kommer fram till är mest sannolikt, dels som Skurtbert skriver med psykolog som finns på vissa hälsocentraler, annars kan ett första steg vara att prata med en kurator som ofta kan vara bra att bolla saker med, de är också lättare att få tid till (iaf där jag jobbar). Hjälper inte detta finns det också flera olika mediciner man kan använda, tex SSRI (antidepressiva och ångestdämpande) är mycket effektiva mot just ångest, på sikt. Är det inte ångest utan något annat så får ni rikta in er på det, men det finns nästan alltid någon åtgärd att prova.

Är det så illa att du totalt saknar förtroende för din läkare så kan du byta, men jag skulle rekommendera att du ger denne åtminstone en eller två chanser till först. Som kommenterats tidigare så är det svårt för en ny läkare att läsa in och börja från 0 varje gång du kommer på besök, och risken blir att man kanske inte förstår problemet lika bra som man skulle gjort på tredje återbesöket. Det är ju trots allt bara du och din läkare som tillsammans kan komma fram till vad detta rör sig om. Vi är främlingar på ett forum, vi kan gissa men du vet aldrig vem som snackar skit och inte ;P

Det är väldigt lite sjukvård där det finns en "quick fix", det mesta är sådant som behöver arbetas på minst några besök, ofta något/några år, inte sällan livslångt. Det kommer alltid krävas en del av patienten själv också, det är ju trots allt din hälsa och ditt välbefinnande det handlar om, i slutänden är det ju ditt ansvar oavsett vad någon läkare säger eller gör.

Lycka till, men ge inte upp efter ett försök eller en dålig erfarenhet, det är det bästa råd jag kan ge dig!

Skulle gärna skriva några politiskt inkorrekta skämtsamma kommentarer här om rumänska tiggare och asylsökanden från Syrien men tänker vara mogen och avstå.

Öppna era hjärtan. Vem behöver läkarvård när vi kan vara en humanitär stormakt?

Snart är nog dyra privata hälsovårdsförsäkringar ett faktum i Sverige.