Veckans fråga: Vilken är den bästa konsolgenerationen?

Beror ju helt på vad man spelar. Jag, och barnen, föredrar helt klart en rejäl (32-37"...) TV där man sitter i soffan (eller på golvet) och spelar med handkontroller. Har sedan snart 10 år min dator kopplad till TVn med hdmi-kabel, endast för de tillfällen då barnen vill spela på TV istället för datorskärm.

Det är dock ett problem att många konsoller haft lite dassiga utgångar för bild. Å andra sidan har många datorer haft dåliga möjligheter att koppla in sig på TV, men det har bättrat sig på senare år (dvs, sedan platt-TV kom, ungefär)

Det finns dock spel jag själv tycker är väldigt krångliga på en TV, jag spelar inte FPS-spel, men strategispel typ Civilization ibland, då föredrar jag ju mus och datorskärm.

Tillräckligt gammal för att att genomlevt/lidit alla dessa generationer. Trodde först att en riktigt klassiker missats, Philips Videopac G7000 (vilket var namnet i Europa), men den är listad med sitt USA-namn "Odyssey 2". Lagt rätt många timmar på denna klassiker, att kunna skapa egna banor var rätt unikt på den tiden.

Angående "bästa konsolgeneration", för mig fanns bara tre kandidater: femte, sjätte och sjunde.

PS1 och PS2 då dessa representerar den HW-mässiga guldåldern för konsoler, dessa generationer låg helt enkelt klart före samtida PC. PS1 hade 3D-grafikfunktioner som vid dess lansering bara fanns på svindyra arbetsstationer, tog flera år innan PC fick något liknande.

Prestandastegen mellan dessa generationer var fantastiska, nära nog en tiopotens i CPU och GPU kapacitet per generation.

Valde sjunde generationen, det då PS3 ändå initialt var riktigt vass jämfört med PC men framförallt att den största andel spel jag anser vara de bästa genomtider kom just till PS3. Spelen är ändå det viktigaste för konsoler, vilket Nintendos framgångar med Wii och Switch är en klar indikation på, de vinner definitivt inga priser för vass HW.

Nintendo har aldrig någonsin varit tilltalande pga att spelen har känts så inriktade mot barn, spelmekanismer har inte intresserat mig särskilt mycket utan det är helhetsintrycket som räknats och där har de helt enkelt inte kunnat konkurrera för spel riktade till barn har trotts allt känts intressantare på andra konsoler och de tidiga konsolerna eller åtminstone de som kom efter hemdatorerna har inte klarat att matcha upplevelsen hos hemdatorer, möjligen så kunde ju de tidigaste konsolerna vara vettiga, dvs de för hemdatorerna men då var de ju iofs ändå så pass "klena" att det inte var mycket intressant med dem mer än att tekniken fungerade typ med gamla Atari och Philipsspel.

Den enda gamla konsol från hemdatortiden som är verkligt tekniskt intressant är Vectrex, mycket udda och totalt unik.
I grunden "färglös" färgerna kommer från färgade plastkort man satte framför skärmen
Och den hade riktigt uselt ljud och de flesta hade dessutom ett fruktansvärt brum.
Och så en väldigt usel standard-handkontroll.
Alltså en helt fruktansvärd konsol på många sätt...

Men jag skulle faktiskt vilja ha en sådan idag för det är ju en konsol som verkligen klarade saker datorerna inte kunde och knappt kan idag, eller ja ingen dator eller modern konsol kan ju faktiskt rita upp grafiken på det sättet än idag även om de visuellt kan "emulera" det så har de inte vektorgrafik.

Man kunde hyra spel och videobandare förr i tiden och att hyra en Vectrex var nått som hände en del under gymnasietiden och det är faktiskt den enda gamla konsolen jag inte tycker gör sig bättre i en emulator och då inte bara för att det faktiskt inte går att emulera den pga vektorgrafiken för det går ändå att göra nått som ser liknade ut utan större problem idag men man ser ju inte alls lika cool ut som med detta på huvudet 40 år före alla andra.

Oj, vilken svår fråga. Som referens är jag född -89.

Jag funderade främst på tredje (NES) och femte (PSX). Tredje för att det fanns så himla mycket roliga spel till original-Nintendon, och det fanns en enkelhet i speldesignen med fokus på att helt enkelt ha kul. Grafiken var enkel och vacker, och det var väldigt responsivt i jämförelse med senare generationer. Men, här är jag nog också färgad av en viss nostalgi.

Min bekantskapskrets under barndomen hoppade av nån anledning också helt över SNES-generationen, utan det blev mycket gamla NES-konsoller i mitten av 90-talet. Sen blev det PSX direkt efter.

Femte generationen kom med en hel del nya grejer som förhöjde spelupplevelsen en hel del. Bland annat så blev bild- och ljudkvaliteten mycket högre, spelen mycket större och 3D-grafik blev användbart, även om många spel kanske inte hade det rätta designspråket. PSX med dual analog controllern är kanske den första konsollen som för mig känns "modern".

Sjätte generationen gjorde mycket rätt, men introducerade inte vidare mycket nytt, tyvärr. Xbox gjorde förstås online-spelande mera tillgängligt, men det kändes inte vidare välutvecklat då ännu, och väldigt få spel hade stöd för det.

Sjunde generationen var början på en mörk historia för konsollerna. Undermålig prestanda jämfört med PC, brist på funktioner (typ private servers), Call of Duty nummer femtioelva och microtransaktions...

Jag röstar nog för femte generationen, med en hel del nostalgi i baggaget.

Alla var inte barn när de skaffade sin första spelmaskin. Jag köpte exempelvis min första maskin (en Sega Megadrive) efter jag gjort lumpen och var väl typ 22 år. Några år senare så började jag jobba på Bergsala så då blev det givetvis Nintendo för hela slanten (mest Super NES). Jag hade det så lyxigt att jag fick alla releaser gratis och hade hela lägenheten full av spel. Tyvärr har jag inget kvar då jag satte in rubbet när jag och ett par kompisar från Bergsala öppnade spelbutik i Gbg och allt såldes...

Tänkte exakt samma. Swec borde göra en poll om vilket decennium man är född i och se hur det korrelerar med denna poll.

För mig var N64 eran mest magisk även om jag nog spelade mer gamecube/xbox/ps2.

Att köra multiplayer på n64 (typ super smash) i en gäststuga med 3 andra polare, under början av sommarlovet. Man those were the days. Eller att vakna tidigt med pokemon blå en söndagsmorgon vid klockan 6 och spela några timmar innan föräldrarna vaknade.

Funderade på det innan jag rösta och nostalgiskt säger det ju NES men jag väljer istället:
Sjätte: Dreamcast, Playstation 2, Xbox, Gamecube

Jag hade hade alla konsollerna (även om xboxen knappt spelades på) och det är de konsollerna jag lagt överlägset mest tid på.

Jag har inte gett något svar i undersökningen men det måste vara någon generation på 1990-talet. Då fanns det betydligt fler alternativ att välja på.

Finns flera aspekter i detta.

På många sätt är ju alltid de senaste bäst.

Sen beror det på vilka konsoler man själv haft. Det i sin tur beror på ålder, ekonomi, tid, intresse..

Har själv NES, SNES, N64 och PS3.

Av de äldre konsolerna (exkl PS3) är det främst NES som lockar när jag tänker efter. Hade de två första när de var aktuella, köpte N64 långt senare även om jag lånat och hyrt sådan innan.

PS3 köpte jag när den funnits ute några år och var på erbjudande, hade inte alls varit intresserad av de tidigare men tänkte att den ju även kunde användas som BR-spelare. Den öppnade ögonen för vad modernt konsolspelande kunde vara.
Den köptes väl även i ett läge där jag inte riktigt var redo att ta det stora steget att köpa ny PC och tanken var att ha den under en övergångsperiod. Inte spelat på det på länge, inte heller köpt ny konsol eller speldator.

N64. Jag har fortfarande kvar mitt, lirar ibland lite Ocarina of Time. EPIC.

NES utan tvekan. Känns som att alla hade ett när man var ung. Sedan övergick jag helt till PC.

Kävisserligen kompletterat med Xbox 360 och PS4, men enbart för Fifa och NHL.

Rent tekniskt får det väl antas att den inte har kommit än. Utöver det blir det ju mest en fråga runt folks nostalgi.

Håller helt med, flera av Nintendos egna spel är riktigt väldesignade och engagerade verk!

Just nu är det Switch:en som får mest speltid av konsolerna. Här hemma har också WiiU varit en riktigt favorit trots att den på det stora hela var ett marknadsmässigt fiasko.

Ja, ser man till de spel som finns (lagligt, ännu fler på andra sätt) så har Wii U trots allt en katalog som räcker till det mesta, speciellt om man inte redan har en Wii - Wii U är som bekant Wii-kompatibel.
Billiga spel begagnat, går också att köpa digitalt. Wii U har ju även HDMI ut vilket förenklar mycket jämfört med äldre konsoller som haft lite si och så med utgångar. Wii U är ett av mina bästa konsollköp, tillsammans med en begagnad 3DS XL.

Ska man ge sig på att spela Zelda, vilket en del vill, så är det väl en Wii U man ska ha för att kunna spela "nästan allt" på en modern TV (även om folk väl hävdar att det kan vara lite bättre känsla eller det ena eller det andra på äldre konsoller).

Spela senaste spelen? Jag spelar dom spelen jag finner intressanta inte vad som är de senaste

Nu skrev jag surfa på swec som ett klockrent exempel på vad du inte kan med en konsol eftersom vi ändå är just här på swec och diskuterar. Givetvis finns det mycket mer man kan göra och faktiskt gör på PC, sen skall man inte underskatta vikten av ett riktigt tangentbord och en vettig ergonomisk mus...

https://en.wikipedia.org/wiki/Intellivision
https://sv.wikipedia.org/wiki/Fairchild_Channel_F

Alltid den senaste generationen! (för det mesta)

Fjärde och femte generationen är de som jag har ägt/haft (man var ju liten så föräldrarna betalade). Det var en Mega Drive och sen en N64. Jag lade min röst på femte generationen pga Ocarina of Time och Golden Eye. Fina minnen!

Efter det så har det varit PC för mig hela vägen, aldrig varit överdrivet sugen på att köpa en konsol även om jag lånat en PS4 av en kamrat för att spela The Last of Us 1 och 2.

SNES, så otroligt stort kliv från t.ex. NES i kvalité både på bild och spel, även om jag gillar NES skarpt med. Skönt att kunna spara i de flesta spel och många bra funktioner som dök upp. Nu blir det knappt någon skillnad idag längre från en generation till en annan på konsolerna.

Jag röstade på den senaste kommande generationen, tekniskt sett lär den vara bäst även om jag inte sett den ännu.

Spelade mest på datorer (Sinclair Spectrum 48K, C64, kompisars Amiga innan det bara blev PC som speldator )

Utom att jag har haft en Atari Pong konsol på sjuttitalet(som visserligen är kult men man kunde ju inte göra så mycket med den även om den var kul för sin tid då en del fortfarande otroligt nog hade svart/vit tv).

Har också kört Vectrex med sin unika vektorgrafik, defintivt en udda fågel.

Portabla handspelen Game & Watch har jag haft en del av men de är ju inte riktigt en konsol.

Givetvis spelat en mängd av de klassiska stora konsolerna som jag inte själv hade hos kompisar då.

Men första "moderna" egna konsolen blev en sent införskaffad Xbox One S primärt som Blu-Ray UHD spelare men den visade sig vara ganska rolig att spela på som bonus och efter ett antal års GOLD och Ultimate medlemskap så är det rätt fullt med spel i den trots extradisken på 4TB som snart får utökas igen.

Xbox One X har jag hoppat över, Men kanske blir ett byte till nya Series X när den kommit ut och man ser vad den går för, men kostar ju en hel del (bugetvarianten utan skivläsare går bort)även om man verkar få mycket hårdvara för pengen så får se hur det blir.

SNES helt klart för mig, men det beror säkert mycket på hur gammal man är.

Femte generationen var ju helt klart den som var mest tekniskt imponerande. Steget från SNES och Mega Drive till N64 och Saturn var ju enormt. Femte till sjätte generationen kändes också ganska stort, med fler polygoner och bättre texturer. Sen dess så har varje ny generation känts som ett ganska litet steg. Den kommande generationen känns som det största klivet sen sjätte generationen, med ray tracing som dragplåster.

För egen del är dessa konsoler mest nostalgiska. Snes, megadrive, playstation 1 och playstation 2. Jag var i rätt ålder och tv-spel var som allra roligast då, kanske som mest när jag var ~12 och hade ett playstation 1.

Läste Super Play och spelade massa final fantasy. Good times

Håller helt med. De flesta spelen är rena skräpet. Spel jag faller för är spel som har stor mod support. Left 4 Dead 1/2, Skyrim och liknande som gör spelet intressant en lång tid efter man köpte det