Före detta Sony-chef menar att dagens dyra spelutveckling inte är hållbar

Grejen e väll att de spel som slår, de drar in enorma summor medan övriga har mycket mindre marginaler eller till och med inga marginaler alls? Min uppfattning är att det är extremt svårt att slå sig in på spelmarknaden om man verkligen inte har något riktigt unikt och även då är det svårt.

Nja, dagens spel har ökat i pris om man tar med kostnaden för DLC/seasonpass som är mer regel än undantag för AAA-titlar idag (började nog på riktigt bli så med släppet av Mass Effect). Sedan håller jag med om att många spel är för långa, max 50h är ok, 30-40h är optimalt, utöver denna längd brukar jag ledsna och lägga spelet på hyllan innan jag spelat det till slutet.

Yas. Visst är det så!
Jag håller med.

Extremt dyra titlar främjar jättarna. Mindre aktörer kan inte ta den typen av risk. Och med så stora pengar på spel så safeas det säkert i flera led också. Det är knappast kaffepengar liksom. Så riktigt dyra spelsatsningar enkelriktar kanske språkutvecklingen mer än vi egentligen önskar.

Jag har skrivit ett inlägg om den problematiken också.
#18482081

@BrutalSwede: nej visst är det så, och hur mycket man faktiskt betalar i slutändan för ett spel beror till stor del på vilken typ av spel det handlar om. Jag köper huvudsakligen singe player-titlar, där min investering på ~599 kronor tenderar att bli det enda jag lägger på spelet (sedan köper jag också samlarutgåvor för hutlösa summor, men det är för att jag är som jag är).

Den som köper mer multiplayer-inriktade spel, eller spel som riktar sig till en publik som gillar de där mekanismerna med att låsa upp saker som visar att man blir bättre, kan däremot investera betydligt mer. Det finns nog fall där mikrotransaktionerna är motiverade, för att ge kontinuerliga intäkter som låter utvecklaren fortsätta skapa innehåll, och det finns nog gott om fall där utgivaren bara vill mjölka kunderna på så mycket pengar som möjligt. Det riktigt trista är när passionerade utvecklare blir påtvingade P2W-mekanismer från utgivaren och får massa skit för det av sin spelarbas, aldrig kul att se någon få sitt passionsprojekt förstört av andras beslut.

Men med spel som bara har olika utgåvor köper jag inte att det är en höjd utgift. Om du bara vill betala grundnivån köper du standardutgåvan, vill du ha extra bells and whistles köper du de andra. Så länge som du inte blir påtvingad mikrotransaktioner i spelet kan du också strunta i dessa.

De borde kanske sänka sina förväntningar om dessa inte stämmer överrens med verkligheten.

Finns redan en spelstudio vid namn 2K games som bevisade att priset på spel ligger på gränsen av vad folk är beredda att betala. Om någon kommer ihåg Evolve, ett innehållslöst pvp spel på små kartor där baspriset låg på $160 med all content på launch date, men en nedskuren variant med hälften av de spelbara karaktärerna låsta för $60.

Mer eller mindre alla företag i mjukvaruvärlden föredrar väl SaaS-modellen med månadsavgifter, då har man en mer garanterad inkomstkälla under en tid. Någon klokare lösning av den typen skulle vara välkommen även i spelvärlden.

Lite syftningsfel i artikeln, "I hans kritik mot kostnaderna hos dagens AAA-produktioner menar han..." och "...får svårt att hålla jämna steg med dess mer namnkunniga konkurrenter".

Huvudet på spiken, spelindustrin har blivit nya Hollywood där kreativtet är ca noll då man satsar på "säkra kort".

Varför skenar budgeten då? Ta en tidslös klassiker som "A link to the past", slår de flesta spel då alla element är mästerklass. Kan de fokusera på bra gameplay istället för sminka micro-transaktioner så kanske de har ett vinnande koncept?! Köper själv väldigt få "stora" titlar då min fokus är gameplay och en bra story, men jag kanske är en minoritet.
Är man uppvuxen med NES där man kunde räkna pixlarna i vissa fall så är man inte så känslig för grafiken i moderna titlar...

Håller med om att de flesta spel är alldeles för utdragna och långrandiga, sällan samma spelmekanik håller i mer än 8-10 timmar. Mass Effect Andromeda kontra gamla Mass Effect är prima exempel på att kvalitet > kvantitet. Förstnämnda saknar helt det tempo som en bra handling kräver, och det blir smärtsamt uppenbart att man tryckt in enormt mycket utfyllnadsmaterial som för 90 % av spelarbasen enbart förtar upplevelsen.

@JackA: Är väl endast MMO som kör med "pay to play"? Spelade WoW en gång i tiden men idag känns det inte särskilt motiverande med att betala en månadsumma för att komma åt tex steam eller tillverkarnas egna launchers.

Månadskostnad kan säkert vara ekonomiskt om man har gott om tid, som "äldre" så köper jag hellre det jag vill ha när spelen är färdigutvecklade (dvs 1-2 år efter launch) med få undantag.

Ja alltså de projekten som går bra är väl inte de som klagar direkt. Den beskrivningen stämmer nog inte ens, och den missar det tfaktiska problemområdet. Vill du titta på problemet så ta upp exemplen i andra änden. De som kostat mycket - och genererat lite pengar. Problemet ligger väl inte heller i att projekt som inte blir bra går back ens. Nä problemet är hur mycket det som inte funkar går back. Hur hårt så extremt stora förluster slår mot lite mindre aktörer. Här någonstans hittar du det intressanta problemområdet.

Det där är en himla massa pengar.
Jag gissar att årskostnaden för en designer är ca 1 MSek / år.
Hur stora är teamen som gör ett spel?
Är de mer än 80?

Jag skulle vilja se en nedbrytning av 80-150 MUSD till olika "kostnadsposter".
Jag tycker beloppet känns lite taget ur luften.

Utlägg är en sak, men den skall sättas i relation till tänkt intäkt/vinst.
Hur stora marginaler har de?
Jag menar, vad kostade GTA V och hur mycket har spelet dragit in?
Min uppfattning är att kostnaderna för GTA V var värda vartenda öre.

Är det kanske så att spelindustrin har en marknadsapparatur som blåser upp förväntningarna lite för högt?

Tänkte mest på utvecklarna, att man kanske får en klokare prissättning överlag om man har stadigare intäkter att bygga på. Själv skulle jag kunna tänka mig att betala för ett abonnemang, förutsatt att jag då får tillgång till ett skapligt utbud utan att dessutom behöva köpa varje spel. Det finns väl tecken på att man försöker gå åt det hållet, Stadia t.ex., men det lär ta tid och blir kanske aldrig heltäckande.

Han glömmer ju dock en viktig del här som ändrats på senare.

Mikrotransaktioner, smidigare distribution (och försäljning) av DLC/Expansioner samt prenumerationstjänster etc gör ju att publicisterna kan ha en intäktsström som fungerar lite som en ”long-tail” där intäkterna fortsätter komma in efter att spelförsäljningen minskat.

Kolla bara på GTA 5 som antagligen dragit in enorma summor pengar på deras mikrotransaktioner.

Om de inte tryckt in så jävla många fler transistorer i chippen och kostnaden var högre. Klart att du hade kunnat ha ett flaggskepp för 7000kr om det bara följde inflationen, men då hade du inte fått lika feta kort.

Jag förstår inte hur du tänker. Eller det kanske jag gör? Jag tror att du tänker så här: "De får inte göra ett kort som är bättre och dyrare än att det följer inflationen, även om de kan."

För min skull hade de gärna fått klippa ner mycket på fidelityn och marknadsföringen och sålt spelet för $40. Spelar dock inte så mkt storyspel om de inte skulle vara mörka / lovecraftian. Mest frostpunk, ftl, roguelikes och liknande.

Bara ett tillägg gällande en faktor man ofta glömmer i den här diskussionen:
konsolspel må ha kostat typ 60 dollar sen hedenhös (sen åtminstone SNES-eran), MEN PC spel har inte gjort det.
Fram till typ de närmsta ~10 åren så har AAA-spel på PC-sidan haft ett baspris på snarare ca 40-45 dollar, men har nu klättrat till ungefär samma 60 dollars pris som konsollerna. (plus all DLC-problematik osv som ovan förstås!)