Orimliga priser på bostadsrätter?

Priserna på bostadsrätter i Stockholms län har tappat 11% sedan toppen i maj -17. Så att det gått ner i Uppsala är logiskt. Och priserna kommer troligen att sjukna ytterligare NÄR (inte OM) räntan höjs. Folk kommer helt enkelt inte ha råd med amortering och ränta till dagens priser på bostäder. Räntan kan ju stiga med 2-3 %-enheter så det kan göra månadskostanden över dubbla dagens.

Kollaps och kris är möjligt, klart man försöker undvika det, men början av 90-talet hade vi det t.ex.
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Finanskrisen_i_Sverige_1990%E...

Usa hade det efter lehman-brothers konkade, så visst händer det att tro på låg ränta för evigt, oförändrade ränteavdrag o.s.v. så är man nog lite naiv.

Räntan är ju en andel till de höga priserna men som mycket annat så har en del politiska beslut även eldat på prisökningen.
Det är kanske värt att tänka på när väl går och röstar om en månad, skit i valfläsket, titta på historien.

Problemet med den låga räntan är att det blir näst in till rena glädjekalkyler i nybildade BRF, tycker att dom borde vara tydliga med hur det t.ex. slår på avgiften vid en räntehöjning så att köparen kan jämföra olika föreningarns ekonomiska kalkyler.
En del som köper lägenhet bryr sig inte ens om att titta på detta.

Bra fråga!
Är nuvarande prisnivå rimlig?
Såhär sa man väl för lite över 10 år sedan också. Snittpriset per kvadratmeter i början på 90talet för bostadsrätter i många städer var ca 3000 spänn (yea, really!). Lite över 10 år senare låg priserna istället på ca 15.000 för samma områden (just stockholm har väl väl andra siffror men ökningen har varit lika stegrande där). Det är en värdeökning på 5 gånger på 10 år och även om någon crash inte förutspåddes så var många väldigt frågandet till om det verkligen kunde gå upp mer i pris. Priserna var ju smått "absurda" jämfört med vad de var bara för 10 år sedan.
Så blev det ju inte riktigt. 2006 peakade inte bostadspriserna kan vi konstatera ;).
Det vi har sett sedan 90talet är att priserna för bostadsrätter har stuckit iväg mycket snabbare än årslönerna har gjort och idag får man inte många kvadratmeter för en årslön medan bostadsrätten knappt kostade en årslön för 20 år sedan.

Min poäng i första stycket handlar väl mest om att det är svårt att sia om framtiden baserat på känslan man får när man ser prislappen på boendet. Upplevelsen att priserna kan uppfattas som absurda visar väl på vad man uppfattar som rimligt, men det behöver alltså inte vara samma sak som att svara på var marknaden är på väg i alla lägen.

Aja. Tillbaka till den viktiga frågan:
Hur ser utvecklingen av bostadspriser ut i uppsala? Den verkar ha peakat i agugisti 2017, och bottnat i januari 2018. Under sommaren har priserna börjat öka en hel del igen.
Här finns en del statistik för den nyfikne
https://www.maklarstatistik.se/omrade/riket/uppsala-lan/uppsa...

Saken är den att väldigt många är så överbelånade i relation till sin inkomst att det blir rent samhällsekonimskt farlig.

Det finns personer som har lånat flera gånger sin egen årsinkomst och inte har några som helst planer på att betala tillbaka lånet.

Det dagen det kommer en rejäl lågkonjunktur kommer all annan konsumtion att drastiskt minska vilket leder till att ännu fler människor tvingas sluta på sina jobb.

När övriga länder i EU pratar om överbelåning så verkar det som att Sverige ofta blir ett typexempel på detta, och det är inte ur positiva egenskaper.

Som många redan påpekat är ju bostadspriserna i mångt och mycket en funktion av räntorna, och frågan om rimliga bostadspriser bottnar därför i frågan om rimliga räntor. Hur rimlig är en reporänta på -0,5%?

/M

Visst är det så.
Vad får man för en snittårslön i stockholm? 2 kvadratmeter? 4? Även i städer som Malmö får man långt under 10 kvadratmeter per årslön om man vill bo centralt.
Ja belåningsgrad på privatmarknaden är väl av aldrig tidigare skådat slag.

Och visst är Sverige ibland uppe som exempel när det kommer till hushållens belåning. Men här behöver man förstå siffrorna lite för att förstå vad det är som kritiseras.
Totala belåningen mot inkomsterna är faktiskt inte så hög i Sverige som man ibland får en bild av i media.
Norge ligger högre men framförallt danmark ligger mycket högre än svenskarna i belåning mot inkomst. Även om detta inte visar de senaste årens belåning så har det inte hänt något omvälvande för denna statistik utan det är ganska talande att i danmark är hushållen belånade flera gånger högre än sverige mot inkomsten!

(notera tyskland som faktiskt går i motsatt riktning - varför vet jag inte men det är intressant!)

https://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Artiklar/Hushallens-sk...

Jag har rotat lite mer i det där för något år sedan och vi ligger inte så högt i hushållens skuldkvoter jämfört med övriga europa faktiskt.

Så vad är det man pratar om när Sverige kommer upp på tapeten kring hushållsbelåning då?
Jo!
Det är ökningen som man oroas över. Den procentuella ökningen av priser jämfört med årsinkomster per år de senaste åren. Det är inte utan anledning att detta tas upp och det finns skäl till oro när marknader växer snabbare än de borde och kapital skickas in i en snabbt snurrande karusell.
Men för att förstå det här behöver vi inte bara titta på hur det ser ut i dagsläget. Anledningen till att vi inte är tokhögt belånade jämfört med övriga europa och ändå har haft en snabbare accelerationstakt i många år kan bara ha en förklaring.
Vi "började" nämligen på en mycket lägre belåningsnivå än många andra länder.
"Började" är helt fel ordval egentligen men jag tror ni är med på poängen ändå.

Det finns många orsaker till att svenska bostäder har kostat så lite. Här är väl några av anledningarna jag tror har spelat in.
1. Vi slapp andra världskriget. Det gjorde att när allt återuppbyggdes efter storkriget kunde vi lägga pengar på samhällsutveckling istället för att bygga upp grundläggande infrastruktur vilket skickades in oss i en guldera.
2. Miljonprogrammet - gav oss ett utbud av bostäder som var så stort att efterfrågan blev klen under många många år vilket gjorde att priser även på bostadsrätter stagnerade
3. Vi har inte haft marknadshyror. Inte en fråga om bra eller dåligt för det finns både och här men då hyresrätterna har varit låga och räntan hög har bostadsrättspriserna varit delvis kopplade till hyresrätternas prissättning och dessa är ju reglerade.
4. 1992 hade vi en nationell lågkonjuktur när den svenska bostadsmarknaden kollapsade. Long story short - det sänkte såklart priserna på boende i Sverige medan övriga världen slapp denna sänkning.
Ja, sedan finns det en hel uppsjö andra grejer som säkerligen av väldigt stor relevans. Byggregler, säkerhet vid affärer, likviditet hos banker och liknande men där har jag svårare att peka ut diff mot andra länder.

Så för 25 år sedan var det alltså väldans billigt med bostad i Sverige jämfört med övriga europa. Det innebar även att vi hade väldigt låg belåningskvot i landet.
I nuläget är vi ikapp belåningsmässigt, men knappast i topp. För att kunna göra den resan så måste belåningskvoten ha ökat snabbare i vårt land än i andra länder i Europa.
Det i sig är egentligen inte så orimligt. Frågan man ställer sig är väl om det kan bli nya bostadsbubblor av den snabba stegringen. Kanske, kanske inte. Den snabba stegringen tror jag oavsett kommer avta. Iaf jämfört med andra länder i EU. Så länge det inte spricker så är vi alltså inte så illa ute.
Danmark däremot haha. Även om inget tråkigt händer så är de ofantligt högt belånade och så kommer det se ut där även om några år. Danmark kan man lyfta fram som varnande exempel. Sverige spelar i divison 5 mot dem

Vilda gissningar men
1. Pengarna kommer ju tillbaka mycket långsammare
2. Det kanske till och med inte ens går ihop rent ekonomiskt alls

Antagligen är väl den delen inte med, nej. Men så är man heller inte belånad som person av att vara med i en förening som är belånad. Skuldkvoten baseras ju på hur belånad man är. Inte hur belånad man själv är plus hur belånade alla föreningar man kan tänkas vara med i är.

Spelar det här upplägget någon roll då? Ja och nej. Hushållen är på riktigt inte lika högt belånade som det sammanslagna värdet av fastighetens belåning plus eventuellt lån för bostadsrätten (som sagt) så ur hushållens ekonomiska läge spelar det mindre roll. Och vad föreningar har för belåningsgrad mot bankerna är ganska sekundärt för nationalekonomin. Föreningarna kommer inte upphöra eller bara slängas ut för det förlorar bankerna också på. För övrigt är inte föreningarna i sig så gravt belånade så den delen är inte ett problemområde.

Där det spelar mest roll är för bankerna som kan låna ut pengar för bostaden två gånger vilket ger ordentligt med extra ränteintäkter för dessa. Det finns legitim kritik kring det här med att fastigheten i grunden är belånad och sedan tar folk lån igen för att bara få vara med i föreningen (och med medlemskapet kommer en besittningsrätt på en lägenhet som föreningen äger). Ja plus att dubbel utlåning ger högre månadskostnader för hushållen.
Men jag vill påstå att det faktiskt inte gör så mycket för hur skuldtyngda hushållen är att föreningarna också kan ha lån på fastigheterna.

Eller har jag missat något av relevans här månne?