Vittnade i ett liknande ärende 2006 fast det brottet ägde rum på Tradera och inte här på SC.
Polisanmälde händelsen direkt men det tog 2 år innan en utredare plötsligt hörde av sig för att be mig vittna. Jag hade fått säljarens namn, adress, telefonnummer, bankkonto och referenser. Han hade flera positiva omdömen och svarade på telefonnumret. Banknumret gav mig falsk trygghet eftersom det gick att koppla till ett personnummer. Namnet fanns folkbokfört på den uppgivna adressen etc.
I slutändan var ju allt en skickligt utförd scam, men han åkte ändå dit just på grund av bankkontot. Min riskanalys utgick från att bedragare inte vill åka dit. Men de flesta är bara ute efter snabba cash till sitt missbruk. När de märker hur lätt det går att "komma undan" ökar tempot till dess att åklagaren till slut har tillräckliga bevis för att bry sig om att väcka åtal. Och det sker enbart om straffvärdet bedöms nå upp till fängelse.
Du vinner inte ens om du vinner.
I mitt fall gjorde tyngden av åklagarens sammanlagda bevisning att den tilltalade erkände sig skyldig till 53 åtalspunkter via strafföreläggande. Därmed mötte jag honom aldrig i rätten.
Men trots att han blev dömd för sina brott slutade det sedermera med skuldsanering. Eftersom han fick villkorlig dom spenderade han inte en enda natt frihetsberövad.
Socialtjänsten frontade redan hela notan för hans leverne (inklusive tobak och droger). För att riktigt slå in spiken i kistan hade de dessutom fixat honom en större lägenhet med +2000 kr högre månadshyra som han stod i begrepp att flytta till. Och efter att domen förkunnades skulle han plötsligt bli pappa "snart". Bedömningen blev således att han hade aktvärda skäl att slippa undan sina skulder.
Vem vet, kanske var det sant. I digress.
Slutet på historien
Som målsägande blev jag informerad så fort som skuldsaneringen kom på tal. I en bilaga fanns en tre sidor lång förteckning av samtliga borgenärer. Endast tre av dessa valde att överklaga beslutet. Trots att deras inlagor var väl underbyggda och motiveringarna till att motsätta sig beslutet sakliga hjälpte det föga.
Jag blev både besviken och ledsen av resultatet. Det han blåste mig på var tänkt att bli en julklapp till min son. Det visade sig senare att bedragaren medvetet hade ökat takten på sina bedrägerier inför julen och siktat in sig på försöka "sälja" populära julklappar. Som ensamstående blev det ett kännbart slag i magen, även om jag lyckades fixa fram en annan julklapp till mitt barn.
I efterhand är jag oerhört glad över att jag aldrig lyckades röja bedragarens riktiga uppgifter. För vi kommer aldrig vara lika inför lagen, han och jag. Min lilla familj hade garanterat fått sona hårt för mina handlingar om jag hade fått fatt i det kräket när det begav sig. Alla inblandade hade fått betala ett högre pris.
Fast forward 15 år...
Jag slutade ganska snabbt tänka på personen som kom undan. Han var helt enkelt inte värd det. Men samhället har jag svårt att förlåta för sådana här brister och systemfel.
Den skyldige förtjänade att få ett riktigt straff. Hårt eller löskokt, sak samma. Inte minst förtjänade hans imaginära barn att inte få sin uppväxt kantad av idel besvikelser och en självcentrerad pappa som skulle sålt ungen för en påse kola om tillfället erbjöds.
För att parafrasera Winnerbäck: han visste hur man dansar med en myndighet. GGWP.
