Tror vi på liv på annan planet?

Ersätt alla "vi" mot "jag". Det är dessutom inte relevant om vi förstår medvetande eller inte och det är just vår förståelse som leder till slutsatsen att "ingenting" kan färdas snabbare än ljuset. Vi har dessutom den konceptuella idén att något *kan* det, så ingen kan heller påstå att vi är introverta och inte kan tänka oss saker som vi tror är omöjliga.

Vi må "knappt pillat på ytan" av universum, men det vi lärt oss hittills får vi ändå anse som giltigt. Tänk på att vetenskapen handlar i viss mån om att sätta gränser. Har vi ingen vetenskap kan vi inte förstå varför stenar inte flyger men fåglar gör det. När vi sätter begränsningar på vad som går och inte går så ökar det dels vår förståelse, dels vår förmåga att tekniskt tillämpa det. Det är exempelvis därför vi inte bygger flygplan av sten.

Således är det både viktigt och troligt att vi kan avgöra om något är omöjligt, osannolikt men möjligt eller trivialt. Tänk bara på termodynamiken som började som en rent krass empirisk modell över ångmaskiner, men som växt sig till "naturlag 1A". Vi vet att den gäller, vi har också lär oss tillämpa den på fall där det verkar som den inte gäller, speciellt inom kosmologi. Svarta hål och sådant. En empirisk observation från tidigt 1700-tal som har blivit starkare och starkare och starkare som princip och där "brott" mot principen har visat sig inte alls vara något sådant, utan bara gett oss *mer* detaljer om denna fundamentala naturlag. Varför skulle vi inte förstå vad "quantum fysik" [SIC] är för något? Det är ju vårt egna namn vi satt på våra egna modeller och som stämmer med observationer. Tolkningen kan diskuteras, men teoribygget är koncist.

Vi kan säga så här: om något kan färdas snabbare än ljuset (frånsett grupphastighet, frånsett hypotetiska tachyoner, frånsett icke-informationsbärande skuggor, etc) så är det i alla händelser inte något som är byggt av vanlig materia, dvs exempelvis oss. Begränsningar för oss framåt, genom begränsningar begriper vi var vi ska sätta krutet och kan strunta i fåniga idéer som stenflygplan eller TV-apparater som har magiska kristaller snarare än transistorer.

Du har så klart rätt, då den statistiska populationen är 1. Men, jag vill ändå hävda att man bör ha överseende med "statistiskt" här. Jämför med när folk hela tiden ska säga "jag har en teori" när det som avses inte ens kvalar in som hypotes. Statistiskt enligt statistisk vetenskap är inte vad som avses, utan något mer vagt (utan att det är fel) och vi vet ju hur resonemanget går, "det finns X eller Y så många planeter", etc, "och det gör frånvaro av liv osannolikt". Och det resonemanget är riktigt. Inte till trots populationen om 1, utan enbart på grund av de stora talens tyranneri. Det vill säga, strunta helt i Jorden och resonera som en hypotetisk entitet skulle kunna göra, alltså om det inför henne fanns 0 exempel. Vi kan anta att detta är en extrauniversal entitet, en för resonemangets skull tillfällig Gud som inte känner till oss. Denne kan resonera på precis samma sätt som andra i tråden och komma till samma slutsats ("det är sannolikt att det finns liv här någonstans, tros att jag har *noll* exempel på det").

Det denna entitet bör känna till, däremot, är fundamental biologi. Hon vet alltså att liv som på Jorden skulle kunna finnas på en planet exakt som Jorden, utan att känna till Jorden. Då blir frågan, hur mycket kan en planet avvika från Jorden för att utveckla liv?

Och för det kan vi tillägna statistik. På riktigt. Den ena extremhypotesen blir att universum inte bara är totalt deterministiskt och förutbestämt, utan även att det enda stället liv kan uppstå är en planet som för atom för atom är precis som Jorden (dvs ÄR Jorden), kring en sol identisk med våran, och planetsyskon precis som våra. Frågan blir ungefär hur stor tolerans har liv? Med kännedom om kemi, om evolution, om ribozymer (katalyserande RNA, give or take), om hur opolära ämnen eller ämnen med en opolär ände organiserar sig spontant i ett polärt medium, om aminosyror och om molekylära återkopplingsprocesser (i en modell för tidigt protoliv finns bl.a. en förenklad citronsyracykel som går baklänges https://en.wikipedia.org/wiki/Reverse_Krebs_cycle ) och framförallt hur fitness uppstår och hur vilka molekyler som kan kopiera sig och vilka som bryts ner på ett icke-slumpmässigt sätt (dvs protoevolution eller ibland kallad kemisk evolution), osv, osv, osv, så kan denna fråga behandlas statistiskt, eftersom populationen inte längre är 1 utan astronomiskt stor. Aminosyror finns där ute, det vet vi redan. Vissa alkoholer finns där ute, det vet vi redan. Vattenånga och vatten i isform känner vi till, och att vatten finns på både Mars och månen. Vulkanism och elektriska fenomen i atmosfären (åskväder) och stormar hos andra planeter än vår känner vi till och vi känner dessutom till metan, koldioxid, kväve och därtill har vi påvisat vissa ämnen som åtminstone på Jorden vi bara känner till som metaboliska produkter av liv. Abiotiska processer kan säkert förklara de flesta sådana, men även här måste man börja tänka i termer om sannolikheter. Om vi inte vågar använda matematisk statistik kan vi åtminstone tala om vad som är troligt eller plausibelt baserat på argument och logik, snarare än statistisk hypotesprövning.

Jag tror folk missförstår varandra här på grund av begrepp. "Sannolikt" och "osannolikt" ska ju stringent sätt följa på en statistisk uträkning, men det är knappast fel att använda det prosaiskt, i betydelsen "det verkar högst rimligt/orimligt" och motivera det allmänt naturvetenskaplig snarare än att se allt liv på vår planet som det enda stickprovet vi har på liv.

Liv, när det väl uppstår, konsumerar nog snabbt upp alla former av icke- eller protoliv, så att liv inte fortfarande uppstår här är inte så konstigt¹. Ändå kan det inte uteslutas att vi har haft två eller flera abiogeneser. Men, hursomhaver, det finns två distinkt icke-levande saker kvar här, som inte är som allt annat. Åtminstone en av dessa är en bra indikation på liv.

Någon allt-i-allo-definition av liv kan man diskutera hur länge som helst, men en funktionell definition är att livet har tre egenskaper: metabolism (ämnesomsättning), förökning och arv (av en händelse finns det en diskussion om "metabolism först" eller "arv först" bland de som studerar livets gryning).

Två uppenbara nästan-liv finns därför. Eld har metabolism och förökning, men saknar arv. Egenskaperna på lågan beror på vad som brinner, inte vad "föräldralågan" hade för egenskaper (en brand som brinner med blå låga ger inte upphov till blåa eldar, osv). Den andra är virus, som har arv och förökning, men som saknar ämnesomsättning. Virus kan vara gamla, men de kan också vara något som knoppas av befintliga livsformer, så alla virus går troligtvis inte att spåra tillbaka till någon sorts enskild händelse. Dessutom ser vi ju knappast virus i teleskop (inte ens i vanliga ljusmikroskop). Eld däremot, kan ju detekteras. Och om man tänker på det, eld och liv går ihop, det är svårt att tänka sig en plats i universum där eld kan förekomma men där liv är omöjligt. Visst, det kan vara för hett naturligtvis, men det är då bara en enda variabel fel, inte en koloss av variabler som är ogynnsamma för liv. Ytterligare en form av nästannästanliv är kristaller och leror där mönstret över hur de bildas går "i arv". Det är arv, men inte metabolism och ingen energi finns egentligen för förökning, så processen är bara tillfällig. Det som gör liv till liv är vår förmåga att upprätthålla en energi-, spännings-, eller temperaturgradient. Vi som kan det 24/7 är generellt livsformer².

Det är, på det hela taget, något man kan räkna på och där vi har en populationsstorlek större än 1. Men framförallt (vi spolar Drake, ekvationen är oanvändbar) kan vi resonera naturvetenskapligt och kolla vad vi har. Liv eller inte liv är inte binärt. Sedan den första exoplaneten hittades kring 1995 har antalet växt exponentiellt och vi hittar den ena jordliknande efter den andra. I vissa fall kan vi tack vare spektra fastställa olika kemikalier i deras atmosfär och dess yttemperatur kan i vissa fall räknas fram. Vi har alltså massvis med datapunkter vi kan knyta ihop för hypotesprövning (statistisk eller inte).

1) En invändning är att liv uppstår varje gång någon ny avkomma blir till. Fel, och det är så jäkla coolt. Precis allt som lever nu och någonsin levt har bestått av en liten membranbeklädd boll med lite smet i. Celler med cytoplasma. Aldrig har denna kedja brutits för någon som lever idag. Ja, varenda molekyl är utbytt, men det är precis som ett hus där någon byter ut en tegelsten per dag. "Germ line"-celler har en rak, obruten kedja ner till den första urcellen och aldrig på vägen har membranet varit borta. Förutom att vi alla legat i vår mammas mage, har halva oss legat i mormors mage och en fjärdedel av oss i mormors mors mage, osv. Ett flickfoster disponerar nämligen över de celler som kommer bli hennes ägg. Helt obruten linje. Detta är identiskt med hur ärftlighetslagarna går till, att vi är släkt med våra syskon till 50%, osv. Denna princip går både lateralt och temporalt, s.a.s. Edit: Resonemanget är korrekt, men jag struntar i att förklara en komplicerande detalj, som att vi inte kan ha 1/(2^n) andelar av oss själva i en förfader-n när nämnaren överskrider antalet diskreta enheter i en cell, eller i sista hand Avogadros tal, samt det faktum är att arvsmassan ju muterar.

2) Överflödigt, alla är energi, potentiell eller inte.

Känner mig helt värdelös nu. Jag är dummare än vad jag trodde. Det är nog bäst om jag håller mina tankar för mig själv.