Gå ner i vikt - tråden

Tycker denna är rätt intressant faktiskt och undrar om du har koll på just blodsockernivåer, finns det stora genetiska variationer i hur våra kroppar hanterar detta? För jag har nämligen aldrig haft speciellt mycket problem med ”blodsockerfall” eller att jag ”måste äta” som många jag känner har haft utan jag kan skippa måltider hur som helst ifall jag vill. När jag sedan låg på sjukhus och fick blodsockret mätt flera gånger om dagen för att vi fick medicin som brukar störa nivåerna så visade det sig att jag hade mer eller mindre exakt samma värde oavsett om jag inte ätit på 18 timmar eller smällt i mig en godispåse nyligen.

Tänker mig ifall sådana saker skiljer mellan mycket mellan människor så kan det vara en del av förklaringen varför vissa tycker att vissa dieter fungerar så bra och varför vanligt ”äta mindre” kanske inte är lika lätt för alla.

Det är otroligt mycket tyckanden (självfallet även från mig) och det kommer den ena ”sanningen” efter den andra.
Vissa påstår myter här och någon där säger att räkna kalorier är skit.

En sak är då säker, Ju fler kockar desto sämre soppa.

Klart man kan gå ner i vikt genom att räkna kalorier varje dag men jag vill påstå att det är lättare att helt enkelt äta bättre mat och undvika skräp, då brukar vikten oftast lösa sig automatiskt.

Och därmed Pasta?

Kikat på lite recept på VV’s hemsida och där är det alltid bön- eller linspasta alternativt risoni i recepten.

Men jämför man dem mot vanlig pasta så är det ju ingen jättestor skillnad.
Detta är per 100g (fett / kolhydrater / protein / kcal)
Kungsörnen bön-spaghetti 2,3 / 64 / 14 / 350
Kungsörnen fullkorn-spaghetti 2 / 65 / 14 / 350
Barilla linspasta 2,4 / 47,4 / 25 / 335
Barilla spaghetti 2 / 70,9 / 12,8 / 359
Barilla Risoni 1,5 / 73,2 / 11 / 356

Sedan har vi potatis 0,1 / 17,6 / 2,1 / 76

Så vad är det jag missar?
Ät mindre av det är underförstått, men varför krångla till det om det nu inte är så stor skillnad mellan olika pastasorter?

Och potatis, vill man undvika det för att det är för mättande i förhållande till proteininnehållet?

//Grubblande 🤔😊

Nu var inte frågan ställd till mig, men eftersom detta är ett väldigt intressant ämne tar jag mig friheten att ge min syn på det hela.

Genetiska variationer finns absolut, även om dom är små så kan dom bidra till att bägaren rinner över, det kallas för genetisk predisposition. Man har dock på senare tid mer och mer börjat inse att generna inte har så stor betydelse som vi tidigare trott, snarare är det så att det är epigenetiken, som är samspelet mellan gener och miljö, är det som står för genernas uttryck.

Har man ett blodsocker som du beskriver att du har så är det så klart bra, det är dock inget kvitto för att det står rätt till. När glukos utsöndras i blodet så svarar kroppen med att höja insulinet vilket håller sockret på rätt nivåer.
Sker detta för ofta så kommer kroppens celler utveckla en resistens mot insulin vilket gör att mer insulin kommer krävas för samma effekt som innan.
Låter man detta pågå tillräckligt länge (flera år) så räcker kanske inte den mängd insulin som kroppen kan producera och blodsockret "sticker iväg", och man får då diagnosen Typ-2 diabetes. Men vill man veta om man är på väg att utveckla insulinresistens (T2D) så är hba1c eller triglycerider bättre mått.

Fysisk aktivitet och större muskelmassa kan också hjälpa till att reglera blodsockret, effekten är dock ganska begränsad, men kan ju vara droppen som hindrar bägaren att rinna över.

Bör kanske tillägga att jag inte är anti kolhydrater, men man bör inte vara extrem så det skadar kroppen

För ca 4 år sedan började jag forska på mat och näring. Efter många hundra timmar "forskning" så blev resultatet följande:

Jag äter nästan bara fett och protein. Skulle säga att 80% kommer från kött och fisk. Inklusive lever och andra organ.
Resten kommer från ägg, ost och grönsaker som inte innehåller oxalater. Försöker äta så näringsrik mat som möjligt.
Jag äter nästan inget som är processat, speciellt inte om det innehåller socker, mjöl eller olja. Jag säger >nästan< för att det finns ett fåtal undantag.

Jag äter inte frukost och ingenting medans jag jobbar. Börjar 02:30 på natten och kommer hem mellan 12 och 15.
Kommer jag hem tidigt så delar jag upp maten i 2 måltider. Kommer jag hem sent så äter jag en större måltid.

Jag har ätit på det här viset i ca 2.5 år och har vant mig vid det såpass att det känns helt naturligt.
Jag har asperger och gillar rutin så det passar mig helt perfekt.
Jag blir sällan hungrig medans jag jobbar, men om jag blir det så tar jag några klunkar vatten och så försvinner hungern.
Supplementerar D-vitamin på vinterhalvåret. 5000IE (125μg) om dagen.

Om jag är borta och det bjuds så kan jag äta vadsomhelst och kanske 2 gånger i månaden så "fuskar" jag.
Jag räknar inte kalorier men jag ställer mig på vågen varje söndag morgon. Har jag gått upp så försöker jag äta lite mindre och har jag gått ner så försöker jag äta lite mer.
Min vikt har legat mellan 65 och 68kg i minst 2 år nu. Jag vägde 86 innan.

Träningen består av sånt jag tycker är kul, cykla på sommarn, längdskidor på vintern, klättrar på klättervägg, lyfter lite skrot och yoga året runt.

Jag är en 38årig lastbilschaufför men känner mig som en 20-åring i kroppen och folk tycker vanligen att jag ser ut att vara runt 25.
Jag har inte haft en enda sjukdag på nästan 4 år nu och jag är ganska säker på att detta upplägg är att tacka.

Jag skulle dock vilja bli bättre på att sova mer. Det är tråkigt att lägga sig klockan 6 på kvällen

Hur ska jag lyckas gå ner i vikt?
50+, motionerar inte, räknar kalorier men det hjälper i alla fall inte.
Jag har läst lite i tråden men lyckas inte gå ner i vikt. Jag antar att ni som lyckas har vägt lite efter era tonår eller så, för jag lyckas verkligen inte.

Ps. LCHF står väl för Lite Choklad Hjälper Faktiskt antar jag Ds.

Det samtliga i tråden, som har lyckats gå ner i vikt, har gemensamt är att de har förtärt färre kalorier än vad kroppen har blivit tillförd.

Sedan finns det olika uppfattningar om vilket sätt att uppnå detta på som är bäst. Själv räknar jag kalorier, andra exkluderar kolhydrater, vissa äter mest nötter, någon springer maraton... Ja, du ser.

Startade upp min viktnedgång idag och vägde in på 86,3kg, målet är 73kg och ser inte det som ett problem.
Räknar med en snabb nedgång i början då många av kilona kommit nu under jul och nyår då man ätit och druckit för mycket.

Ett tips är att hålla dig ifrån att fylla på vätskebalansen med alkoholhaltig dryck.
Kör på och försök håll i hela veckan så ska du se att du fortsätter neråt.
Jag var tidigare tre kilo ifrån de tre siffrorna och det fick mig att starta viktnedgången första gången. Nu är jag igång igen efter att ha fuskat för mycket under lång tid.
Lycka till och kör hårt.

Sen jag sluta med snabba kolhydrater och socker känner jag mig hungrig hela tiden. Antar det är abstinensen att sluta tvärt för jag äter inte direkt mycket mindre bara bytt ut ovannämnda mot grönsaker. Iof slutat äta frallor som jag kunde smälla i mig ett par st om dan. Dricka vatten dämpar hungerkänslorna ett tag iaf.