Hur ställer ni er till "silent treatment"?

Om det inte är frågan om kärlek så kan jag faktiskt inte förstå att "silent treatment" som du benämner det kan bli en sån stor grej. Om det bara är av ren nonchalans så skit i honom. Om det är beroende på att han skäms eller inte orkar med en social kontakt så låt honom vara ifred.

Hur skulle samhället se ut om alla alltid sa precis vad det tycker till alla och vem som helst, alltid var helt uppriktiga och alltid talade sanning?

Han kanske avskyr att prata med dig men inte orkar säga det till dig. För att du då kommer med massa motfrågor och det blir en lång diskussion som han helst velat slippa från början. Känns inte som du hade gett dig om personen skickat ett SMS "Sluta kontakta mig" utan du hade då velat få reda på varför osv.
(att du startade tråden är ju lite av ett bevis på detta)

Vissa personer växer man ifrån helt enkelt bara att skita i det och gå vidare

Men herregud, 20 år!?
Då kan du väl ändå inse att han kanske inte vill/har tid att ha med dig och göra och tyckte bara det var kul att diskutera lite gamla minnen? Jag ställer mig som någon tidigare väldigt frågande till varför du är så desperat efter att ha en relation med denna väldigt gamla vän?

Du har väl ingen aning om vad han har gått igenom och vad hans vardag består av?
Att kalla hans beteende för någon slags "taktik" är ju helt befängt, jag vet inte vad min reaktion hade varit om jag helt plötsligt blev uppringd och SMS'ad av någon jag fick ett dåligt avslut med för 20 år sedan!

Eftersom det är du som lider av situationen borde det också ligga i ditt intresse att förändra den. Då dina "uppvaktningsförsök" inte hittat hem och det verkar som du agerar utifrån egenintresse snarare än omtanke borde den bästa lösningen vara att släppa det hela.
Din önskan att få situationen förklarad är inte någon annans ansvar att axla, utan ditt eget att förhålla dig till.

Hört talas om att SLÄPPA DET?
Om han inte vill ha kontakt med dig så är det så. Deal with it.

Det kan tyckas, men har du tänkt på att man kan tycka att den andre är så otroligt krävande, tidsstjälande och även stjäl energi såpass till den milda grad att man bara inte orkar

Tycker nog du kanske borde läsa lite om empati och att alla människor inte fungerar enligt dina egna principer

För min del är denna bekant (numera inte ens det) värd att lägga 2 minuter på eller energi öht, och om man som du gör "jagar" så kommer man bara bli än mer övertygad om att man gjort rätt
För att citera mig själv när denne person ringer/sms:ar/hör av sig till gemensamma bekanta/frågar ut släkt/vänner etc och vad jag tänker varje gång -" men för fan din jobbiga jävel, är det så svårt att fatta?"

För din egen skull, byt vän, jag har blivit av med denna person tills i fredags, för att höra "är du säker etc" för att 3 sms senare fråga om jag kan hjälpa honom med datorn

Förstår du inte att folk kan hantera saker annorlunda, så skulle jag nog våga påstå att du är minst lika påträngande som min bekante

Sluta tramsa helt enkelt och ta det som en karl, och bara låt det vara, livet är för kort för att orka bry sig om sådant här som är så himla simpelt som att bara "skit i det och gå vidare"

Jag kan inte tala för din vän, utan endast från min egna erfarenhet.
Jag har stundvis "svackor" när det har varit mycket som hänt, även ibland när inget direkt negativt har hänt. I dessa situationer hamnar jag i en orkeslöshet, där det till och med kan vara svårt/omöjligt att ta mig iväg på affärn och handla mat trots att jag inte ätit något på två-tre dar.
Under dessa svackor, så bryter jag all kontakt med vänner och familj. Svarar inte i telefon, svarar inte på sms, facebook etc. Ju mer samma person hör av sig när jag är i en sån situation, desto svårare blir det för mig att höra av mig till den personen senare, just pga att jag mår dåligt att jag inte har svarat på flera dar.
Nu mer så vet alla mina vänner/familj om detta, och svarar jag inte på några dar, så förstår de att jag är i en svacka och ger mig lite tid på att svara (om det inte är något väldigt viktigt).
Min situation är långt mer komplicerad än så, men det ger en liten inblick åtminstone i varför en person kanske inte svarar direkt, utan att vara "feg" för det. Det finns en miljon andra orsaker, han kanske inte vill ha kontakt med dig och är konflikträdd, som du tror. Det jag ser, är att du snabbt hoppar till en förutfattad mening till vad hans brist på kontakt beror på, och du verkar inte ha någon förförståelse för hur folk kan bete sig när de inte mår bra.
Mitt tips vore att skicka ett sms, säg att du gärna vill ha kontakt med honom, vill/kan han inte svara just nu så är det lungt, ingen press, du är inte arg etc. och sen att du ger honom åtminstone en vecka eller två utan att du hör av dig igen alls, så han får lite tid på sig.
Är det på grund av att han mår dåligt, så kanske han hör av sig när du gett honom lite tid. Är det så som du tror, så finns det ändå ingen vänskap där, så det skadar inte att du backar lite i nån vecka minst..

Take a hint. Han vill uppenbarligen inte ha kontakt med dig. Lägg ned och gå vidare.