Gå ner i vikt - tråden

@tombman @palusa Grymt jobbat

Jag väger också lika mycket som när jag var 20, är bara några kilo tyngre nu och lite mer centrerad
För att återknyta till topic så har jag på slutet kilat neråt ca 4 kilo sedan ca november. Jag vet vad som krävs, är till och med i viss mån utbildad inom området och jag har också varit likadan som du tombman, fast inte bara löpning, utan träning generellt. Med höns, katter, barn, träningar, hemmalagad mat, naturligt, ekologiskt, närodlat, hemmaodlat etc.

Livet lekte. Sedan hände nåt. Nu kan någon säkert säga: med allt som du gör varje dag, inte konstigt att du blev utmattad...
Men skillnad blev det; för att beskriva en vardag idag:

Vaknar 06:00 (vilopuls 50-55, så hjärnan stannar av när jag sover), frukost, hygien. Åker till jobbet 06:24. Hemma från jobbet 16:15-16:45 beroende på om det skall handlas mat.
Lagar mat till familjen. Maten klar 17:00-18:30. Äter. Ätit kl 17:30-19:00. Eventuell egentid (om inte husunderhåll etc; nu senast rasade snöslungan lagom till 50cm snöfall). Träning (eller snöskottning) kl 20:00-20:45. Säng. Lägger jag mig 21:00 eller <insert time here> somnar jag kanske 02:30-05:30, trots insomningsmedicin. Vilopuls strax över 90; hjärnan rusar, stannar aldrig av.
Repeat.
Lägger jag mig istället dödstrött vid ca 02:30-04:30 så somnar jag oftast inom en timme. Men snittsömnen, inklusive helger, är kanske 3-3,5h per natt; alltid värre på vintern.

Men ja, självklart handlar det om självdisciplin. Samtidigt finns det en del annat i bilden som inte alla kan förstå. En bekant till mig rusade in i väggen stenhårt: vaknade en morgon och kunde inte klä på sig, för denne visste inte hur man gjorde. Blev helt sjukskriven i sex månader och jobbar fortfarande inte heltid flera år senare. Så illa är det inte för mig, ännu.

För mig skulle den enskilt största förändringen som skulle kunna faktiskt betyda något, vara att byta jobb; du har helt rätt och tankarna går naturligtvis ditåt. Det är inte gjort i en grisblink dock, och risken är dessutom betydande att jag skulle krascha helt om det är så att jobbet inte "passar". Det finns en treårsplan dock gällande yrket, dock. Låt mig återkomma om tre-fyra år

Sa ingenting om att det inte gick, utan att har man inget fett att ta av så kommer man bryta ned muskler och kroppen men även möjligen kunna sänka sin BMR på sikt. Skulle inte hålla ett sådant lågt kaloriintag och träna samtidigt under någon längre period, det är inte bra för kroppen alls.

Ditt exempel med David Goggins säger ju dessutom emot dig själv när du säger att träning inte ökar kaloriförbränningen. Hade inte träning ökat kaloriförbränningen hade han aldrig kunnat gå ned 48 kg på 2 månader även om han inte ätit någonting alls. Oavsett är det inte hälsosamt att göra det heller och kan ge olika problem som man bär med sig.

Nej, jag tror mycket mer på långsammare resultat så man behåller så mycket muskler som möjligt och inte riskerar att störa ämnesomsättningen. Det är inte heller något krav med ultradisciplin, genomsnittet är vad som räknas. Vill man äta lite chips på fredagen är det inte hela världen och man kan fika någon gång också ifall man vill.

Nu vid viktnedgång utan träning så håller jag mig till ca 18-1900 kcal per dag de flesta dagarna (dvs siktar på åtminstone 4 dagar i veckan men körde 5 i början), sedan blir det 1-2 dagar med ett litet mindre underskott och resterande med ungefär balans kring 2800 kcal (inte så noga ifall det blir litet överskott ibland här). Denna veckan har det blivit både stor efterrätt två dagar (födelsedagsfirande mm), en halv påse chips i fredags och en stor fika idag och jag kommer ändå bränna lite fett på totalen. Men nu är det dags att ha lite högre underskott ett tag efter jul, har hamnat på underskott under jul också men mindre än vad jag vill.

Japp, det var jobbigt att äta så mycket ifall jag ville hålla det till bra näringsämnen. När jag var yngre så kompenserade jag genom att äta chips och kakor daligen utöver en redan kolhydrattung diet, enklaste sättet att få i sig kalorierna speciellt på en budget när jag var student.

Fan, gå ner i vikt är skitenkelt. Bara göra det liksom. Sluta upp med såna där löjliga självskadebeteenden, panikattacker, trasiga ben, ryggar eller depression och cancer.

https://i.imgur.com/CEUiOXe.png

https://i.imgur.com/GcLcvgd.png

EDIT: för att förtydliga- bilderna är från 2 helt olika trådar
Ville bara påvisa att det är lätt säga saker när man inte har hela bilden....

Tänk om du vore "the straw that broke the camels back"?
Undrar hur det hade känts för dig?

Jag är uppriktigt glad för att du är munter och verkar må bra.

Men det kanske inte är så för oss andra?
Det kanske var därför tråden blev så populär med tiden?
Folk i tuffa situationer som stöttar varandra.

Och nej, molgan tvingar inte mig. Jag har dålig självdisciplin. Jag lägger mer energi på självmordstankarna, depressionen, personlighetsstörnignen samt lyckas vara förälder till två barn och ett fucking jobb. Men bara 2 gånger de senaste 5 åren har jag gått in i väggen. Kan säga att de jävla chokladbollarna har varit guld värda även om min mage växt eller ej.

Och nej, jag är inte kränkt, jag är arg.
Jag bryr mig inte ett skit om att min mage sticker ut, men sitt inte här på din jävla tron å säg det är lätt. Hade det varit det så hade inte tråden funnits. Folk besöker inte denna tråden för att få kängor i huvudet.

Edit2: Vet inte om det behöver förtydligas?
Men ja, hälsa, kost och motion är väldigt viktigt och är något alla bör försöka arbeta emot. Kudos till er som idag lyckades med det minsta lilla steg eller era mål. Och till er som idag inte lyckades med era mål.... det kommer fler dagar. Hang in there!

nej. men de du beskriver är nog inte majoriteten av de som är överviktiga. För de flesta är det enkelt. Jag gör ingen Religion av min träning och mat som jag får intryck av andra här. jag är snart 50,är 1.81 och väger 69kg.
tränar 2h/ dag, har aldrig varit tjock o gillar att vara i god form. jag älskar god mat och stoppar i mig det mesta, doch nästan bara växtbaserad. räknar inga kalorier, protein eller annat. väger mig varannan dag kanske.

Heroinister skaffar också medvetet mer knark, knappast att det är frivilligt bara för att något passerar medvetandet! Skärp dig och lär dig lite om beroenden och psykisk ohälsa

Socker är värre än man kan tro

Jag har insett att jag tyvärr inte kan äta godis, fika osv med måtta så jag måste göra något mer drastiskt. Gick ner 40kg för några år sedan, men har gått upp allt igen. Såklart. Mer därtill. Har beslutat mig tidigare för att testa att utesluta godis och sånt helt, och efter en vecka av vansinniga cravings så har det oftast gått bra. Men så har jag trillat tillbaka efter några månader, en lågkalori-glass blir till en lite-mer-kaloriglass blir till en vanlig glass men bara lite, och så vidare och så vidare, och rätt vad det är så käkar jag godis varje kväll.

Så, jag kan helt enkelt inte äta godis. Det funkar inte att göra det med måtta. Det har blivit ett beroende. Bestämde mig igen här nu vid nyår (som alla andra ) att sluta äta just godis/fika osv ytterligare en gång. Börja köra lite Linas veg-kassar för att få struktur på den biten också och inte hamna på affären så ofta. Två första dagarna kunde jag inte hålla tillbaka. Jag satt och tänkte jag inte skulle äta godis, att det är precis den här känslan jag måste stå emot osv. Men det gick inte. Vilkestyrkan/disciplinen fanns inte. Dag tre lyckades jag stå emot nu är jag en vecka in.

Nu har det börjat lugna ner sig en aning, och jag hoppas att matkassen kan hindra mig från att ersätta godiset med orimlig matmängder. Väldigt lätt att bara ta några mackor här och där. Men jag börjar med fokus på godis iallafall.

Träning blir eventuellt nästa steg. Har köpt gymkort för förra årets friskvård iaf på gymmet bara några hundra meter bort. Så tanken finns där. Tyvärr tycker jag det är svintråkigt och jag tycker också det är jobbigt att komma iväg till gymmet och vara där och skämmas för hur en ser ut (jo jag vet, folk sköter sig själva och tänker på sitt egentligen) vilket gör att det är svårt att få till en positiv (uthärdlig?) upplevelse av det. Med redan existerande motivationsproblem så blir det inte lättare. Det är inte heller möjligt att bara sticka iväg hur som helst när man jobbar hemifrån och allt gott är lättillgängligt.

För stunden blir det utökade hundpromenader till att börja med. Och snöskottning till förbannelse..

Jo, absolut. Jobb hemifrån ger definitivt mer flexibilitet och möjlighet till träning. Det var bara lite svar på att "gå och träna så fort X eller Y". Det går ju inte riktigt för mig iallafall. Men däremot skulle det nog vara möjligt att komma iväg på lite lugnare tider tack vare det. Och ja, jag har ju köpt kortet av en anledning. Eventuellt var den anledningen främst att pengarna skulle brinna inne, men ändå

Det som är lite synd är att jag är alldeles för tung för att springa i dagsläget, behöver gå ner en del först men även träna upp mina knän mha raskare promenader först. För just att springa är intressant nog en av få saker jag tyckt varit ganska kul. Jag såg snabba resultat, jag menar jag kunde ju maka mig fram en hel kilometer i väldigt långsam sprint till slut Då var det främst knän som sa stopp dock, men även där självbilden så fort man mötte folk och man kom där och dallrade fram.

Man kan ta det lugnt, man behöver inte bli helt galen och springa milen direkt. Prova att jogga 500m första gången pch känn efter i två dagar. Kombinera det med promenader och spring en del av vägen. Cykla och simma kan alla göra med mycket mindre skaderisk, en helt vanlig Svensson-cykel räcker bra. Man måste inte börja med Vättern runt, ta det i steg och inte för mycket på en gång

Mitt tips är att inte mäta sig mot andra, men skaffa en app så man kan jämföra med egna resultat. Det brukar hjälpa mig med motivationen i alla fall

Tack alla för en bättre stämning i tråden, nu känns det mer som vi stöttar än skäller!

Socker är värre än man kan tro

Jag har insett att jag tyvärr inte kan äta godis, fika osv med måtta så jag måste göra något mer drastiskt. Gick ner 40kg för några år sedan, men har gått upp allt igen. Såklart. Mer därtill. Har beslutat mig tidigare för att testa att utesluta godis och sånt helt, och efter en vecka av vansinniga cravings så har det oftast gått bra. Men så har jag trillat tillbaka efter några månader, en lågkalori-glass blir till en lite-mer-kaloriglass blir till en vanlig glass men bara lite, och så vidare och så vidare, och rätt vad det är så käkar jag godis varje kväll.

Så, jag kan helt enkelt inte äta godis. Det funkar inte att göra det med måtta. Det har blivit ett beroende. Bestämde mig igen här nu vid nyår (som alla andra ) att sluta äta just godis/fika osv ytterligare en gång. Börja köra lite Linas veg-kassar för att få struktur på den biten också och inte hamna på affären så ofta. Två första dagarna kunde jag inte hålla tillbaka. Jag satt och tänkte jag inte skulle äta godis, att det är precis den här känslan jag måste stå emot osv. Men det gick inte. Vilkestyrkan/disciplinen fanns inte. Dag tre lyckades jag stå emot nu är jag en vecka in.

Nu har det börjat lugna ner sig en aning, och jag hoppas att matkassen kan hindra mig från att ersätta godiset med orimlig matmängder. Väldigt lätt att bara ta några mackor här och där. Men jag börjar med fokus på godis iallafall.