Jakten på den svårgreppade kvantdatorn

kvantfysik eeh va hurdi durdi derp.. Vad betyder detta i praktiken för gamers om dom fixar det?

Ja, jag har bara läst de två första sidorna av artikeln och jag har redan börjat få lite panik på när han skriver att man faktoriserar primtal.

När han skriver

så vill jag även notera att man bara behöver testa de tidigare funna primtalen, upp till sqrt(n), där n är talet du testar. Efter 2 kan du även hoppa över alla jämna tal.

Generella kvantdatorer kan lösa NP-fullständiga problem, men ingen vet om de kan lösa dem i polynomiell tid. De flesta tror väl att de inte kan det, precis som de flesta tror att det ligger till med vanliga datorer. Sedan ligger faktorisering (beslutsvarianten, alltså) i NP, men misstänks att varken vara i P eller vara NP-fullständigt. (Annars håller jag med om att artikeln kan behöva faktagranskas.)

det går genom emprisk kvadrering av 18:e skvattroten i femtioelva..

Jag försöker svara / bygga på det du skrivit så gott jag kan

I fallet med kvantdatorn så är just detta det som han kommenterar i artikeln, att ifall svaret inte går att testa utöver kvantdatorn så kan man inte veta vilket som är rätt svar. Man kan bara veta vilket svar som är mer sannolikt och ungefärligt hur mycket mer sannolikt det är men inte säkert att det är rätt svar.

I ett mer generellt perspektiv så är detta en väldigt filosofisk fråga men inom forskning och vetenskap så är "rätt svar" det svar som fungerar bäst med nuvarande modeller och formler. Detta innebär att man utgår från att så länge de nuvarande svaren och faktan stämmer överens med vad man observerar så kan de antas vara sanna. När något kommer och motsäger sig detta får systemet arbetas om för att ge plats åt de nya faktan.

Exempel på det kan vara när relativitetsteorin började utvecklas och formeln för rörelsemängd först var p = m*v men sedan behövdes utökas till p = y*m*v där y är Lorentzfaktorn. Lorentzfaktorn är väldigt nära 1 och således försumbar för låga hastigheter men blir viktigare desto närmare ljusets hastighet något rör sig.

Du har helt rätt i båda korrigeringarna (utav min korrektion). Jag skrev när det var sent. Där ser man hur lätt det blir fel, även när man kan ett ämne.

EDIT: Men har du verkligen rätt nu? Jag har bestämt för mig att det är bevisat att kvantdatorer inte kan läsa NP fullständiga problem i polynomiell tid. Så jag tror du har fel? Det är inte okänt, det är känt.

Hej allesammans,

Long time lurker som skaffade en användare för att kommentera på denna artikel. Jag är utbildad teknisk fysiker vid Chalmers som gjorde sitt kandidatarbete om just kvantdatorer och har länge haft ett intresse för datavetenskap och algoritmer. Jag är ingen expert på kvantdatorer, men skulle vilja påstå att jag är någorlunda insatt.

Min första tanke med denna post var att ge en errata till artikeln (dvs en lista felaktigheter), men vid en närmre genomläsning har jag insett att det tyvärr finns för många fel för att detta skall vara rimligt. Inget illa menat Jörgen, kvantdatorer är ett minst sagt knepigt område och det är inget konstigt att förvirring uppstår, men det är just vad denna text är - en förvirrad blandning av missuppfattningar och halvsanningar.

För att ge några exempel:
* Det finns ingen seriös forskare som påstår att en kvantdator skulle kunna göra allt som nämns i inledningen. "Lösa valfritt numeriskt problem på hundra nanosekunder" är dessutom uppenbart omöjligt.
* Som många redan påpekat är "faktorisera primtal" inte ett vettigt problem. Lite längre ner på sida 2 går författaren över till problemet att undersöka om ett tal är ett primtal. Intressant nog är detta ett mycket enklare problem än att faktorisera talet, och kan göras med en vanlig dator, se https://en.wikipedia.org/wiki/Primality_test. Detta behövs alltså inte en kvantdator för.
* Jag ser ingen anledning varför en kvantdator intrinsiskt måste ge fel svar ibland. Rimligen kommer man behöva hög säkerhet på utläsningen för att kvantdatorn ska vara användbar på riktigt.

Till detta tillkommer diverse fysikaliska och tekniska detaljer som nog är bäst att hoppa över, och mycket jag inte tycker jag är tillräcklig insatt i för att kommentera på.

Jag inser att jag är lite av ett elitistiskt rövhål som skriver det här, och att det är ganska taskigt mot författaren, men jag tycker inte denna artikel borde stå oemotsagt. Sweclockers läsare förtjänar bättre! I min mening borde artikeln antingen kraftigt revideras eller dras tillbaka.

//Anders

Det är inte bevisat åt något håll, men den allmäna uppfattningen är att det inte går. Dock verkar det vara mycket svårt att hitta ett bevis. Faktum är att ett bevis att kvantdatorer inte kan lösa NP-kompletta problem skulle bevisa att P!=NP då en kvantdator kan göra allt en vanlig dator kan.

Jag var kanske lite väl hård, men texten innehåller många felaktigheter. Om detta åtgärdas av en faktagranskning så för all del.

EDIT: ändrade "koncensus" till "allmän uppfattning"

Jag har liksom Anders studerat detta på universitet och jag började också skriva på ett errata men det blev för långt. Det största misstaget tycker jag är på sidan 1: "Det där med överlagring behöver man egentligen inte bry sig så mycket om". Det är superpositionen som är hela poängen med kvantdatorer. Det är superpositionen som möjliggör prestandavinsten och motiverar all denna forskning.

"En sak är dock helt säker: kvantdatorn kommer aldrig att ta formen av en vänligt blinkande låda med en bildskärm ovanpå" - detta är ren spekulation, språk som "en sak är helt säker" eller "blir det aldrig" är olämpligt. Det är ju givetvis precis detta alla dessa människor arbetar på kvantdatorer vill och tror sig kunna åstadkomma. Hade kunnat säga samma sak om vanliga datorer 30 år sedan.

Tillkommer diverse fel om sannolikheter, "vågpartikelteorin", anledningen till att man behöver kyla ner saker och hålla det vibrationsfritt är inte att det blir skört, det är att man stör mätningen. "Som med allt inom kvantfysiken, kan man inte vara riktigt säker." är ett missförstånd av kvantfysik generellt.

Jag gillar tanken med artikeln och jag menar inte att kritisera eller vara besser för sakens skull men artikeln är i mina ögon inte en bra lekmansintroduktion då den helt enkelt är på gränsen till vilseledande. Jag är ingen auktoritet på ämnet men jag skulle gärna att hjälpa till med en reviderad version om så önskas. Professor Göran Manneberg på KTH är också ofta synlig i såna här sammanhang, ni kan säkert kontakta honom och höra om han har tid att hjälpa er.

@Meepedeep:
@akius:
Vart skulle världen vara utan rövhål? Den skulle vara i ett rövhål, alternativt i Paradiset. Finns kunskapen, så fram med den, skriver jag.
Artikeln behöver inte tas bort då forum-delen hanterar korrektioner alldeles utmärkt. Som en peer-review from hell, inom ramen för moderatorernas falköga.

Frågan är väl om någon av moderatorerna har tillräcklig kunskap i ämnet för att kunna avgöra OM och ev VAD som behöver korrigeras, nu har dom ju fått ett tipps iaf. om vart dom kan vända sig. Korrekturläsare är alltid bra att ha, det brukar vara svårt att se sina egna fel. Om man vill förmedla kunskap i ett svårt men intressant ämne som få har en inblick i är de ännu viktigare ett det blir rätt. Det är ingen kritik mot Jörgen, skulle ingen ge sig på att försöka ge oss en inblick i det här bara för dom kände att dom inte kan ämnet till 100% skulle vi nog aldrig få nån inblick men nån som kunde korrekturläsa det först, om dom nu inte haft det, verkar vara en bra idé.

du sätter den nivån för forumdelen och förväntar dig samtidigt att den ska klara kvantfysik.

@akius:

Vad jag menar är att forum kopplade till artiklar i allmänhet brukar korrigera felaktiga texter. Dessa korrigeringar kan vara mer eller mindre avvägda, men om någon med grundläggande högre utbildning ser uppenbara brister i en artikel så är forumet ett utmärkt sätt att förklara bristerna. Då tjänar artikel+kommentar till att förbättra förståelsen för den vanlige läsaren, eller åtminstone kan det sporra till vidare efterforskningar istället för att endast acceptera en artikel rakt av.

Så jag satte ingen nivå, mer än den nivå som kan presteras av forumdeltagarna själva. Har någon forumskribent en högre nivå, som det kliar i fingrarna att presentera så är det en välgärning att visa på bristerna i artikeln. En saklig kritik kan uppfattas som rövhålswisser varför jag ville tona ner dessa farhågor hos Derpedeerp.

@anon999:
Hej, jag var otydlig. Jag menade att forummoderatorerna skulle stävja okvädelser och andra dumheter i enlighet med forumreglementet. Om sakinnehållet är bortom moderatorernas kunskapsnivåer, så kan de såklart inte moderera av den anledningen. Det är ungefär som när de Broglies avhandling ej kunde hanteras av peers utan de skickade hans arbete till Einstein som fick verka som överpeer och godkänna avhandlingen om partiklars vågnatur. (Sedan är det ett annat problem om överpeer godkänner något felaktigt, som övriga dödliga ej vågar ifrågasätta för de är för rädda att skämma ut sig om det visar sig att de hade fel (eller rätt) i sin kritik. Som en överillusionist som godkänner en aspirerande illusionists arbete, där de sedan gemensamt fakturerar ur offentlig sektors forskningsillusoriska budget, utan att de inblandade inser att de är utsatta för illusionskonster.)

Det är också anledningen varför jag inte anser att artiklar skall raderas, eftersom om artikeln tas bort så kan ingen i efterhand konstatera om artikeln de facto var korrekt eller inte. Behålles artikeln kan någon läsare i efterhand läsa artikel och förment utbildad kritik i forumet och sedan skriva en egen kommentar där ytterligare kritik tillkommer.
Däremot kan det vara berättigat att om en skribents artiklar överlag håller för låg kvalitet, att man ej längre publicerar dennes artiklar. Sådant kan ta kortare eller längre tid, beroende på hur snabbt OODA-loopen snurrar. Läsarnas OODA-loop, möter utgivarens OODA-loop. Avviker dessa från varandra för mycket, så kanske samarbetet upphör. En Ding Ding-värld skribent kanske inte möter New Scientists läsare.