Sur, Ledsen, Galen?! Skriv av er här!

Har varit i nästan samma sits och det slutade med att dom satte mig med sjukersättning. Jag vet inte om det va rätt beslut eller inte men jag hade aldrig klarat av att gå direkt till friskförklarad, då hade jag nog inte suttit här idag.

Jag hoppas dom kan hitta rätt väg för dig.

Har haft någon sorts muck med antingen skallen eller huset jag bor i sen temperaturen droppade, varje morgon vaknar jag med sån jävla huvudvärk att jag typ ligger och vrider mig i 1-2 timmar och sen till slut praktiskt taget kryper ur sängen. Det känns som den värsta bakfyllan EVER fast händer varje dag oavsett vad jag gör, måste vara luftfuktigheten eller något som ballat ur.

Har en plåtning imorgon rätt tidigt, med morgontrafik bor jag ~1h från studion och nu när det snöar mycket hela tiden kommer den timmen garanterat att bli minst 1,5 eftersom att folk är sjuka i huvudet OCH snöplogar tar bort 20% av alla parkeringsplatser i stan där de samlar ihop sina högar.

Det är sista plåtningen för 2018 och jag vill bara vara färdig med det här jävla året just nu, orkar ingenting. Sitter och kollar på hotellrum inom 1-2 minuter gångavstånd från studion och bara accepterar att även fast 1000kr+ kostnad för ett 4000krs-jobb är HELT efterblivet att svälja själv bara för att man mår aprunk men det får nog bli det ändå bara för att knyta ihop året på ett mer värdigt sätt.

Om det var en kund jag sket i om han/hon blev förbannad/besviken/missnöjd hade jag bara avbokat hela grejen och skyllt på sjukdom och bara glömt pengarna till förmån för idiotstämpeln man fått istället, men av flera skäl kan jag inte det nu. Därför känns det helt ok att offra en del av intäkten för att bara hålla löftet eftersom att jag utan att blinka hade offrat hela jobbet om jag kände att det var en acceptabel möjlighet.

Tack! Psykiatern verkade mer medgörlig i dag och tyckets inte vara medveten om att jag redan erbjudits invalidpension för två år sedan trots att det var på tal redan under förra mötet. Dock var han mycket skeptisk till mitt nya BDI-test som indikerar svår depression efter förra mötet. Han var dock intresserad att få resultatet av en psykosocial utredning jag var på för 8-10 år sedan. Eventuellt blir det en ny sådan utredning där man pratar och gör tester med 5-6 olika experter om han inte förordar förlängd sjukskrivning/invalidpension beroende på den tidigare utredningen. Så sannolikheten att jag blir fortsatt sjukskriven verkar högre än att jag blir friskförklarad.

Tack! Psykiatern verkade mindre omöjlig i dag och lutade nog mer åt fortsatt sjukskrivning än friskförklaring. Dock var han mycket skeptisk till en nytt BDI-test jag gjorde idag och som indikerade svår depression efter förra mötet. Om det inte blir sjukskrivning direkt så verkar det i alla fall bli en ny psykosocial utredning där jag ska prata med 5-6 olika experter och göra diverse tester.

Vet inte hur det är att vara i depression osv men bara all kommunikation och byråkrati mellan läkare, försäkringskassan, arbetsgivare, fack, arbetsförmedlare, samtalsterapi, utredningar osv kan få en "frisk" människa att bli deprimerad. Kan inte ens föreställa mig hur tungt det skulle kännas att hantera dessa instanser/myndigheter som deprimerad och sedan dessutom leva under "hotet" att bli utförsäkrad/friskförklarad och ställd på bar backe fast man är för sjuk för att fungera i jobb/vardag. Hoppas det löser sig för dig och att det blir en bra jul.

@john_doe: Ja eller hur? Jag sa att jag inte orkar/klarar av att vara arbetslös arbetssökande då jag gett upp hoppet om att få något arbete. Sen sa jag att jag inte vet om jag klarar av att arbeta eller med vad. Dock mår jag mycket sämre nu när det finns risk för att jag blir friskförklarad än när jag hade funnit mig till freds med att vara långtidssjukskriven och förmodligen få invalidpension. Depressioner beror och påverkas för det mesta på yttre faktorer som livskriser och andra stressfaktorer. Ändå trodde han inte på mitt nuvarande mående. Sen vet jag heller inte vad för biverkningar jag har av mina mediciner (äter bl.a. maxdos antidepressiva sedan 8 år tillbaka) då de i den utsträckning de existerar blivit mitt nuvarande normaltillstånd. Utom en då, total avsaknad av sexuell lust, men det nämnde jag inte.

Får väl leva i ovisshet över julen då. Vad spelar det för roll för mig ifall jag eventuellt kan utföra någon typ av arbete om jag knappast kan få ett arbete med en 15 år lång lucka i mitt CV. Verkar som min nya psykiater främst söker en möjlighet att friskförklara mig än att bilda sig en objektiv bild över min historia och situation.

Ska på begravningen av min syster som gick bort tidigare i december.
Känner mig både illamående och ledsen på samma gång. Känns lite som att allt rivs upp igen på något sätt.
Kommer bli en seg tid framöver tror jag, men får försöka hålla gott mod.

Skönhetssalonger och Fik. Andra demografiska kategorier startar bara en massa usla pizzerior

@Masyve: Bingo Rimér?

Jupp.

Det är så satans tufft att gå på begravningar för nära och kära.

Jag beklagar din systers bortgång.

Du är en väldigt bra son som lägger ner tid och energi på något som kommer ge honom flera stunder med nostalgi och bra minnen.
Att få uppleva dem igen med luftpistolen är en stor bonus.

On topic:
På jobbet har jag så in i helvete mycket att göra nu när alla kommer på att "fan, det är ju snart julledigt!" och skickar massa jobb till mig.

Jag vill inte jobba över hela veckan, men det ser ut att bli så tyvärr.

Jag och tjejen gjorde slut idag. Vi hade helt enkelt för olika planer om framtiden (när vi vill ha något barn med i bilden). Har varit kaos sen i onsdags, har knappt sovit något och jobbat 12-timmarsskift och sen ikväll tog det slut på riktigt, hjälpte henne att packa sina grejer och sa hejdå. Har städat lägenheten i ett par timmar nu för att hålla mig sysselsatt tills jag blir för trött och somnar.

Oroa dig inte; du kommer kunna hitta en ny kvinna om du så önskar. Annars är det bara att gå vidare; inget att hänga läpp över.

Om du har råd så hör med arbetsgivaren om du skulle kunna få ta ut några personliga dagar tills det lugnat ner sig lite i privatlivet (behöver inte nämna vad om du inte känner för det) och slå på en serie som du plöjer igenom.

Sedan kommer du ut som en ny människa

Önskar dig all lycka till och häng inte läpp över att ni skiljdes åt; kom ihåg att ni hade olika tankar om framtiden. Du ska inte leva någon annans liv utan du ska leva ditt eget liv!!!!!

Så himla trött på mitt jobb så det finns ingen gräns längre. Känns som att chefen är ute efter mig hela tiden, letar pillematiskt efter fel som inte finns och det känns som att vad jag än gör så går det inte att få henne nöjd.
Har inget vidare högt betalt jobb, men som det känns nu så har jag en sån enorm klump i magen att gå till jobbet när hon är där så det finns inte, jag klarar det helt enkelt inte längre. Vi drar helt enkelt inte lika.
Var så in i bomben nära att jag sa upp mig på fläcken idag och bara kastade in handduken. Drog istället den djupaste invändiga suck jag gjort nånsin och jobbade vidare. Invändigt vill jag bara käfta emot och ge min syn på saken, men det går aldrig väl med den här individen.
Jag har aldrig någonsin varit med om en person som också svänger så enormt i humör som henne heller. Hon kan komma till jobbet med världens leende, som om hon vunnit på lotto och inte har ett enda bekymmer i världen.... För att typ 10 min senare klanka ner på allt jag gör. Går och letar efter fel som inte finns, och trots att jag vet att är i sin ordning så hittar hon ändå nåt att klaga på. Som att hon hittar på fel som inte finns endast för att ha nånting att klaga på. Så känns det i alla fall.
Jag erkänner, jag är inte perfekt och gör misstag... Men jag försöker. Problemet är att vi för några månader sen fick 15min mindre varje morgon på oss att utföra det vi ska göra vid öppning, (tror ni kan gissa vilken pissbranch Jag jobbar inom om ni funderar lite) vilket är på sekunden nog med tid, allt för att spara pengar. Ville dom spara pengar kunde som likt väl ha dragit av 15min på slutet istället, skulle gjort all skillnad i världen.
Jag har ingen koll på huruvida vilken ersättning jag har rätt till, men då jag jobbar för ett internationellt bolag så nån sorts fack eller liknande, eller a-kassa hoppas jag att jag har rätt till. För som läget är nu blir det till att hellre gå arbetslös och söka skitjobb än att vara kvar nånstans där jag vantrivs.
Skiter fullständigt i att jag får mindre betalt, det ger mig åtminstone nya möjligheter att hitta nåt annat. Har varit fast på det här skit jobbet i 11½ år nu, men jag vågar liksom inte ta steget att säga upp mig. Men nu är det fan så nära jag kan komma. Så länge jag får nån form av ersättning som jag kan leva på, bor i princip så billigt som det bara går i city med en maximal kostnad på 5500:- så inte direkt några stora utgifter. I månaden blir det 4600-4700 tror jag om jag slår ut. Det finns det inget annat val än att säga upp mig trots att jag inte har nåt nytt jobb i sikte, och till er som säger att jag ska försöka prata med min chef...Det är lönlöst. Vi har pratat förut om detta och det håller i några veckor sen går det tillbaka till det vanliga.

Skickades från m.sweclockers.com

Sjukskriv dig så länge du mår dåligt (ja du får testa ett annat jobb medan du är sjukskriven. Hela poängen med sjukskrivning är att du ska komma bort från din nuvarande situation och bekymmer)

Chefen får inte sparka dig medan du är sjukskriven; om du känner att du inte klarar av att återgå till arbetet efter ett tag så kan du "sluta på grund av sjukskrivningen" och fortsatt få ersättning av Försäkringskassan.

Du kommer aldrig bli av med ditt hem; socialen kan gå in ifall ersättningen inte räcker till. Vet folk som bodde på motell varje dag (800 kr per natt) i flera månader bara på grund av bostadsbrist. De betalar hellre din lägenhet kan jag säga.

Du kommer må bättre, kunna lägga det här livet bakom dig och sedan gå vidare. Ta tag i det innan det blir försent; annars är risken att du går in i väggen och kanske har svårt att komma ut i arbete igen på flera år.

Tacka mig inte nu; tacka mig när du är frisk och kommit ifrån den där ohälsosamma arbetsplatsen.

@JeanC Poängen är ju att jag inte känner mig sjuk utan endast "fed-up" på mitt nuvarande jobb, så jag vet inte riktigt vad jag ens skulle sjukskriva mig för. Men jag förstår din poäng.
Jag har inte heller nån koll på vilken akassa jag ska vända mig till, alfa eller vad? Därför har jag redan nu planerat att gå till AMS på onsdag eller vilken nu den första öppna dagen blir och se vad dom säger.

Japp, det är på tiden nu att gå vidare...på nåt sätt. Måste bort därifrån helt enkelt.

Låter på ditt inlägg som du har mycket ångest över ditt jobb och det kan du sjukskrivas för.
Säg att du har svårt att sova också så blir det bra.

Jepp, ångest är definitivt det första ordet som dyker upp om jag skulle beskriva min arbetsplats för nån.
Får se vad dom säger på AMS också, jag pallar att stå ut en dryg månad till för att kunna sluta med nån sorts värdighet. Och inte bara sticka och lämna övriga medarbetare (är bara chefen som är problem med) i skiten. Men går det tillräckligt långt så slutar jag på fläcken och får ta konsekvenserna därefter.
Tack för din hjälp och sympati, det uppskattas verkligen.

Hur man än vrider och vänder på det så är ju inte en pissig chef och jobb en sjukdom dock.. Tycker man ska ta det jävligt noga innan man börjar patologisera saker och ting.

@Bruce Wayne verkar vantrivas pga. omständigheter han känner till. Finns det inga ytterligare faktorer än det faktiska jobbet som just nu ger ytterligare påfrestningar - som förhindrar att situationen kan förbättras/lösas - så är ju inte sjukskrivning en framkomlig väg egentligen.

Försök samla kraft och se dig om efter andra alternativ. Det är en väg framåt.

Nej men följdeffekterna. Låter som du aldrig har vart sjukskriven. Men stress, ångest och bristande sömn förstör mycket av hälsan.
Jag har sjukskrivits enbart på grund av sömnproblem. Sedan när det rättade till sig var jag åter på banan.

Skippa en måltid dör man inte av; men skippar du alla så. Lite samma sak.

Ja, är så jag ser det också.
Vad jag hoppas på är att få gå på nån utbildning via ams eller liknande, få en provanställning och sen hoppas på det bästa.
Jag är ju inte direkt sjuk, depression är inte heller korrekt. Bara fått nog, det lutar åt att gå till ams som jag sagt och förklara att jag högst troligen kommer vara arbetslös om 1 månad eller liknande. Uppfyller ju kraven som krävs för ersättning som jag förstår det, 480h, 6 månader och allt det.
Vi får se vad som händer.