Vill sälja steamspel, domstol i Frankrike ska ta upp detta

Hur säljer du din digitala musik?

Det är inte frågan om att orka, utan om vem som ska ta kostnaden för något en minoritet efterfrågar.

Ingen blev tvingad till Steam, de kom dit för att det var acceptabelt i förhållande till vad som erbjöds. Steam är 100% beroende av sina kunders pengar som lämnas över i frivilliga transaktioner, de är mycket mer intresserade av oss än staten som med våld tar 100% av sina pengar, vilket också gör att konsekvenserna spelar väldigt liten roll om det innebär att staten kan fortsätta dupera människor med betingade rättvisepatos till att inte protestera mot systemet.

Beror ju på plattformen. Att de flesta plattformar som faktiskt SÄLJER musik inte lagt in stöd betyder inte att vi inte löst det tekniska med digitalt ägarskap och förflyttande av sådant. Det finns tex platformar som tillåter dig att sälja ditt ägarskap av annan digital mjukvara och licensen flyttas då över och knyts till ett annat konto. Jag har jobbat med systemutveckling i ungefär 20 år så jag pratar om vad som är tekniskt möjligt.

En minoritet? Har någon enkät gått ut till alla Steams användare, ens i EU, som stödjer ditt påstående? Att en del inte känner till sina potentiella rättigheter eller "finner sig" i hur det är just nu betyder inte att de inte hade velat ha det.

Vem skall ta kostnaden... ja, om vi har rättigheten till öppet köp på varor vi köper på distans, vem skall stå för kostnaden?
Om du har rätt till öppet köp i en fysisk butik, vem skall stå för kostnaden?
När det infördes lagar om säkerhetsbälte i bilar, eller katalysatorer, vem stod för det?
Om du åker tåg, blir försenad och utnyttjar en lagstadgad resegaranti, vem skall stå för det?

Saken är, om du väljer att verka på en marknad så är du inte fri att göra och bete dig hur du vill. Det finns lagar, branschregler osv inom nästan alla branscher som företag får rätta sig efter och ta med i kalkylen över att driva sitt bolag.

Så svaret på frågan är, den som vill sälja varor som omfattas av olika krav eller lagar får stå för kostnaden att se till att deras varor gör det. Precis på samma sätt som Valve, efter påtryckningar från EU, la till vår lagliga rätt till ånger vid distansköp och fick "stå för kostnaden" för att se till att deras platform var fortsatt laglig.

Nu vet jag inte när du hoppade på plattformen men Steam var i allra högsta grad något som många inte fick något val om. Spelare av Counter-Strike, som var lite av ursprunget till varför Steam skapades för att hantera patchning osv, såg en dag att om man ville fortsätta spela ett spel som man lagt en massa tid på så var man tvungen att skapa Steam konto. Man kan självklart hävda att "man hade ju bara behövt sluta spela spelet", men då missar man hela poängen med beroendeställning och företags möjlighet att diktera villkoren om de har en stor användarbas. Något som många bolag fällts för både inom EU och i USA tex.

Det är lite som att man bor på en ö dit en båt varje dag kommer med varor. Det mesta av hur vardagen fungerar på ön är beroende av denna båt. En dag kommer båten och säger att om man vill handla via dem mer så måste man börja betala med Bitcoin istället och alla priser har gått upp med 200%. Självklart är man fri att "låta bli", men i en ställning där ett beroende skapats så sitter bolaget i en maktposition. Ofta så används det inte såhär drastiskt, utan i små iterativa steg där varje steg i sig inte "är så farligt" men där helheten när man ser tillbaka på det är rätt markant.

Men Steam har faktiskt gått längre än så. Köp av fysiska spel, som var uppföljare till redan släppta spel, visade sig vid installation från fysisk skiva KRÄVA att du registrerade och skapade Steamkonto till vilken spelet knöts. Senare gick de till och med över till att en fysisk version av spelet var en låda med en kod till Steam.

Så som Steam över åren byggts upp, vad det blivit och vilka restriktioner Valve skulle komma att sätta var inget de förklarade för folk som tidigt anslöt till plattformen. Har folk köpt en stor massa spel så är de beroende av plattformen för dessa spel vare sig de vill eller into. Det skapar de facto en obalans i maktfördelningen mellan bolaget och konsumenten. Det går inte ta sina spel och lämna plattformen för en annan.

Vilken stat som tar 100% av pengar med våld vet jag inte riktigt hur det hänger ihop med Steam och konsumenters rättigheter.

@Sveklockarn: Det är utvecklarna/utgivarna som valde Valve, men det var inte så svårt val att göra när alla andra tjänster som fanns stängde ner. Steam blev ju då en distributionsplattform som de gratis kunde använda för att erbjuda de som köpt deras spel en chans att fortsätta spela, så de slapp hosta allt själv när tjänsterna från betydligt större företag än Valve försvann.

Steam vann knappast kampen om konsumenterna genom att få användarna att köpa spel via deras butik, utan det var ju genom att knyta (det var utgivarna som valde detta) fysiska utgåvor till Steam, genom digitala återförsäljare som Valve inte tjänar några pengar på o.s.v. och genom att vara den enda långlivade plattformen.

När GFWL, Impulse/Gamestop o.s.v. stängdes ner flyttades spelen i bästa fall över till Steam eller utgivarens egna plattform. Knappast Valves agerande som gjorde att ingen ville driva en plattform öppen för tredje part runt 2013-2014. De som ska ha skit för den perioden är ju bolag som Microsoft, GameStop, GameFly/Direct2Drive/IGN o.s.v. Hade konsumenterna fått välja hade det nog funnits bra konkurrens och därav bra alternativ och flera större spelare hela tiden.

Att det inte är tekniska hinder som ligger bakom är väl ganska klart sedan länge?

Steam hade inte fortsatt göra affärer i den utsträckningen om det var ett problem för kunderna.

Det är inte frågan om ett öppet köp utan om att sälja vidare en digitaliserad upplevelse som redan konsumerats en gång. Att kunna omsätta den sortens varor på affärsmässig grund går inte att överföra till fysiska varor när det är en sådan avgrundsvid skillnad mellan vilka resurser som åtgår för att distribuera och sälja respektive vara.

Det är ett makroekonomiskt problem som inte är isolerat till Steams förhållningssätt till andrahandsförsäljning.

På vilket sätt tvingades någon att fortsätta köpa fler titlar på Steam p.g.a. detta menar du?

Ge gärna något exempel på hur ett företag sålt en digital vara till en kund och det i efterhand bedömts att kunden var i beroendeställning till företaget.

Var menar du att det är olagligt? Testa att handla någonting på en fjällstation i Sverige, eller varför inte i Barrow, Alaska:

Hur tänkte du nu? Det är spelets utgivare som valt att sälja det via Steam. Det är knappast Steam som tvingar på dig någonting!

Vad är det du tänker på för restriktioner som Steam satt i efterhand och inte informerat sina kunder om? Menar du att någon haft illusionen att de ensidigt kan ta med sig programvarulicensen från Steam, vilken grundar sig på ett upphovsrättsligt avtal mellan spelets utgivare och Steam, som bygger på att Steam bl.a. åtagit sig att upprätthålla DRM?

Nej, jag antar inte att du på förhand skall känna till vad som är tekniskt möjligt och inte. Då någon summa pengar värd att prata om i sammanhanget nämndes för administrationen av det hela så var det allt annat än klart.

Beror väll helt på vad kunderna har för alternativ. Vi vet ju även från flera undersökningar att kunder inte tycker om att ha en massa olika launchers och det leder säkert till att en del fortsätter använda Steam även om de kanske egentligen inte är helt tillfreds med hur platformen idag fungerar.

"... digitaliserad upplevelse som redan konsumerats en gång" skiljer ju inte från om spelet distribueras på en skiva eller digitalt så det argumentet är irrelevant. Om du inte också anser att sådana spel som någon äger på en skiva inte borde få säljas eller ges bort?

Här är förmodligen den avgörande skillnaden som gör att vi ser så olika på frågan. Likt hur domstol tidigare dömt gällande digitialt distribuerad mjukvara som inte består av en prenumeration med återkommande betalning för access (likt Origin Access tex) så anser jag att man nu, precis som vid köp av mjukvara på skiva, köper en så kallad perpetual license.

"A perpetual software license is a type of software license that authorizes an individual to use a program indefinitely. Generally, outside of termination, a perpetual software license allows the holder to use a specific version of a given software program continually with payment of a single fee."

Du äger helt plötsligt inte mjukvaran och har tex inte rättighet att göra en uppföljare, sälja filmrättigheter eller liknande. Men du äger din kopia av mjukvaran.

Med detta följer, likt hur det fungerat förut, att du är fri att gör vad du vill med denna. Du får låna ut den, ge bort den eller sälja den. När den var knuten till en fysisk skiva var det lättare för många att se kopplingen till något man äger då det var fysiskt. Men det var inte skivan du primärt ägde, utan licensen till vad som fanns på skivan.

Domstol har funnit att exakt samma argument gäller för digitalt distribuerad mjukvara. Domstolen testade inte spel specifikt utan annan typ av mjukvara, men då de båda faller under samma bestämmelser när de distribuerades fysiskt så är det inte orimligt att tro att de borde behandlas lika även när de distribueras digitalt.

Men, detta behöver självklart prövas i domstol och därför välkomnar jag alla sådana här mål.

https://www.computerworld.com/article/2505356/eu-court-rules-...

https://www.techdirt.com/articles/20120703/11345519566/eu-cou...

https://www.lexology.com/library/detail.aspx?g=d32ebea3-c25c-...

Sa jag det? Det handlade mer om hur folk som gick med i en platform och band upp mer och mer kapital och tid i plattformen omöjligt kunde ha en bild framför sig var plattformen skulle vara 13 år senare. Då Valve väldigt ensidigt bestämt inriktning och tagit beslut i en platform där användarna måste ha flera biljoner bundna skapar en dynamik och en situation där konsumenter har väldigt lite att säga till om.

Hade folk haft möjlighet att flytta sitt spelbibliotek till en annan platform eller ladda ner dem lokalt så hade inget av detta spelat någon roll. Men nu är folk, när det kommer till sina bibliotek och det kapital de bundit upp i dessa, helt i händerna på Valve.

Det följer av simpel logik att om en konsument köper en vara som kräver att du för att få tillgång till den varan använder en av bolaget tillhandahållen lösning så är du i en beroendeställning till dem. Om Steam hade kunnat ligga nere och man ändå hade tillgång till allt man köpt och kunde nyttja det obegränsat så skulle någon sådan ställing inte finnas, men så fungerar ju uppenbarligen inte Steam.

Var sa jag att det var olagligt? Jag talade om att man kan vara i en ställning som bolag där man har makt att göra saker som konsumenter går med på för att de är i en

Hur hänger din fråga ens ihop med paragrafen du citerar?
Kunder som köper en fysisk DVD av ett spel och tvingas installera Steam för att spela den fysiska skiva de köpt.

Jag vill inte att Valve skall gå under, men jag vill inte att de inte skall behöva anstränga sig alls för att anpassa sig heller. Jag är konsument, jag ser till konsumenters bästa. Bolagen har många heltidsanställda som ser till deras bästa så de behöver inte min hjälp.

Om möjligheten att sälja sina Steamspel hade kommit så hade jag förmodligen sålt väldigt få spel. Jag tycker om att ha min samling spel. Men spel som inte supportats, där ett stort PR-maskineri fått komma före ett faktiskt bra spel kanske jag hade klarat mig utan.
Men precis som jag har något hundratal skivor till mina 360, några dussin till vår Xbox One så har jag gärna ett stort bibliotek på PC också. Den viktigaste aspekten för mig är egentligen möjligheten för mina barn att kunna få spela mina spel om jag inte spelar dem för tillfället.

Hade Steam haft detta så hade jag kunnat svälja mycket annat av det stelbenta system som det är. Men då de låser hela mitt bibliotek bara för att jag spelar ett spel så blir det för mycket. De svar jag fått när jag mailat Valve om det hela har gjort att jag känner att de får lite skylla sig själva om konsumentorganisationer kommer efter dem.

Som sagt, vi tycker förmodligen väldigt olika och det är ok. Om det slås fast att konsumenters rättigheter inkluderar digitala licenser av spel och inte bara de som ligger på en fysisk skiva så är ju folk fria att "supporta" Valve och låta bli att sälja eller ge bort något av sina spel.

Men vi kommer nog inte längre än såhär eftersom mina meddelanden till synes läses väldigt selektivt och hälften av citaten du plockar antyder du att jag skrivit något som inte står att läsa eller så frågar du mig om något jag inte skrivit. So, let's agree to disagree.

För övriga så kan jag säga att om man som konsument bryr sig om andra konsumenter så har denna video en hel del tänkvärda saker. En del refererar till ovan nämnda domstolsbeslut men även andra delar berörs.

@inquam: Man skulle kunna tolka UsedSoft-målet som att du får ta bort kopieringsskydd på ett Steam-spel, avinstallera det från alla dina system och sälja kopian (utan kopieringsskydd) utan att utgivaren kan göra några anspråk på dig. Man kan däremot inte tolka något mål som att plattformarna och andra försäljare skulle tvingas erbjuda en mekanism för att överföra användarrättigheterna i deras affär eller plattform. Att de eventuellt tvingas ändra användaravtal och licensavtal gör ingen som helst skillnad i praktiken alltså.

Kommer krav från ny lagstiftning – som inte har något med domarna att göra egentligen – på att det måste finnas mekanismer för att överföra digitala varor till andra (efter du har aktiverat och spelat igenom ett spel t.ex.) så kommer de säkert sluta säljas och begränsas till prenumerationstjänster. Det måste till andra medel för att göra plattformarna och utgivarna mer flexibla när det gäller digitala köp.

Ja precis, det är därför jag säger att detta, kontra hur spelplatformarna fungerar, behöver prövas i domstol. Jag menar inte att butikerna idag måste erbjuda denna funktionalitet. Vad jag menar är att hur dessa butiker fungerar krockar med rättigheter som användare har som rimligen också kan tänkas täcka den mjukvara man köper via deras butiker. Hur man skall få det kompatibelt är just det som behöver redas ut.

En möjlighet är självklart att alla tjänster blir "prenumerationstjänster". Men det öppnar ju i så fall upp marknaden för vilken aktör som helst som vill fylla nischen för spelare som faktiskt vill köpa spel igen. Att ha en prenumerationstjänst men erbjuda spel för "evigt" (eller 999 år för att försöka kringgå det hela) har mer eller mindre redan klassats som samma sak som att du köper. Tjänster som Origin Access osv är undantaget. Men återigen är detta mest testat på annan typ av mjukvara och dessa plattformar skulle behöva prövas specifikt.

Sedan är ju USA och EU rätt olika där USA oftast ställer företagen före individerna (om det inte är något uppenbart hemskt) och EU ofta gör tvärtom med krav på skydd av användardata osv.

En hel del intressant information är sammanställd här

https://linustechtips.com/main/topic/953835-you-own-the-softw...

Om du inte specifikt köpte din licens som en del av datorn utan att du faktiskt hade en fristående licens så låter det där väldigt märkligt. Att ett bolag säger en sak är inte alltid det samma som att det är "sant". Hade du orkat driva detta så hade du förmodligen fått rätt att nyttja din lagligt köpta licens i din nya dator.

Jag har fått många "nej" av Microsoft förut men gav mig inte och hamnade till sist, efter anmälan till Better Business Bureau, i ett läge där en ansvarig för customer support från USA ringde upp mig och löste mitt issue. Men allt det där tog typ ett år

Finns för övrigt ingen ångerrätt för digitala varor, ångerrätten kan förhandlas bort i enlighet med DAL. Detta gör även butiker som har någon form av öppet köp, så du kan inte stödja dig på lagen (DAL) vid en konflikt. Finns även massor undantag för fysiska varor i DAL, du får t.ex. inte köpa ett PS4-spel och bryta förseglingen, installera på din konsol och spela igenom spelet för att inom 14 dagar ångra köpet. Lämnar du spelet förseglat får du däremot ångra köpet inom ångertiden specificerad i DAL.

Det är ju vad det absolut inte gör? Går utgivarna bara med på prenumeration så är det prenumeration som gäller.

Utgivarna skulle ju inte ens tjäna några pengar efter ett par veckor om det var inbyggt i plattformen att du kan sälja spelet, alla licenser på plattformen skulle snart efter lansering bara bestå av de begagnade och de skulle kunna överlåtas precis när du vill spela spelet och dito precis efter du stängt ner det. Biblioteken skulle ju ersättas av önskelistor eller favoriter, varför samla på sig om det alltid finns tillgängligt begagnat så fort någon annan slutar spela? Utgivare skulle bara tjäna en bråkdel om de försökte. I en prenumerationstjänst skulle de samtidigt få betalt efter speltid eller liknande, men det skulle bli det minst dåliga alternativet när det gäller intäkter om vi skulle tvinga plattformar för digitala köp att möjliggöra scenariot.

Det förutsätter ju dock att utvecklare och/eller utgivare inte vill sälja sina spel utan endast låta folk hyra dem. Det är en annan sak. Men, om man inte tror att Steam och andra plattformar dikterar villkoren redan idag så skulle ju en övergång till prenumerationstjänster bara funka om konsumenterna ville ha det. Hade ingen, eller väldigt få, valt att prenumerera så intäkterna blev för små så hade man förmodligen gått tillbaka till en modell som man känner att konsumenterna vill ha.

Gällande hur det skulle påverka försäljning så har detta diskuterats tidigare i tråden. Dels har ju detta redan funnits tidigare när vi hade fysiska media. Ja, det tog lite mer energi och tid. Men det finns inget som säger att vi inte skulle kunna bygga in det i detta system också. Säg att Steam hade haft att du max kunde flytta din licens en gång per månad, att de tog en avgift på någon procent av priset om de lät dig sälja via market som delades med utvecklarna (som nu helt plötsligt hade fått betalt för en enda licens flera gånger) osv. Jag tror att sådana system hade varit rimliga att argumentera för.

Ett system där alla kan fortsätta som de gör idag och vi fortsätter finansiera stora bonusar till CEO's är förmodligen inte möjligt, men det är kanske heller inte vad det borde vara. I ett läge där konsumenterna hade fått mer makt hade kraven på utgivarna återigen ökat. Kraven på spel folk vill äga hade ökat, istället för fokus på dyra PR-kampanjer för att sälja in en kopia av förra årets spel så hade kanske pengarna lagts på att göra unika spel som folk vill vara en del av och köpa, single player spel hade kanske fått ett uppsving, utgivare kanske hade tvingats förstå att deras CEO kanske inte skall få ett par hundra miljoner i bonus medan utvecklarna får sparken för att spara pengar utan en mer rättvis fördelning kommer krävas för att få utvecklare som vill utveckla de spel som kommer efterfrågas.

Mycket kan hända, mycket skulle behöva hitta en ny jämvikt men allt behöver absolut inte vara av ondo.

Fast nu är det ju så att Valve eller utgivarna som använder deras plattform inte hade fått bestämma hur ofta du får överföra dina digitala varor till andra om de ska tvingas att möjliggöra just att användaren fritt får överföra sina digitala köp till andra på Steam i enlighet med first-sale doktrinen.

Om det görs i klienten eller inte spelar egentligen ingen roll. Om du varje gång du stänger ner ett spel hade kunna trycka på en knapp som genererar en ny aktiveringskod för Steam och avinstallerar spelet, så är det ju bara att kopiera in den koden i en separat marknadsplats för andrahandsförsäljning som direkt köper koden av dig. Nästa gång du vill spela just det spelet du sålde så går du till samma marknadsplats för att köpa en andrahands-aktiveringskod och det är olagligt för utgivaren eller upphovsrättsinnehavaren själv att kräva några inkomster från denna marknadsplats eftersom deras rättigheter (distribution) redan är förbrukade.

Vi har helt enkelt inte haft den situationen...

Ingen kommer sälja spel som digitala köp om alla försäljare eller plattformar tvingas införa system som i praktiken innebär att ett populärt spel kanske bara behöver 1/10 eller 1/20 så många licenser för samma mängd spelare som idag. Det blir ju hur många samtidiga spelare som finns som bestämmer hur många licenser som efterfrågas, och i det scenariot kommer allt att bli prenumeration ungefär som Adobe CC redan är. Ett spel som idag säljs för 600 kr kommer då kanske kosta 400-600 kr / år istället eller 100 kr i månaden om du inte vill binda dig 12 månader. Allt skulle inte gå enligt Netflix-modellen... Det som går enligt en plan som täcker ett större bibliotek skulle fortfarande kunna debitera efter speltid och kunna debitera olika priser beroende på titel.

Som sagt, detta hade ju varit nytt. Men att Steam hade kunnat få ha ett visst inflytande i hur systemet inom deras ekosystem för att kunna föra över ägarskapet skulle kunna se ut är inte helt orimligt. Likt hur andra regelverk styr branscher så kan de ofta utformas så att de "funkar" för branschen i fråga. Men, det är nog en lång väg bort innan det är dessa detaljer som är vad man skall bena ut, först så skall det i så fall klargöras vilka rättigheter konsumenterna har. Där vi idag säljs ett spel, som vi sedan inte har full kontroll över hur eller när vi kan nyttja det och utgivarna kan stänga ner delar som spelet är beroende av för att fungera och i princip döda ett spel folk har köpt så kan man tänka sig att de iaf är lite fler än vad det spontant känns som att vi har nu.

Va? Nej, att du kollar på Netflix, en prenumerationsservice är ju på inget sätt samma sak som att du köper en vara, vilket ett spel (även distribuerat digitalt) är.

På samma sätt som att det är skillnad på vad du kan kräva och vad du kan göra med en film om du går in och hyr den eller om du går in och köper en film i en affär. Filmen du köpt kan du rimligen sälja, låna ut eller ge bort efter du tittat på den. En film du hyrt kan du inte sälja då den inte är din, den tillhör stället du hyrt den ifrån.

Det är orimligt då det är emot principen. Om principen ska innebära att plattformar som bär våra digitala varor måste efterlikna den fysiska världen innebär det ju att de digitala köpen ska fritt få flyttas från mig till dig om jag säljer en digital vara i mitt bibliotek på någon tjänst till dig, och eftersom det är digitalt sker det ju omedelbart. Kommer det in begränsningar eller att upphovsmannen ska ha pengar för försäljningen så gäller ju inte principen och gäller inte principen finns det inget som skulle tvinga plattformarna att införa funktionen. Folk brukar prata om den där kakan...

Principen gäller redan också, så skulle Steam ha en funktion som gör om spelet till en "arkiv-kopia" som kan installeras fristående och tar bort spelet från Steam, och denna kopia säljs och laddas upp till köparen så kan inte upphovsrättsinnehavaren hävda något intrång. Några uppdateringar för den kopian är du däremot inte berättigad till (men det kan vara möjligt att patcha) och DRM för att hålla koll så inte ett spel kopieras och används av alla skulle inte vara möjligt utan att inkräkta på principen. I.a.f. inte vad det gäller spel som inte spelas online då.

Spelkonsoler klarar denna problematik genom att de har DRM och en fysisk skiva som inte kan kopieras och passera som äkta (enkelt, medan konsolen fortfarande är aktuell och omodifierad). De kanske behöver skicka ut patchar/uppdateringar till sina konsoler (som de kan göra över skivor om de så vill) för att försäkra sig att deras skydd inte försvinner och blir helt ineffektiva. Finns ingen analog när det gäller digitala kopior. Ett knippe filer på ett filsystem på ett system du själv kontrollerar kan du göra så många kopior av du vill – vilket också är vad som sker när spelkonsolerna slutar patchas eller för att något säkerhetshål som inte kan patchas har hittats. DRM i konsolens fall hindrar inte att first-sale doktrinen respekteras, men vid digital distribution kommer det ju alltid vara ett hinder och det förespråkarna vill åt, att du ska kunna använda eller sälja programvaran du köpt blir ju bara möjligt på upphovsinnehavarens villkor och under förutsättning att de fortfarande har servrar för DRM eller aktivering uppe, då har det inte längre något att göra med principen för den delen.

Den digitala och "fysiska" världen är dock en och samma. Vi pratar inte parallella universum. Det handlar om att få ett regelsystem som fungerar oavsett distribueringsform. Om du köper en resa i en fysisk butik hos en resebyrå eller om du gör det digitalt online så är det inte två helt skilda saker som på inga sätt omfattas av samma lagstiftning.

Vad det handlar om här är dock att i så fall, för att underlätta för bolagen, försöka hitta en flexibilitet i hur lagarna skulle kunna appliceras. Att samhället skulle vara oförmögna att uppdatera lagstiftning att passa det digitala samhället tror jag inte på. Sedan är bara frågan hur vägen dit ser ut. Att någon som driver en plattform måste kunna tillgodose en konsuments rätt att flytta över ägandet till någon annan är en sak, men det utesluter inte att man kanske också hade funnit det rimligt att detta inte måste kunna ske direkt, mer än ett begränsat antal gånger inom en given tidsram osv.

Tittar man på någon annan bransch som blivit väldigt digital idag så kan man ta banker. Bara för att de är online så slutar de inte omfattas av de lagkrav som gäller på en bank. Det är inte konsumentens uppgift att se till att det "funkar för banken" att driva sin bankverksamhet online, det är upp till banken. Även där är banken i en situation där konsumenterna mycket lättare kan flytta det som plattformen ifråga är tänkt att hantera, pengar. De kan flytta det mellan sig själva och andra och i detta fall kan de även flytta det till en annan bank, något som är negativt för banken. Vid en ekonomisk kris skulle detta på kort tid kunna ställa till stor skada för banken om folk flyttar alla sina pengar, något som hade varit en mycket långsammare process när man fick åka till den fysiska banken, stå i kö och göra sina affärer. Men inget av detta för med sig att man hindrar konsumentens rättigheter från att göra dessa saker.

Detta är självklart inte en 1:! jämförelse, men paralleller mellan enskilda delar kan göras.

DRM har vi ju dock gott om även i digital form. Sanningen är att det i många fall skulle vara lättare att se till att en given köpt licens endast kan användas av en person åt gången om allt sköttes digitalt. En fysisk NES kasett kan du kopiera och få en replika. Ett spel på en digital platform kan du kopiera filerna från, men det kommer inte gå att spela då DRM i klienten gör att endast du som äger den kan spela det.

Återigen, så hade det, likt när bankerna flyttade ut på nätet, handlat om att hitta sätt att få det att fungera. Förmodligen hade man tex fått göra så att dina digitalt köpta licenser som kräver DRM skydd kräver att du kör klienten i fråga.
En bank behöver identifiera dig för att se till att du har tillgång till ditt konto. Lösningen när de hittade ut på nätet var ju inte, "ähhhh... vi hoppar över identifiering", eller "vi får ge upp att vara på nätet" (även om det var en möjlighet). Man fick istället sätta sig och hitta lösningar som fyllde de krav verksamheten hade och hitta lösningar på att täcka de lagliga krav som fanns. Att det skulle vara helt omöjligt att göra liknande för en bransch som istället för pengar hanterar ägandeskap av mjukvara låter orimligt.

Men innan man vet vilka krav man måste uppfylla så måste det som sagt klargöras vilka krav som gäller.

En annan intressant fråga att titta på och fastställa i lagar är tex hur konsumenters lagligt köpta licenser skall hanteras om Steam skulle gå i konkurs.

@inquam: Du diskuterar nog inte ens samma sak. Att upphovsrättsinnehavarens rätt att bestämma hur ett verk distribueras efter första försäljningen förbrukas är det som tillåter andrahandsförsäljning utan att upphovsrättsinnehavaren lägger sig i hur den går till, och det är vad EU-domstolen kommit fram till gäller. Domstolarna i Frankrike kan komma fram till samma sak, men de kan inte tvinga Valve att införa några mekanismer på Steam utan bara göra klart att Steams användaravtal inte kan innehålla begränsande språk i frågan.

Digitala och fysiska varor går inte enligt samma paragrafer i konsumentlagar, programvara som levereras digitalt går som tjänst, alltså KTjL och undantas också i distanshandelslagen från ångerrätten.

Resor är tjänster oavsett om du köper de över disk eller på distans, de är undantagna från ångerrätten när du köper de på distans.

Att någon går i konkurs betyder att du inte har rätt till din tjänst längre oavsett om det är en digital vara beroende av DRM eller onlinefunktionalitet eller en flygresa. För spel är det nog mest ett bekymmer om utgivaren går under, eller om du inte kan visa att du köpt spelet när plattformen försvinner.

Det går inte att införa DRM som respekterar andrahandsförsäljning i andan av first-sale doktrinen när vi pratar digitala varor, det går absolut inte att upphovsrättsinnehavaren får en andel av andrahandsförsäljningen eftersom det saknas stöd i lagen för att göra några sådana krav och går emot first-sale doktrinen. Ett avtal om att ett spel måste säljas på en andrahandsmarknad som kontrolleras av utgivarna eller ger utdelning till utgivarna vore alltså ogiltigt om rättsstaten ska upprätthålla URL (first-sale doktrinen) och avtalslagen. Ett sådant avtal är ogiltigt oavsett om avtalet är med plattformen eller med slutanvändaren. Utgivaren/upphovsrättsinnehavaren får inte heller avtala om att digitala varor bara får säljas ett visst antal gånger i andra hand eller ha några andra bestämmelser i sina avtal som bestämmer hur du får sälja (tidsbegränsningar e.t.c.) i andra hand om first-sale doktrinen ska fortsätta gälla.

Det är inte enklare när det är digitala varor eftersom det inte finns någon lag som på detaljnivå bestämmer hur tjänster ska fungera, det är också utanför ämnet som tråden gäller. URL är ingen konsumentskyddslag och det är hur upphovsrätten fungerar som first-sale doktrinen berör.

Domstolar i ett flertal länder, även inom USA, har slagit fast att digitalt distribuerad mjukvara är en vara och inte en tjänst. Detta är nartuligtvis något som behöver undersökas vidare. Men det är av avgörande karraktär till hur jag ser på frågan. Om du ser på det som en tjänst och jag som en vara så kommer vi självklart komma fram till olika resonemang kring hur de skall hanteras.

Spelar faktiskt ingen roll om du ser det som en vara eller inte då KKöpL inte förändrar något. Programvaror har ingen ångerrätt när förseglingen brutits t.ex. så att se digitala varor som varor förändrar egentligen ingenting då aktivering/installation kan likställas med att bryta förseglingen där och upphovsrätten är precis den samma oavsett medium. Vet allvarligt talat inte vad du menar med inlägget här. Det förändrar absolut ingenting hur du eller någon annan ser på digitala varor, det har inte varit en del av min diskussion utan KTjL nämndes bara för att den inte tvingar fram något konsumentskydd i den bemärkelsen du tycks vilja ha, men det gör inte heller KKöpL. Det intressanta där är URL och avtalslagen, och du tycks inte diskutera dessa ens. Jag har inte pratat om att se butiker som erbjuder köp som något som styrs enligt prenumerationsavtal här och något kan gå under KTjL utan att vara prenumeration för den delen.

Det går att distribuera programvara på fysisk media som bara fungerar en gång också, det är bara att det brukar vara mer jobb än det är värt att så göra. Att så göra vore fullt tillåtet.