Krönika: Mellan köpvilja och det sunda förnuftet

Vore jag snuskigt rik skulle jag förmodligen vara överbelamrad av prylar, framförallt elektronik. Jag älskar verkligen prylar, det sitter i mina gener då båda föräldrar också var prylgalningar. Det kanske är tur att jag inte har ekonomin att hela tiden köpa, skulle troligen inte ha tid att använda alla dessa saker ändå.

Nu köper jag troligen mer saker än jag egentligen behöver. Jag hade inte behövt uppgradera såväl processor som grafikkort för två år sedan men viljan tog över och ekonomin fanns. Jag hade inte behövt bygga ny HTPC som jag gjorde för ett par månader sedan, jag hade kunnat fortsätta sitta och svära när det krånglar och att jag inte kunde utnyttja TVns fulla potential osv.

Visst gnager det lite på samvetet att köpa saker som jag egentligen inte måste köpa. Inte bara för ekonomin utan även ur hållbarhetsperspektivet. Samtidigt är det dock så att jag bara lever en gång, jag vill fylla livet med sådant jag tycker är kul och som ger mig något positivt. För mig är det att pilla med elektronik, att spela spel och titta på film. Det hade säkert varit bättre för världen om jag fått ut mer av att promenera i skogen men nu har jag de intressen jag har och då blir det så.

Senaste åren har uppgraderingar och nya prylar kännts väldigt "meh" när det kommer till datorer och mobiler. Saker har bytts ut för att de varit på gränsen till att inte längre vara driftsäkra eller för att ha gått sönder. Höga priser kombinerat med begränsat behov har minskat köpsuget rejält.

Det finns lite sug efter annat, högtalare och andra ljudprylar som ska uppgraderas. Men det är saker som ska köpas för att passa våra behov och önskemål i många många år. Beslutsångest är bara förnamnet

En sak som jag hade fördel förut när jag arbeta som data-tekniker på en dataaffär va att man fick åka på mässor fick klämma och känna på sakerna. efter en mäss runda var man nöjd insåg att man inte behövande dom nya sakerna som kom.

Villhöver är väldigt snål i vanliga fall, men ibland tycker det för mycket i köptarmen och då har man vikit ned sig. Senaste är en Tab S8 som jag verkligen inte behöver,

Om teknikutvecklingen går snabbt så tappar ens dyra pryl snabbt värde. Detta i kombination att tiden verkar gå snabbare ju äldre man blir, gör att vad som är en kortvarig lycka blir mindre.

Jag själv håller kraftigt ner på datateknikprylar just nu. Av skälen ovanför plus de är så dyra.

Hade svårt att köpa en GPU för att varje gång det var dags för ett nytt kort så ville jag alltid vänta för att jag alltid ville ha det bästa kortet.

Sen började dom bli sjukt dyra och vägrade betala så mycket pengar. Jag sa till mig själv "Nvidia kommer lära sig av misstaget av att höja till galna priser"

Men tillslut så orkade inte mitt GTX 980 spela några spel så blev tvungen att uppgradera till RTX 3080.

Jag köper alltid det dyraste (ok nästan jag är inte galen och köper ett 4090) som dyraste iPhonemodellen, processorn etc men jag köper inga småuppgraderingar däremellan.

Jag inbillar mig att det är lite mindre dåligt för miljön men tror inte tillräckligt. Då jämför jag med folk som hus och bil och känner mig lite bättre.

Just nu kanske ändå köpandet ger störst möjligheter för Taiwan att investera i rejäl vattenrening och avsaltningsanläggningar.

"Mellan köpvilja och det sunda förnuftet"

Några synonymer för mig till meningen ovan är:
Steam Deck
Uppgraderingspaket (CPU, MB och DDR5-minnen)
Köpa en uppgradering till dotterns GTX-1080 på hennes kommande födelsedag.

Dagens visdomsord: Känner du att du har (eller tar dig) råd att slösa pengar på elektronik du vill ha mer än behöver? Lägg några hundra eller någon tusenlapp i månaden på pensionen. Du har som du säger bara ett liv, och ingen kommer vilja tillbringa tiden då du inte längre borde behöva arbeta i fattigdom.
Det låter säkert aptråkigt för de flesta, men när man som mig närmar sig 50 hade jag inte haft något emot att ha alternativet att ha så mycket pengar att jag antingen kan leva i överflöd då, när jag har tid att njuta av sakerna, eller t.o.m dra mig tillbaka i förtid.
Att jobba tills jag lämnar in lockar inte så mycket för mig i alla fall, och rätt vad det är så kommer sådana tankar i kapp...enkel realitet.

Konflikten mellan att satsa på "förra generationen" el "det senaste" finns nog där för många. Även om sakerna är bra så finns det ett slags mentalt motstånd mot att välja något där man vet att det finns något nyare/bättre.

Sen finns ju även aspekten att man väntar på något tydligt steg innan man byter, som tycks dröja väldigt länge innan det kommer.

Har personligen väntat i många år med att skaffa ny skärm, för att steget från 24 till 27" är för litet och de bredare skärmarna ger för lite höjd. Väntat på att snabba och allmänt bra 4K-skärmar i vettiga storlekar ska komma. Nu finns sådana, men samtidigt vill man ju också gärna att de ska sänkas lite i pris, vilket man vet brukar ske.

Själv är jag verkligen helt ointresserad av det absolut senaste o absolut bästa då det är så förbannat dyrt, utan jag är väldigt nöjd att jag oftast satsar på vad jag tycker är "prisvärt", alltså en bra balans mellan vad jag behöver i prestanda o pris. Vilket alltså nästan alltid resulterar i att jag köper beggat. Visst att man måste ha lite mer tålamod, men det har jag så därför kan jag alltså spara ganska bra med cash.

När det gäller datorhårdvara så har jag iofs ett 3090, men jag behövde verkligen VRAMet för mina renderingar, o jag gav ändå "bara" 9kkr för det, men utöver det så har jag en 3700x med 32gb ram på ett ITX-mobo som jag gett under 3000kr för, o det inkl en biffig kylare också. 650w-nätagget som driver det fint gav jag 300 spänn för o NR200 är det enda i datorväg jag köpt nytt o det gick för under tusenlappen. Så utöver grafikkortet så är det en väldigt kraftfull burk för stålarna.

Sen har vi mitt kamerautstyr, jag köpte en Sony A7 när den släpptes för nästan tio år sen nu där objektivet som sitter på är en Minolta 45/2 från 80-talet som jag gav en hundralapp för, medans dyraste objektivet jag har är min Samyang 85/1.4 jag gav 1500 för, o inte för att egentligen vilja skryta så tar jag bättre bilder än dom flesta med dessa i dagens mått _extremt_ omoderna prylar
Vidare så rockar jag ju OLED tv/skärm, men runt 7000kr för en 4K 55"-tv med helt galet bra bild o möjligheten för 1080p/120hz i gejming är ändå ganska prisvärt det också imo.
Stereon sen är ett par Ino Audio piP (dom som vet vad det är för några fattar) som jag gav runt 6000kr för, med en uppklippt gammal madrass med enkel träram o spänn tyg bakom dom, o sen med ett halvt hemmabygge till förstärkare, en MiniDSP o livslånga ljudkunskaper för att justera ljudet till perfektion så har jag bättre ljud än dom allra allra flesta men för ett pris som är betydligt lägre än vad många audiofiler bara skulle kunna drömma om

Jag tycker alltså att jag rent teknikmässigt har det riktigt riktigt bra, o det trots att jag sammalagt genom åren inte ens jobbat halvtid, o det samtidigt som jag lyckas spara ihop pengar på hög också. Jag är alltså snål, men smartsnål

Bra skriven krönika, och jag känner igen mig i vad som skrevs. Men samtidigt så känner jag också att alla prylar numera är såpass bra och uppfyller mina minikrav som jag haft sen en lång tid tillbaka så jag är rätt nöjd med prylarna jag har. Nu kan man få 120Hz+ OLED på alla sina skärmar, ray tracing även på budget-grafikkort, lagring på både mobil, laptops och surfplattor där man kan få med sig hundratals timmar video på både som filer och offline-streaming, noise cancelling i hörlurar för runt tusenlappen, osv osv.

Ska mycket till för mig att byta ut några av mina prylar såvida de inte går sönder.

Jag sitter fortfarande på en gammal 27-tummare med TN-panel av precis samma skäl. Först tänkte jag ”jag väntar tills vettiga IPS-skärmar blir lite billigare, för att det ska bli vettigt att investera x antal tusenlappar måste det bli större skillnad”. Och sen har det väl fortsatt så, haha. Spelade såklart in att jag var student rätt många år med begränsad budget för sånt, men det är lätt att fastna i.

Vad vill du ha sagt med det?

Du får söka dig till ett Pro Team själv. 😂

Håller hårt i stålarna atm då jag inte jobbat på ett tag (söker dock nu).
Hade jag jobbat så hade jag utan tvekan köpt ny mobil och nya diskar till nasen. Men jag hade nog ändå avrått mig själv att köpa nytt grafikkort. Jag klarar mig fortfarande lugnt med 5700xt.

Sen finns det ju fler prylar jag vill ha. Men det hade utan tvekan fått vänta.

Vissa får ut mer av nya tekniska prylar medans andra får ut mer av att lägga pengarna på resor. En del lägger sina slantar på hög. Alla är vi olika och kanske agerar man också olika under vissa perioder. Detta skapar ju också lite balans i samhället till skillnad för hur det var under 2020-2021.

Var mm från att byta upp mig till en 4090 dator men sansade mig.

Övertalade mig själv att vänta en generation. Hoppas bara allt finns kvar när det är dags för release av 5000 serien. Kanske får ha solfaktor 50000 då...

Jag är inte riktigt prylgalen rent generellt, men har ekonomi och mer prio på att ha det "skönt" när det kommer till prylar. Så det har blivit ett 4090 (stod över hela 3000-serien) och S23 Ultra (hade 6 år gammal mobil innan jag bytte nu). Har riktigt bra hörlurar som har bra ANC för det är så jävla viktigt för mig nu när jag reser 4-5 timmar per dag att slippa onödigt ljud. Köper "bättre/dyrare" skor och kläder (spenderar nog ändå under 6k per år på kläder i genomsnitt) för det kostar mig mer att ramla med pissiga vinterkängor och bryta något än att spendera en eller två dagslöner på det, jag vill ha kläder som passar de klimat jag reser igenom. Det är mer en filosofi att ha det skönt än "coola prylar", jag har två trådlösa knappar som är 1½ meter ifrån varandra som gör samma sak, för jag vill inte rulla runt i sängen och "vakna" för att ändra en lampa (eller fippla med mobilen). Har 2 par trådlösa in-ear hörlurar så att jag snabbt kan byta om jag slölyssnar på något innan jag somnar (men de är billiga grejer). Det enda som jag egentligen är prylgalen på där sakerna inte används så mycket som de borde göras är video och fotogrejer där jag haft lite GAS (gear acquisition syndrome).

Jag har mer och mer också nått en nivå där jag är så jävla nöjd med de grejer jag har (oftast nu uppdaterar jag mest när något är trasigt/inte supportat som min mobil). Så viljan att punga ut 20 000kr för att göra mitt ljud bättre till projektorn/TV:en och gå från 5.1.4 Atmos till 7.2.4 och få 10% bättre ljudbild i vissa filmer är inte längre värt det.

Önskar jag drog till på valve index när det kom.
En av de större "ångranden" jag gjort.
Reflekterat att jag oftare blivit gladare av att köpa än undvika. När ekonomin tillåtit.