Finns det NÅGON svensk regering som folket tyckt varit bra eller fantastisk?

Tror inte det är så mycket skillnad mot förr som man kanske upplever det i vissa lägen. Minnet kring hur det var förr är inte alltid helt perfekt ;). Att oppositionen klagar på sittande regering är väl lite av en klassiker kan man väl säga.

Men ja samtidigt finns det väl en del intressanta andra faktorer som spelar in.
En av dem är att vi får det bättre men ändå upplever att vi får det sämre. Psykologen David Eberhard har skrivit böcker om detta fenomen. Inte för att jag håller med denne man i allt, men en del samhällsfenomen är han bra på att beskriva. "I trygghetsnarkomanernas land" är en av dessa böcker.

Jag tror samtidigt du är inne på ett rimligt spår i din teori. E
n viktig faktor som antagligen eldar på en del tokerier är väl att det inte bara är utbildad personal som "skapar media längre". De som säger dummast saker får mest uppmärksamhet och det gäller inte bara politiker utan även för media. Det är så lätt att skapa skit utan utbildning/journalistisk etik eller ansvrig utgivare som lätt får spinn i sociala medier och en del av detta går väl hem i stugorna. Hetska budskap får uppmärksamheten...

Jag förstår att du känner så, men det betyder inte att "folk" tycker likadant.
På samma sätt har jag en motsatt åsikt och känner således att "folk" i större mån tycker som jag. Det är lika fel det.

Att få klarhet i hur det ligger till kräver att man forskar på saken. Annars är det massa känslor bara.

Internet och sociala medier hände, gnällandet syns mycket mer
Och eftersom även politiker använder det kommer mer av deras dumheter fram.

Ett problem är att det blivit accepterat att slänga ur sig tomma påståenden. Vem är det som ljuger och hur vet du att 99% ser vad som händer?

Jag kanske tillhör en minoritet, men jag skulle tvärtom säga att jag tenderar att respektera politiker från de partier jag aldrig skulle rösta på väldigt mycket mer än vad jag gillar deras politik. Jag förstår vad de vill åstadkomma och tycker de gör ett bra jobb i att marknadsföra detta, även om jag definitivt inte tycker det är rätt väg att gå.

Är väl för övrigt för ung (31) för att kunna sätta dagens politikerförakt i jämförelse med hur det var för 20+ år sedan, men min intuition säger att det nog alltid funnits rätt mycket av det, och att känslan av att det blivit värre snarare är ett psykologiskt fenomen liknande det att folk har en tendens att tycka "sker det inte så mycket mer brott och skit idag än förr?!" och dylikt, eller till och med "varför är det så många fler naturkatastrofer idag jämfört med vad det var tidigare?!?!".

Man kan ju inte ta någon på allvar som kallar Expressen för "vänstermedia". En obunden liberal Bonnier-media, och du kallar den vänster? Tillåt mig att skratta.

Lägg på lite Konfirmeringsbias på det och cirkeln är sluten. https://sv.wikipedia.org/wiki/Konfirmeringsbias

Kalla Expressen för vänster media, förstår att du tycker 99% av alla ser vad som händer..

Antar att han syftar på att mer av de som jobbar på redaktionen lutar åt vänster än höger, tänker inte ge mig in i någon diskussion om huruvida det återspeglas i ledare/artiklar dock. Merparten av artiklarna på både AB och Expressen är ju ändå inköpta från TT så.

Jag blir arg på folk, speciellt vänsterfolk, allt är alla - Nej. Bidra till stacken eller dra. Simpelt.

Allt ska klagas på, inget görs. Våldtäktsmän springer runt och nästintill mördar unga och äldre kvinnor som slipper straff för vad de gjort, eller vad som leder till hur framtiden ser ut för kvinnan.

Straffet för ekonomibrott för staten är något som anses viktigare än folkets välbefinnande....

Folket ska aldrig vara rädda för staten, staten ska vara rädda för folket.

"PK!" skriker någon väldigt högt - "SD!" skriker någon annan.

Media är "vänstervriden" eller "högervriden" beroende på vem man frågar.

Om man bara tar ett steg tillbaka, andas in och andas ut, och sedan kanske börjar tänka själv, ta till sig av olika källor, lär sig lite mer om hur samhället funkar - då kanske vi alla kan mötas någonstans.

Två saker.

1. Social Media har skapat en högtalare ut mot folket. Nu är det inte enbart de med utbildning, rätt kontakter eller pengar som kan göra sig hörd till en större massa människor. På gott och ont. Det är lätt att hitta likasinnade på extremt högern, extremt vänster och allting därimellan, vilket leder till...

2. Resonanslådor av åsikter där man skapar en åsiktstrygghet och skyr oliktänkande. Kognitiv dissonans får regera motstridig fakta avfärdas som åsiksttyckeri för att det inte stämmer överens med världsbilden man håller.

Jag tror människor tycker exakt lika mycket idag och är precis lika missnöjda med politiker nu som tidigare men det är bara hödljuddare idag. Du får reda på vad folk tycker och tänker utan att du bett om det på ett annat sätt än tidigare. Då var det mest vid matbordet som missnöjet diskuterades om man inte organiserade sig eller på annat sätt fysiskt engagerade sig i rörelser och stog på gatan och gormade.

Personligen är jag vänster:ish. Jag tror på den traditionellt svenska modellen. Hellre fria än fälla och att vi behöver ett starkt socialt nät för de mindre lyckligt lottade. Jag vill i dett påpeka att min anställning som nu placerar mig med ganska mycket statlig skatt såklart har vridit mig mer åt höger med åren men inte att det förändrat min syn i grunden.

Med det sagt så är det farligt vad vi hållit på med ett tag i Sverige. Att SD vuxit sig så starka är på grund av att vi inte tillåter att diskutera infekterade ämnen på ett objektivt sätt. T.ex. med hemvändande terrorister. Vilket vi slutligen gjort något åt. Integrationen är den mest segregerande frågan just nu och vi måste kunna ha en debatt på faktabaserad nivå. Är grisen rosa så är den det men är det någon som målat den rosa så måste det fram i ljuset och diskuteras vad agendan är bakom att någon vill måla den rosa utan att den är det.

Fakta och respekt för expertis måste få råda. Det som händer i USA nu till exempel är en väckarklocka för Sverige. Vi får inte låta "whataboutism" och likställande av tyckande med proffessionel fakta och undersökning få råda. De tär enbart diktaturer som t.ex. Ryssland som har något att tjäna på att hela tiden sparka upp damm och ifrågasätta om experterna verkligen har gjort rätt oavsett hur mycket bevisen pekar i den riktningen. T.ex. nedskjutandet av MH317 och invasionen av Ukraina. Det är klart som dagen vad som har hänt men genom att hela tiden ifrågasätta allt och alla så skapar man ett osäkert klimat där även expertis tillåts att fullständigt avfärdas utan att moget syna resultat och metoder för hur man kommit till slutsatsen. Tycka kan alla men inte allas åsikt är värd att lyssna på.

Jag skrev "och givetvis omvänt också" met fet stil just för att dra extra uppmärksamhet till det, för att verkligen förankra att mitt synsätt är helt neutralt och att mitt exempel givetvis kan användas i omvänd ordning också.

Min poäng är att folk idag är "trygghetsnarkomaner" i den meningen att de bara lyssnar på sådant de trivs med. Man vågar inte riktigt ta in motsatta åsikter, man sitter inte och faktiskt lyssnar. Utan man har på förhand bestämt att "Rasister" eller "kulturmarxister" eller vad det må vara inte har något vettigt att säga, så man låter sina egna förutbestämda uppfattningar färga det man läser/lyssnar på, och med möjligheten att själv välja sina nyhetskällor så är det lättare än någonsin att gosa in sig i sin filterbubbla och skärma av hjärnan från alla infallsvinklar som inte bekräftar det man helst av allt vill höra.

Tänk er ett Sverige där varje individ bestämmer vårt dennes skattepengar ska gå.
På deklarationen får man fylla i hur stor andel av sin totala skatt man vill ge till olika kategorier som skall funnas listade, exempelvis;

Skola/Utbildning
Vård/Omsorg
Bistånd/Flyktingmottagande
Polis/Brandkår
Miljö/infrastruktur
Etc.

Då skulle var och en av de listade kategorierna få budgetera det kommande året utefter anslaget de får till att bedriva sin organisation.
Vi skulle då få det Sverige som vi önskade och vi skulle inte kunna skylla på regeringen att dom distribuerar skattemedlen på fel sätt.

Skulle antingen bli succé eller inbördeskrig.

@Söderbäck och @oouhdawg
Jag kan hålla med om att PK upptar en allt för stor del av hur media yttrar sig idag.
Det läggs mer tid på att forma nya ord för att inte väcka anstöt än att göra någonting åt de egentliga problemen som bör diskuteras.
Åsikter svartmålas, folk läggs i fack, denna åsiktsparanoja/kissnödighet kan göra vem som helst omotiverad att ens ta i politik med tång.
Människor och deras åsikter är föränderliga, så är också omvärlden.
Höger som vänster, spelar egentligen ingen roll men faktum är att det känns som att samhället i Sverige blivit tamt och tappat bort sig självt lite.

Sedan är det nog svårt att kunna berömma ett parti/regering helhjärtat, finns sällan ett parti som gör allting rätt.
Personligen gillar jag inget parti tillräckligt mycket för att kunna öppet säga att jag röstar på dem eller identifierar mig med dem, i slutändan brukar det mynna ut i att man röstar på det som man bedömer är "minst sämst för tillfället". Det är ingen skön känsla direkt.
Däremot kan partier röda som blå, lila, rosa, gröna mfl. komma med bra förslag som jag känner är vettiga.
Det som oftast får bägaren att rinna över mångfalt för mig är när något parti lägger fram ett vettigt förslag men andra partier vägrar rösta på det förslaget då det var "fel" parti som lade fram det eller initierade frågan. Sedan uppkommer frågan, inte sällan, i ny regi och då är det helt plötsligt en helt annan inställning.

De stora puckarna idag är polisen, sjukvården, skolan och integration. Man är rätt trött på allt som har med de ämnena att göra. Fördömandet av våld, fördömandet av vårdköer, fördömandet av skolans förfall, fördömandet av krig och elände.
Folket vill ha synbara resultat, se förändring, något som inte kommer direkt och heller inte av en minoritetsregering.

@Alotiat
Ja din uppfattning om USA delar jag, det känns till viss del som att vi stegat in i något slags "dårarnas epok".