Era "AHA" moments

Oj! Många wows har det blivit!

Sierra spelen - Så detaljrikt och genomarbetat jämfört med 8 bitars spelen på NES och c64

Doom - Helt sjukt imponerande 1993

Voodoo2 på allt i början! Bara 16bits färgdjup va helt sjukt. Quake2!

Wing Commander spelen.

Black & white - vilket spel (då)!

Gta3

Far cry (1) - man kan fortfarande se varför om man inte är petig.

Sen blev det mindre wowupplevelser…

Men Metro 2033 kändes jävligt nära.

Och resident evil village gjorde det igen.

Final Fantasy VII håller fortfarande sjukt hög klass för min del.
Heavy Rain var sjukt välgjort och annorlunda spelstil, kul med alternativa slut beroende på vad man väljer och hur man spelar.
World of warcraft, metaverse före sin tid typ. När man såg och sprang i Elwynn Forest för första gången. Sen mjölkade jag ur det vid Lich King och det blev alldeles för lätt efter det med följande expansioner.
Quake 3 Arena - kan lätt säga att CS 1.5 och 1.6 kändes sådär lagom långsamt efter man lirar det med polarna.
Game Boy och fantastiska ypperliga Game Boy Color! Wow!
Finns många fler spel men dessa var de jag spontant kom på.

Edit: Najs tråd

Utan inbördes ranking:

NES: SMB3, otroligt vad de lyckades pressa ur den enkla konsolen

SNES: A link to the Past och Super Metroid. Vilken stämning som världen och musiken gjorde

PC: Blev introducerad av en vän till Warcraft 2. Vilken upplevelse från en som bara spelet konsol innan! Startade en livslång kärlek till RTS även om det inte finns någon kärlek för genren längre så är väl 20+ åriga Warcraft 3 toppen än idag

World of Warcraft: Att springa från Gnome start-området upp mot Ironforge för första gången... magiskt. Samma med Stormwind etc. Fanns så mycket att utforska inklusive de "stängda" områden som Mount Hyjal & Caverns of Time i vanilla.

Första gången man lirade igenom Deus Ex. Det kanske inte är den där plötsliga plot twisten som eftersöks här, men den gradvisa uppbyggnaden från mjukstart första dagen på nya jobbet till de enormt stora skeenden det slutar i, var helt magisk.

Om man nu ändå ska välja ett ögonblick, så är det nog när brorsan föreslår att terroristerna ändå inte är helt ute och cyklar. Därifrån tar storyn fart på riktigt, och blir något långt utöver vad man förväntat sig

Jag bodde i norra värmland och vi gick från 56k till ADSL. Jag betalade familjen 1500kr om jag kommer ihåg rätt för att vi skulle gå på 8mb istället för 2mb.

Spelade Ocarina of Time på N64 hos en kompis, vi sprang runt i Kokiri Forrest i timmar.

När man var tonåring och spelade Half-Life. Gick från att ha spelat software graphics till OpenGL med ett Voodoo 3. God damn! Så snyggt, och vilket flyt!

World of Warcraft. Min första karaktär var en Night Elf Hunter. Det var kul att springa runt och döda djur och levla, sen göra lite quests. Darnassus och Auction House var en upplevelse. Men det kändes först stort på riktigt när man tog båten till Auberdine!
Jag testade på att fiska, och en vänlig medspelare gjorde mig sällskap där vi stod och pratade fiske i 30 min.

Haha, ja, det gjorde jag också. Hajade aldrig att det var musiken man skulle lyssna på, men upptäckte till sist att det också fanns extremt subtila skillnader i det svarta mellan rätt och fel väg

Åren då jag spelade World of Warcraft var och kommer alltid att vara mina bästa spelminnen.
Så många wow-upplevelser och fantastiska timmar med vänner.

Minns att jag svängde förbi vårt lokala köpcenter runt 2001-2002. Ville egentligen inte åka dit men föräldrarna skulle köpa något. Steg in på Siba-huset och lämnade föräldrarna för att gå till spelhörnan.

Där ser jag några äldre barn som spelade Metal Gear Solid 2 demot (!) man fick med Zone of the Enders. Det var i början när Snake är på båten i regnet. Hade hört att spelet var snyggt men herrejävlar... Glömmer aldrig den känslan. "Det blir inte bättre än såhär" tänkte man. Hade nästan rätt.

Samma här, riktigt coolt. Annars är det första gången man satte i sitt voodoo kort och jäklar vilket flyt de blev på allting direkt för att inte tala om hur mycket bättre det såg ut.

Omvänd AHA...

Man minns gamla spel som typ fotorealistiska. FF7, ja typ hela Playststion 1 eran. Sen när man tittar tillbaka på det nu så blir det lite "hur kunde jag tycka att 4 block såg it som en riktig gubbe"?

Men sen har jag ett spel dom jag tycker sticker ut gör din tid. Donkey Kong 2 till snes. Bakgrunderna är ju riktigt bra gjorda!

Lite off topic, men WTF?

,

kanske låter löjligt men något som kändes otroligt tufft för mig var när jag spelade half life alyx i VR, hade kommit fram till någon dörr där det kom ljud och lyste från dörrspringorna och jag kom på mig själv med att naturligt ha sjunkit ner till golvet för att titta under dörren, det gick

en helt annan nivå av inlevelse

Våren 97 när jag flyttade in i studentkorridor och gick ifrån 56 Kbit/s modem till 100 Mbit/s (100 000 Kbit/s) nätverk.

Max Payne, kommer ihåg hur jag kastade mig in genom en dörr, slår på slow-motion och skjuter tre skurkar innan jag hunnit landa på golvet. Första gången jag fick en riktig actionhjälte känsla.

Freelancer, första open world spelet jag spelade. När man upptäcker att man kan gå "vart man vill" och inte måste följa en snävt utstakad bana.

Star Citizen, första gången man flyger sitt skepp och bara njuter av hur snyggt allting är.

Definitivt WoW på förstaplats, minns pirret i magen av att utforska / lvla osv

Antar att det är därför nostalgin lever kvar för så många inkl mig

CS 1.6 för "aha-moments" kring esport & tävlande, samma pirr här när man började lira

COD4 Singelplayer

Inte datorrelaterat men minns när jag fick se GTA 3 spelas på Playstation 2 hos en klasskompis första gången. Tyckte det var obeskrivligt snyggt och imponerande.

Dom äldsta jag kommer ihåg är

Nes:
Metroid, redan introskärmen med den väldigt spartanska musiken fick dig att känna dig helt ensam i världen. Sen när du sprang in i en vägg som du inte kunde förbi och du insåg att du skull ha sprungit vänster i början istället för höger.
Det är en av anledningarna att jag inte gillar bilracet i film verisionen av ready player one. Någon hade provat att köra baklänges i första eller kanske andra loppet.

The legend of zelda: upptäcka att du inte har något vapen när du träffar på första monstret och att du behövde hitta ett svärd som första uppgiften. Sen när du upptäckte att du kunde spränga hål i berg, bränna buskar och så vidare blev det stora spelet gigantiskt.

Famicom
Splatterhouse: när bossarna i spelet är monstren du växt upp med i alla skräckfilmer du sett. Jason, Freddy, Damien, Myers och brendelfly. Var första gången jag såg ett ett spel med cutscenes och en riktig endingscene med en twist.

ISDN,, vilka minnen. Det bara ,PANG, kopplade upp sig

Ja rakt ut på nätet utan modemsången. Och låg latency samt helt stabila 128k.

Och så låg ping på det.

Good times. Men gjorde ju att hoppet till riktigt bredband inte kändes så superhäftigt som jag antar att det gjorde för många andra.