Hur upplever ni förståelsen för ert tekniska jobb är med bekanta?

Nu jobbar jag inom elkraft men generellt tror jag det är svårt för gemene man att förstå vad lite mer okända/otydliga yrken innebär. Det är nog bara de inom samma branch som mig som skulle förstå hälften om jag försökte förklara vad jag jobbar med.

Min kollega har varit ensam sysadmin för en partikelaccelerator, hanterat all infrastruktur, lagring (ceph), virtualisering, backups, disaster recovery, användarsupport osv osv.

Hans flickvän tror att han i princip jobbar på Mediamarkt.

Det är samma för mig, det är alldeles för mycket detalj för att familj och bekanta förstår vad man gör. Jag förenklar allting och således upplever inga problem egentligen. Det är heller inte viktigt för mig att mina bekanta och familj förstår mitt jobb. De förstår att jobbet är svårt och är krävande.

Sedan är jag ganska tydlig med min fritid. Jag gör det jag hinner göra på arbetstid. Min fritid är otroligt viktig så jag drar en tydlig linje mellan jobb och fritid.

Alla vet att CERNs LHC använde Ceph

@lillaankan_i_dammen

Jag har läst många av dina inlägg och du har otroligt djupt och bred förståelse för IT, särskilt lagring. Alltid ett nöje att läsa dina inlägg. Om jobbet börjar ta över för mycket så kanske det kan vara värt att distansera lite från det, om det är möjligt såklart. Försöka med andra saker, andra hobbies, och således forma en annat förhållande till bekanta och familj. Det kan ju faktiskt innebära att du inte är lite effektiv på jobbet och inte hinner med allt som du kanske kunnat om du satsade fullt ut, men frågan är om det är värt det. Det kan ingen annan besvara än du.

Jag kanske missförstår tråden helt, och du får gärna rätta mig i så fall.

Kan hålla med att de har svårt att förstå vad det är man gör. Men när man hjälper någon och löser ett problem och förklarar så förstår de att det är avancerat, för de hänger inte riktigt med.

Som du säger är det svårt att ersätta en person i en installation som är ett en-mansjobb. Verksamheten har anpassat sig efter ditt servicefönster eller du anpassat dig efter deras begränsade. Mycket går inte att ta på då det är logisk konfiguration som tar tid att sätta sig in i.

Men samma sak för ett gäng elektriker som förberett för att stopp, dragit fram kablar i veckor och läst kopplingsscheman och när dagen kommer har alla covid. Man kan då inte slänga in ett nytt gäng där. Men vid installation av en standardprodukt är det mycket lättare att skicka ut någon annan.

Även om man dokumenterat bra så är det alltid lättare för den som installerat eller som jobbar med systemet att felsöka. Gäller inte bara IT, det gäller massa andra service-yrken med. Det gäller att man inte slarvar med ritningar, dokumentation, funktionsbeskrivningar, märkningar osv. man skjuter sig i foten och blir oumbärlig.

Jag tror mycket handlar om att vara ödmjuk inför andras profession, och det gäller ju det mesta oavsett om man jobbar med IT, är politiker, polis, sjuksyrra, bagare eller vad det nu kan vara.
Det är så lätt att tro att man vet hur saker går till eller hur det ska vara.

Utöver olika yrken så tror jag också att vi alla brinner olika mkt för våra jobb men även att det finns olika grader av lojalitet, både mot arbetsgivare men kanske även mot bekanta när det gäller att hjälpa till.

Vissa skulle aldrig lyfta ett finger för att hjälpa en bekant i nöd medans andra skulle ställa upp när som helst på dygnet och det är precis likadant på en arbetsplats.

Alla mina vänner kallar mig för "ekonom" eftersom jag studerade industriell ekonomi med fokus på logistik....
Egentligen är det väl inte helt fel med tanke på vad ordet betyder

Är också utvecklare och sitter med stora komplexa system som jag utvecklar, givetvis tillsammans med andra. Men jag känner igen mig i bilden du beskriver. Det är inte många som förstår komplexiteten i det man gör eller att det inte bara går att byta ut någon lite snabbt. Jag brukar inte direkt prata ingående om vad jag gör, för folk förstår inte eller zonar ut ganska omgående 😆
Är det någon som är intresserad kan man förklara lite mer, på en generell nivå, men annars inte. Min familj är rätt förstående att jag jobbar mycket och även behöver svara på frågor eller administrera något även på semestern ibland, får hoppas det förblir så. Det är svårt att koppla bort jobbet helt ibland, tyvärr får man väl säga. Det är inte alltid ett 9-17-jobb utan ibland kräver det att man jobbar mer. Jag hoppas det avspeglas i lönen också. Ens engagemang borde betala sig.

Har sån tur att sonen som är 17 nu oxo är intresserad av kodning, science och teknik. Vi kodar, bygger datorer och snackar teknik - ytterligare "tur" är att min fru jobbar som testledare IT sen många år och jobbar ofta nära utvecklare, så hon har ganska bra hum om vad jag gör. Men resten av min bekantskapskrets ser nog bara mig som "den där snubben som kan hjälpa till när det skitet sig med datan"

Har många kunniga och trevliga kollegor som man kan nörda ner sig med de dagar man fysiskt är på jobbet

// Lazze

Jag tycker själv det är en svår balansakt, men ur ett företagsperspektiv ligger det ju faktiskt väldigt mycket i att det är dåligt för din arbetsgivare att ha single points of failure också: Det är dyrt att anställa bra tekniker, men vad kommer det att kosta företaget om "den bra teknikern" inom ett område blir sjuk eller dör och inte kan användas på många månader eller någonsin?
Ingen är oersättlig, men det kommer att bli ett svindyrt halvår när - sannolikt flera - konsulter ska sätta sig in i någons dåligt dokumenterade vardag så företaget inte står stilla inom detta område. Jag har sett sådant hända flera gånger.

Så även om det kanske uttrycks på ett alldeles för förenklat sätt har din familj/vänner rätt i sak: Finns det ingen annan än dig att ringa när något skiter sig har både du och firman som anställt dig gjort fel.

Min situation påminner om den du beskriver, med skillnaden att min fru driver eget och därför har full förståelse för att man kan hamna i situationer där ingen annan kan göra ens jobb just då. Däremot har jag på senare tid börjat skriva all övertid som intjänad komp snarare än att ta ut den i form av pengar. Vad jag rätt snabbt upptäckte när jag gjorde så var att jag nära nog varenda vecka hade kunnat ta ut en ledig dag bara i komptid. Och är det så, finns det faktiskt fog för ens familj att klaga och för arbetsgivaren att understödja förändringar både för sin egen och för din skull. Så för att ta ditt exempel: visst, jag gör min driftssättning som bara jag kan göra, och jag är på plats påföljande arbetsdag så jag ser att allt funkar, men sen försöker jag aktivt vara ledig motsvarande tid med målet att inte bli uppringd med mindre än att något brinner. Och naturligtvis är det långsiktiga målet att träna upp kollegor så det aldrig igen ska finnas färre än två "jag" för majoriteten av vad jag gör.

Oavsett om det man jobbar med är avancerat eller inte så är det ett problem när arbetsgivaren förutsätter att enskilda medarbetare ska dra tunga lass utöver vanliga arbetstiden. Det din otekniska umgängeskrets ser är att du, vad som verkar vara ofta, planerar och prioriterar jobbet framför dem. Vad du gör på jobbet spelar inte så stor roll.

Det är klart det kan brinna ibland eller att det finns arbetsuppgifter bara du kan lösa. Men om du är i en situation där du aldrig eller väldigt sällan kan ta ledigt, ofta med kort varsel måste bortprioritera familj/vänner och att du blir kontaktad de få gånger du egentligen ska vara ledig så förstår jag verkligen att de klagar.

IT är inte bara utveckling. Det är ansvarsfördelning, processer, riskspridning och framtidsplanering. Det är dåligt för alla inblandade (medarbetare, företag och kund) om strukturen är uppbyggd helt runt enskilda personer på företaget. Angående din edit om att anställa fler så är det såklart en del av lösningen. Den andra delen är att du inte utvecklar något helt själv utan att ni är minst två på varje arbete samt såklart dokumenterar bra. En eventuell förlust i effektivitet tycker jag täcker upp den monumentalt ökade säkerhetsaspekten av att inte ha individberoende på absurd nivå.

Edit:
Jag glömde ju svara på det du egentligen frågade. Till och från har jag haft roller där det varit svårt att förklara vad jag gör och varför jag behövt åka in till jobbet, men eftersom det varit undantagsfall och inte norm har det inte varit några problem.

Ingen är oersättlig, och ingen ska vara oersättlig.

Det låter ohållbart inte minst för kunden, vad händer om du är med om en olycka imorgon, är kunden helt utlämnad då?

Man ska kanske fundera på om man är oersättlig, eller om man vill vara det.

Jag har också utvecklat kundspecifika lösningar, och en sak är såklart rättigheter, men jag gör mig inga illusioner om att "vem som helst" som programmerar i samma språk inte (dubbla negationer...jag tror det är rätt) kan plocka upp min kod om det behövs.
Man ska inte tro att man är så himla speciell.

Är det sen en lösning man hyr ut (så SAAS) så är det ju ens förbaskade skyldighet att plocka in någon som åtminstone grundläggande kan "ta över" om det behövs, som sagt, om man t.ex. blir sjuk.

Som sagt, man ska fundera på om man är oersättlig eller om man vill vara det. Om för mycket av ens identitet ligger i att man är det, i ens jobb, så utsätter man ju framförallt sina kunder.

Försöker inte ens förklara, ingen idé. När man träffar någon som faktiskt kan en del och jobbar med liknande bara nickar vi till varanda. Underförstått "Vi ska inte snacka jobb idag va? Vi tar nått annat"

Ingen vet vad jag gör, inte ens min chef. Jag jobbar med IT och jag hjälper människor/företag med deras " dator-problem " är allt jag säger.

De allra flesta jobben består av en otänkbar komposition. Den med passion kan nog rabbla upp en onödigt stor helhetsbild, då någon frågar "vad du gör" inom yrket.

Som endast anställd ska man inte känna ett behov att alltid vara tillgänglig, efter jobbet och arbetstidens slut. Man behöver vila allt under brynjan och hjärnhinnan, för att hålla till pensionen och bortanför 81-82 år. Vi gör stundtals våra uppoffringar och så där. Men livet består av så mycket mer än putta och laga firmans (inte din) eller kundernas skottkärra.

Många jobb idag är fantastisk för ens egna utveckling och gör gott för självkänslan. Men det finns något meningsfullt i att stanna till och dofta på en äng i kvällssolen. Eller se hur landskapet avbildar sig på en stilla sjö.

Jag tycker mig läsa två frågor i en.

När det kommer till hur jag förklarar vad jag jobbar med beror mitt svar på vem som frågar och hur intresserad han/hon är. Om jag hamnar bredvid någon på ett bröllop och vi mest ska kallprata så är jag IT-konsult. Skulle personen också jobba inom utvecklarsfären kan jag förklara lite mer ingående vad jag gör.

Detta sagt tror jag att de allra flesta tech-yrken går att förklara utan massor med teknisk jargong, givet att man får tillräckligt med tid på sig att förklara. Jobbar du som mjukvaruutvecklare kan du prata om appar och i stora drag förklara hur de blir till. Pillar man med SCADA kan man åtminstone förklara varför systemen finns och ge exempel på hur de påverkar slutkund.

Nästa fråga: hur skiljer sig ett tech-jobb från andra jobb, med avseende på t.ex. drift, kritiska buggar som bara "måste fixas", osv? Här tycker jag att TS har fel i sin edit:

Alla yrken som levererar en produkt har samma problem som tech-sfären har och det handlar alltid om kostnadseffektivitet. Balansen mellan att ha så få anställda som möjligt och att kunna hantera situationer när en eller flera anställda faller bort. Det åligger inte den anställde att lösa det problemet. Blir man sjuk, blir man sjuk. Man ska inte behöva jobba utanför arbetstid. Osv.

Arbetar man i en organisation där man frekvent ser att man har flaskhalsar, trånga sektorer, och "single points of failure", borde det vara uppenbart att något behöver ändras på. Nu skriver TS specifikt om att starta upp en ny site och där behövs givetvis förberedelser och blir man sjuk kvällen innan/under natten har man sannolikt inte planerat för att Stina eller Staffan ska hoppa in med superkort varsel (men man borde kanske ha planerat för att två personer alltid ska åka på sådana jobb?).