Krönika: Uppdateringar – besatthet eller entusiasm?

Svårt att argumentera emot uppdateringar när jag själv sitter på Arch Linux och okynneskör `yay` i tid och otid

Däremot är det rationellt inte nödvändigt att alltid uppdatera till senaste versionen av allt och man kan ibland undra hur mycket tid som läggs på att uppdatera helt i onödan.

Jag är likadan. Det känns inte alls bra att sitta med gammal firmware eller gamla drivrutiner.

Däremot är jag mer konservativ med operativsystem. Men det är inte mitt fel att Microsoft på något hemligt styrelsemöte tydligen bestämt att det ska vara varannan bra, varannan dålig. Så jag är kvar på Windows 10, men självklart med senaste uppdateringarna

Exakt samma här✋

Har blivit någon märklig vana att köra pacman -Syu, flatpak update och yay när jag startar datorn för dagen 😅

Jag är nog lite tvärt emot, särskillt när det kommer till Windows-system.
Då jag ett flertal gånger råkat ut för problem med uppdateringar så är det inget som jag direkt hurrar över när jag ser att det dyker upp nya...
Inställningar som i vissa fall helt ologiskt (har inte med uppdateringen att göra) ändras bara för att man kör in en uppdatering eller inkompatibilitet som uppstår med vissa versioner vare sig det är frågan om beta-versioner eller slutgiltiga...
Att hålla på och backa till tidigare versioner har bara lett till att hackar sönder registret för att unvika att vissa saker uppdateras vilket istället leder till att det inte uppdateras...
Det finns inget jag hatar så mycket som uppdateringar som är påtvingade.

Konstigt nog är jag mer imponerad av när man kör "systemuppdateringar"(all mjukvara uppdateras) i Arch Linux. Sålänge man inte väntat för länge med att köra en uppdatering så har det fungerat i princip felfritt.
När det väl uppstått problem så har tagit lite tid att lösa även om det inte varit speciellt svårt att lösa men det beror nog mest på att jag är "för mycket" av en Windows-användare fortfarande...

Det beror på om uppdateringen är påtvingad eller frivillig. Om ett problem blir löst känns det skönt men orsakar det nya problem är det trist. I vissa fall när allt funkar så kan jag avstå uppdateringar för att inte förstöra det som fungerar. Ofta får jag tänka till om det är bra tillfälle att uppdatera just nu.

Uppdaterar när jag känner att jag behöver... Vilket är mer sällan idag än för 10 år sedan. Ny drivrutin till gpu med ett års mellanrum.... Chipset/cpu aldrig.. Windows aldrig..

Men å andra sidan spelar jag bara ett spel på datorn nu för tiden

Känner en instinktiv ilska när jag ser att en uppdatering vill göras, eftersom det är så fastetsat i ryggmärgen hur bloatat det kan bli. Det som förstörde mig var MSN messengers utveckling.

Har varit torsk på uppdateringar sen jag fixade första datorn.
Meckade ihop egna drivrutiner med en häxblandning av senaste DLLerna på den tiden när nvidia och Ati i regel inte distribuerade generella drivrutiner. La till PCIID med hexeditor så att nyare firmware från modeller i samma familj CD-brännare gick att använda på min etc.
Optar in i alla betaprogram osv.

Meckade tidigt med att slipstreama egna Windows-skivor med alla updated som drivrutiner etc.

Trots det har jag väääldigt sällan stött på något problem.

Så jag aldrig förstått folk som väntar månader med att installera ett servicepack eller ny drivrutin etc. 😅

Känns lite som att överklocka, man lurar ut ytterligare lite prestanda (och funktionalitet) än vad som var tillgängligt när man köpte produkten. Helt gratis.

Dessutom är det ju väldigt lärorikt att mecka och ta sönder saker för att sedan laga dem!

Den myten fungerar som vi redan rett ut bara med en väldigt selektiv världsåskådning

Minns inte senast jag alls uppdaterade någon drivrutin eller firmware om det inte fanns ett strikt behov. Det är ju som att bara byta moderkort på en dator eller något annat som knappt spelar roll

Jag kan förstå om man väntar sig någon specifik funktion eller har mysko problem (hej Steam OS!)

Men att uppdatera när allt fungerar brukar mest riskera att leda till problem och framförallt mer på senare tid brukar releaser aldrig vara stabila första gången. Det är nästan varje gång man måste uppdatera igen och igen efter några dagar/veckor och ändlöst felsökande och strul längs vägen…

Rör inte det som fungerar brukar vara min filosofi

När jag var yngre så ville jag alltid köra senaste. Nu på äldre dar så värdesätter jag min tid och energi mer och vill bara att vissa saker ska funka. Fungerar något och det inte finns behov av en ny feature eller säkerhetspatch ser jag ingen anledning att uppgradera.

Hatar uppdateringar då det bara förstör hela datorn och man måste lägga ner massa tid för att få bort uppdateringen/roll backa.

Bara senast igår fick jag lägga 3h, då när jag vaknade hade datorn lyckats startat om och lyckats installera 2 windows updates (stängt av alla Windows Updates). Bara mainskärmen funkade och gick via den interna grafiken. Trodde mitt grafikkort hade gått sönder. Men då jag fick bild ut via grafikkortet samt om jag klickade ur "0 db Fan" så började fläktarna på kortet snurra. Hittade inte gpun i aktivitetshanteraren eller i hwmonitor. Det syntes i bios dock. Klickade runt och kom fram till att drivrutinerna till grafikkortet va borta. Gick in via Inet - Mina Sidor och klickade in på grafikkortets hemsida (tycker det går smidigare än att googla och hitta precis rätt modell) och klickade hem AMD Radeon Adrenaline, gick inte installera, testade en annan version, gick inte. Letade upp original installationsfilen på datorn från när jag installerade kortet, den funkade. Installerade sig och hittade gpun och körde in drivrutiner, blinka till och alla skärmar gick igång.

Hatar uppdateringar. Gillar heller inte när det kommer ny Android och hela mobilens layout ändras ._.

För mig är det baranågot som måste göras och de få gånger jag märker någon skillnad så är det bara nackdelar, typ weather widgets, reklam eller barnspel