Google betalar ut 118 miljoner dollar i könsdiskrimineringsfall

Jojo, du bestämmer ju själv vem du vill jobba åt. En arbetsgivare som vill slänga en soppåse över huvudet på dig, eller en arbetsgivare som förstår att produktivitet och kreativitet går hand i hand med ledighet. Det går att gömma undan människan bakom en navkapsel, där innandömet består av fett. Men tro inte att det bådar något gott ur detta, i det långa loppet.

Vårt svenska sätt, där vi tar en kaffe eller fikapaus, det är fantastiskt vilka idéer som skapas i den här undanskymda arbetsron. Det är som i pluggandet, man behöver komma bort för att se klarheten i många problem/uppgifter. Äh, det är enkel människosyn helheten och förståelse till psykologi.

Bara du går in till chefen två månader i förväg, är det väl i princip så när det kommer till föräldraledighet?

Jo men du skaffar väl inte en ny unge varje år från det att du fyller 18 till det att du går i pension.

Så det är ju en avvikelse från det normala.

I snitt arbetar man drygt 40 år under sitt liv och skaffar 1,5 barn. Så det är ju inte som att folk går runt år ut och år in och har fyra månader ledigt hela tiden med hänvisning till föräldrarledighet.

Så även om man köper argumentet att föräldrarledighet är förlorad tid som bör göra att man stannar i lön så är det ju vid en eller två löneförhandlingar under ens livstid. Så det bör inte ha allt för stor påverkan.

Nåja, vi är nog av olika uppfattning där. Tycker inte att ens extremexempel hindrar en nyanserad diskussion på något vis - de utgör ju om inte annat i sig själva en nyans - så länge de inte används för att misskreditera meningsmotståndarens person.

Nä, det hade förstås varit underbart om det inte krävdes någon lagstiftning, dock kommer väl det som sagt knappast uppnås utan artificiell omprogrammering av människan. Tills dess tycker i alla fall jag man bör hålla lagstiftningens omfattning till ett absolut minimum, särskilt så då lagstiftning aldrig kan bli hundraprocentigt rättvis. När man stiftar en lag för att komma åt en orättvisa skapar man oftast andra istället.

Tja, i slutändan är det ju alltid genlotteriet som avgjort vilka jobb du har intresse och förmåga att utföra, och i förlängningen vilken lön du får. Det har ingen haft någon makt att påverka. Med det som utgångspunkt kan det ju argumenteras att alla urvalskriterier är diskriminering, och att alla bör ha samma timlön, oavsett vad man gör. Och då har jag inte ens börjat raljera om alla otillbörliga fördelar man kan få av rätt efternamn, ett vackert ansikte, att födas på rätt plats i rätt tid, osv, och vad man kan göra åt det...

Det kan nog helt enkelt vara så att jag har en något autistisk syn på det där, att det bör vara allt eller inget - i det fallet är inget oftast minst dåligt - och svårt att förstå varför vissa utvalda grupper ska privilegieras med lagstiftning på precis just de grunder man anser inte ska spela någon roll. Tycker mig också se ett samband mellan den sortens privilegiering och hur högljudda grupperna råkar vara, vilket jag också kan tycka är märkligt. Det rör sig nästan alltid också om att mätt vill ha mer, i fallet Google-anställda når det en nästan stötande magnitud. Det tycks inte finnas någon koppling mellan gruppernas faktiska lidande och lagstiftarnas vilja att privilegiera dem.

Fast problematiken ligger väl i att du kan kräva ut din föräldraledighet i princip när och hur du vill, utan att någon annan har det minsta att säga till om. Har kollegor som satt i system att bara ta ut föräldraledigt när det råder konkurrens, med resultatet att bolaget alltid har ett helvete med bemanningen under de attraktivaste sommarveckorna + jul/nyår, och att de som inte har barn åkt på att jobba dessa perioder år efter år.

Nu jobbar jag förvisso i shipping med allt vad det betyder med specialregler kring att resa till och från jobb, men har också förstått att man kan ta ut föräldraledigt på timbasis, och att det därmed bara kostar 14 timmar föräldraledighet att vara borta en tvåveckorstörn om man kan vara utan lönen. Kör man det racet kan man komma och gå som man behagar under väldigt många år.

Jag har kanske haft tur om inte stött på sådant i mitt liv hittills.

Men jag tänker att någon som saknar den typen av respekt för kollegor och arbetsgivare kanske går och bär på andra snarlika drag som gör att de inte är överst i korgen när det kommer till löneökningar i tillägg till själva det märkligaste planerandet av föräldrarledighet.

Men ja sure: om man insisterar på att ta ut föräldrarledighet på ett systematiskt sätt som är väldigt dåligt för kollegor och arbetsgivare på ett sätt som handlar om att maximera individens ledighet snarare än att faktiskt ta hand om sitt barn. Så visst det är röv och kanske bör ligga dem i fatet.

Men jag skulle fortfarande inte direkt säga att det är mängden ledighet som är problemet då. Snarare hur man hanterar det.

Jepp arbetsgivaren kan inte säga ett skit. Vi hade en person i teamet som tog semester 4veckor i juni, kom tillbaka i början på juli och sa att han skulle ta föräldraledigt sept-dec. Tack för den televerket
Edit: samma person brukar även planera in föräldraledighet så han aldrig behöver ta support när det kommer till högtider. Föräldraledighet är shit för resten av teamet men kul för de som ynglat av sig

Städar du aldrig hemma heller? För det går ju aldrig få det hundra procent dammfritt

Grejen är att, ja, du har rätt. Ska det inte bli Nordkorea av det hela så går det inte lagstifta bort alla orättvisor. Det är helt sant... Men kan man göra det mindre orättvist med hjälp av lagstiftning så är det för mig inte konstigare för mig än att man bör städa emellanåt även om det aldrig går få det helt rent.

Och ingen här har väl sagt att man bör ha lika lön oavsett arbete, utan det som eftersträvas är ju lika lön för lika arbete. Det är en princip som inte borde sticka i ögonen på någon. Men inte ens den vänstraste vänstern tycker att en person som kanske jobbar 60h per vecka, kanske riskerar sitt liv i arbetet, räddar andras liv i arbetet, vars familj kan råka illa ut på grund av dennes jobb (eller vilka faktorer man nu vill stoppa in för att poängen ska gå hem) ska ha exakt samma summa på lönekontot som någon som inte gör alla de sakerna. Och då har jag inte ens börjat nämna antal år i utbildning, studieskulder man kanske ådragit sig etc men du fattar poängen.

Men grejen är att alla de där sakerna kan man göra, eller låta bli att göra, oavsett om man är man, kvinna, vilken hurfärg man har och så vidare.

Och vad man har för intressen spelar egentligen inte så stor roll. jag känner både folk som älskar sitt jobb och har pissdålig lön, och folk som hatar sitt jobb men spm trivs med vad de ser på kontot i slutet av månaden, och ingen vill väl lagstifta bort den möjligheten, men genom att inte jämna ut skillnader där skillnader inte borde finnas om man utgår ifrån att alla föds som oskrivna blad, så nekar man vissa grupper just den friheten och det är det jag tycker är fel.

Självklart ska föräldraledighet innebära påverkad inkomst.

Finns väl fler former av "ledighet" än semester? Tjänsteledigt? Föräldraledighet?
Sen kan man argumentera att gå ner i sysselsättningsgrad kan vara en form av ledighet.

Frågan är ju dock om du inte jagar några specifika dammkorn det skrikits oproportionerligt mycket om, bland miljarder som i majoriteten av fallen är betydligt större, om vi nu ska fortsätta städliknelsen? Kan man inte nöja sig med att det blev tillräckligt rent när man blev av med de fetaste dammråttorna, exempelvis stöld, våld och förstörelse, typ?

Självklart vill jag inte ha det så, och jag tror ingen annan vill ha det heller. Jag ville bara lyfta fram poängen att verklig rättvisa är omöjlig att uppnå, och att jag inte anser att någon specifik faktor man inte har makt över skulle vara mer eller mindre betydelsefull än någon annan.

På precis samma premisser kan man acceptera vad som erbjuds eller begära bättre när man löneförhandlar, helt oavsett kön, hudfärg, etc.

Det som sticker mig i ögonen är att de högljudda bestämmer vilka skillnader som inte borde få finnas och vilka som kan lämnas därhän. Det har ingenting med rättvisa att göra. De allra flesta betydligt värre skillnader går helt under radarn för att de drabbade inte kan skrika tillräckligt högt, eller har någon som kan göra det år dem. Det blir liksom bara konstigt att tala om det i sådana termer när kriteriet för att få det är att man kan föra tillräckligt mycket liv.

I det specifika fallet handlar det dessutom om folk som med all säkerhet redan är i nittionionde lönepercentilen, och vill ha mer i rättvisans namn. Det är direkt provokativt.

I slutändan tror jag det blir bäst om lagen reglerar de direkt fundamentala grejerna, och lämnar så mycket som möjligt av det som kan vara den enskilda personens egna ansvar åt den enskilda personen.

Nåja, finner det hursomhelst högeligen osannolikt att vi kommer komma så mycket längre med det här. Vi har nog för olika grundinställning till vilken detaljnivå vi tycker det är lämpligt att lagstiftarna råddar i tillvaron. Märker att det börjat stagnera, och att vi börjat spela pingpong med samma argument i en eller annan form, och det sägs väl att man ska sluta när det är som roligast. Får tacka för bra snack, alltid intressant att bubbla loss med någon som har andra synsätt på saker och ting

Tack detsamma och jag håller med Jag har fått en inblick och tror att jag förstår vad du grundar din ståndpunkt på, och vissa delar håller jag ju med om, och det jag inte håller med om går inte vrida så mycket mer på för du är konsekvent i ditt resonemang vilket alltid ger en trevligare diskussion. Hellre det än folk som ändrar åskt utefter hur diskussionen fortlöper. Så tack igen för ett trevligt och givande samtal i god ton!

Jodå, men vilken nytta har en arbetsgivare av en person som skaffar barn?
Får den mer färdigheter och energi som den kan använda på arbetsplatsen? Troligtvis inte.
Det blir nog mer frånvaro, både föräldraledighet och vab:ande, som måste lösas med vikarier om tjänsten är kritisk för den dagliga verksamheten.
Det var den personen som gjorde valet att skaffa barnet då kan det falla sig naturligt att det kan ha en negativ påverkan på löneutvecklingen.

Haha, jo, får tillstå detsamma. Vi kan ju om inte annat säkert vara överens om att mänskligheten och de filosofiska frågor som rör den är så komplexa att det förmodligen inte finns särskilt många allmängiltiga och definitivt korrekta svar i kategorin alls, och vara nöjda med det

Håller med. Man tar ut föräldraledighet när det passar en själv bäst, inte när det passar jobbet bäst. Dom som inte håller med har inga barn.

Ja men att gå ner i sysselsättningsgrad går man ju i regel per automatik ner i lön av right. (Om det inte är något slags experiment med 4 dagars arbetsvecka eller något sådant - men då brukar ju grejen vara att det är just med bibehållen lön)

Och är man föräldrarledig får man inte full lön och dessutom inte från arbetsgivaren. Är man borta ett en lång sammanhängande period är det ju inte helt ovanligt att man inte deltar i ordinarie löneförhandling och därmed missar en cykel.

Och är man tjänstledig får man ingen lön alls. Och dessutom är man ju i regel inte föremål för ordinarie löneförhandling så det blir ju inpraktisera som att missa en cykel.

Så alla tre scenarion är ju redan sammankopplade med mindre pengar.

Men att det också skulle kombineras med ytterligare sämre löneutveckling som någon slags straff ovanpå det man redan ”går miste om” är det jag inte håller med om.

Så självklart kan man frånvara från jobbet av hur många skäl som helst. Men det känns ju inte relevant till det jag svarade på.

Du blandar ihop inkomst och lön. Din månadslön får inte, enligt lag, missgynnas av att du är föräldraledig t.ex. Däremot sjunker inkomsten drastiskt under ledigheten.

Vilken nytta? Samma nytta som tidigare fast föräldern kommer ha mer solida värderingar, högre tålamod, bättre konflikthantering, annan stresströskel, antagligen ett bättre organisatoriskt sinne än tidigare samt att många tycker det är riktigt skönt att komma till jobb och göra något strukturerat

Du vet att det här med att skaffa barn inte direkt är något nytt?
Hur tror din arbetsgivare att du kom till?

Mer frånvaro kan det bli, ja. Om tjänsten är kritisk för den dagliga verksamheten så har ju arbetsgivaren en del tid på sig under graviditeten och sen eventuell föräldraledighet att lösa detta.

Det är ju som sagt inget nytt det här och det finns väldigt bra planer som företagen tar fram för att hantera detta.

En annan lösning är ju att folk slutar skaffa barn och att företagen enbart har anställda 15-20 år framåt

Absolut så generar nedsatt arbetstid automatiskt lägre lön, det faller ju sig naturligt. Jobbar man 50% kan man ju inte få 100% av lönen.
Jag tänkte att vi pratade om ersättning per utförd timme, för det är väl det en löneökning egentligen påverkar, en löneökning är ju inte att gå upp i arbetstid.

Upplevde att diskussionerna handlade mycket om att folk förväntade sig samma löneutveckling, som en kollega med samma kvalifikationer och anställningstid, om man tar ledighet (oavsett form) under en längre period.
Har man varit borta 1år så kanske man hamnar efter 1år i löneutveckligen.

Detta tar dock inte hänsyn om personen är bra förhandlare där man kan argumentera att ledigheten kan generera något positivt för arbetsgivaren och därav förtjäna en löneökning.
Men det är på individnivå och ingen rättighet i mitt tycke.

Man ska dock absolut inte bli "straffad" för sin ledighet. Alltså att du får en lägre lön än innan ledigheten.
Vet dock inte vad du menade med straffad, var det kanske det jag syftade på ovan?

Jag upplever ändå att vi verkar vara på liknande linje. Men vi kanske kommer från olika håll.

Givetvis så är barnafödande inget nytt. Har dock svårt att se att det ska dig rätt till en löneökning bara för att du skaffat ett barn och är ledig.

Vet dock inte om jag delar din upplevelse av de positiva effekter som du påpekar, som att det är något naturligt.
Har haft många kollegor genom år som har skaffat barn, där efter barnafödandet har fått ett högre tålamod, bättre värderingar, bättre stresshantering.... etc. etc, efter att de fick sitt barn. Alltså detta är relaterat till arbetsplatsen, de är möjligtvis bättre hemma, men det kommer inte kollegorna till nytta.
De kollegor som har blivit bättre, hade redan dessa egenskaper redan innan barnet.
Så tror snarare att barn ibland kan förstärka vissa egenskaper som en individ redan har, både positiva och negativa.

Även om arbetsgivaren har tid på sig att "planera" och förbereda sig för detta. Så måste denna ändå lägga ytterligare resurser på att rekrytera och utbilda vikarier för dessa tjänster och betala dessas löner för en temporär tjänst. Inte direkt positiva effekter som jag ser det.

Har du något material som du kan hänvisa till då, som jag bör läsa? För att "tvätta" min orena syn.

https://kollega.se/jamstalldhet/langre-foraldraledighet-okar-...

https://www.ifau.se/Press/Pressmeddelanden/Ojamn-foraldraledi...

https://arbetet.se/2015/03/19/foraldraledighet-ger-lagre-lon/

Män tjänar i regel mer än sin partner, är de hemma mer med din approach så kommer deras löner påverkas. Det gör att kvinnor halkar efter än mer i löneutvecklingen, får sämre pension osv osv.

Då har vi inte ens börjat med att gå in på allt gratis arbete som kvinnor gör i hemmet: https://www.scb.se/hitta-statistik/temaomraden/jamstalldhet/j...

Systemfel som bör åtgärdas. Kvinnor drabbas av utbrändhet i högre utsträckning osv. Jag tror min poäng är gjord.

Kvinnor jobbar mer hemma, män jobbar mer på jobbet, generellt sett. Det är förstås både chockerande och en utomordentlig orättvisa att det sen syns i lönekuvertet.