Coronaviruset (SARS-CoV-2)

För ett gym är i regel inte en social aktivitet samt så är det väsentligt hälsofrämjande.

Anledningen till att dina ideal är omöjliga att praktiskt genomföra är att ett samhälle har fler än en person att ta hänsyn till. Det är alltid en fråga om en avvägning - dina rättigheter och skyldigheter måste vara kompatibla med andras rättigheter och skyldigheter (givet att alla har samma rättigheter). Vad väger tyngst, min rätt att bete mig så att du blir smittad med covid-19, eller din rätt att inte bli smittad? Min rätt att spela hög musik mitt i natten, eller din rätt att få lugn och ro när du ska sova?

Att alla ska ha rätt att göra vad de vill funkar bara om alla är totalt eniga om vad som ska göras. Så fort någon tycker annorlunda, så måste det ske en inskränkning i någons frihet att göra precis som den vill. Frågan är alltså alltid vilken avvägning man ska göra, var ska man dra gränsen, vilka rättigheter väger tyngst? Vad vill vi ha för samhälle? Med lite eftertanke inser man lätt att ett laglöst samhälle skulle vara extremt hämmande och ofritt. Inte på grund av lagar, utan på grund av alla individer som på olika sätt tar sig rätten att inskränka din frihet, eftersom överenskommelse om hur man ska bete sig saknas.

Att komma överrens om vilka rättigheter och skyldigheter som gäller är en del av samhällskontraktet, en hörnsten vår civilisation bygger på. Utan samhällskontrakt återstår anarki och civilisation i fritt fall. Utopin att "alla ska ha rätt att göra vad man vill" är en motsägelse som är omöjlig så fort det finns fler viljor än en.

Detta med individers friheter och rättigheter är absolut relevant nu i covid-19-tider, med de restriktioner och begränsningar som samhället nu avkräver sina medborgare med motivationen att minska smittspridningen. Vilken nivå ska restriktionerna ligga på, vad är en rimlig avvägning? Det är såklart värt att diskutera, det jag vill belysa är att din utgångspunkt att alla ska ha rätt att göra precis som de vill inte är försvarbart ens om målet är att maximera allas frihet.

Anarki är inget som är dåligt. Det behöver förstås finnas lagar som hindrar folk att ta frihet från andra. Men minimalt med lagar. Libertarianismen tilltalar mig. Förstår att det är svårt att uppnå helt och hållet men det finns massor som kan göras för att öka allas frihet.

Jag menar att människor kan ta ansvar över sig själva. Man måste inte göra allt som man får göra. För mig är det enda rimliga att alla restriktioner upphör och folk börjar ta eget ansvar.

Samhällskontraktet är inte giltigt om man själv inte undertecknat det. Påtvingade kontrakt är knappast frihet.

OK jag ska försöka svara på frågorna.

Din rätt att inte bli smittad har inget att göra med mun rätt att befinna mig var jag vill. Är du rädd för att bli smittad håller du avstånd och undviker platser med mycket folk. Folk får skylla sig själva om de utsätter sig för faror.

Man kan komma överens med sina grannar vad som är OK eller inte. Staten behöver inte stifta lagar om detta. Funkar det inte gör man upp direkt med grannen alternativt flyttar till ett annat grannskap där man trivs bättre.

När det gäller covid-19 så tycker jag man tar ansvar över sig själv utan att ställa orimliga krav på andra. Som exempel på orimliga krav är att bestämma var folk får vara, med vem och hur många de umgås med. Det har inga andra än de inblandade något med att göra.

Om du stiger på en buss ett tåg eller liknande så accepterar du deras resevilkor och är juridiskt bunden att följa dem och detta är helt utan din skriftliga signatur.

Om du inte gillar det system vi har här i Sverige så får du engagera dig politiskt och ändra på det, du kan bli välbeld på köpet, riksdagsledamöter tjänar ganska bra.

Din andra mening förklarar exakt vad som är dåligt med din första mening.

Ja, det är väl en bra utgångspunkt, men man måste ändå ha en mekanism som tar hand fallen där människor inte sköter sig. För att skydda de som sköter sig.

Det menar jag är nödvändigt om samhället och civilisationen ska fungera. Du kan inte ha grupper inom samhället som lever efter sina egna lagar eftersom det påverkar andra.

Så du tycker alltså att min frihet att besöka platser med mycket folk ska stå tillbaka för din rätt att sprida baciller där. Det är också frihetsbegränsande. Du säger att jag är fri att inte röra mig där, men det är likväl en begränsning i friheten, vilket var min poäng. Två personer kan inte båda vara absolut fria i relation till varandra, eftersom den enes frihet påverkar den andres.

Precis, man får göra en avvägning mellan våra friheter, vi kan inte båda göra precis som vi vill utan vinner båda på att ta hänsyn till varandra. Men vad händer om din granne struntar i vad du vill och envisas med att spela hög musik mitt i natten? Är det bättre att alla grannar som vantrivs med den högljudde marodören flyttar än att hyresföreningens ordningsregler ser till att den högljudde vräks om den inte sköter sig? Ser du inte alls att det finns ett värde i att ha gemensamma förhållningsregler?

Statens våldsmonopol är den enskilt största anledningen till att vår civilisation utvecklats i den explosiva takt den gjort de senaste hundra åren. Den laglöshet du verkar önska dig var normen under medeltiden där lokala krigsherrar gjorde lite som de ville. En vanlig taktik under deras ständiga privata krig var att skaffa sig maktfördelar genom att mörda så många av sina konkurrerande krigsherrars bönder som möjligt. Utan en stat fanns det inget som hindrade dem.

De som säljer resor och anställer förlorar på om de utesluter människor. Sök annat jobb, res med någon annan så visar man dem missnöje med plånboken.

Jag menar att människor kan ta ansvar över sig själva. Man måste inte göra allt som man får göra. För mig är det enda rimliga att alla restriktioner upphör och folk börjar ta eget ansvar.

Och hur tycker du det har funkat hittills i år? Hela vår strategi har baserats på eget ansvar. Ändå har vi högsta smittspridningen i norden. Hur förklarar du det, om nu folk är kapabla att ta ansvar?
Eller är det bara så att ansvaret inte sträcker sig utanför den egna sfären, och alla andra kan gå och dö utan konsekvens för dig och din frihet?

Eller är det så att själva närvaron av restriktioner får folk att agera tvärt emot dem, bara för att? Det låter galet barnsligt och inget jag skulle vänta mig av vuxna människor "kapabla att ta ansvar".

Ah. Utan regler finns det inget rätt och fel. Gotcha.
Det låter mest som ett get out of jail free-card, för att du ska kunna kissa i grannens rabatt och nacka hans katt utan konsekvens. Det finns inga regler som säger att det är fel, så då är det inte fel.

1. Folk måste FÖLJA restriktionerna för att det ska ha effekt. Gör man det? Oklart.

2. Våra restriktioner i Sverige ÄR råd. Vi har inte lagstiftat om i stort sett nånting utom alkoholförbud efter 22, eller avstånd för serveringar och liknande företag. För dig som privatperson är det upp till dig själv. Det finns inga lagförbara konsekvenser för den som träffas mer än 8 pers. Mer än moraliskt stigma, möjligen.

3. Fel väg att gå, men jag tycker det borde vara högre skatt/straffavgifter på tex godis, tobak eller dålig mat. Det står dig då fritt att käka donken 5 dagar i veckan, men det kommer kosta en årslön i månaden. Go nuts.

4. Vi har inget att jämföra med. Det finns inget parallellt universum där Storbritannien INTE införde restriktioner. Och att jämföra länder med varann går bara till en viss gräns. Så datan du efterfrågar finns i stort sett inte. Vi får bestämma oss för en aktionsplan och hålla oss till den, tills den visar sig vara felaktig eller ohållbar. Hindsight is 20-20, men att skåda framtiden är få förunnat.

Ja men man får betänka att det finns en risk grannen kommer att ge igen om du nackar hans katt. Vet inte hur det är nu men förr var det lagligt att avliva lösdrivande katter.

2. Våra restriktioner i Sverige ÄR råd. Vi har inte lagstiftat om i stort sett nånting utom alkoholförbud efter 22, eller avstånd för serveringar och liknande företag. För dig som privatperson är det upp till dig själv. Det finns inga lagförbara konsekvenser för den som träffas mer än 8 pers. Mer än moraliskt stigma, möjligen.

Utan att lägga mig i diskussionen om friheter så vill jag nog påpeka att det nog inte är helt sant. Det finns lagförbara konsekvenser av att inte följa råden om man misstänkte, visste, eller borde vetat att man var sjuk och bröt mot råden. Finns ju några såna exempel under pandemin har jag för mig.

Det verkar vara något fundamental vi är oense om här. Det jag försöker säga är att det du gör begränsar det jag kan göra, och tvärtom. Vi kan alltså inte båda vara fullt obegränsat fria. Det kanske är så att vi lägger olika mening i begreppet ”fri”? Du verkar t.ex. säga att jag visst är fri att välja om jag vill besöka platsen och riskera bli smittad, om jag vill reducera risken kan jag låta bli att besöka platsen. Jag är alltså fri att göra valet, därmed fri. Men givet att jag inte vill bli smittad, så är jag inte längre fri att besöka platsen. Din frihet att besöka den har begränsat min frihet att göra detsamma.

Exakt! Och vad är regler om inte en begränsning i frihet? Det är därför vi har regler, själva poängen är att de ska begränsa individuell frihet. Istället för att alla ska hävda full frihet att göra som de vill, uppnår vi en överenskommelse som reglerar hur vi ska bete oss för att inte inkräkta för mycket på varandras rättigheter.

Frihet är en ändlig resurs. Om du ser frihet som en kaka, så är regler till för att styra hur frihetskakan ska delas. Exakt i vilka proportioner beror på samhällskontraktet, men i demokratier brukar man eftersträva alla människors lika rättigheter, dvs att att frihetskakan ska delas lika. Om man istället låter alla ta hur mycket kaka de vill (personligt ansvar!) är risken att den starkaste eller mest egoistiske roffar åt sig mest, vilket lämnar lite åt övriga.

Tja, jag skulle kunna säga som du att du har friheten att välja om du vill betala skatt eller bli satt i fängelse, alltså är du fri. Syftet med statens våldsmonopol är att det ska finnas en stark oberoende tredjepart som skiljedomare som upprätthåller överenskomna förhållningsregler i konflikter. Bara för att A är mäktigare än B ska inte B behöva vara As slav, till exempel. Det är statens uppgift att se till att Bs rättighet att inte bli misshandlad eller smittad upprätthålls, även om det inskränker As frihet att misshandla eller smitta vem den vill.

En stilla undran, hur många gånger ska frihetsdiskussionen dras, anyone? 😧

En stilla undran, hur många gånger ska frihetsdiskussionen dras, anyone? 😧

Jag undrar om det hade låtit annorlunda om detta drabbade barn främst av allt? Eller om dödligheten legat på 50% eller uppåt?
Ingen tycker det är "bra" eller "kul" att begränsa sitt levnadssätt på det här viset. Men jag tycker däremot att det är rimligt utifrån principen att alla liv är lika värda, och det jag kan göra för att låta mina medmänniskor leva ett liv utan intensivvård eller död är uppoffringar jag är villig att göra.

Ur mitt perspektiv låter du mer såhär:

Staten: Det vore bra om ni kunde hålla lite avstånd så folk inte blir sjuka snabbare än vården kan ta hand om dem. Det är lite tråkigt, men vi får alla hjälpas åt för att skydda de svaga och sjuka
Folket: Jepp, det låter rimligt. All in.
Enstaka frihetsivrare: Jag tänker minsann inte hålla avstånd eller låta bli en AW för att nån random pensionär i Stockholm kan råka dö. Fuck you all.
Folket: Vad fan pysslar du med?

För att ta upp ett ämne som tagits upp tidigare som är ganska angeläget så finns det nu klarhet i vad som gäller vid biverkningar, staten tar ansvaret. Det betyder att läkemedelsbolagen inte är så säkra på att det inte kommer biverkningar senare och därför inte vill ställa några garantier. Tyvärr är staten väldigt bra på att ducka från ansvar så den garantin de ställer är väldigt lite värd i mina ögon.