Majoriteten av svenskarna vill kunna jobba hemifrån

Är mjukvaruingenjör. Vill absolut inte jobba hemifrån hela (eller ens större delen av) tiden, men vill heller absolut inte bli av med möjligheten att kunna jobba hemifrån när jag vill.

Varken vill eller kan jobba hemifrån, villhöver tillgång till personalen jag stödjer

Skulle väl vara soft att sitta hemma och spela Train Simulator medan man styr ett riktigt tåg

Jobbar hemma 3 dagar i veckan. Har inget emot att vara på kontoret 1-2 dagar i veckan men tyvärr så funkar ju inte den skånska kollektivtrafiken något vidare. Senaste månaden har det varit problem varenda jäkla vecka, helt sanslöst.

Vi får se vad som händer. Jag ser att mer möjlighet till distansjobb kan motverka urbaniseringen. Folk behöver inte bo i centrala Stockholm eller Göteborg, de kan bo utanför och ändå ha god tillgång till jobb. Dessutom är det bra för miljön, jag vet folk som körde över 20 mil till jobbet själva, där de nu jobbar hemifrån mest.

Instämmer, likadant på fler ställen. Och om man har ett jobb som är riktigt krävande, så ska man ibland stå upp i kollektivtrafiken i flera timmar.

Jobbar hemifrån på heltid, tycker det är riktigt nice!

Jag hade 100% jobbat hemifrån heltid om jag fick. Hatar att vara på kontoret. Men kräver 3 dagar på kontoret från arbetsgivaren. Uppenbart varför också. Pga ansvaret om arbetsmiljön.

Tackade nej till ett jobb förra fredagen där arbetsgivaren inte ville vara flexibel med hemarbete. Var noga med att understryka att det var anledningen.

Har jobbat allt från 100% till 0% hemma under olika perioder, och att kunna ha möjlighet att själv ha stor kontroll över hur mycket man jobbar hemma är guld värt. Senaste tiden har jag spenderat större tid på jobb än hemma för att det är ett nytt jobb och man behöver interagera med folk för att få en bättre inblick i hur saker fungerar. Men om ett år så föreställer jag mig att det blir åtminstone 50% hemma.

Sökte mig vidare från tidigare arbetsplats för att helt plötsligt "uppmuntrades" man att endast jobba på plats.

Gå ned 10% i lön mot att gå ner 20% av tiden (dagar i veckan). Inte svårt att förstå hur många lockas av det, men det känns inte hållbart. Jag vet att ett argument är att man kan vara mer effektiv de andra 4 dagarna, men det där håller bara en tid innan det klingar av. För majoriteten i alla fall. Samma som att få ett lönelyft eller bonusar, det kan höja prestationen under en tid, innan man vänjer sig vid det nya normala. Sen finns såklart de som skulle klara detta bra också, men jag tror inte på det på bred front.

Att kunna jobba hemifrån är bra, men jag skulle bli galen om det var det enda jag kunde göra. Jag vill inte att hemmet blir ett kontor där arbetet sitter i väggarna, och det är trevligt att träffa kollegor på kontoret. Där kan jag också gå helt upp i min professionella roll. Hemma blir det krock med rollen både som pappa och man med split fokus. Men ibland är det praktiskt, och att kunna jobba hemma nån dag i veckan (medan övriga familjen inte är hemma) kan ge tid för fokus som annars är svårt på kontoret när det blir mycket ad hoc frågor.

Liksom det mesta i livet så är en balans bra.

Företag som söker 100% kontorsarbetare kommer inte få det helt lätt med rekryteringar nu efter pandemin skulle jag tro.

För att kunna vara lika effektiv hemma som på kontor behövs en helt annan disciplin på sig själv.

Jag föredrar en blandning. Lättare att hålla fokus då.

Ja tack! Förra AG 100% nej nu 60% ja. Fan vad jag levererar istället för att sitta i landskap när det gäller att jobba fokuserat. Att sedan slippa åka till firman sparar tid och pengar. Men visst tappar man gemenskapen och småsnacket/utvecklingssnacket.

Att jobba hemifrån ska definitivt anses vara ett rimligt alternativ så länge en arbetsgivare inte betalar resan för att ta sig till kontoret för den anställda. Förutsatt att det rör sig om jobb som kan skötas hemifrån det vill säga.

Kan tycka att det är helt sanslöst hur arbetsgivare kan sitta och kräva att folk ska pendla upp emot 20+ mil om dagen, och dessutom betala detta ur egen ficka. Sedan när folk lämnar/de har svårt att anställa folk lokalt, då sitter de och grinar över att det saknas kompetens.

Nej, kompetens finns. Kanske bara inte i just den stad du etablerat ditt företag.
Dags att kliva in i 2000-talet och vara lite flexibel. Om det inte går att arbeta på distans, locka då med annat som boende/betalda resor (eller andra förmåner) för den som ni önskar ha på er firma för att bibehålla nivån av kompetens som eftersträvas – lön är inte allt, arbets-fritids-balansen och hur folk prioriterar ser idag annorlunda ut.

Kompetens finns, bara inte till "rätt" pris

Personligen skulle jag inte kunna koncentrera mig om jag skulle jobba hemifrån.

Varför hatar du att vara på kontoret om jag får fråga? Låter ju inte som du har rätt jobb eller kollegor eller chef om du behöver söka tillflykt bort från kontoret?

Jag kan förstå de som har långt att resa och som har väldigt självständiga roller som kräver lite interaktion med andra. Klart det är praktiskt att jobba hemma. Men det är viktigt att komma ihåg att verksamheter byggs av människor, och människor behöver mötas och interagera. Digitala möten fungerar bra i många avseenden, men de fungerar så mycket bättre om de kompletteras med att ses fysiskt ibland. Kanske inte ses i konferensrum, utan då är kaffe-pausen desto viktigare.

Jag har jobbat hemifrån ända sedan 2003! Sparar pengar på resor och tid att ta mig till och från jobbet. Har helt egna tider och kan jobba varifrån i världen det bara finns internetuppkoppling.

Tycker möjligheten ska finnas om det är ett jobb där möjligheten finns, tex webbutveckling programmerare och liknande.

Det finns ju webbmöten, telefon.

Ibland kan det vara riktigt störande på arbetsplatser av telefoner som ringer, kollegor som kommer och småpratar eller musik i bakgrunden (som man inte gillar), fikapauser..

Jag tycker man får mer gjort om man kan vara hemma ibland.

Tycker det där med 8 timmars arbetsdag känns stelt och föråldrat i vissa scenarion tex inom IT-branchen.

Om jag ska komma in till kontoret ska jag ha eget kontor, är det landskap är det bara att glömma

Jag får inget gjort på kontoret när jag är där, men massor när jag sitter hemma. Det är så lugnt och skönt och jag kan koncentrera mig 100%.
Men jag har kollegor som sitter och spelar spel på arbetstid och dem funkar det nog inte för tror jag.

Jag jobbar hemifrån på heltid förutom någon gång i kvartalet då vi träffas fysiskt på kontoret, och då hela teamet från norr till söder. Vi har det så att vi får jobba var vi vill så varken krav på det ena eller det andra. Finns alltså ett kontor för de som vill det. Skulle väl säga att den delen av teamet som tillhör kontoret som är mitt "åka till jobbet kontor" jobbar väl ungefär 75% hemma. Ingen är på kontoret 5 dagar i veckan vad jag vet utan de som är på kontoret kanske är det 2-3 dagar i veckan.

Jag skulle inte söka ett jobb som krävde att man var på kontoret. I och med pandemin och allt vad det innebar så blev det ju att man flyttade ut i obydgen, eftersom enda fördelen med att bo i stan för oss var "nära till jobbet".

På så vis var det ju en fördel att kunna gå upp 07:00 och vara på kontoret kl 8. Ska jag vara på kontoret kl 8 nu så får jag gå upp 05:30 så det blir ju tvärnej där. Då jobbar jag hellre hemma och går upp 07:50 liksom.

Jag känner väl mer att jag är inne på 4-dagarsvecka med fullt betalt än 4-dagarsvecka med 10% lägre lön. Flera studier har ju visat att i alla fall inom vissa sektorer så kan man ta bort en dag men produktiviteten sjunker inte, så hellre det då.

Men nu när man har barn så blir det ju lite dyrare med allt, så "en dag extra ledigt i veckan" är inte värt en lönesänkning. Fokus borde i stället ligga på att reallönerna först ska upp till samma nivå som de var innan inflationen åt upp tio års reallöneökningar, och sedan ska den öka igen. Men att erbjuda 10% lönesänkning när alla i praktiken redan fått sina löner sänkta vore inte så klokt tycker jag.

Jag har svårt att tro att någon arbetsgivare kräver att man ska pendla 20+ mil till kontoret. Man kan däremot förvänta sig att de anställda ska dyka upp ibland, och om någon anställd då bor 20+ mil bort och har accepterat anställningen (utan betalda resor), ja är det då arbetsgivarens fel att det är långa resor? Det låter lite som man kanske tagit ett ej genomtänkt beslut från arbetstagaren. Men också arbetsgivaren då en sån situation du beskriver känns som upplagd för problem på sikt.

Håller med dig om att man ska se på möjligheter och hitta kompetens via distans. Men kan säga från erfarenhet att det är svårare att få samma upplärning och utveckling hos de som befinner sig på distans. Vi har ingenjörer som i princip kan jobba på distans, men de som är nära verkstäderna nästan dagligen har långt brantare utvecklingskurva än de som sitter på distans. Vi ser samma sak hos konsulter som aldrig satt sin fot i en verkstad: det blir inte särskilt bra lösningar många gånger, för att de aldrig har pratat med en arbetare på golvet, eller i matsalen, eller en kollega som just själv varit ut och kört sig nåt nytt. Kunskap som kan sprida sig över en kopp kaffe men inte hinns tas upp i nåt digitalt möte.

Men det här beror säkert mycket på typen av arbetsuppgift. Mjukvaruutveckling kanske går bättre än byggkonstruktion.

Jag har ingen 200 meter lång wellmaskin hemma för wellpapptillverkning men visst skulle varit skönt att slippa åka och göra ett nattskift om 1 timme 🤣

Vi glöms ofta bort vi som inte sitter och knappar på en dator på arbetstid.

Ja det är lite orättvist, ni kanske skulle ha en dag mindre i veckan istället?

Skulle aldrig ta ett jobb om inte möjligheten fans 😄