Man måste dock se skillnad på förare som har tur och hamnar i en bil som är överlägsen det året (Button 2009).
Och förare som rycker upp ett mediokert team till nya höjder (Shumacher med både Benetton och Ferrari).
Hamilton är en grym förare, inget tvivel om det.
Men han har även haft turen(/skickligheten) att 2 gånger hamna i team som redan var extremt bra eller storsatsade.
Och att jämföra gamla stjärnor med dagens blir ju alltid lite konstigt.
Jag vill gärna tro att om gamlingarna racat idag så skulle även dom köra samma fysiska rutiner dagens förare gör.
Även om Michael Schumacher var en mycket skicklig förare så var det knappast han som "ryckte upp" Benetton och Ferrari, och de bilar han vann i var inga dåliga bilar i dåligt ledda team, tvärt om. Benetton drevs av Flavio Briatore som senare blev Renault F1 och hade ett gäng skickligt folk under åren på den tekniska sidan som John Barnard, Rory Byrne, Ross Brawn, Pat Symmonds, Nikolas Tombazis och Mike Coughlan (senare troligen mest känd för McLarens spionskandal).
De som "ryckte upp" Ferrari var huvudsakligen Ferrari chefen Luca di Montezemolo och Jean Todt. di Montezemolo började med att anlita konstruktören John Barnard för att bland annat få tillgång till brittisk teknik; Barnard hade utöver Benetton också konstruerat F1 bilar åt bland annat McLaren (ex. MP4/1) men konstruktionen skedde också helt i Storbritannien. Han värvade senare Jean Todt som då var chef för Peugeot Talbot Sport (med satsningar i rally och Grupp C sportscars, där man bland annat vann Le Mans 1992 och 1993 med Peugeot 905). När Todt kom till Ferrari så hade man ingen egen chassiavdelning, konstruktionen av chassit hade som bekant skett i Storbritannien, vilket innebar att Todt fick bygga upp Ferrari mer eller mindre från grunden. Från Benetton så rekryterade Todt inte enbart Schumacher, utan också teknisk nyckelpersonal där bland annat Brawn, Byrne och Tombazis kan nämnas.
Man kan alltså säga att Schumacher haft turen att två gånger hamnat i team som storsatsade.
