Fulkultur är tillbaka med dubbelavsnitt om Sagan om Ringen och Tolkiens värld

Somnade i biografen på alla 3 filmer. Får kanske ge dom en chans igen?

Skickades från m.sweclockers.com

Tänkte dela med mig av en anekdot som fortfarande ger mig ångest till den grad att jag paradoxalt nog måste skratta åt det för det finns egentligen inget annat sätt att reagera så här drygt 35 år senare.

Jag föddes i en familj som genomsyrades av Tolkiens mytologi. Min farmor skapade konst med motiv från sagan om ringen och min mamma vägrade att läsa de tre sista kapitlen i sagan om ringen trilogin för att på så vis förhindra att den fick ett slut, ända till sin död. Min pappa hade ett gediget bibliotek, inte bara med titlar av Tolkien utan även annan fantasy och science fiction (det som fanns att tillgå).

En jul när jag var ca 10 år gammal fick jag och min syster kassettband av min pappa där han hade läst in hela första delen av trilogin i julklapp. Det var väl ca 50 st kassettband och gåvan var indelad så att jag fick band 1-5, min syster 6-10, jag 11-15 osv. Tanken var väl att vi skulle lyssna tillsammans. Jag har ingen aning om när han tog sig tid till att läsa in detta eller hur lång tid det tog men gissningsvis flera sena kvällar av inläsning.

Jag har aldrig någonsin hört innehållet på dessa band. Det smärtar mig att berätta att jag spelade över banden med skräp. Musik från radio, lånade skivor från kompisar men säkert även med en del spel för C64. Jag har aldrig nämnt för min pappa att jag gjorde detta men jag tror att han förstod.

Man kan tycka att han borde vetat bättre, skapat en back up och inte anförtrott samtliga band till sin 10 åriga son och 12 åriga syster. Man ska dock komma ihåg att all kopiering var väldigt tidskrävande då det skedde i realtid och jag tror inte min pappa hade en tanke på att vi inte skulle ta vara på det. Oavsett, banden är förlorade och kommer aldrig tillbaka.

Jag har nu själv en dotter och familjen väntar på det andra barnet. Det hade varit ovärderligt att ha dessa band idag, både för min egen skull och för mina barns.
Jag har länge tänkt att det enda rätta är att jag själv tar på mig ansvaret att läsa in dessa böcker åt mina barn som någon form av absolution. Att skriva detta inlägget har nog underlättat att fatta det beslutet.

Tack för en underhållande podcast. Jag lovar att återkomma med en framstegsrapport!

Hej på er! Det är jag som är den kamel som nämns som hastigast i översättningsdiskussionen. Tack för mycket trivsam lyssning! (Första avsnittet då; det andra har jag inte hört.) Jag råkar vara extremt överintresserad av svenska Tolkienöversättningar, och det är skönt att få höra ibland att jag inte är alldeles ensam om att tycka att det är intressant.

Jag tänkte bara flika in en lite annan infallsvinkel på det där med översättningarna. Det är vanligt att diskussionen, precis som här, till slut landar i "men det spelar egentligen ingen roll, för numera läser jag ju bara Tolkien på engelska". Det tycker jag är synd. Jag har också läst böckerna på engelska, massor av gånger faktiskt, men i takt med att jag blir äldre så inser jag mer och mer hur mycket jag missar då. Det är skillnad mellan att bara förstå vad där står och att faktiskt lyckas leva sig in och uppleva boken på ett djupare plan. Det är lätt att de små nyanserna går en förbi i ett språk som inte är helt ens eget. Och det gäller extra mycket för en författare som Tolkien, som var så noga med ordvalen och som spelade så mycket på olika språkstilar för olika skeenden. Ibland är hans språk nästan mer poesi än prosa! Och jag tror att det kräver mer av ens engelska än de flesta inser att fullt ut ta till sig det episkt storslagna i dramatiska stunder som slaget på Pelennor, det mer stillsamt högstämda i hur alverna talar och deras länder beskrivs, det rustikt jordnära i Sams och hans farsgubbes talspråk, osv osv.

Visst, om man vill studera Tolkiens författarskap, eller kanske fila på sina språkkunskaper, då skall man förstås läsa på engelska. Men om det man vill är att fly från vardagen och in i Midgårds magiska värld, känna gräset under fötterna, doften av elanor och niphredil och stjärnornas ljus i sitt ansikte, då gör de flesta av oss klokast i att läsa på svenska! (Och då måste jag till min sorg rekommendera Ohlmarks översättning, trots alla fel och brister. Just att förmedla det känslomässiga i texten är han oerhört mycket bättre på än Andersson, även om han i gengäld gör massor av fel och tar sig rent osannolika friheter.)

Sjukt kul du hittat hit, och tack för ditt perspektiv!

Jag har helt ärligt inte riktigt tänkt på det så. Jag upplever snarast att jag fångar nyanserna bättre i engelskan, men det kan också vara helt fel såklart.

*Hint hint* Starta en fjärde site med fokus på Fulkultur med tillhörande forum Rollspel, serier etc