Hur nöjd i procent är du med ditt Linux?

Inte insatt i detaljerna anvående VM, så kanske det är en lösning, lite osäker på att jag skulle få igenom optimala inställngar och prestanda genom en VM? Men som sagt jag har inte bra koll på detaljerna med VMs. I det här sammanhanget när en dator har endast en uppgift att utföra, är det rimligt att installera ett operativ, och sen köra en VM på den för att spela musik? Eller borde man inte bara köra windows i det läget.
Som sagt, jag har börjat ogilla Windows mer och mer, inbyggt spyware, snart kommer eventuell reklam, för ett OS som jag köpte för min gaming dator för typ 110 euro. Sen att deras avsikt är att döda system som funkar 100% för sin uppgift genom att sluta stöda dem och deras windows 11 krav.
Om jag fick samma spelprestanda/kompatibilet och funktionalitet med linux skulle jag lugnt hoppa över. Jag skulle även donera 200 euro till dist utvecklarna eller andra viktiga open source projekt.

Om datorn det handlar om skall användas för en specifik uppgift (t.ex musikcenter) väljer man ett OS och program som passar bäst för ändamålet. Om DACen man tänkt använda i princip kräver Windows kör man det, dock hade jag antingen kört Windows 7 eller Windows 10 LTSC på en sådan maskin.

VM exempelvis kommer däremot in om vi talar om en dator som kör flera olika saker, t.ex ens huvudmaskin. Om jag i detta läget köper en Ryzen 9000 och vill köra antingen Windows 7 eller 10 (LTSC) för specifika programvaror och någon hårdvara (den Windowskrävande DACen t.ex) installerar jag Linux (direkt på hårdvaran) samt t.ex VMWare Workstation och låter den virtuella Windowsmaskinen ta hand om DACen samt MusicBee exempelvis. Då kan man spela musik med de programvaror och den hårdvara man gillar i en Windowsversion man gillar (och som lider av inkompatibla drivrutiner med Ryzen 9000) och köra resten i Linux.

Windows 11 är något som inte kommer i närheten av min primära maskin. Allting jag är intresserat av i Windows fungerar i de allra flesta fall med 7an, annars med 10an. Jag planerar inte att köra något nyare i Windowsväg än 10 LTSC såvida inte något helt otroligt mirakel inträffar och MS skärper sig.

Att köra VM har jag gjort i många år, det är mycket smidigt plus att det är praktiskt med de backupmöjligheter det ger. Redan på den tiden jag körde Mac OS X på PowerPC brukade jag köra Windows i VM för en del programvaror.

Windows 11 är ett plockepinn av frustration. Första åtgärden (beroende på version) är att få fram kommandoprompten i installeraren för att kringgå MS-kontokravet. När man fått till sitt lokala konto får man också se till att vara offline när man kommer till skrivbordet för då behöver man bara radera "A great app is on its way" innan bloatware installeras. Man får dock inte glömma att så fort man skapar en ny användare (eftersom MS anser att man skall ha adminrättigheter....) får man debloata igen så proceduren får köras minst två gånger. När detta är gjort får man surfa ut efter OpenShell, ExplorerPatcher fungerar inte med 24H2 så taskbaren är som den är, annars får man köpa Start11. WindowBlinds får man skaffa i vilket fall som helst, sedan får man surfa ut efter 8GadgetPack. Chocolatey får man också installera så man får lite pakethantering. När man ändå är igång får man också dra ner W10Privacy så man kan stänga av en hel del telemetri och bloat i operativsystemet. Man får även vara redo att köra DISM++ för att plocka bort alla "provisioned AppX" eftersom de så hemskt gärna vill installeras annars, man får även pilla runt bland Services. Detta steg kör man vanligen tidigare i processen. Directory Opus får man naturligtvis installera så filhanteraren blir bra.

Sedan kan man köra sin Chocolatey-config, dock är inte allting pakethanterat så det blir till att köra ett antal installerare.

Såhär är läget med Windows 11 hos mig och då har jag inte nämnt sådant som att sortera upp OpenShells startmeny.

Jämförelsevis är Linux med KDE ett under av smidighet. Köra igång installationen, välja vad som skall installeras, skapa användare och starta upp. Därefter är det bara att köra igång programinstallationerna, antingen automatiserat eller via antingen Discover eller terminalen. Det pillande som krävs med Windows 11 behövs inte eftersom pakethantering är standard, temamotor och widgets är också standard och fungerar rakt ur lådan och man behöver inte heller kriga mot Microsoft heller.

Den procedur jag beskrev ovan har jag fått köra på varje W11-installation, sedan skall vi inte tala om sådant som förinstallerade "personal" programvaror (t.ex Teams där man får gräva fram rätt .msi från MS i en företagsmiljö). Riktigt roligt hade jag när jag byggde images med W11 Pro för personaldatorerna. Då gällde det att vara på tårna kan man säga.

Att inte Discord lyckas programmera en vettig klient är knappast operativsystemets fel och inte gör det pakethanteringen "värdelös" heller. De programvaror jag installerat via APT och Zypper har fungerat utmärkt exempelvis. Dock måste jag säga att Discord fungerar bra i OpenSUSE Tumbleweed.

Annars håller jag med om att ett OS bör ligga i bakgrunden och hålla käften. Det gör Linux och även Windows 10 LTSC, dock INTE Windows 11. Det vill hemskt gärna ha uppmärksamhet, framförallt Home/Pro.

Jag har inga problem att komma överens med Mac OS (7/8/9), Mac OS X (10.0-10.6 och OS X t.o.m 10.9.5), Linux och Windows 2k, XP, Vista, 7 och 10 men 11an riktigt trycker på mina knappar. Det måste även sägas att lika mycket som jag gillar Mac OS X står jag inte ut med macOS.

Windows 7 får väl betraktas som den mest polerade versionen av Windows hittills förutom XP SP3. Den är ju i princip så bra som det kan bli när det gäller att vara en evolution från grundkonceptet som kom med Windows 95. Detta gör också att den (till skillnad mot 8/8.1, 10 och 11) är i princip körklar rakt ur lådan, i princip bara att installera ClassicShell (funkar bra i 7an och ger mer anpassningsmöjligheter av startmeny och taskbar) samt 8GadgetPack (fler gadgets), sedan kan man i princip köra igång sina vanliga installationer.

Windows 10 Home/Pro är redan det en kamp mellan Microsoft och användaren, Enterprise LTSC är däremot helt OK då MS debloatat det tämligen bra (framförallt LTSC 2019) och det har kvar så pass mycket av 7an att det mest går att "rekonstruera", minus splittringen mellan Inställningar och Kontrollpanelen. Det är ändå hanterligt i 10an då det även går att återställa fler paneler (Classic Personalization etc).

OneDrive-problematiken där man i praktiken måste döda det hela för att INTE råka ut för kapade mappar är irriterande och ett extra kampmoment.

Windows 11 däremot är inget annat än en rejäl kamp mellan användaren och Microsoft där jag inte ser enda liten fördel där man i slutänden sitter med något som är effektivare och trevligare än 7an eller ett tweakat 10. I allra bästa fall når man "90%" mot motsvarande konfiguration i 10an men då är frågan varför man skall gå igenom all denna kamp och i slutänden ändå vara nedgraderad.

När det gäller Linux kan jag bara konstatera att KDE fungerar utmärkt bra rakt ur lådan, på det nyinstallerade systemet. Hittills har jag inte utkämpat en kamp mellan det (KDEs vilja) och min egen utan det synkroniserar väldigt bra. Miljön påminner mig mycket om de bra delarna av Windows 7 och kräver inte ett omfattande "rekonstruktionsarbete".

Eftersom Microsoft enbart lyckats nedgradera Windows efter 7an med vissa undantag (Secure Boot, DX12 etc i 10an) när det gäller hantering och GUI är det knappast en väg framåt att bara sitta där och ta emot den ena degraderingen efter den andra och sitta med ett system där man till slut "skohornat in W7" och drabbas av diverse haverier av det skälet när uppdateringar installeras, exempelvis kampen om taskbaren.

Linux kommer in som räddaren här, framförallt ihop med en Windows-VM vilket i sin tur gör att man kan plocka fram kära 7an igen och köra. Man kan t.o.m ha två skärmar, en med denna VM och den andra med Linux.

Edit: Den kamp jag utkämpat med Windows 11 och som jag översiktligt beskrivet i tidigare inlägg är ingenting som ger mig ett enda mervärde eller gör datorn trevligare att använda. Jag har inte heller kämpat så mycket med ett operativsystem tidigare heller när det gäller alla specialmanövrar som krävs. Linux är exempelvis ett under av smidighet jämförelsevis, samma gäller Windows 7 eller Mac OS X, t.ex 10.6.x Snow Leopard där det i princip var att installera PathFinder på nyinstallationen, sedan börja installera sina program och kopiera tillbaka alla data.

Om anledningen att köra Windows är notiferingar för Discord, Teams och epostklienten kan man ju annars använda en VM och i den köra Windows 10 LTSC. Har man en extra skärm är det ju bara att låta VM sköta sitt på den så får man full produktivitet också.

Själv kör jag med en skärm för Windows, en för Linux. Smidigt att hoppa fritt mellan systemen.

Om inte annat måste du förmodligen behöva ominstallera ditt system. Jag förstår det om att det inte går uppgradera från ett befintligt, t ex, 15.6 system.
Samt att arbetssättet för att t ex installera program blir helt annorlunda jämfört med Yast.

Inbillar mig att spin-offs inte brukar ha så bra support. Färre entusiaster/eldsjälar än originalet.

Satt och funderade ett varv till och kom fram till att det jag är mest missnöjd med Linux är att det finns så många bra distributioner. Jag kan bara inte hålla mig ifrån att testa även när jag hittat den som jag för tillfället ser som den "perfekta". dvs där allt bara fungerar och är enkel att använda. Just nu kör jag förutom Garuda Opensuse tumbleweed och det som på youtube kallas "framtiden för linux" - immutable fedora-baserade Aurora där man kan köra program från i princip alla distributioner. Ska väl erkännas att den sistnämnda inte är särskilt enkel då jag inte fattat konceptet fullt ut, men är förförd av löftet om att man inte ska behöva oroa sig för eventuella problem med uppdateringar och säkerheten.