Vad gäller? Kollega spelade ut pappakort för semester

Sannerligen men det är inte arbetsgivaren som hälsar på dig på ålderdomshemmet eller betalar skatt så att ålderdomshemmet ens existerar.

Den retoriken du vill försöka föra här är moment 22. Vi kan ju alla välja att avstå att skaffa barn så att mänskligheten dör ut med våran generation men då kan man ju snart ifrågasätta poängen med att ens arbeta eller utveckla något vidare om inte för nästkommande generationer.

Vi finns inte här på jorden för att producera ett imponerande CV när vi är gamla och ska dö.

Jag har full respekt för att man vill tänka enbart på sig själv och självförverkliga sig själv på alla de sätt. Fritt val men man överlåter då till andra att säkerställa successionen. Vi hamnar alltså inte på ett jämnt spelfält. Men mycket skall ha mer och de som minsann satsar på karriär och gör viktiga saker i livet förutom torkar spyor och byter blöjor skall inte missunnas. För övrigt anser inte jag att barn och karriär är två antonymer men det verkar vara många som gör i denna tråden.

Sist men verkligen inte minst så finns de ju dom som vill ha barn men av någon anledning inte kan skaffa barn. De människorna är dom som verkligen får bära oket på sina axlar och har anledning att vara bittra på många sätt. Jag bugar mig men de är garanterat inte härinne och kastar skit över staketet dock.

Skickades från m.sweclockers.com

ja, han spelat pappakortet.

ofta har ett barn en mamma och en pappa, inte alltid men oftast.
detta gör att mamma och pappa kan ta semester olika veckor för att täcka upp perioden då dagis är stängt.
ja, det är tråkigt att mamma och pappa inte kan ha semester samtidigt, ungefär lika tråkigt som att en utan barn aldrig ska få semester när den vill. för mina somrar har mamma eller pappa aldrig haft förståelse för sina kollegor och kan "offra" sig en sommar och inte ha semester tillsammans med sin partner

Exakt! Folk som sätter hela sin existens och frihet till liv i statens (i detta fall dagis) händer är verkligen ömkliga. Jag föraktar denna sortens människor.

OnT: Jag tycker det bara är att bita ihop. Det är chefen som bestämt att pappan skall få de lediga dagarna. Pappan är inte att klandra.
TS, din tur kommer när ni själv blir pappa!

Bra och välformulerat inlägg.

Men det finns ju en gräns? Precis som många andra skriver så är det ju skillnad på att ha barn, och att systematiskt spela systemet.

Som nån skrev ett par inlägg under dig, folk på hens arbetsplats ser till att ta ut föräldradagar för att slippa jobba på storhelger. Det har ju inte ett skit att göra med att man ”är trött”, ”måste hämta på dagis” eller ”barnet är sjukt”. Det är ju enbart ett nyttjande av systemet för att maximera sin ledighet vid storhelger, något som även folk utan barn vill göra för att kunna umgås med t ex övrig familj och vänner?

På samma sätt hade jag på min förra arbetsplats stora problem. Föräldrar har ju laglig rätt att gå ned till 70% arbetstid upp till 10 års ålder eller vad det nu är.
På min fd arbetsplats var det EN, -en- person som gjorde det. Resten fortsatte att försöka hävda att dom ska jobba 100%. Problemet var ju att det inte gick. Det var ju stängda dagar på dagis och vab likförbannat. Går föräldrarna ner till 70% så ”tvingas” ju arbetsplatsen att räkna om arbetsbelastningen på den personen, vilket ger betydligt mer ”flex”. Jobbar man ”bara” 70% så kommer ju hämta och lämna på dagis inte längre bli ett problem, eftersom att ”gå tidigt” istället blir nått man gör på sin fritid.
Men neeeeeej, inte en chans i helvete att folk tänker ”offra” 30% lön....

Jag skulle säga att 100% av ”problemen” kring barn/föräldrar på arbetsplats idag går att relatera till lön.
Min mor jobbade deltid i 9 år när dom hade mig och mina syskon. Idag är det en omöjlighet.
Det tjatas mycket om att det är diskriminerande för kvinnor och så vidare. Men problemet idag har i min mening istället blivit att samhället har ”normaliserats” kring 2 fulla löner.
Detta gör att deltid, så att en av parterna, man eller kvinna, kan vara hemma och ta hand om all ”markservice”, har blivit mer eller mindre omöjligt.
Både jag och min sambo, skulle utan problem kunna tänka oss att bli hemmaman/fru på heltid. Jag skulle alltså helt ärligt 100% kunna ge upp min karriär och istället vara hemma och ta hand om hemmet/barn på heltid, resten av livet. Problemet är att det är HELT omöjligt.
Vi har en så pass ”problematisk” situation ekonomiskt att vi öht kommer få problem att vara föräldralediga eftersom det finns ett maxtak på hur mkt föräldrastålar vi får, och ingen av oss har ett jobb som täcker upp lönen vid föräldraledighet. Det finns helt enkelt inte utrymme i ekonomin för att förlora inkomst.

Om det är så jobbigt, skaffa inte barn då? Så trött på det där gnället. Så less på föräldrar som bara gnäller och gnäller över sina barn som dom själva valde att skaffa.

Och återigen, MINA erfarenheter, jag har ju dom senaste 15 ÅREN fått täcka upp för all slack för vabbande / ”lediga” föräldrar.

När Föräldrer A går 14.00 för att ”dagis stänger tidigt” och vi har en deadline på nått som ska vara klart samma dag....
Då fick jag, som enligt dig ska vara så glad att jag inte har barn att komma hem till och ta hand om, jobba övertid till 20.00 för att väga upp dom timmarna som förälder A inte levererade eftersom denne ”smet” från jobbet. ”Flex” kallar förälder A det.
Så jag hade ju inga timmar att utan barn sitta hemma och spela dator. Jag fick ju jobba övertid istället.
Det intressanta är ju att sen nästa dag när förälder A ska jobba ikapp dom 4 timmar flex hen flexade ut dagen innan, så är det ju irrelevant eftersom vi andra tvingades till övertid dagen innan så det jobbet som förälder A borde flexa ikapp är ju redan löst av oss andra.

Samma sak appliceras ju på stängda dagis, VABB och föräldradagar. När föräldrakortet spelas ut så försvinner ju inte arbetsuppgifterna helt magiskt, utan dom sprids ut på oss andra som får stress och övertid istället.

Sist men inte minst så är det FÖRBANNAT jobbigt och påfrestande att jobba i projekt med föräldrar, just eftersom det är lotteri om dom öht blir klara och levererar som förväntat. 9 gånger av 10 i min erfarenhet när någon person i ett team slackat efter och inte blivit klar i tid, så har det varit en förälder. För att inte tala om alla inställda/uppskjutna möten. ”Oj barnet blev sjuk inatt, kommer inte komma in”. Det är det vanliga i Sverige. ALLA är arbetsplatsens mest viktiga person, förutom när man har semester och VAB Det där livsviktiga mötet gick helt plötsligt att skjuta en vecka
Väldigt skum sannolikhet där i min mening....

DISCLAIMER:
Jag är inte emot varken barn eller föräldrar. Det jag däremot anser är att det är på tok för dåliga rutiner på arbetsplatser kring barn och föräldraskap.
Väldigt kort formulerat så måste man helt enkelt bara förstå och acceptera att en småbarnsförälder i 99% av fallen OMÖJLIGEN kommer kunna leverera 100% arbete och resultat. Om man bara accepterar det och ser till att sätta upp rutiner kring det så skulle allt fungera så mycket bättre.
Generellt skulle jag säga att en rimlig arbetsbelastning på en förälder är runt 70%. Fine, vissa månader kanske det är mindre VAB och grejor, och jiho, då blev det en bonus att denne person levererade 85%. Problemet är när föräldrar ska envisas med att jobba 100% och omöjligen lyckas leverera dom resultaten.

Bara en sån sak som nyfödda småbarn. Herregud. Har lixom föräldrar som öppet sitter i lunchrummet och typ ”jag har inte sovit på 3 veckor. Går runt som en Zombie. Det enda jag lyckats med fram till lunch idag är att starta Outlook och läsa mailen”. Låter det rimligt tycker du?

Men som sagt, barn är ju ett frikort. Vad hade hänt om jag en torsdag sa:
”Satan asså, drog i mig 2 pangare på onsdags-aw igår och festade till 05. Så jäävla bakis azzå. Inte kunnat jobba på hela dagen”. Varning? Uppsägan? Hus i helvete?
Men att inte kunna sova och gå som en zombie pga kids, inga konstigheter!

Jag skiter i anledningen. Är man antälld 100% ska man leverera 100%. Sen om det är barn, krök/fest eller att man raidade WoW till 05.00, det är irrelevant.
Man har en laglig rätt att gå ned till 70% som förälder, så klarar man inte av 100% jobb är det inte svårare än att gå till sin chef och be om att få gå ner i arbetstid.
Problemet är att föräldrarna återigen är sånna gottegrisar att ingen vill förlora 30% lön.
Går två föräldrr ner 30% så är det 24 timmar i veckan, vilket motsvarar 3 hela arbetsdagar.
Det måste då OMÖJLIGEN vara ett problem att ta hand om kidsen när man då tillsammans kan vara hemma 3/5 arbetsdagar i veckan!

Självklart.

Problemet blir när anpassningen är ensidig. Funkar det för alla parter så är det per definition inget problem. Problemen börjar när en part förväntar sig och får fördelar som den andra parten inte kompenseras för. Vilket är problemet OP tar upp.

Känns som det borde vara din arbetsgivare eller teamets planering det hänger på och inte föräldern. Du riktar din ilska åt helt fel håll.
Hur hade du tänkt att man ska lösa det hela när ens barn blir sjukt? Skita i det och stanna kvar på jobbet ändå?

Deadlines hit och dit, har ni planerat så dåligt att det hänger på att jobba övertid 4h sista dagen får ni skylla er själva, det är ju knappast föräldern som måste hem och vabba's fel att ni inte kan planera ert jobb.

Nästan allt gnäll i tråden om vabb hit och föräldraledighet dit mynnar i att man inte planerat sitt arbete och andra anställda får "rädda" situationen när det egentligen är arbetsledningen man ska rikta sin ilska mot då de uppenbarligen inte vet vad planering är för något, alternativt medvetet kör med underbemanning.

Jag blir uppriktigt besviken på mänskligheten när jag läser denna tråd då folk inte verkar kunna se längre än näsan räcker..