Har man ett liv av att bara gå hemma å just bara spela data?

Vad har du för diagnos måste jag fråga? Har ytterst svårt att tro att det inte finns NÅGONTING du kan arbeta med för att försörja dig. Som du skrev själv har du arbetat fast du misskötte dig pga datorn.

Tycker helt ärligt för din egen skull att du borde rycka upp dig och ta tag i ditt liv. Jag är ganska övertygad om att du kommer må bättre av att släppa datorn lite. Känner du dig lycklig? Visst om du är nöjd med din nuvarande situation och tycker den fungerar - den är ju trots allt fruktansvärt bekväm. Men tror knappast att du är lycklig som en "normal" människa med vanliga rutiner.

Jag jobbar skift och är ledig 4 dagar i sträck. När är det roligast att sitta vid datorn? Jo, första dagen. Det funkar 4:e dagen också, men det är inte alls lika roligt. När är man väldigt nöjd med livet? Jo, då man slutar första arbetsdagen. Man är tillbaks i vardagen, det suger att gå upp på morgonen men visst fan känns det fruktansvärt bra när första dagen är avklarad. Man kommer hem, tar det lugnt, kanske sätter sig vid datorn. Allt är bra.

Har jag suttit vid datorn för mycket under min ledighet så är jag ganska låg och osocial. Normalt sett är jag väldigt social och pratsam. Jag blir helt enkelt olycklig av att sitta vid datorn för mycket, jag är ganska övertygad att väldigt många är likadana - vi är trots allt sociala varelser som behöver ut och träffa människor samt röra på oss. Det sitter i oss liksom!

Du kan ju tvinga dig själv att släppa datorn ett tag. Efter ett tag kommer du må fruktansvärt mycket bättre, och undra hur fan du kunde leva ditt gamla liv. Jag mår jävligt bra då mitt internet är nere, jag gör andra saker, man har ett inre lugn på något vis av att inte vara uppkopplad.

Det du syftar på är tomhets känsla, vilket man får när man inte egentligen uppnår nåt, det har egentligen ingenting med att kasta bort sitt liv. Problemet är att om du har en tomhets känsla så fyller många personer det distraktioner, vilket kan vara nåt virtuellt eller nöje som känns bra för stunden, i spel sammanhang så kan det vara att bäst i nåt spel, typ att nå master rank i typ spel som CSGO eller LOL osv.

Men det hela är väldigt psykologiskt och rent generellt så borde en person göra vad de trivs med, vara social med vänner de trivs med, det är i princip vad livet består av och vad det är utan att gå för djupt på det hela.

Har en kollega som är på jobbet max 1-2 dagar i veckan, resten är han borta för att han gejmar till 05-06 varje morgon.

Företaget ville sparka honom, men tyvärr så vägrade AMS och tvingade oss att förlänga hans anställning med 3 månader, men förhoppningsvis så kommer han att få gå snart.

Finns det något intresse för träning? En timme om dagen är inte mycket tid, och gör en ofta på bra humör. Det kan ju vara att din diagnos hindrar dig, men som du nämnde att du cyklade kan det vara schysst att bara ta en promenad, en längre cykeltur eller ett gympass! Kan hjälpa enormt imo

Man gör väl vad man vill med sitt liv om man uppskattar datorn och ett liv hemma och man kan göra det rent ekonomiskt så gör det. Men jag blir galen efter en dag hemma, funkar väl fram till kl 9 då man kollat av alla forum/nyhetssidor har tippat i sig en kanna kaffe och om man sen måste hålla sig lugn inomhus pga att man är sjuk eller nåt jag klättrar efter väggarna och man mår jättedåligt känns som man har fotboja.

Folk säger gym är så bra men har man taskigt självförtroende så är det inte roligt att vara där, en del discogymmare och bimbos som skrattar åt en när man kämpar sig dyngsur i svett, som sedan inte bemödar sig att lyfta av vikterna från skivstången när de kört sina marklyft och knäböj med krökta ryggar och avrapporterat allt på facebook och i sin träningsapp. Sedan kan de med gott samvete trippa hem och veta att hela deras bekantskapskrets vet om att de precis varit nyttiga när de sveper en hink med proteinpulver och BCAA. Kanske låter som jag är väldigt negativ men när man får ta negativa blickar så kan jag njuta av att se denna "fårskock" uppfylla samhällets satta ideal och då kan man undra vem är det man borde skratta åt?

Skulle rekommendera att skaffa en hund istället för att gymma (om man nu inte vill det), gå på valpkurs träffa lite folk och skratta åt alla löjliga situationer som blir när folk ska leka/locka/prata med sin hund. Människor brukar öppna upp på alla sätt med husdjur och man får en gemensamhet på alla plan. En hund ger mer på alla plan och man får frisk luft och en trogen "kompis" i vått och torrt gäller dock att man har det intresset. Det är det enda jag saknar är möjligheten till hund då man inte kan ta med hunden till jobbet, det är det första jag skulle skaffa mig om jag hade mer fritid men det är svårt när man är borta från 7-18 varje dag, och det sista jag skulle göra är att sitta framför datorn.

Var volontär på exempelvis nån välgörenhetsgrej nån klädinsamling, secondhand för pingstkyrkan eller erikshjälpen eller dyl, träffa folk och du kan vara där på dina villkor dvs gå hem om det blir för jobbigt. Du får då socialt umgänge och du gör nytta för någon annan. Kanske kan utvecklas till kontakter i näringslivet, praktik/arbete om man vill osv.

Du har dörren hemma det är bara att öppna den och gå ut, du har hela världen framför dina fötter.

Har du fått någon form av asperger diagnos? Autism?

Detta är en helt seriös fråga eftersom det du skriver verkar väldigt likt detta. Jag vet många med mild autism som väljer att leva livet framför datorn och det är fullt förståeligt. Man har oftast inte samma "behov" av socialt umgänge som andra.

Skickades från m.sweclockers.com

Jag tycker det låter rätt sunt. Men det är ju jag...

@gamerfreak87

Jag "pallade" och tyckte det var skönt att vara arbetslös något år när jag var betydligt yngre, men det stinker att inte ha ett jobb. Jag har mild asperger och det finns mycket chanser till lönebidrag ifall man behöver det. Min tjej är kronisk sjuk som gör att absolut all form av ansträngning (sitta vid datorn inkluderat) ökar hennes puls till runt 120+, dvs det är helt omöjligt för henne att jobba (hennes sjukdom heter ME, hon har svår sådan). Hon vill absolut ingenting annat än att arbeta och det är fruktansvärt svårt för väldigt många att få igenom en sjukersättning. Vi kommer ha ett helvete med det senare. En sjukersättning som folk med t ex asperger eller andra, förhållandevis till ME, rätt "löjliga" diagnoser, får utan problem.

Varför det är svårt att få igenom en sjukersättning idag är för alla fuskare. "Jag kan inte" heter helt plötsligt "jag skyller på det, för jag tycker det är skönt att lata mig vid datorn hela dagarna, så får de andra som verkligen är sjuka på riktigt, lida för det".

Så sitter det folk med någon form av asperger eller andra "mildare" diagnoser och gnäller på att de inte kan jobba...Det finns miljoner olika jobb där ute. Det finns lönebidrag. Det finns 75%, 50%, vad som...Jag blir fruktansvärt trött på folk som säger "jag kan inte jobba jag har en diagnos" och sen lever på bidrag resten av livet, trots att man FAKTISKT...KAN, jobba. Åter igen, det finns drösvis med olika sorters jobb.

Kanske låter jag lite som FK, men åter igen...Folk som verkligen inte KAN jobba, ska inte jobba...Det är folk som verkligen fysiskt omöjligt inte kan jobba, som inte ska jobba.

@lossah jag känner folk med asperger som inte vill jobba men tvingas ut i aktivitet ändå så det stämmer inte att man får frikort bara för att man har en diagnos. Samma sak med add, adhd, autism och borderline med. Med ptsd så ansågs det viktigt att få ut mig i arbete.
Sen beror det nog en hel del på just kontakt personen man har på fk/af etc då det ofta känns som att de inte är så sugna på att göra sitt jobb.

En vän har undkommit drog testning från sin läkare då folk med asperger inte ljuger. Han ljög förstås då så vem vet hur det ser ut med mygel för att slippa jobb om andra också tror att det är diagnosen och inte människan som gäller.

Har en syster med ordentliga fysiska problem och hon fick kämpa ordentligt med fk med. Om man kan gå och göra saker som en vanlig människa i ett par timmar så måste man ju vara frisk även om detta leder till att man inte kan ta sig upp ur sängen och måste äta mer än max dos morfin i en hel vecka efteråt.
Ingen aning om det är deras system eller bara personalen som behöver fixas till men det är helt klart underligt vad vissa behöver kämpa när det är så självklart att de inte borde jobba.

Datorn har varit min räddning under dessa åren, efter en allvarlig olycka som satte mig i rullstol (dock kan jag gå begränsat idag).

Euhm, varför ska alla vara så intresserade av vad ANDRA tycker om deras liv? Du gör ju som du vill med ditt liv. Gillar du att spela hela dagarna, gött, fortsätt med det.
Men frågan är hur du kan lyckas med detta? Du skriver att du är 30 år och inte gör nått annat än att spela hela dagarna. Hur har du råd med detta? Drar du in pengar på att spela? Du skriver att du har en tjej, är det hon som betalar allt åt dig?

Är det din tjej som betalar allt i hushållet, dvs, även försörjer dig? I sådant fall hade ju jag personligen gjort något åt saken. Men är det så att ni tillsammans kommit överens om detta så är ju det inget fel med det. Känner du att du tröttnat på att sitta hemma, hitta på något annat?

Men som några andra skriver, har du tänkt på pension osv? Även om du och din tjej har det jätte bra ihop, just nu, så är det inte säkert att det håller i 60 år till. Tröttnar hon på att försörja dig så sitter du i skiten, det kan jag lova.

Okay!

Jag vet vad daglig verksamhet är. Det stinker, bokstavligt talat, då folk blir utnyttjade. Jag gissar att många på daglig verksamhet jobbar 100%, 8h/dag för en sjukersättnings/aktivitetsstöd"lön" på runt 7-9k, vilket är helt galet imo. Det är lönebidrag på det istället och full lön på en "riktig" arbetsplats med speciella begränsningar etc just pga lönebidraget. Jag har kompisar som är i princip exakt din sits. En jobbar på Willys, eller rättare sagt "praktiserar" på Willys, runt 75% och han får bara aktivitetsstöd, trots att han också är en som skulle behöva lönebidrag. Jag tycker det är galet. Företagen är så galet snåla att FK/AF går med på att skita i lönebidrag och istället ge full aktivitetsersättning, eller hur fungerar det? Varför kan detta vara OK? Det är inte rätt någonstans, speciellt inte för individen som får så grymt mycket mindre ekonomiskt.