Vet inte vad jag ska göra med framtiden

Vill du ha ett jobb där du jobbar på kontor?
Vill du sitta still eller där du rör på dig mycket?
Hur socialt vill du att ditt jobb ska vara på en skala 1 till 5? 5 är väldigt socialt
Hur mycket pengar vill du tjäna per måndag som ingångslön och hur mycket vill du tjäna efter att ha arbetat i 5 år?

För övrigt så har jag alltid sagt att dagens skola är extremt dålig på att förbereda barn/tonåringar för att jobb. Tycker det är helt vansinnigt att man inte får testa på att arbeta mer i skolan eller presentera vad man faktiskt måste kunna för diverse yrken eller vilka yrken som ens finns.

Personligen så trivs jag väldigt bra som systemutvecklare/programmerare. Många schyssta människor, bra betalt, intressant och utmanande. Det är dessutom brist och den lär bli ännu större, spana gärna in lite om det.

@Zyrale: Sök jobb då. Jobba med lite olika saker.

Har du något eget intresse som du kan spinna vidare på? Kanske kan vara värt att spåna lite kring vad du faktiskt tycker är kul att göra i vanliga fall och sedan bygga vidare på det.

Säg att du på fritiden tycker det är kul att måla och rita (som exempel). Varför inte då dra igång en egen hemsida med dina alster och försöka marknadsföra dig själv inom någon speciell nish inom målarvärlden och sälja tavlor fokuserat på det etc.? Alltså bli någon form av egenföretagare och jobba med något du faktiskt känner du är bra på och framförallt, tycker är kul

Precis börjat med detta själv (inte just målning, utan mer elektronik-hållet). Att utveckla en hobby till att kanske bli något man kan leva på. Ta mig tusan aldrig känt mig så motiverad som att försöka jobba för bara mig själv. Då har jag precis som du aldrig riktigt vetat vad jag vill jobba med. Har dock ett heltidsjobb för tillfället, men känner att jag vill göra något annat snart

Jag var i en liknande sits, studerade civilingenjör ett år direkt efter studenten men det hela slutade ganska illa och jag tog två års uppehåll från studierna. Prövade på lite allt möjligt under de åren, allt ifrån lärarassisten till städare och militär.

Lärde mig mycket om mig själv som att jag ville satsa efter ett yrke där jag har en ledande roll samt inkluderar kontakt och arbete med människor. Militären var kul och visade ett helt annat perspektiv på livet som inte är möjligt att få från någon annan källa men även här så såg jag inte inte en framtid.

Är tillbaka till studierna nu och fått tillbaka motivationen vilket gjort både studierna lättare och att jag njuter mer av livet runt universitetet.

Tänk på att vi kommer få jobba till minst 70 års ålder(min gissning) så även om du spenderar 5-10 år hit och dit så kommer en utbildning vara till stor nytta och ge många arbetsår. Sen om du hittar något som inte behöver en lång utbildning och trivs där med livet så "go for it". Vi har alla olika saker som gör oss lyckliga i livet!

Du har klarat natur och du sa att du hade bra betyg, gratis detta har väl inte hälften av alla vanliga ingenjörer gjort utan gått omvägar som teknisk basår.

Nu vet jag ej hur du menar att problemen i skolan är, men det är extremt många som kämpar allt de kan får en massa IG som innebär att de ej får läsa nästa år med studiemedel. Detta innebär att de får kämpa med omtentor som akassan inte alls gillar om de nu har akassa. Nå livet är tuff.

Men när jag läser ditt första inlägg så får jag intrycket att du klarar godkänd nivån men tycker det är tufft? Tänk då på alla andra är mitt råd.

Sedan utbildning VS praktisk jobb, så har länge utbildning varit tveksam ekonomisk sett, man har dock haft ett roligare arbete. Vi går dock emot ett samhälle, där allt mer konkurrens finns om jobben som inte kräver eftergymnasial utbildning. Och även om det finns gott om personer som direkt ifrån gymnasiet tjänar storkovan så är dessa riktigt duktiga.

Mitt råd är att istället för att läsa civilingenjör läs till vanlig ingenjör, nivåskillnaden var förr som natt och dag mellan dessa. Angående ekonomi så är alla såna kurser bra, men min uppfattning är dock att just inom området ekonomi så är det framförallt de riktigt duktiga som får riktigt bra jobb. De som inte är så bra har det dock ej lika lätt.

Annars om du är man så är nog sköterska ett av de mest säkraste utbildningar som man kan läsa till. Viss lönen är idag inget vidare, men det bokstavligen skriker efter manliga såna. Detsamma gäller lärare, men jag själv tycker lärare är mer krävande av hur man som individ är.

Rent spontant när det gäller träning har jag själv (som inte har ett dugg koll på träning men som tycker jag nog skulle kunna bättra på min muskulatur avsevärt ) alltid saknat någonstans med vettiga och simpla instruktioner för att kanske börja med styrketräning hemma (webbsida tex). Övningar som kan göras av alla och som man sen kan ta vidare till gym etc.

Allt jag hittat tycker jag är så halvdant gjort och så himla "kom-igen-nu-med-din-PT"-aktigt. Nu kanske det finns sådana sidor redan (inte för att jag letat extremt mycket).

Men så länge man har kunskap och tror på det man gör spelar det ibland ingen roll om fler aktörer gör liknande saker. Man grejar det ändå

Bara ett tips Lycka till! Många bra råd i tråden tycker jag Som chef på min nuvarande arbetsplats vill jag också slå ett slag för att en militärtjänstgöring/gmu är fint att ha på sitt CV. Det talar ofta för att det är ordnade och plikttrogna människor

Skickades från m.sweclockers.com

@Zyrale Jag minns från gymnasietiden att man inte fick mycket hjälp utav skolans syo för att hitta rätt i djungeln bland olika utbildningar. Jag tror att skolan lägger för lite resurser för att vägleda eleverna till yrken som passar. Med 37 år fyllda kan jag säga att det är sällan att en person kör samma yrke genom hela sitt liv. Du är ung och därför har du det mest värdefulla som finns, nämligen tid. Ta ett år och åk till Australien och jobba lite för att hitta dig själv. Stressa inte, utan kika runt i ditt kontaktnät. Kanske kan du ta och besöka en arbetsplats i en dag för att se vad en ekonom gör? Jag vet inte hur bra kontakt du har med dina föräldrar och om du kan ta en diskussion med de.

Tänk på att dina föräldrar kan bara ge dig råd. Det är du som måste fatta de avgörande besluten med ditt liv. De förstår också att du är ung och är sökande och det är inte hela världen om du gör ett felaktigt val eller två. Det är liksom inte lätt att veta vad man vill med sitt liv när man har i princip gått i skolan större delen av sitt liv. Det är inte fel att fundera. Jag känner flera kompisar som har sina examen från universitetet, men de har insett att det var inte alls det de ville göra. Är det 5 bortkastade år? Det är viktigt att inte ångra de val man gör i livet. Det är ju det som är livet, ingen vet på förhand hur ditt liv kommer att flyta.