Sambo som tycker man är omogen för man spelar?

Hur var det innan ni fick barn? Det måste varit samma historia då?
Oavsett så borde du ta upp träningen igen, kanske inte till den nivån du hade, utan någon gång i veckan, det gör ju att du mår bättre.

Och ang. Spelandet så är det många som får problem med denna i sambolivet, men som jag sa, hur var det innan ungen ploppade ut? Och hur var det innan ni ens fick reda på att ni skulle ha barn? Ville hon inte att du skulle ha egentid då heller?
Ska ni kunna leva tillsammans måate ni kunna kompromissa och tillåta varandra ha egna hobbys, ert förhållande kommer inte bli långlivat om ni inte tillåter varandra göra det ni tycker är skoj, det kommer börja knaka i fogarna, ni blir mer och mer bittra på varandra och sexet försvinner.

Vad har sambon för hobbies? Har hon något hon verkligen älskar? Annars är det nog så att hon är svartsjuk över att du har ditt spelande och hon inte har något eget. Ni kan ju försöka hitta något båda gillar att göra, mountainbike kanske, eller varför inte knyppling

Det behövs nog att ni sätter er ner och pratar om detta, inte mitt i hettan när hon blir irriterad för att du spelar och inte när hon sitter med telefonen mitt i ansiktet och försummar dig och du blir irriterad.

Det känns som att hon helt enkelt inte förstår vad spelandet innebär för dig och ser inte hur stor likhet det har med att glo på serier eller annat. Jag tror att om du frågar varför hon blir så upprörd över att du spelar så kommer hon inte ha något bra svar på det och måste kanske rannsaka sig själv. Får du ett "För att det är barsligt och slöseri med tid" så kan du gott fråga varför hon tycker det, och förklara att för dig är det inte barnsligt utan det är ett sätt för dig att umgås med dina kompisar precis som hon gör på mobiltelefonen, och att det är ett sätt för dig att varva ner och hämta energi så kanske hon förstår dig mer.

Förstår hon dig inte så får hon i alla fall respektera det, för vad som ger och tar energi och vad som är slöseri med tid och tid spenderad på värdefull återhämtning är upp till var och en.

Ett tips då är att utgå ifrån dina egna känslor. "Jag känner att du ser ner på mitt intresse" istället för "Du ser ner på mitt intresse". Det gör en hel del skillnad i hur hon ser på saken. Ska du dra upp saker du känner att hon gör så tänk på samma sak där; "Jag försöker spendera tid med dig genom att se serier och filmer, men då känner jag att du inte är närvarande utan umgås med andra via telefonen och då känns det som att vi inte ens umgås" t.ex.

Det handlar inte alltid om att man har rätt eller fel inställning, utan det handlar många gånger om att förstå hur varandra känner.

Byt roller du är pappaledig och hon jobbar. När hon kommer hem så får du tid till egen tid. Ge inte bort en enda dag utan dela på tiden. Så ni förstår varandra. Om ni inte låter den andra få egen tid så kommer du inom snar framtid vara särbo. Att hon inte sköter hemmet när hon är hemma är ju helt sjukt.

Vad fan är det där för jävla osunt förhållande? Det som beskrivs är ju inget annat än systematisk psykologisk mobbning!

Om lägenheten står i ops namn är det ju bara att slänga ut henne, hon får väl bo i en större kartong hos sin polare som bor en minut bort eller någon av sina släktningar. Att ni har barn ihop spelar ingen roll när hon ändå ska ha "120 procent" koll och hade jag varit i dina skor @HandSolo så hade jag starkt ifrågasatt ifall ungen var ens min om hon verkar närmast rädd för att du ska hålla i ungen utan uppsikt.

Jag är av åsikten att det är viktigt att ha egentid och egna intressen. All vaken tid ska inte behöva spenderas med sin partner. Jag skulle säga att 90% av mitt sociala umgänge sker via spel eller iallafall röstchatt med kompisar i andra städer. Det är inget jag är villig att släppa och det måste min partner respektera. På samma sätt som jag respekterar att hen har sina intressen som tar upp en del tid.

Givetvis måste man kommunicera och man får inte försumma sin partner och/eller barn, men det låter inte som att det är fallet här. Det håller inte att du ska få skuldkänslor för att du vill ha egentid, oavsett vad du vill göra med den. Däremot så skulle jag säga att du behöver samtala med din sambo och få hennes bild av det hela, ni kanske inte alls har samma uppfattning om hur mycket tid som läggs. En saklig och djupgående diskussion utanför stridens hetta som någon tidigare sa.

På ett eller annat sätt måste ni komma fram till en lösning, annars håller det inte.

Jag bad sambon läsa ditt inlägg och hennes kommentar är att det med all sannolikhet inte har något med ditt spelande att göra alls, utan det handlar om att hon är missnöjd med något annat...

Jag vet inte, men när jag läser detta så finns det absolut ingenting som flaggar för någon form av "beroende":

"Jag har väl kanske spelat max 3 timmar kanske på en vecka, är inte ett måste för mig att spela med kan vara väldigt skönt o varva ner lite och snacka med alla polare (som jag personligen känner irl)"

Men visst, vi har givetvis bara fått ena sidan av historian.

+1

Nej, det är inte värt att förlora sin dotter på grund av ett spel. Däremot kan det vara värt att avsluta ett destruktivt förhållande med sin dotters mamma om man inte får det minsta andrum för sina intressen och ingen förståelse för sitt välmående. Man kan inte leva sitt liv helt utan saker som laddar tillbaka den energi man förbrukar.

Naturligtvis är det så att du ska kunna spela och även gå och gymma. Givetvis efter att ni fördelat egentid. Din hobby är din och inget som din sambo ska värdera.

Är själv pappa till två små barn, så jag vet att det finns både stunder när man måste vara själv och (t.ex. spela, läsa eller annat) samt när man bör vara tillsammans.

Så stå på dig, du har rätt till din egen tid och din egen hobby. Sen har du också rätt till att vara med och bestämma hur ni tar hand om barnet. Ni är två om bebisen och bara för att ena parten ammar betyder det inte att den andra parten är viktig för barnen och barnets utveckling.

Har ni svårt att lösa det här finns parterapi, vilket jag tycker att du ska föreslå om det inte funkar.

Jätte enkelt, du säger att du är hemma med barnet och hon börjar jobba igen istället för dig,,,,eller så håller hon truten!