Vad är, eller var, ditt minst omtyckta ämne i skolan?

Tristast i högstadiet var nog matte, jag tröttnade rätt rejält på ämnet när man började använda miniräknare. Det var mycket roligare när man räknade på papper i mycket snabb hastighet.
Matte B var också ett av de tristaste för vi hade en lärare utan vidare entusiasm, även hon förstås var duktig, men att vara lärare är delvis att spela teater.

Tyvärr har du rätt. Jag har studerat tyska i otroliga 60 år! Jag förstår språket och har även jobbat där. Men grammatiken är hopplös. Jag kunde den teoretiskt tidigare men man hinner inte när man pratar.

Med facit i hand, så tror jag det mesta hänger på läraren, hur mycket hon/han kan väcka mitt intresse.

Har skräckminnen från den tiden. Här tycker jag att läraren skall ägna sig åt de svagaste eleverna och få dem att komma igång och tycka att det är kul.

Det gör inget att du inte lärde dig vad en mol är, definitionen ändrades 2018 ändå.

Sådant där bygger på idébilden jag levde med som barn, att sport är för onda människor.
Det är ändå bara mobbare som sysslar med sport, så varför ska jag beblanda mig i så onda sysslor?

Farmakologi och läkemedelsräkning (är 7,5 hp på sjuksköterskeutbildningen), det underlättar inte att man måste ha alla rätt i läkemedelsräkningstentorna.

På gymnasienivå, solklart matte. Ja, ni ser kanske sambandet här.

religion, dravel

Jag hade alltid ganska lätt för mig i skolan, inte att jag är något geni på något sätt men jag behövde i princip aldrig anstränga mig, plugga, utan det räckte att hänga med på lektionerna. Matte är logik och det tycker jag är rätt lätt, historia och liknande är segare för det är ofta väldigt tråkigt, men kraven var liksom inte så höga heller. Engelska fick man ju gratis från TV och så, och svenskan var ju också på ganska låg nivå. Jag lärde mig exempelvis inte reglerna i grammatik förrän ganska sent men de behövdes ju inte när man hade en känsla för vad som var rätt.

Men på högstadiet var vi tvungna att läsa ett tredje språk och jag körde på franska. För mig var det sjukt svårt, såg inte logiken och uttalet var ju skitsvårt. Framför allt så handlade det nog om att franska inte var något jag hörde i vardagen eller så, men fortfarande tycker jag sällan hur ett ord uttalas skiljer sig väldigt mycket från hur det stavas. Ett långt ord på papper borde också vara långt i talspråk, men så är det ju inte på franska. Hoppade av efter ett år i alla fall och fick istället läsa "svenska kommunikation" tillsammans med de övriga stolpskotten som inte fixade språk.

Matematik med hästlängder

Kan inte välja ämne. Var skoltrött redan innan jag började ettan. Hatade allt med skolan.

Mycket hade att göra med lärare också. De hade sina favoriter, de som kunde mer och visste mer än "vi andra". Från fyran och framåt blev jag mobbad. Inte så mycket fysiskt utan mer psykiskt och det bidrog inte till mycket. Lågstadielärarinnan var djupt troende. Mellanstadieläraren likaså, han var kantor utöver lärare. Hans ansiktsfärg när det var sexualundervisning var nära tomatnivå.

Läste aldrig på inför prov eller så vilket gav mig redigt kassa betyg. Kom in på linje i gymnasiet jag inte valde själv utan det var det enda mitt betyg "gav mig". Verkstadsmekanisk utbildning. Hamnade i en klass där grabbarnas primära uppgift var att göra knivar och kaststjärnor när läraren inte såg det. Fick en alkoholist som lärare år två så han satt och sov på kontoret i fyllan. Sprit i sin garderob i lokalen. Smackandes på askar av Läkerol. Missade många saker vi skulle ha lärt oss så hela gymnasieperioden var ett fiasko. hatade allt med verkstad att göra. Livrädd för maskiner.

Upptäckte däremot under gymnasieperioden att språk var kul. Fattade inte mycket men jag fick fyror (betygsskalan på den tiden. 1-5) i svenska och engelska. Hade hybris och valde svårare engelska vilket betydde att jag hamnade som enda verkstadselev bland dans och teatereleverna på de lektionerna. I skolan fanns utöver verkstadsutbildning även fordon, bygg och som nämnt. Dans och teater. Självklart så såg dan och teatereleverna "ner" på oss andra.

Separationsteknik (inom kemitekniken) ar inte sa kul.